Feel in the Blogg

Känner du dig lika vilsen som ett spattigt får i en fårskock? Med andra ord – ungefär som bloggaren gör just nu. Lugn – det finns hjälpmedel.

Detta har jag kommit fram till: Man bör först och främst fundera på vad som är viktigt. Jag menar, verkligt viktigt! Är det att chefen på jobbet blir nöjdare än nöjd, att disken är skinande ren, att grannarna ser att du har bytt gardiner eller att du lyckas hålla jag-är-superlycklig-och-har-det-så-jättebra-människa-till-skillnad-från-er-alla-andra-masken? NEJ!

En liten vink får ni genom Gustav Fridolin, Miljöpartiet: ”Att vara nybliven pappa är ett större förtroendeuppdrag än att vara språkrör”, säger han i DN här om dagen.

Så sant! Hur du själv mår, hur dina nära och kära har det – barn, föräldrar, syskon, vänner – är mycket, mycket viktigare än någonting annat. För med inre frid och harmoni hos dig själv och andra får vi ett bättre liv och ett varmare, mer fungerande samhälle.
Så predikar jag idag – och framför allt för mig själv…

På tal om vilsna får så finns detta lite roliga i DN idag på deras sida ”Jobb, Karriär och Utbildning”: ”Fåren hjälper personalen att samarbeta”! 🙂

Är du en bra ledare som kan få din personal att dra åt samma håll? Samarbetar du med dina arbetskamrater? Fåren avslöjar allt! Läs i DN!
Jag hittar inte artikeln ännu på nätet men den finns i pappersformat i en tidningskiosk nära dig.

Sen kan man ju fundera på detta med ”djurarbete”. Barnarbete är ju inte tillåtet och man kan undra hur fåren mår när en stressad, dåligt fungerande chef ska försöka leda skocken!

Intressant i alla fall och får mig att ännu en gång tänka till på hur vi borde inse att vi har en del att lära av djuren.

En som inte jobbar alls är Vilda Wilma! Hon är bara vild och vacker! 🙂

Så tänk till på vad som är värt att stressa för. (Helst ingenting! Stress är nedbrytande!)Vad som är viktigt att lägga ner din tid på.
Bilden nederst på bloggen idag får symbolisera vad jag känner som viktigast: Mina tre älskade barn. Men också mina föräldrar, min bror och hans familj och en del andra som finns i mitt hjärta.

För övrigt kan det bli ett lite sporadiskt bloggande framöver. Imorgon far bloggaren mot Paris!

Njut av livet – stressa det inte kortare!

Bloggaren fick uppleva en annorlunda midsommarafton på grund av en hel rad faktorer. ”Annorlunda” kan vara trevligt men så var inte fallet denna gång.

Vår midsommarafton präglade av stor trötthet och oro. Trötta efter nätter utan sömn och trötta på att jaga efter hjälp åt instängd, ”gråtande” jycke. Har man hundar ska man ta hand om dom! Det kan hända exceptionella saker men då måste man ha en plan B.
Vi kunde också konstatera att bra lagar och bestämmelser vad gäller djurskydd såväl som störningar för hyresgäster inte har något som helst betydelse när det finns poliser som inte agerar efter dessa. Vi fick ingen hjälp i akut situation utan händelsen nonchalerades och vi uppmanades att inte skrämma människor med polisen!! 🙁

Ingen hjälp att få alltså för instängd hund och därefter firade vi mycket trötta midsommar på två håll – helt oplanerat. 
Dels på sjukhus hos pappa och dels hos ensam mor. Det slog mig alldeles nyss att den enda midsommarstång jag såg igår var den enkla jag köpt som bordsdekoration i en butik. Men jordgubbar blev det – liksom sill och potäter – och jag tror att alla var nöjda med den plan B vi hade.

Jycken hämtades av någon och därmed kunde vi får första sköna nattsömn på flera dagar. Förhoppningsvis fick hunden också en bra midsommarafton med tillsyn, mat och vatten. Något som polisen verkligen inte kan ta åt sig äran för! Händelsen kommer att få följder, det kan jag lova. Jag ska kontakta någon ”högre upp” inom poliskåren för så får det inte få gå till!

Numera har ylande vargar fått en något annan innebörd för mig. Jag älskade deras ylande tidigare men nu tänker jag bara på den stackars hunden när jag hör ljudet…

Ja, det blir inte alltid som man tänkt sig men det kan bli bra ändå. Idag blir det en riktig vilodag för bloggaren för att hämta krafter. Jag tillönskar er alla en lika skön midsommardag. Ta igen er. Det regnar ute och en mysdag så här ”dagen efter” är inte helt fel.

Ja, en glad midsommar borde det vara – för alla… Och det hoppas jag också är fallet för så många som möjligt.

Bloggaren inleder dock midsommarafton med att äntligen få någon hjälp åt en stackars instängd hund. 🙁

Glad midsommar borde gälla även djur! Om så inte är fallet – kontakta Polisen på 114 14 eller länsstyrelsen som har hand om djurskydd – för Västmanlands del HÄR!

  Djurskyddet Sverige hittar du HÄR!

Svenska Djurskyddsföreningen HÄR!

Se till att ALLA får en fin helg!!

Vad är värt någonting och vad ska kallas ogräs? Ja, det är en fråga som man kan fundera på. Ogräs i naturen – såväl bland växter som bland djur. Till djurrikets ogräs kan höra råttor, vissa fågelarter eller till och med en och annan ynka liten varg, beroende på vem man frågar. Mänskligt ogräs finns tyvärr också en del som pratar om.

Men nu var det vanligt enkelt ogräs i en trädgård jag ville tala om. Jag hittade nämligen den här perfekta lilla skylten på Åsby Hem & Trädgård i Hallstahammar igår! Passar mig precis! Om nu inte någon redan förstår att det är maskrosor och svinmålla som ockuperar min lilla täppa!

Men det är annat som växer vilt i min trädgård också – sådant som har lyckan att inte kallas ogräs. Den här till exempel:

Jag gillar när växter och träd självsår sig och min lilla plätt har både små plantor av björk, bok, lind och tall liksom korallkornell! Förutom lupiner som sprider sig hejvilt.

Carl Anton och jag har lite samma åsikt! Här de första stroferna ur hans välbekanta visa:

”Jag lät alla mina maskrosor finnas,
fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut..
Men det är så skönt att sitta och minnas
små solar i gräset, när sommar’n är slut.

För hela året drömde jag.
om vår korta sommar drömde jag.
Och äntligen kom den
och jag fick rå om den.
Då gömde jag,
små sommarminnen gömde jag:
Maskros, som tändes
i solen, som brändes,
gömde jag.”

Carl Anton fyller faktiskt 80 år nästa år!
Nej, maskrosor och ogräs behöver inte alls vara fy skam!

Fy skam var heller inte måltiden som sonen bjöd på här om dagen! 🙂 Morsan lät sig väl smaka av det goda! Visst är det härligt att slippa laga maten själv och bara få njuta vid dukat bord! Smördegsinbakad kassler med ris och en fräsch sallad stod på menyn!

Katten Curry blev tyvärr utan – så gott var det!!

Avslutar med ännu en visa, denna av Kai Gullmar. Ha en fin tisdag! Ta tillvara solskensstunderna och även ogräset! 😉

”Men solen lyser även på liten stuga,
och den är röd och vit och gjord för mej.
Och breve fastu’kvisten två björkar buga.
Vid källan blomma små förgätmigej.
Där finns det en täppa och en vacker berså
och ett litet hus med ett grönt hjärta på.
Ja, solen lyser även på liten stuga,
och i den stugan vill jag bo med dej.”

Igår blev en djurskötare dödad av en flock vargar i varghägnet på Kolmårdens Djurpark. Det var en chockerande nyhet och tankarna gick omedelbart till hennes anhöriga och till arbetskamraterna i parken.

  Vi är aningslösa i vårt agerande gentemot vilda djur, det konstaterar jag idag. Fortfarande kan man boka ”Vilda möten Varg” på Kolmårdens Djurparks hemsida. För 1095 kr per person får man träffa vargarna i deras hägn. Så här står det på sidan:

”Ulv, gråben, varg. En mytomspunnen legend har många namn och ett nära möte med vargen är en mäktig upplevelse. Så ta chansen att möta en varg! Tillsammans med en djurvårdare får du umgås på nära håll med vargarna i deras hägn. Och nyfikna som de är, så kommer de att hälsa på dig och har absolut inget emot att bli klap-pade. Gör det och få ett starkt minne för livet!
Närkontakt varg
Du är hos vargarna i en timme och du får då lära känna den mytomspunna vargen. Djurvårdaren finns med hela tiden och berättar allt du vill veta, medan du och vargarna bekantar er med varandra. Normalt är de skygga djur, men det upplever du inte här. Du kanske t o m får en nyfiken tass på dina axlar!”

Jag har själv mött vargen på det här viset – två gånger. Mina barn fick det i 15-årspresent av mig. Åldersgränsen är 15 år för ett besök i hägnet. Det var en fantastisk upplevelse – surrealistisk. Och är det inte just så dessa möten är – overkliga, egentligen inte möjliga.

Det är en konstlad upplevelse. Vilda vargar och ändå inte. Möjligheten att få komma dessa fantastiska djur nära. En dröm som förverkligas. En dröm som uppstått i en myt men också i en önskan om mer respekt för just vargen.

Respekt för vargen i våra svenska skogar. En respekt som måste till för att vi snart inte bara ska ha vargar i just djurparker. Vargar i inhägnader, i fångenskap – till människors förnöjelse och i bristen på respekt för de naturligt levande.

  Jag erkänner – jag levde ut drömmen om vargen. Det var fantastiskt att komma vargarna nära. Känna hur de välkomnade in oss – på deras villkor, villkor som vi följde. Fantastiskt att få en liten inblick i vargars beteende, revirtänkande och sätt att agera mot varandra. Inga slagsmål, inget bitande – bara högljudda morranden och rynkade nosar när någon lägre i rangen försökte sticka upp.

Vi hade en djurskötare med, kanske är det den kvinnan som idag är död. Hon berättade hur hon var ledaren i flocken och hur hon respekterades för det av vargarna. Djurskötaren kunde bestämma och få ordning på flocken.

Självklart kan jag förstå idag att detta var konstlat. Det var på människans villkor – inte vargens. Att vargar är vilda djur och inte hundar. Att vargar i fångenskap med närkontakt med människor blir ambivalenta. De blir störda och vare sig vilda eller tama. Allt för människans skull av olika skäl. Här ”dansar” till exempel Carolina Gynning med vargar i Kolmårdens Djurpark:

Jag läser i dagstidningarna att Kolmårdens Djurpark inte längre kommer att ta emot besökare i varghägnet. Det är rätt beslut. Förmodligen kommer människor aldrig mer att få chansen till dessa möten – också helt riktigt.

Som många andra levde jag ut en dröm. Det är dags att tänka om – på olika sätt – för vargens skull. Hur vill vi ha det? Ska vilda djur i våra skogar bli djurparksdjur eller finns den en chans till ömsesidig respekt på lika villkor?

Klicka HÄR för att komma till Svenska Rovdjursföreningen och HÄR för Föreningen Nordulv.