Feel in the Blogg

Visst har vi väl alla någon gång funderat på vad som händer sen? Efter detta liv. Finns det någon fortsättning eller är det helt slut?

Det kanske inte är rosenrött med stegar upp mot pärleporten men vad händer egentligen när vi dragit vår sista suck? En som har kommit på nya forskningsrön är Lakhmir Chawla, IVA-läkare och professor från USA. (Foto: Svd)

Svenska Dagbladet skriver, citat: ”Förra veckan på Stockholms universitet: 300 konferensdeltagare från 65 länder. 300 föredrag inom nio forskningsområden. Allt med ett enda fokus: medvetandet.”

Och vidare om just vad Dr Lakhmir Chawla kommit fram till: ”Det händer något fastän hjärtat stannat”

Citat ur artikeln: ”Lakhmir Chawla, IVA-läkare, professor i njurmedicin, George Washington University Medical Center, USA. Studerar med­vetandenivån i dödsögonblicket hos patienter kopplade till särskilda EEG-apparater som kontrollerar effekten av narkos:

– Vi har mätt aktiviteten i hjärnbarken hos 100 intensivvårdspatienter, utan neurologiska skador, där massiva, systemiska sjukdomar gjort att vi behövt avbryta behandlingen.

– När blodtrycket föll och hjärtat hade slutat slå, sjönk också hjärnaktiviteten enligt EEG-kurvorna till noll. Men hos 80-85 procent av patienterna följde en plötslig, övergående aktivitetstopp. Och det var inga svaga signaler, utan handlar om frekvensnivåer som när du och jag står och pratar.”

”Kanske beror nära-döden-upplevelser på att patienter som kommer tillbaka minns den här synaps- aktiviteten”, säger Lakhmir Chawla.

Spännande eller hur! Klicka HÄR för att komma till den intressanta artikeln i SvD!

Så tänk om det finns ett ljus i tunneln som inte bara är ett tåg!!

Och tänk om det också finns en Gud, en domare som ställer oss inför rätta en gång!! Hur fixar du det? Klarar jag själv av att stå för vad jag gjort i mitt jordeliv? Och hur går det för Tekniska i Arboga??

Därmed är vi raskt över på Ankdammsnytt!

Tekniska förvaltningen och dess nämnd i Arboga ligger pyrt till – och har så gjort länge. Men nu är dom verkligen ute på fisens mosse. Nämn Gäddgården 1 så ser hela Arboga rött – och det är rött som styrt och ställt sen urminnes tider i kommunen. Fler röda siffror lär det bli när slutnotan kommer för rusten av hamnkajen nedanför Herrgårdsbron. Lägg sen till badet nu också! Utomhusbassängerna på Ekbacksbadet i Arboga är i så dåligt skick att badet måste hålla stäng i sommar! Renovering av bassängerna beräknas till omkring 3 miljoner. Kan slutsumman bli det dubbla på sikt, undrar den orolige med tanke på Tekniskas tidigare försyndelser…

Bassängerna är över 40 år gamla och man kan ju stillsamt undra om ”dom som bestämmer” levt med skygglappar under de senaste åren? Inte velat höra, se eller prata? För bassängernas urdåliga skick verkar komma som en total överraskning och värst drabbas Kultur och Fritid i Arboga. Det känns verkligt trist eftersom Ekbacksbadet var drabbat även förra sommaren då läckande tak innebar att badhuset fick hålla stängt 3 månader. Vojne, vojne, hur ska det gå för lilla Arboga??

Tekniska må vara dåliga och sega på många saker men se hemmagjorda trafikskyltar – det är dom bra på!! Bloggaren tog en sväng till Kungsör imorse och fick syn på den här skylten utefter Stureleden i Arboga!

Jag blev jätteglad! Här om kvällen såg jag nämligen en igelkott – en levande!! Och denna fina kotte sprang från Sturegatan, över Östra Nygatan och in på granngården. Den tuffade och fräste när jag försökte ta en bild av den och jag envisades inte. Så resultatet blev därefter: Men visst ser ni taggbollen!?

Men hur var det nu då med Tekniska och skylten!? Jo, när jag fick se den fina skylten parkerade jag bilen och gick ur för att fotografera.
Infarande på Sturegatan kom en vit bil med en viftande chaufför vid ratten. Jag undrade om Tekniska nu också blivit trafikpoliser och möjligen skulle påpeka att jag parkerat fel men så var icke fallet.

Den viftande chauffören visades sig nämligen vara en nitisk tjänsteman från Tekniska kontoret i Arboga. Min först så glada min förbyttes snabbt mot förvåning och sen mer åt det missnöjda hållet när jag fick veta vad det plikttrogna  nitet  handlade om…

– Är det du som gjort skylten? ropade den nitiske. – Nej, men jag önskar att jag kunnat säga att det var jag, svarade jag.  – Den måste bort, ropade den nitiske! – Va!? sa jag.
– Den får inte sitta där! Man får inte göra skyltar hur som helst och sätta upp!”
Jag protesterade och berättade om ”kotten” jag sätt här om kvällen. Försökte förklara min syn på saken å igelkottens vägnar.
Sådant funkar inte på en nitisk handläggare från Tekniska under tjänsteutövning kan jag säga…

Självklart förstår jag att folk inte kan tillverka egna förbudsskyltar och sätta upp. Men att ha en liten skylt med varning för igelkott – vad gör väl det?? 
Förutom att jag verkligen tycker att det borde finnas riktiga sådana skyltar när kottarna börjar röra på sig efter vinterdvalan på de få ställen dom ännu finns kvar – så har förmodligen just den här varningsskylten en god inverkan på annat sätt.

Utefter Stureleden i Arboga råder hastighetsbegränsningen 50 km/timma men det är sällan någon som håller den – utom bloggaren förstås… Om nu en ny spännande skylt tillfälligt kom upp kanske bilisterna saktade ner bara för att se vad det var för skylt! Sen skulle de som värnar om naturen i allmänhet och kottar i synnerhet tänka till och anpassa hastigheten efter igelkottsspring.

Men men, Tekniska måste väl visa att dom är bra på någonting… 🙁
Här försvinner den nitiske tjänstemannen iväg – förmodligen för att hämta avbitartång och ta ner skylten. Ta ner skylten, ja… Nej, jag fortsätter inte i de tankebanorna…

I Borgå i Finland har man annan syn på igelkottar! Se här! Där värnar man om kottarna och har satt upp två trafikmärken i ett området där det finns särskilt många av djuren! Klicka HÄR för att komma till Borgåbladet och läsa mera!

En sak säger jag bara: Ligger det en död igelkott på Stureleden imorgon då blir jag ARG!

Arg är också denna insändarskribent! Vilken Ankdammsnyhet! Man undrar ju om folk inte kan prata med varandra istället för att gå via Bärgslagsbladet? Vill man inte hacka på sin granne direkt kan man ju smyga via hyresvärden.

För några av de boende i Arboga kom våren och sommaren så plötsligt att man inte hann ta in pulkorna! Eller man har kanske planer på att plantera blommor i dom?

Ja, det var väl verkliga Ankdammsnyheter det! En liten glimt från Kungsör också! Förunderligt vackert i grannkommunen eller hur! Hyfsat centralt också ligger Kungsörstorp Hotell & Konferens där dottern arbetar just nu. Klicka HÄR för att läsa mer om stället! Boka i tid för dom har massor av gäster. Jag förstår varför.

Visst är det väl ljuvligt ute nu. Våren och försommaren – den bästa tiden!

Lupinblad efter regn – något jag tyckte vad vackert när jag var liten och än idag. Och tänk så vacker en maskros faktiskt är! Miljöpartiets och därmed också min blomma!

Lite annat från naturen fast inne i stan… Kunde inte låta bli! Visst är dom gulliga – änderna som kollar vad som hänt egentligen! Bilden är från sprängattentat i Malmö i veckan.

Avslutar bloggen med en teckning jag sparat sedan 2007. Lika aktuell idag! Ha en fin torsdag!

Arboga är verkligen vackert nu! Allting grönskar och solen skiner!

Vår gård tedde sig så här vacker imorse: ”Den blomstertid nu kommer” sjungs vid skolavslutningarna i juni men kan likaväl gälla för maj månad! Humlesurr i körsbärsträdet! (Om ni visste hur svårt det är att fånga en humla på bild…)

Men Arboga har mycket mer att ge än bara ett fagert yttre!

I söndagens DN fanns en intressant bilaga om resor – och resor inom landet. En bilaga väl värd att spara för där får läsaren tips om utflyktsmål i alla smakriktningar. Tyvärr ligger inte artiklarna i bilagan ute på nätet än, men om du klickar HÄR så kommer du till DN Resor och finner annat läsvärt. Med lite tålamod kanske de senaste tipsen ur pappersupplagan dyker upp under veckan.

Arboga nämns i bilagan vad gäller Medeltidsdagarna! Det känns verkligen roligt att vår stad uppmärksammas. Förra året var nog en av de bästa Medeltidsdagarna vi haft, enligt mitt tycke. Strålande väder, massor av aktiviteter och fullt av folk!

Medeltidsdagarna i Arboga är verkligen värt ett besök! Arboga ligger nära och det är lätt att ta sig hit! Här en bild från Föreningen Arboga Medeltids hemsida, fotograf är Malin Wahlbom: Bilden visar en av Medeltidsdagarnas höjdpunkter från förra året – det medeltida bröllopet! Den gången var det t o m dubbelbröllop!

Klicka HÄR för att komma till Föreningen Arboga Medeltids hemsida!

Döda fiskar då – som jag nämner i rubriken?? Jo, jag läser denna lilla annons i dagens Arboga Tidning:

Jag undrar – vad händer med alla uppfiskade fiskar efter metartävlingarna? Hur många ligger bara där på kajkanten och självdör? Hur många blir till mat? Går det omkring ett gäng verkligt trinda katter någonstans? Eller kastas all fisk när de vägts in och antal gram noterats? Någon som vet kan väl svara och kommentera!

Avslutar med ännu en ljuvlig bild från vårt ljuvliga körsbärsträd i ljuvliga Arboga!
Vi ses väl på Medeltidsdagarna 10-14 augusti!!

Vad tror ni om den här killen i vårdens tjänst? Eller är det en tjej? Tja, det är valfritt för den s.a.s. ”ordinarie vårdaren” kan överföra sin röst och sina ansiktsuttryck till roboten Telenoid. Idag en man – imorgon en kvinna. Skrämmande? Det är bara förnamnet…

I tidningen Dagens Samhälle tar man den här veckan upp vården och problemet med alla som behöver hjälp. Människor har ju den dåliga smaken att bli sjuka ibland och värre blir dom med åldern. Gamlingar är särskilt jobbiga!

Dagens Samhälle återkommer i dagens nummer med en återblick på förra veckans reportage om överbeläggningar på lasaretten i Sverige. ”Läget är oacceptabelt” skriker rubriken och för det skriket står ordföranden i Vårdförbundet Anna-Karin Eklund. Jag är helt säker på att hon har rätt.

Tyvärr hjälper det inte att skrika när vi har en Allians som styr och som sopar problemen under mattan genom uttalanden som ”Det är ingen ordning på in- och utflödena på från sjukhusen” och ”Multisjuka äldre ska inte så ofta behöva in på sjukhus”. Det är moderaten Mats Erikssons åsikter som ordförande i SKL:s sjukvårdsdelegation samt i sjukvårdsstyrelsen i Halland.
Han avslutar med, citat: ”Vi måste förbättra in- och utflödena. Innan dess ska vi inte ropa på mer pengar från staten.”

Åsikterna går alltså helt isär. Politikerna mot verkligheten. Hoppet i Danmark, som har liknande svårlösta problem (?), står nu till den vita ängeln – Telenoid. Med skräckblandad förtjusning verkar killen på bilden hålla Telenoid – framtidens äldrekramare. Jag skulle nog uppleva mer skräck än förtjusning om jag som gammal och sjuk vaknade en natt och såg figuren vid min sida!

Men men, kanske tror den gamle att det är en vit ängel som slagit sig ner på sängkanten?
Den vita dödsängeln som under tiden du har taktlösheten att leva vidare och kosta pengar finns hon/han där med sin kalla vårdarröst och sin mimik. Sen kan vårdinrättningen lägga till schizofren till diagnosen! För vad annat kan man förvänta med en sådan här hemsk ”docka” som sällskap!? Ena dagen med manlig röst för att nästa programmeras om till kvinna.

Har vårdinrättningarna utrymmesproblem – också – så finns Telenoid i miniversion: Elfoid! Visst känns framtiden härlig!
Vi vill väl alla ersätta den mänskliga kontakten med en robot eller hur!? Speciellt när våra dagar är räknade och vi känner oro inför sjukdom och död. Elnoid – din bäste vän när du blir gammal…
Vem har sagt att vi behöver ättestupor längre!? Telenoid och Elnoid gör att du gärna vill slippa undan och somna in för gott – ju fortare desto bättre.

Ja, det är nästan så att jag kommer av mig i bloggandet. Så hemskt tycker jag detta är! Självklart ska vi INTE ersätta värme och mänsklig kontakt med robotar! Självklart ska vi ge gamla och sjuka det bästa av omsorger och respekt!
Alla utförsäkrade som nu inte längre tillåts ha den sjukdom som läkaren intygar att de har – kanske i vissa fall kunde göra en insats inom vården! Några timmar efter förutsättning dela vardagen med gamla och sjuka. Eller har jag fel?

Avslutar det robothemska med mannen som ligger bakom robotarna Telenoid och Elfoid: Hiroshi Ishiguro.  Här med den ”scary typen” en kopia av sig själv intill… Fler kommentarer onödiga men nog vandrar min fantasi iväg till ett icke-samhälle som jag själv aldrig vill bli delaktig i.

Pengarna i vårt land går till annat än vård! Till att köpa upp sig på hus för att hindra motorcykelgäng att etablera sig! Vellinge kommun pungar glatt (?) ut 10,6 miljoner för att hindra Outlaws från att ta över. Liknande köp av onödiga fastigheter har även Ystad, Sandviken och Norrköping gjort, skriver Dagens Samhälle.

Rena natta alltså i samhället!

Men natta hemma hos mig kan te sig så här fint en onsdagskväll mot öster när solen är på väg ner. Ljuset i tunneln, kan man tolka lite förhoppningsfullt! Om man inte låter sådana optimistiska funderingar grusas genom ett uttryck som dottern kom hem med från skolan senast: ”Tänk på att ljuset i tunneln kan vara ett tåg…”

Huruvida vargen från Norrbotten sett ljus i tunnlar eller har något hopp kvar alls vet jag inte – men fan trot!
Vargen som flyttades från Tåssåsens Sameby till Örebro har nu tagit sig hem igen! Ett sådant klokt och duktigt djur! Vargen bodde nämligen i dessa trakter och ville hem igen. Den tog sig hela vägen via Värmland och Norge tillbaka – utan karta, kompass eller mänsklig hjärna!.

Fast här i naturen runt Tåssåsen är hon inte välkommen! Den här vackra, vidsträckta naturen är människans! Här finns inte plats för en liten varghona! Sådana är vi här i Sverige!

Och sådant är vårt Naturvårdsverk! Hur kan man tro att vargar är klotsar som man bara kan flytta på? Har ansvariga på Naturvårdsverket inte en susning om djur och deras beteende? Har dom aldrig hört talas om sällskapsdjur som hundar och katter som inte gillat familjens flytt och därför tagit sig tillbaka till sitt gamla hem? Förstår man då inte kopplingen? Kan hundar så kan vargar! Otroligt…
Läs mer om ytterligare en flyttad varg som gått tillbaka (!) – genom att klicka HÄR och kom till Sveriges Radios hemsida!

Bild på ett nöjt djur i alla fall, i vår Herres hage:
Felix som tar sig en morgonlur.

Avslutar bloggen idag med en förhoppning trots allt. En förhoppning om att vi ska slippa vita dödsänglar när vi blir gamla och sjuka! Och en förhoppning om att vår stora, fina natur självklart ska få innehålla vargar, många vargar!

Min mås! En kille jag lärde känna igår kväll. Det är en del av äventyret på Västkusten.

Men först BILEN!! Bilar ska bara rulla – utan problem. Min hade fått problem – stora  problem! Utan kylarvätska i kylaren kör man inte långt. Till slut inte alls… Här ser ni ”pärlan” upplastad på bärgningsbilen.

Peter Klang, bärgaren, visade sig vara en hyvens karl och hade snart fixat felet på bilen! En rostig slangklämma byttes mot en ny. Låter enkelt men jag hade aldrig klarat det själv.
Peter berättade vad som händer om man kör med tom kylartank. Inte kul!

Inne i Strömstad fyllde Peter på kylaren med 3 flaskor Glykol och blandade det hela med vatten sen. Det tog tid innan cirkulationen på glykol och vatten var igång. Spänd väntan för att se om allt sipprade ut igen… Det gjorde det inte! 😀

Jag tog bilen och for tillbaka till Capri – glad i hågen! Dottern och jag åkte sen tillbaka till Strömstad för att handla. Det visade sig vara ett lyckokast att redan ha inhandlat alkoholhaltiga drycker hemma. Enorma köer vid de två Systembolagen! Mest törstiga norrmän som köpte på sig till påsk.

Strömstad visade sig inte vara världens vackraste stad – tyvärr. Här finns mycket att göra åt exteriören.

Ån var hemsk. Skräpig och full med sly. Men å andra sidan har dom ju kusten. Kommunen lägger förmodligen inte mycket pengar på staden och åns omgivningar när turister och andra helst vill fara ut till havet alldeles intill.
Sådana här upplevelser gör att man uppskattar sin egen vackra stad så mycket mer! Arboga vid ån är otroligt vackert!

Här på Capri utanför Strömstad är det sommar

fast det bara är mitten av april! Ett fantastiskt väder!

Jag hann dock med att läsa DN Söndag också och måste kommentera en märklig artikel om abort som ett par filosofer skrivit på DN Debatt. Nicolas Espinoza, fil.dr. och Martin Person, docent filosofi, har skrivit något märkligt om att vilja ha tre olika syner på abort. Den förbjudna och den tillåtna och den tredje, som det lanserar själva i artikeln.

Deras tredje alternativ beskriver hur kvinnan själv måste betala för en abort – inte räkna med samhällets stöd. Aborten ska då vara betingad av något annat än fara för moderns eller barnets liv, graviditet pga våldtäkt eller liknande.

Jag anser mig ha en sund syn på abort och utgår från att beslut om abort inte är något man tar lätt på. D v s ingenting som kvinnor slentrianmässigt skulle ägna sig åt – kanske t o m använda som preventivmedel vilket en del brukar påstå.

Espinozas och Peterson flummiga artikel visar verkligen att dom är filosofer. Man kan undra vad dom menar egentligen? Varför snurra till det och linda in det? Säg istället som ni tycker! Kvinnor ska föda barn och hålla käften!

Det filosofiska svamlet barkar käpprätt när herrarna Espinoza och Peterson börjar jämföra ofödda barn och klimatförstöring i framtiden. ???

Espinoza och Peterson vill åter skuldbelägga de kvinnor som gör abort och dessutom se till att dom betalar ordentligt! Fixar saken själva.
Det visar, förutom att det filosoferar in absurdum, att dessa två män inte har en suck om kvinnor och aborter. Upprörande!

Vill du läsa debattartikeln – klicka HÄR!

Så – nu har jag gjort mig av med den barlasten! Nu tillbaka till Västkustska äventyr!

Åter en underbar kväll på Capri här på Västkusten.

Vi grillade på klipporna i solnedgången. Måsarna ville gärna smaka men höll sig på lagom avstånd. Utom ”min mås”!! 🙂 En så fin herre som jag fick ”connection” med.

Sämre utsikt kan man när man äter kvällsmat!

För många människor (alla i Sverige??) börjar dagarna som på tavlan. Fast kanske utan det röda hjärtat intill…

Jag har själv bränt ut mig två gånger. Brunnit och bränts ut. Andra gången med förödande verkan.

Med facit i hand kan jag konstatera att jag, och alla andra, är offer för omständigheterna. Vi som brinner används, utnyttjas till bristningsgränsen. När det sen brister har vi lämnats åt vårt öde. Ingen hjälp, ingen rehabilitering av värde men vad värre är – vi har bemötts av ett stort förakt. Politikerna och hantlangaren Försäkringskassan har systematiskt kränkt mig och alla andra sjuka. Det värsta hånet är att inte bli trodd, att misstänkliggöras som fuskare och få sjukdomstillståndet ifrågasatt.

Men mina funderingar en längre tid har gällt barnen. Barnen lever också i detta stressamhälle. När föräldrarna stressar gör också barnen det. T o m i moderlivet påverkas babyn av stresshormonerna.

Hur påverkar all denna stress våra barn?

Men jag tänker också på hur medvetet eller undermedvetet påverkas barnen av att deras föräldrar ”gått in i väggen”? Hur går dessa barns tankar som vuxna till utbildning och arbete i framtiden?

Inser de sammanhanget? Hur kommer de att välja? Blir det utbildning och jobb för att göra karriär medan de lägger familjebildningen på hyllan? Väntar kvinnor till de blir 40 med första barnet? Eller väljer man kanske helt bort att skaffa barn med tanke på erfarenheterna?
Värjer man sig kanske inför all stress och jobb. Ligger lågt och bakar muffins i hemmets trygga vrå istället? Blir en hemmafru medan ungarna trillar in? Och mannen slipper ge sig in i stresshjulet som jämställd eftersom lilla frun sköter marktjänst och ungar där hemma?

Hur påverkar det oss alla? Jämställdheten? Samhällsstrukturen? Könskvotering kan glömmas eftersom det inte finns några kompetenta kvinnor att kvotera in?

Vad blir det av de utbrändas barn?

Hur lever vi egentligen? 

Vad gör vi av våra liv och vår jord?

Hur kan vi människor förstöra och förgöra en så vacker och fulländad planet? Hur kan vi för egen vinning, av nöje, utrota och fördärva? Hur kan vi med våra ”kloka hjärnor” sätta oss över djuren och deras behov?

Hur kan vi vara så otroligt enfaldiga och destruktiva?

Klockan är inte 5 i 12. Den är en kvart över!

Räddas det som räddas kan! Ändå fortsätter vi i samma takt. Vi borde skämmas men skam är ingen lösning.

Äpplet, symbol för kunskap.
Se det fulländade äpplet, fundera på livet och försök att hjälpa till så att dina barn, barnbarn och barnbarnsbarn har en planet de kan leva på – och ett liv utan skadlig, extrem stress. Det finns utrymme åt oss alla. Alla arter på jorden har rätt till sin plats. Det finns hopp. Om vi börjar nu.