Feel in the Blogg

Det här är ”Sagan om Gunnar”!

Sagan om Gunnar börjar i januari i år. Nej, förmodligen långt tidigare – men det är tid som vi inte vet så mycket om. Veterinären som så småningom hjälpte Gunnar tippade på att Gunnar förmodligen var omkring 3 år då.

Så ”Sagan om Gunnar” får börja fredagen den 21 januari 2011. Det var då en ung kvinna i sin förtvivlan ringde mig och bad för Gunnar. Gunnar var en hemlös katt som strök omkring i hennes bostadskvarter. Älskad av hennes barn som gett kissen just namnet Gunnar – men mindre omtyckt av en del andra. Någon hade förslagit att helt sonika gå ut och slå ihjäl katten! Kvinnan, som själv har en hund och inte kunde ta hand om Gunnar, bad mig om hjälp och jag lovade att försöka.

Dagen efter transporterade jag hem Gunnar till mig. Gunnar var snäll – men lite rädd och trött. Han kröp direkt inunder min säng och stannade där. I nästan 24 timmar sov han! Förmodligen helt uttröttad och dessutom skadad, fick jag veta senare.

Eftersom jag redan har tre egna katter kunde jag omöjligt ha kvar Gunnar själv. Tack och lov finns Katthemmet i Köping!  DjurskyddetKöping Kattvännerna genom Sari och Jessica lovade att ta emot Gunnar trots att de hade fullbelagt flera gånger om.

Så en kall måndag i januari blev Gunnar Köpingsbo.

Sen har tiden gått. Genom Tarja på Katthemmet i Köping fick jag veta vad som hände Gunnar. Han blev minst sagt kärleksfullt omhändertagen! Många är meddelandena som Tarja sänt mig under månaderna som gått. Igår fick jag träffa Gunnar igen! Och såhär ser Gunnar ut idag! Ren och fin! Frisk, trygg och lycklig.

Det kändes som fest på Katthemmet igår! Det var uppbullat med allt möjligt gott när jag kom och det kändes nästan som om det var för min skull. Jag blev i alla fall tvungen att fika först fast jag helst velat rusa upp till Gunnar direkt! 🙂 Här har Tarja just serverat kaffe! Hennes dotter hade köpt den underbart goda Apelsinkakan.

Alla vill inte vara med på bild! 🙂 Men till vänster i soffan sitter i alla fall Jessica – hon tog sig an Gunnar direkt den där gången i januari. ”- Han är speciell – Gunnar”, säger Jessica.” – Jag kommer att vara väldigt, väldigt noga med vem som får köpa honom en gång.” Jag håller med – och jag är glad för det hon säger.
God och glad var stämningen! Sari skrattar längst bort mot väggen. Hon var också en av de personer som gjorde så att Gunnar lever idag.

Jessica som ansvarar för Katthemmet i Köping tog helt sonika hem Gunnar till sig. Gunnar var dålig, hade ett fult sår i huvudet och blev opererad ganska omgående. Samtidigt blev han kastrerad.
Jessica berättar för mig att Gunnar hade ärr över hela sin lilla kattkropp. Han har fått ta emot mycket stryk. Jessica var osäker på om Gunnar skulle överleva operationen. Han var mycket dålig efteråt och Jessica berättar hur hon låg intill Gunnar på golvet och pratade stilla med honom. Gav honom värme, trygghet och den kärlek han förmodligen aldrig fått.

Så fort kaffet var urdrucket och den smarriga apelsinkakan uppäten ville jag gå till katterna! Tarja följde med mig och vi började leta efter Gunnar i katternas fina lägenheter på Katthemmet.  

17 katter bor där och det var inte helt lätt att hitta Gunnar. Katter! Och mer katter! Den ena sötare än den andra! Röda katter! Nyfikna katter! Katter som ville gosa! Och så igen – oemotståndliga Elsa! Vilken kisse! Vem glömde bort henne? Hur kan man överge en så snäll och fin katt!? Ja, hur kan man överge katter, djur, över huvud taget! 🙁

Men var fanns Gunnar!!?? Vi letade och letade. Så till slut: Under en soffa skymtade en katt!

Ja, det var Gunnar! Men han hade inte så stor lust att komma ut från sin mysplats. Tarja lockade med hans eget kattgodis! Smarta Gunnar slängde då ut en tass och rafsade till sig godiset! Man får inte vara dum! 🙂

Men till slut kunde han inte motstå Tarjas lockande!

Äntligen! Gunnar – igen! En bamsestor, fin katt!

Jag fick ge honom kattgodis. *** Så underbart att se honom igen!

Han älskar att bli kliad och masserad på ryggen! Då ser han ut så här: Snacka om en kisse som njuter!!

Sen visade Gunnar mig sitt rum! Jessica berättade att Gunnar fick med sig sakerna hemifrån henne så han skulle känna sig trygg. Bl.a. detta nattduksbord där hans eget godis förvaras! 🙂

Lycklig och glad begav jag mig sen ifrån Köping och Katthemmet. Tacksam över att det finns sådana människor som de hos Kattvännerna i Köping! Glad över att ha fått träffa så många av de som arbetar där – och jättelycklig över att kunna skriva ytterligare ett kapitel i ”Sagan om Gunnar”.

Hur det går för honom sen – hoppas jag kunna berätta längre fram. Just nu trivs han utmärkt bland kattkompisar och underbar personal på Katthemmet i Köping. Där hoppas jag han får stanna så länge att hans självförtroende och tillit ytterligare stärks. En bortglömd, utkastad kisse hamnar i himmelriket på jorden när den får komma till detta hem i Köping.

STORT TACK TILL ALLA PÅ KATTHEMMET I KÖPING!

Vill ni stödja deras verksamhet – gå in HÄR för att komma till Djurskyddet Sverige – Katthemmet Kattvännerna i Köping!

Gunnar är en överlevare – och jag mötte ytterligare en överlevare igår – Annika Östberg.
För att göra henne rättvisa, eftersom berättelsen om Gunnar tog mycket plats idag – kommer bloggen först imorgon att handla om Annika, denna starka, fantastiska kvinna.

Välkommen åter då!

Det finns hjälp att få mot objudna varggäster! Sluta gå på jägarnas ensidiga resonemang där döden är enda lösningen och hitta vanliga, vettiga alternativ! Skydd – inte skjut!

Skydda dina djur! För mig som gillar djur känns det självklart att ta ansvar för de djur man har. Har man stora mängder djur – desto större blir ansvaret.
Ansvaret ligger alltså på människan – inte på djuren. Ingen kan kräva att får och lamm ska skydda sig själva. Vi kan heller inte kräva att vargen ska förstå vad som är mat och inte! Att vilt är OK – tamdjur är det inte.

Igår fanns denna artikel i Bbl/AT där en fårägare utanför Kungsör berättar hur han skyddar sina djur mot varg. Tomas Olsson är en av landets största lammuppfödare och är väl insatt i vargproblematiken genom sitt arbete i länets fåravelsförening. Eftersom han har uppfödningen som yrke så är det inte bara ansvar för djuren han har – utan också för sin verksamhet. Vad är då lösningen: Elstängsel!

Tomas Olsson berättar att Länsstyrelsen ger bidrag till elstängsel med två eller flera eltrådar. ”-Det skyddar bra mot varg och björn”, säger Tomas Olsson, citat ur tidningen.
Svenska Rovdjursföreningen hjälper dessutom till med att sätta upp stängsel! Klicka HÄR för att komma till Rovdjursföreningen.

Jag besökte ju Tängsta gård förra veckan och natten innan hade varg tagit en tacka och lamm på gården. Vi diskuterade frågan och ägaren sa att de inte hade elstängsel men att det troligen var effektivt.

  Kanske är det så att de som skriker mest över sina vargtagna djur är s k månskensbönder? D v s människor som har vanliga yrken under dagtid  – och får och lamm bara som hobby. En hobby får ju inte kosta hur mycket pengar som helst eller hur? Därför skyddar man inte sina djur med nödvändiga åtgärder – utan skriker på död åt vargen när ett tamdjur attackerats. Det är INTE att ta ansvar!

I torsdags hade Agneta Lambert Meuller (MP) en bra insändare i tidningen som berör detta:

Hon berättar om ett Sommarprogram i Radions P1 där journalisten och zoologen Ann Olivecrona berätta om hur massajerna skyddar sina djur. Man samlar in sina djur om nätterna. Inhägnaden består av en sorts akacior med långa, vassa taggar.
Klicka HÄR för att komma till Ann Olivecronas program.

Så ta ert ansvar alla djurägare! Skyll inte på vargen när den hungrig tar ett djur! Klaga inte på staten som inte ersätter era djur tillräckligt!
Skyll inte ifrån er – ta ansvar!

Koppla din hund! Håll dina tamdjur inne om natten! Se till att ha elstängslat där dina får och lamm betar!

Avslutar med en äppelbild – igen!
Det duktiga Maglemerträdet har nedkommit med fler äpplen…

Tänk så många småbyar det finns runt omkring och alldeles i närheten – som man hört talas om men aldrig besökt! En sådan by är Odensvi för mig. Men igår var det dags!

Målet var detta: Tängsta Gård! Tängsta gård har nu öppnat sin gårdsbutik där de säljer kött från den egna gården.

Maria Tängerstad stod bakom disken och förmedlade såväl lammkotletter och rökt sidfläsk som information om gården!
Hon berättade att man har kycklingar, kalkoner, får och lamm samt grisar. Djuren går fritt ute och gården har eget slakteri, nyss invigt av landshövdingen i Västmanland. Oroligt frågade jag om slakten. Jag vill att det lilla kött som jag äter ska komma från djur som haft ett bra liv men som också slaktats på ett humant och lugnt sätt.
Maria berättade om hur lugnt och stilla de går tillväga. Hon sa att: -Vi borde egentligen ta emot grupper och visa slakt så folk får se hur stillsamt och odramatiskt det går till. Jag avstår gärna från ett sådant studiebesök men blev glad över det hon sa!

Flera kyldiskar fanns – fulla med kött, fläsk och ägg. Butiken var så trevligt inredd och jag kommer med all säkerhet att besöka den fler gånger.

Det här blev resultatet av utflykten för min del: Klicka HÄR för att komma till Tängsta Gårds hemsida!

Maria berättade att vargen tagit en av deras tackor natten innan. Vi pratade om hur man kan skydda djuren mot varg och hon höll med om att elstängsel är en bra lösning, något som gården inte har idag.

När jag åkte hem tänkte jag på hur jag skulle känna om jag hade djur som riskerade att bli tagna av vargen. Jag älskar djur, alla djur, och skulle självklart se till att mina djur utsattes för minimal risk att attackeras. Jag skulle sätta upp de stängsel som behövs men också hålla dom inne nattetid om möjligt.

När jag kom hem låg dessa tidningar i min brevlåda: Passande!

Det stod bl.a. om just stängsling iSvenska Rovdjursföreningens tidning.

Tidningen berättar om hur människa och varg samsas i Riala.

Jeanette Setterberg satte direkt upp rovdjursstängsel när det visade sig att vargen etablerat sig i det s k Rialareviret. Så agerar en ansvarsfull djurägare!

Svenska Rovdjursföreningen hjälper till att sätta upp rovdjursstängsel! Klicka HÄR för att komma till Rovdjursföreningen!

Svenska Djurskyddsföreningens tidning tar bl.a. upp vilka som fick Bastmanska priset och varför. Sjöräddningssällskapet räddade ett vilset rådjur som simmat ut i Öresund. Heder åt dessa killar!

1 oktober är inne! Mitt almanacksblad säger detta (ja, en av alla almanackor alltså…): ”Those who love cats will never be lonely” – ”De som älskar katter är aldrig ensamma”.

Det stämmer så bra! När jag kom hem en kväll från ett möte satt två katter och väntade på mig på garageuppfarten. Det var oväntat och jag blev varm och lite rörd. Sen följde dom med mig in och där blev jag även varmt mottagen av den tredje kissen! 🙂

Oktober – höstmånad! Trappan ut är smyckad av vildvinsblad!

Men det är inte bara löv som faller – äpplen gör det också! Jag fattar inte hur vårt lilla äppelträd kan ge så otroligt mycket frukt i år! På måndag bär det av till Gårdesta i Munktorp och musteriet där!
Plommon finns det också i mängd och igår gjorde jag en plommonpaj till dottern som väntas hem idag!

Avslutar med en sällskapande katt som gärna följde med mig ut imorse när jag plåtade äppelträd och vildvinslöv!

Vilda Wilma!
Som faktiskt har tre namn:
Wilma Amber Chili!
Amber för sina bärnstensfärgade ögon!
Chili för sin vilda hetta!
🙂

”Det är den som går vilse som finner de nya vägarna”, visdomsord av Nils Kjaer, norsk diktare – och det stämmer!
Eller så kan man enkelt uttrycka det: Den som går vilse får se mer!

Bloggaren och hennes Miljöpartikompisar gick vilse igår i Kungariket Kungsör och vad kan då vara härligare för än Miljöpartist än att hitta en gäng kossor på grönbete i villervallan! 🙂

Det var inte heller riktigt så att vi kommit vilse – informationen om ändrad mötesplats kom lite sent bara. Vi fick se Lockmora – och det var värt felåkningen! Lockmora friluftsgård ligger några kilometer utanför tätorten Kungsör. Många Kungsörare var ute på promenad i det härliga vädret och omgivningarna runt friluftsgården var verkligen angenäma!

Kossorna då! Jo, så här ser dom ut: Rejäla horn!

Vad kan detta vara för sort? Inte den vanliga mjölkon i Sverige. Någon som vet!?

Men den här sötnosen då! När jag såg den lilla kalven utbrast jag spontant:”– Aldrig mer kalvkotlett! ” Fast det ska sägas också – jag äter sällan kött och aldrig någonsin kalv! Vem kan tänka sig att tillaga kalven ovan? Kalvfilé Oscar – någon?

Eller kalvlägg… Lägg = leg, som det engelska ordet för ben! Ja, man ser ju faktiskt att det är frågan om avhuggna kalvben…

Ja, någon som tydligen kan tänka sig att göra både det ena och det andra med en liten kalv är denne man som pryder förstasidan av lokalbladet idag: Artikeln säger: ”Fälld lantbrukare förbjuds ha djur”. Tack för det, säger jag!!

Men tidningsreportern verkar vinkla det hela från den numera gråtmilde lantbrukarens sida. Jag läser, citat: ”Nu är bonden förtvivlad och rädd att hela hans verksamhet ska raseras”.
Och? säger jag. Det skulle han ha tänkt på lite tidigare!

Ytterligare citat ur tidningen: ”Lantbrukaren är förtvivlad, och ser sitt felbeslut rasera framtiden för den verksamhet och gård han levt med under sitt liv.”
Ja, åh så synd om killen!! Gråt mer!!

Priset tar väl ändå detta snyftande: ”- Jag har haft djur sedan barnsben på den här gården, och hur kan de tro att jag vill dem illa? Plåga dem? Aldrig”. Sen beskriver journalisten hur mannen dagligen kelar med gårdens tjugotal nötkreatur som han tilltalar med egna namn (!).

För nästan exakt 1 år sedan skrev jag om den här lantbrukaren. Bloggen kom 30 sept 2010 och visar en bild från Arboga Tidning:

I artikeln kan man läsa om hur lantbrukaren kastrerade sin tjurkalv med ett buntband! Han drog åt bandet hårt ovanför pungen på tjurkalven i syfte att blodflödet skulle täppas till och pungen ramla av. Kalven blev sjuk efter svårt lidande och veterinären som tillkallades anmälde brottet!

Buntband.
Klicka HÄR för att läsa bloggen från förra året!

Den ”stackars lantbrukaren” har mer på sitt samvete. Dagens tidningsartikel talar också om att flera av mannens kalvar har dött efter kastrering. Tingsrätten har nu valt att följa lagen och förbjuder mannen att hålla djur. Skönt när lagar som finns tillämpas!

  Löjeväckande att läsa det tårdrypande i artikeln. Tycker man om djur och är det minsta empatisk så kastrerar man inte en kalv med buntband! Gör man det mot bättre vetande så borde man se och märka att kalven lider och mår mycket dåligt!

I min blogg förra året föreslog jag att straffet för lantbrukaren borde vara samma sorts kastrering! Slå ett buntband ovanför pungen och låt den ruttna och ramla av. Känn hur bra det känns! Eller?

Ja, vi fick se Lockmora utanför Kungsör och dit kan ni också fara! Klicka HÄR för att läsa mer om friluftsgården via Kungsörs kommuns hemsida. Men det rätta målet för vår resa var Granhammars bygdegård och dit kom vi – också!

Den som far vilse får se mer! 🙂
Tänk på det och tänk på att läsa tidningsartiklar med granskande ögon! Och glöm kalvköttet och låt kalvarna beta i fred!

Ros ur buketten jag fick
från Maja i Kungsör 🙂

Jaha, då var det dags igen! Upprop för vargen!

Ett maktfullkomligt gäng som kallar sig jägare surar som ledsna barnungar för att dom inte får utrota vargen lagligt! Vargen – hatobjektet – som tar de älgar och rådjur som de själva stolta vill nedlägga som byte! Pinsamt dåligt och bara att fnissa åt egentligen – om det inte vore så allvarligt!

I dagens DN kan man läsa följande, citat: ”Jägareförbundet fryser samarbetet med regeringen i vargfrågan, rapporterar Ekot.” DET är allvarligt! Verkligt allvarligt!
Jägareförbundet tar Carlgren och regeringen som gisslan för att få igenom sina absurda krav!  Krav som enbart ser till deras egna, ganska sjuka intressen, långt från vilt- och miljövård! Hur sjukt det är – visar denna utpressning och gisslantagan!

Utpressningen går ut på att vägra delta i frågor kring  rovdjurspolitiken i Sverige tills de drivit igenom kraven att få döda varg!

Så här uttalade sig Jägareförbundet i Västmanland nyligen:

1) Jägareförbundet kommer inte att medverkar vid rovdjursinventering
2) Inte ta ansvar för eftersökt vilt där det finns varg.
3) Inte medverka vid ev. skyddsjakt på rovdjur.
4) Inte medverka till att förankra den svenska rovdjurspolitiken.
5) Inte acceptera inplantering av varg i Västmanland.

Dessa uttalanden säger väl allt!

  Det är dags att sätta ner foten nu!
Mobilisering alla seriösa föreningar, organisationer och partier – för naturvård, biologisk mångfald och en rovdjurspolitik värd namnet!

Klicka HÄR för att komma till Svenska Rovdjursföreningen och HÄR för Föreningen Nordulv. Miljöpartiet hittar du HÄR och Vänsterpartiet HÄR – de enda seriösa partierna vad gäller djurrättsfrågor.

Annat mycket märkligt i välfärdslandet Sverige är hur regeringen lyckas trolla sjuka människor friska över en natt! Alla som var långtidssjuka den 30 juni i år – blev vips friska den 1 juli! De hade nämligen inget val! ”-Ja, jag ser att du har ett sjukintyg på 100 % sjukskrivning – men dina sjukersättningsdagar är slut!” sa handläggarna till de sjuka i slutet av juni i år!

Därmed fördes alla sjuka över från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen! (?) Genom lite konstgjord andning på 3 månader hade man lyckats sanera siffrorna på antal sjuka i landet i allmänhet, och de jobbiga långtidssjuka i synnerhet.
Handläggaren sa också att överföringen till Arbetsförmedlingen gällde i bara 3 månader…

  Men, mina vänner, 3 månader har gått snart! Om 1 vecka rinner tiden ut – och som av en händelse blir det plötsligt otroligt svårt att få ”komma tillbaka” till Försäkringskassan och ny sjukpenning.

Låt er inte luras! Var ni sjukskrivna i juni i år så blev ni inte mycket friskare genom att manglas i mer eller mindre suspekta åtgärder hos Arbetsförmedlingen! Gå inte på argumenten om att fortsätta i åtgärderna för att när månader och kanske år har gått – stå utan sjukpenning – och bara vara en ”vanlig arbetslös” – fast mycket sjukare!

  Strid för rätten till sjukpenning igen!
En sjuk ska rehabiliteras successivt via Försäkringskassan. Naturligtvis i samarbete med Arbetsförmedlingen så småningom om rehabiliteringen går bra. Men grunden måste vara Försäkringskassan!
Den sjuke måste utgå från försäkringen- Lagen om allmän försäkring – inte från åtgärder för arbetsföra!

Det finns mycket att strida för idag!

För vargens rätt att existera! Att inte också lagligen tillåtas mördas! SGT vet vi ju redan blomstrar – mer än någonsin! SGT = Skjut Gräv Tig!

Och för människors rätt att få vara sjuka men också rätten att få hjälp att komma igen! Den rätten finns inte längre!

Lite lugnare tongångar nu – när jag fått skriva av mig. Fredagsmorgonen är inne och mitt kontor såg ut så här imorse: En jättelampa tycktes lysa utanför fönstret och sila in genom persiennerna!

När jag öppnade fönstret såg jag att jättelampan var solen! Underbart!

Sen blev det sedvanlig kaffe latte! En skön start på morgonen och fredagsmyset!