Feel in the Blogg

Strålande väder denna söndag! Som gjort för en Sparbankspromenad!

Kameran var med – självklart! Solen lyste så fint på gamla Kyrkoherdebostaden på Östra Nygatan att det blev ett foto på den också:

Nygatan fram! Utanför Sparbanken syntes en klunga folk. Det visade sig vara kö! Kö in för att betala startavgiften 1 krona!
När jag kom fram hördes Rådhusklockan slå 9! Folk köade alltså redan innan banken slog upp dörrarna. Så mycket promenadkraft i Arboga!!

Promenaden gick den vanliga vägen.

Så vacker utsikt från Strömsnäsbron: Inte lika vacker från nästa bro utefter Västerleden upp mot Brattberget:

Sen genom ett skogsparti i nedre delen av Brattberget.

Tolv frågor av varierande svårighetsgrad skulle besvaras. Frågor om Lyckoslanten, Arboga Tidning och lite annat. Korven hägrade! Snart var vi framme vid Förskolan Sörgården, en gång ålderdomshem. Men gårdsplanen var tom och öde! Inte ett spår av korv med bröd! Muttrande gick vi vidare… ”-Allting ska det sparas in på numera” gnälldes det.

Ännu ett vackert hur som är värt att fotograferas! Trädgårdsgatan 52.

Labron bjöd på en underbar utsikt också: Framme vid Stora Torget gjorde jag en avstickare till Konditori Saga. I brist på korv med bröd ville jag införskaffa annat att mumsa på.
På uteserveringen satt Jonny med sällskap och lapade sol! Inte illa att kunna ta en fika utomhus en tidig söndagsförmiddag i oktober! Brittsommar!

Så äntligen vid målet – Sparbanken igen! DÄR står korvgänget! Där fick vi för vårt gnällande! Friluftsfrämjandet hade bara bytt plats och jag fick min korv med bröd!

Bara hemvägen kvar! S:t Nicolai kyrka ligger nästan granne med oss.

Hem ljuva hem!

Skön promenad, trevligt sällskap, korv med bröd (!) och en påse fralla till eftermiddagskaffet – det är väl det som kallas söndagsmys! 🙂

Nu pendlar vädret! Pendlar mellan regngrått och solskensljust. Mellan iskalla nätter och varmare dagar. Så som det brukar vara om hösten.

Blommorna som prunkade utomhus hos mig förgyller nu vår tvättstuga! På så vis får dom glädja oss ännu en tid och kommer dessutom att bevaras till nästa år igen. 🙂

Idag är det årets ”måste”! Sparbankspromenaden! Fast jag ska erkänna att det inte är särskilt svårt att få mig ut på denna promenad! Nytta med nöje liksom – plus att man har chans på vinster!

Vi får se vad det blir för promenadväder denna dag. I onsdags gick jag till Kajsa och då var det strålande solsken. Den här bilden har jag lagt ut tidigare men den tål att visas igen: Jag tog Strandvägen invid ån på min väg till Kajsa. Vid Gäddgårdsskolan fotograferade jag också: Sen gick jag Kungsörsvägen fram och tänkte att jag hoppas verkligen att kommunen inte förstör denna fina park med några snabba idéer. Förutom att det är en underbar oas i sig så används den för promenader och som här, för ”lek och idrott” av Gäddgårdsskolan. Längst upp spelas det någon form av brännboll med fotboll.

Det har pratats om att lägga en större rastgård för hundar i denna park. Den planen hoppas jag skrinläggs! Då finns det betydligt bättre alternativ – t ex i det bortglömda Vasastan. Se min blogg från den 17 september.

Nu tänker jag dricka ur min Kaffe Latte! Detta har blivit en favorit för mig! Tack vare Mors-Dags-presenten från dottern går tillverkandet lätt som en plätt! Men så heter tingesten också ”Latte Pronto”! 😀

Jag får sällskap! Ett utdraget jamande hörs nu! Felix har kommit in! Måste då förstås avsluta med ett par bilder på älsklingarna:  Felix!

Curry!

Och vilda Wilma! Här på språng ihop med lekkompisen Curry:

Ha en fin söndag!
Promenera mera!

1 oktober har anlänt! Denna lugna, sköna månad som förbinder sommar och höst.
Som glider från värme och sol in i regn och rusk. Precis som evighetskalendern på väggen säger: ”Allt är ro”.

Ja, ny månad betyder rundvandring i hemmet för att vända blad!

Ingen som besöker mitt hem kan missa att jag gillar katter! Texten på denna kalender säger: ”Animals are such agreeable friends, they ask no questions, they pass nog criticisms”. Så sant!

”In this house the cat’s in charge”! Också väldigt sant…

Och så Djurens Rätts kalender med Motörhead! Klicka HÄR för att komma till Djurens Rätts hemsida!

Jag har några andra kalendrar också (förstås…) och den här, som också varar i evighet, sparar jag av nostalgiska skäl: Maja vinkar till flyttfåglarna…

1 oktober också i lokaltidningen!
När man bläddrat förbi denna trista förstasida så kommer man till den riktiga förstasidan… Inne i denna för veckan tjockaste upplagan av Arboga Tidning fanns lite smått och gott att ta del av. Kvinnaböske band undrade en gång om man får ta med sig hunden till himlen och Kyrkorådet i Arboga kan svara på att ner i graven får du baske mig inte ta med hunden i alla fall! Och inte katten heller! Kattstackarn får inte ens stå nämnd på gravstenen!
”-Innan det händer mer konstiga saker”, säger Gun Järling Aspås, företrädare från Kyrkorådet till tidningen. Vad det skulle vara för ”konstiga saker” låter tidningen vara osagt.

På väg till himlen kanske ett gäng katter är om det vill sig illa. Det är märkligt hur ofta folk blir allergiska mot sina katter och ibland efter flera år. På en amerikansk djurrättssida fanns det tidigare T-shirts att köpa med texten: ”Mina barn har blivit allergiska mot katten – vad ska jag göra med barnen?” Klicka HÄR för att komma till The Animal Rescue Site.

I denna annons ser man att säljaren vill bli av med fyra kattungar pga allergi! Undrar hur det går för mamman om man först nu kommit på att det är kattungarna man är allergisk mot??

Ja ja, jag ska inte gnälla för mycket om detta. Det finns dom som lider stora kval vid plötslig upptäckt av allergi mot katten eller hunden. I förtvivlan undrar vad de ska ta sig till.
Jag har själv råkat ut för det. Efter katten Sippan som dog 18 år gammal var barnen otröstliga och jag också. Det blev snart en röd Hasse till allas stora lycka. MEN – direkt Hasse kom till oss började mina ögon klia och jag fick små utslag på händerna. Jag blev helt förskräckt! Aldrig jag kunde tänka mig att göra mig av med Hasse. Men jag kunde heller inte må dåligt och att äta medicin regelbundet kändes inte roligt. Jag väntade en tid och efter 2 veckor var allergin borta!! Jag blev överlycklig! Hasse blev kvar – förstås! Hasse blev bara 12 år men efterträddes av tre – Curry, Felix och Wilma – ingen av dom känner jag  någon allergi av. Tack och lov. Jag är allergisk mot hundar och hästar – och katter ibland då – men allergi går tydligen att övervinna.

Mera från lokabladet! Sparbankspromenaden på söndag! Ett måste för alla och envar här i Arboga!
Annonsen inunder ser också lockande ut! ”Smakfullt äventyr”! Men VAR NÅGONSTANS äger äventyret rum?? Det glömde man sätta ut i den fina annonsen! Kanske kommer information nästa vecka för det smakfulla är nästa helg – så mycket framgick i alla fall.

Valkalabaliken har väl knappast undgått någon. Såväl på riksplanet som lokalt. En liten fundering har man ju kring seriositeten och pålitligheten hos ett parti där dess väljare tydligen skriver in lite olika namn hit och dit när de röstar. Moderat i Katrineholm och Folkpartist i Arboga blev plötsligt invalda i kommunfullmäktige för Sverigedemokraterna utan vetskap och mot sin vilja. ???

En som gick in och sen ut är denne man: Alex Risberg i Kungsör fick kalla fötter i det gröna och hoppar av innan han tillträtt. Miljöpartisten ber om ursäkt till väljarna och förklarar varför.

Förklarat varför har jag själv gjort och mitt besked verkar människor ha tagit till sig för numera har jag en plats i Kommunfullmäktige i Arboga. Brevet igår från Länsstyrelsen i Västmanland gjorde mig rörd och ödmjuk inför uppgiften. Jag grät lite faktiskt, glädjetårar. Har haft så svåra år och nu verkar det ljusna och jag kanske kan få nytta av mina erfarenheter och kunskaper.

Avslutar med en vacker bild från ett fagert Arboga i onsdags.

Jag brukar tänka att det sista jag vill är att glömma. Att jag på ålderns höst tappar alla minnen. Så förfärligt det måste vara att ha levt ett långt, rikt liv och sen inte kunna minnas något av det.

Ibland när jag inte kan sova ligger jag och försöker fiska upp minnen ur hjärnkontorets innersta vrår. Tänker på barndomen och hur svårt det är att minnas något från de första åren. Och bli glad när ett minne tränger sig fram och upp till mitt medvetande.

Det sommarställe jag hade – vårt paradis som jag upplevt under alla år med barnen – är inte längre mitt. Men det finns ändå kvar – i mitt minne. Alltid sig likt, så levande. Huset, altanen, cykelvägen till stranden, allt det frodigt grönskande, värmen, solen, livet. Så underbart att kunna minnas.

Imorse kom jag att tänka på gamla Arboga. Inte fullt så gammalt som på vykortet överst utan i min barndom och ungdom. Hur jag i minnet kan promenera i centrum och uppleva husen och affärerna.

Gamla EPA på Nygatan. Jag går rakt fram och kommer till damavdelningen där Junith och jag fick likadana nattlinnen av Juniths mamma Wera. Går jag till höger kommer jag till sybehör men också det ställe där jag en gång fick en blå, bubblig baddräkt.

Ut igen och mitt emot ligger Bele Frukt och Grönt där mamma jobbade en gång. Folkes Musik i hörnet där man klättrade uppför trappan för att sen lyssna i en lur på senaste skivan med HepStars om man tordes. De stora killarna och tjejerna hade alltid förtur framför mig, den blyga.

Ner mot kyrkan och där ligger Taxi och Fiskaffären vid Järntorget. Går jag till det andra torget, Stora Torget, finns Rudolf Hagmans delikatessaffär som pappa besökte ibland och snett emot – Andelsslaketeriet som hade en så snygg springschas – Calle. En guldsmedsaffär finns där också där jag och Junith köpte sådan där silverlänk med namnbricka som alla skulle ha. Vid Stora Torget ligger också Sturebion där jag sett så många filmer. När man sett klart filmen kom man ut genom en liten dörr mot Västerlånggatan.

Arboga hade tre biografer på min tid. Sturebio, Folkan och Ringen. Ringenhuset finns inte ens kvar.

Gick man från Nygatan och ner mot Stora Torget  fanns en gata rakt fram, invid själva torget. Där gick man i kortkort om lördagskvällarna och det var LYCKA när bilarna som stod parkerade i rad på torget  – slog på helljusen när man promenerade förbi. Men åka med när någon bjöd –  vågade jag inte. Jo, om det var Laxen och Bosse gick det bra. En gång fick vi åka med Musens röda Cadillac! Vilken lycka! Att susa förbi alla andra och se deras avundsjuka blickar.

Ja, vilka minnen. Så underbart att det gamla Arboga är sig likt i mitt huvud trots att det ser rätt annorlunda ut idag.

Nu tillbaka till verklighetens Arboga. Ha en skön onsdag allesammans! Avslutar med ytterligare ett par vykort jag fann via Internet:

Den äldsta av de tre stationshus som finns i Arboga.

Gjuteriet:

Ett tummat annonsblad om Jädersbruksdagarna visar att jag hade planer på att besöka evenemanget. ”Hade” planer, skriver jag, eftersom planerna rätt länge såg ut att gå om intet. En kraftig förkylning gjorde att jag igår morse bestämde mig för att stanna hemma.

Men, ingen är sämre än han kan ändra sig! När timmarna började ticka på under eftermiddagen och mellanbarnet och jag tog en fika började vi fundera på om vi ändå inte borde… Sonen har också åkt på morsans förkylning och var så där lagom rosslig i halsen med ständigt återkommande nysningar. Men – det var något särskilt som lockade… ”Världens starkaste man”! Vi åkte dit!

Jag ska erkänna – jag har aldrig tidigare besökt Jädersbruksdagarna. Nu skäms jag och jag vet inte varför det inte blivit av. Möjligen beroende på att all energi gått åt till Medeltidsdagarna och sen när allt drar igång igen på hösten har det känts lite lagom med bara den traditionella höstmarkanden inne i Arboga.

Jädersbruksdagarna visade sig vara ett enormt arrangemang! Massor av folk, massor av bilar och allt verkade fungera perfekt! Från ”incheckning” på den enorma parkeringsplatsen till försäljning, musik, förplägnad och alla härliga aktiviteter man kunde delta i! Ordförande i Jädersbruks vänner Jan Larsson berättade att flera föreningar är med och hjälper till och att det fungerar väldigt bra. Han berättade också att detta var 13:e gången som Jädersbruksdagarna anordnades vilket fick mig att känna skammens rodnad blossa upp på kinderna. Men det var inte bara jag som tillstod att det här var första besöket – jag träffade flera. Förhoppningsvis var det första men inte sista gången för alla nybörjare. Så är det definitivt för mig! Har redan noterat dagarna i almanackan för nästa år! Mer om Jädersbruksdagarna hittar du HÄR!

Här fanns något för alla! Motorsågskonst! En vacker uggla i trä syns på stubben intill. Och ni ser väl vem som formas på huggkubben!?
Hölass och andra aktiviteter för stor och liten, gammal som ung, serveringar, försäljning av allehanda ting! Kön ringlade särskilt lång framför ståndet med brända mandlar!

En massa härligt musik! Det här gänget fick bl.a. den tidigare polisen Wikström i god form!  Sven-Erik Wikström är ju själv lite i branschen s.a.s. när han nu lagt uniformen på hyllan. Dock hann jag aldrig få reda på vare sig om Wikström fick tag i någon CD-skiva med bandets musik – eller bandets namn! Kanske någon annan vet?

Bilar och maskiner! Denna gamla pärla fick jag lov att plåta! Det var en favorit när jag var i nedre tonåren. Eller vad säger du Junith?

Sen var det då äntligen dags!! Enorm uppenbarar han sig på den lilla scenen – Magnus Samuelsson – Världens starkaste man!

Dock visade det sig att kraftkarlar inte är mer än människor dom heller och kan göra sig illa. Magnus hade gjort ett lite, lite för tungt lyft på så där 300 kg och tre senor i ena armen hade gått av. Så inga lyft denna gång! Men det var väldigt roligt att höra honom berätta om sin karriär från bondpojke till världskändis! Om ungdomstiden i Kisa, tävlingar i USA och ”Let’s dance” som han vann ihop med den professionella dansaren Annika Sjö – trots att han aldrig dansat innan!

Magnus Samuelsson var en vanlig, enkel bondgrabb trots sina framgångar och sitt kändisskap. En verkligt trevlig kille! Här laddar han upp med T-shirts och böcker till försäljning. ”Stark” – heter träningsboken som Magnus Samuelsson gett ut. Missade du den på Jädersbruksdagarna kan du köpa den via Magnus hemsida genom att klicka HÄR!

Här får sonen en efterlängtad autograf av hjälten: Självklart köpte vi T-shirts också som Magnus glatt signerade! Min ska jag nog stoltsera med när jag dansar linedance! 🙂

Vill du veta allt om Magnus Samuelsson – besök hans hemsida genom att klicka HÄR. Magnus lär förresten ha lovat att komma tillbaka till Arboga nästa år! Låter hoppfullt!

Sen kom förstår höjdpunkten för en beundrare som jag! Världens starkaste kram!

Sen var min dag räddad och min lycka gjord!
Den kramen lever man länge på… Vilken kille!
Tack Magnus!