Feel in the Blogg

Ja, den här damen kanske inte representerar just det jag avser med rubriken  – men hon är väl värd att få starta bloggen idag ändå!

Nu närmar sig Medeltidsdagarna i Arboga och i Föreningen Arboga Medeltids lokaler vid Järntorget i Arboga finns medeltida klädedräkter för både män och kvinnor – att hyra eller köpa! Från 200 kr och uppåt om man hyr!

Huvudbonader av skilda slag finns också att väja på – kanske en vacker hatt till en fin dam?

Gå in HÄR för att komma till Föreningen Arboga Medeltid! På onsdag i nästa vecka smäller det!!

Välkommen till Arboga i Medeltiden!

Men det nya innestället då?? Ja, jag undrar om de bestämmande i kommunen har insett vad nya bryggan för med sig… Jag har redan hört talas om det heta stället för sol, bad och grillning i centrala Arboga! Och bryggan är väl knappt invigd än…

Fantastiskt med ännu ett badställe centralt i Arboga! Och tänk så många härliga grillkvällar och fester man kan ha här! Men, som sagt, jag undrar om ”de som bestämmer” inte snart utbrister: ”-Tänkte inte på det…”
Bilderna från Nya Bryggan är tagna av Katharina Eriksson.

För är vattnet tjänligt här? Finns det stege att ta sig upp och ner ur det våta? Livräddningsredskap? Hur går det för småbarn som tultar runt på bryggan och kanske druttar i? Staket?
Hoppas verkligen Arboga kommun ser till att det nya innestället i Arboga blir det ställe som invånarna hoppas på! Några skyltar med ”Badning förbjuden” eller annat trist vill vi inte se!

Ta gärna en promenad och bese innestället strax öster om Herrgårdsbron på norra sidan – nedanför Bergmansparken! Själv sätter jag mig på ett tåg för ett besök här:

Gissa var?
Svaret kommer imorgon!

He did it again! Jag talar förstås om Dennis Andersson på Arboga Tidning!

Båtstrulet i hamnstrulet i Arboga börjar bli en följetong. Gråsparvar har tjattrat om det, bloggaren tog upp tråden och Dennis Andersson fortsätter uppdraget. Missionen om att få en fungerande gästhamn eller i alla fall båthamn i åstaden Arboga.
Kanske t o m makthavarna i kommunen hänger på nu!?

Fel på ledarskapet måste det nog vara när ena handen inte vet vad den andra gör. I dagens artikel kan man läsa om hur olika förvaltningar skyller på varandra vad gäller hamnen i Arboga och att Turistbyrån tiger still. Ja, vad ska dom göra stackarna!? Folk försöker på olika sätt ta sig till lilla Arboga för att de tycker det verkar vara en idyll och ett lämpligt semestermål – men det är tusan så svårt att få till det!

Förutom båtar som inte kan lägga till och service i ”hamnen” som är obefintlig (gästtoaletten är låst!! Vem rycker ut och låser upp vid akut och trängande behov!?) så har campingen lagts ner!
Hur tänker man då? Inte alls kanske – eller så irrar massor av tankar runt hos många olika tjänstemän på flera olika förvaltningar och det blir pannkaka av alltihop. Fel på ledarskapet alltså?

Pannkaka, ja. Inte vet jag om det går att få nygräddad plätta med sylt här i stan men på Café Stadsgården   och Konditori Saga har man i alla fall hela juli månad serverat kaffe med dopp! Tack och lov att vi har dessa duktiga privata aktörer! Kämpa på! Det blir nog bättre i vår lilla sömniga stad, säger jag som är obotlig optimist!

Nu kavlar vi upp ärmarna och gör ett nytt försök eller hur! Nästa sommar ska Arboga blomstra som aldrig förr! Återuppliva gamla campingen! Om stugorna var skräp så kan väl folk få slå upp ett tält åtminstone eller parkera sin husvagn eller husbil där! Låt ett gäng arbetslösa få blåsa nytt liv i Krakaborg!
Sen sätter vi luppen på hamnen i Arboga också! En stad med en vacker år rinnandes igenom ska självklart kunna ta emot båtburna gäster!

Vi i Arboga ÄR Arboga! Därmed har vi också rätten att se till att de som ska sköta sina jobb gör det. Om de saknar förmågan eller tycker ledningen är dålig – ja, då får vi göra något åt den saken!

Låt idyllen blomma! Och låt fler och fler få ta del av den! Semesterfirare i Arboga är presumtiva inflyttare och blivande skattebetalare – och det behöver vår kommun!

Nästa vecka drar årets största evenemang igång! I år slår vi rekord i antal besökare på Medeltidsdagarna! Välkommen hit alla! Klicka HÄR för att komma till Arboga kommuns hemsida där bilden är tagen från. Och HÄR till Föreningen Arboga Medeltid! Där kan du se årets program dag för dag!

En liten knopp blir snart en vacker,
ljuvligt doftande blomma!
All vår början bliver svår – men finns det liv finns det hopp!

Tänk så beroende man blir av bilder! I alla fall jag – och i alla fall när jag skriver blogg. Bilder illustrerar så bra det man vill ha sagt. Ändå började jag blogga helt utan foton en gång i tiden. Det gick bra – då… Nu har man fått andra pretentioner.

Eftersom det fortfarande inte fungerar att föra över bilder till bloggen så blir det bara skriftspråk.

Jag hade tänkt berätta – med bilder – om en tidig morgonpromenad i Arboga. Då jag faktiskt lovade en okänd kvinna jag mötte att hon skulle få se bilderna jag tog på min blogg. Men men, det kommer väl…

Promenaden gick längs gator och gränder i centrala Arboga och jag tänkte: – Så många fina, gamla hus det finns – och dom behöver inte alls ligga på kända Västerlånggatan!
Skepparegränd, Dragmansgatan och mitt eget Östra Nygatan för att nämna några.

Efter ån invid Kungsgården hade någon ”roat” sig med att rycka av rosor. Sådant förstår jag inte! Invid husväggen blommar rosor i alla färger och doften är underbar. Varför då bryta av blommorna och kasta?

Jag plockade upp dom och det blev en liten fin bukett. Direkt visste jag vilka som skulle få blommorna. Några som också blev uppryckta, avbrutna mitt i sin levnad – Max och Saga.
Så promenaden gick vidare till vår vackra kyrkogård mitt i stan.

Där inne var det så lugnt och stilla men rymden var full av fågelsång. Det kändes så lyckligt där inne. Som en liten värld för sig. Jag gick till graven som numera ser ut som en vanlig grav. Inte överbelamrad av blommor, gosedjur och ömhetsbetygelser. Som en vanlig grav och ändå inte. För Max och Sagas grav blir aldrig en vanlig grav. Viloplatsen var så fin och jag skulle gärna visa er bilder om jag bara kunde.
Det jag saknade dock var fotot på barnen.  Men det behövs ju egentligen inte – barnen finns ändå alltid i mitt minne.

Som vanligt skenade fantasin iväg med mig och plötsligt kände jag någon som knackade mig lätt på axeln. Det var Max och han ville inte alls prata om sina nya småsystrar eller om lekarna på kyrkogården. Han ville berätta att han är stor nu! Hela 7 år! Och att han börjar skolan till hösten!
Det gjorde mig glad och snart såg jag Sara virvla runt i dans mellan träden. – Jag har fyllt 5! skrattade hon.

Ja, livet går vidare och ibland är man tacksam över sin fantasifullhet.

Mina tankar går nu till barnens föräldrar och länkar HÄR till Emmas blogg om Max som blivit 7 – och HÄR till bloggen om Saras 5-årsdag.

*** *** ***

Karnevalen tarvar bilder! Det tycker jag bestämt! Så jag hoppas kunna visa några här på bloggen i sinom tid. Arbogakarnevalen hade tur med vädret! Solsken hela tiden!

Roligt som alltid även om publikskarorna minskar och minskar. Personligen tyckte jag att karnevalståget tog väl lång tid på sig. Vi stod på Nygatan nära Örtagårdskyrkan och efter 45 minuter hade inte karnevalståget nått oss än… Starten sker intill gamla Engelbrektsskolan – också på Nygatan. – Står dom och hoppar på samma ställe hela tiden? undrade några otåligt väntande.

Vi körde sen ett ”snabbrace” av karnevalen och gick dom till mötes för att därefter vika av in mot Ahlöfsparken där vi intog härligt god invandrad mat! När vi ätit klart – då först kom karnevalståget till parken!

Kanske är det dags att tänka till om upplägget på Arbogakarnevalen? Ska vi ha karnevalståg genom gatorna – och i så fall ska karnevalrundans sträckning ändras? Göras kortare?
Jag har ingen aning om hur många som kantade vägen efter att tåget passerat Nygatan men publiken glesnade ur rejält närmare Hökenbersgränd. Hur det sen såg ut efter Strandvägen, Järntorget och Rådhusgatan vet jag inte.

Jättekul och trevligt är det i alla fall med liv och rörelse i lilla Arboga! Stor eloge till alla duktiga arrangörer och tack förstås även till alla dansare!

Som renhållningsarbetaren jag träffade på morgonpromenaden sa: – Man får ta att det är lite nedskräpning efter en så’n här dag, dagen efter. Tack även till honom och övriga som snyggade upp efter karnevalen! De avbrutna rosorna tog jag hand om… 🙂

Ibland kommer man av sig. Allt man hade tänkt skriva om känns plötsligt helt oviktigt, i det närmaste löjligt i sammanhanget. Jag tänker förstås på min första blogg idag, 18 maj 2011.
Det var en blogg som bara måste skrivas! Som gick före allting annat!

För mig är det ofattbart hur man kan behandla liv så. Hur man kan låta girighet, makt och respektlöshet få fullt spelrum. Men det värsta av allt – hur vi andra, som ändå känner, förstår och blir upprörda – ändå låter det ske. Vi är medansvariga! Så länge vi inte reagerar är vi lika mycket djurplågare som de som så grymt behandlar djur vid slakt.

Jag känner oerhörd vördnad inför liv – och jag hoppas att fler känner likadant. Oavsett om det är en människa, en varg, en ko eller en liten katt.

Nu kommer det jag hade tankar på att skriva om imorse innan jag läste Svenska Dagbladet.

Tid – jag hade tänkt skriva om tid!

Jag har en märkligt förhållande till tid. Mina klockor ser inte alls ut som på bilden här ovan – dvs är synkroniserade. Nej, jag har ett antal glädjeklockor, som jag kallar det. Klockan min arm visar 5 minuter före, detsamma gäller köksklockan men väckarklockan går en hel kvart före!
Jag lurar mig själv alltså… Jag tror att jag vinner tid och blir glad när jag upptäcker att jag faktiskt inte är för sent ute när jag ska någonstans. Så dumt!
Och ändå vaknar jag för tidigt varje morgon när jag ställt väckarklockan på ringning. Sover oroligt när morgontimmarna närmar sig och vaknar flera gånger innan klockan 6, som jag ställt klockan på. Så när jag sovit så där oroligt ett par timmar går jag upp minst en timma innan väckarklockan skulle ha ringt..

Det är sviter från tiden innan kollapsen – innan utbrändheten slog till med full kraft och alla klockor stannade…
Den där fruktansvärda tiden då 24 timmar inte var nog. Då jag vaknade mitt i natten, grubblade och kom på lösningar på arbetsproblem som jag sen gick upp för att jobba med. Den där fasansfulla tiden som bara kunde sluta på ett sätt… Med förföljelse och trakasserier från Försäkringskassan…

Imorse bestämde jag mig! Nu ska alla klockor gå rätt! Nu ska jag börja leva i realtid! Nu är nu och inte senare! Jag ska börja leva rätt.

Levde rätt gjorde inte tjuven som tog nattvardssilvret! Han eller hon passade på när Köpings församling skulle åka på pilgrimsutflykt. Fast man undrar ju lite vad det var för sorts utflykt när prällen plötsligt glömde allt, till och med nattvardskitet. Kyrkoherden säger till sitt försvar, enligt notisen i Arboga Tidning: ”Det var vårkänslor i luften…” Inga fler kommentarer…

I tidningen idag noterar bloggaren denna speciella blomma som en läsare fotograferat och förärat redaktionen med! Maskrosen symboliserar kanske Miljöpartiet i Arboga som muterar med M, Fp och Kd! 😀

På tal om blommor och blad

– igår såg det ut som snö på min gräsmatta!

Det var dock inget försenat snöfall utan blomblad!

Imorse såg det ut så här genom mitt sovrumsfönster.

Visst lever vi en ljuvlig tid!
Maj månad, med solsken och uppfriskande regn emellanåt. Lev! Och låt leva…

En som inte låter sina offer leva är Jo Nesbö – och jag gillar inte riktigt hans deckare. Den här bocken vann jag genom Bokus och har därför läst den. Men det var knappt jag klarade det.
Jo Nesbös stil att låta mördaren döda sina offer med tortyrliknande metoder är ingenting för mig. Jag börjar då bara fundera på hur författaren mår egentligen? Varför han skriver sådana saker?

Sen ogillar jag Nesbös hjälte – Harry Hole. Jag har svårt för avdankade kriminalare som går på droger men ändå lyckas nysta upp de mest horribla mordhistorier och dessutom, till råga på allt, får de vackraste men också smartaste kvinnorna att falla som furor för sig. Kanske är det Nesbös egen fiktiva drömvärld som får utlopp i böckerna.
Hole är som Helgonet – fast fulare och mer otillständig. Han kämpar sig igenom de mest otroligt farliga situationer, överlever knappt, reser sig, skakar på sig och ger sig genast iväg på nästa uppdrag. Hur trovärdigt är sådant?

Fast varför ska deckare vara trovärdiga egentligen? Det är ju verklighetsflykt och jag måste faktiskt erkänna att ”Pansarhjärta” är väldigt spännande och jag gillar Nesbös upplägg där man tror att nu är mordgåtan löst – för att i nästa stund kastas in i en ny förveckling, ett nytt upplägg.

Något mer att skriva om idag då? Jo, känner du ett stort behov av att gifta dig och samtidigt vill göra det lite mer uppseendeväckande och publikt – kom till Arboga! Medeltidsdagarna i Arboga som återkommer varje år i augusti – har som höjdpunkt det medeltida bröllopet. Så är det förstås tänkt att bli även i år – men inget blivande brudpar har hört av sig till Föreningen Arboga Medeltid!

Så slå till! Gänga dig med tjejen du bott ihop med så länge! Tjejer – fria till mannen i ditt liv! Bli 2011 års medeltida brudpar i Arboga och få ett fantastiskt minne för livet – ett bröllop utöver det vanliga!

Klicka HÄR för att komma till Medeltidsföreningen! Vill du anmäla dig och din blivande direkt – här är e-postadressen: info@arbogamedeltid.se

Vi ses igen!

Arboga är verkligen vackert nu! Allting grönskar och solen skiner!

Vår gård tedde sig så här vacker imorse: ”Den blomstertid nu kommer” sjungs vid skolavslutningarna i juni men kan likaväl gälla för maj månad! Humlesurr i körsbärsträdet! (Om ni visste hur svårt det är att fånga en humla på bild…)

Men Arboga har mycket mer att ge än bara ett fagert yttre!

I söndagens DN fanns en intressant bilaga om resor – och resor inom landet. En bilaga väl värd att spara för där får läsaren tips om utflyktsmål i alla smakriktningar. Tyvärr ligger inte artiklarna i bilagan ute på nätet än, men om du klickar HÄR så kommer du till DN Resor och finner annat läsvärt. Med lite tålamod kanske de senaste tipsen ur pappersupplagan dyker upp under veckan.

Arboga nämns i bilagan vad gäller Medeltidsdagarna! Det känns verkligen roligt att vår stad uppmärksammas. Förra året var nog en av de bästa Medeltidsdagarna vi haft, enligt mitt tycke. Strålande väder, massor av aktiviteter och fullt av folk!

Medeltidsdagarna i Arboga är verkligen värt ett besök! Arboga ligger nära och det är lätt att ta sig hit! Här en bild från Föreningen Arboga Medeltids hemsida, fotograf är Malin Wahlbom: Bilden visar en av Medeltidsdagarnas höjdpunkter från förra året – det medeltida bröllopet! Den gången var det t o m dubbelbröllop!

Klicka HÄR för att komma till Föreningen Arboga Medeltids hemsida!

Döda fiskar då – som jag nämner i rubriken?? Jo, jag läser denna lilla annons i dagens Arboga Tidning:

Jag undrar – vad händer med alla uppfiskade fiskar efter metartävlingarna? Hur många ligger bara där på kajkanten och självdör? Hur många blir till mat? Går det omkring ett gäng verkligt trinda katter någonstans? Eller kastas all fisk när de vägts in och antal gram noterats? Någon som vet kan väl svara och kommentera!

Avslutar med ännu en ljuvlig bild från vårt ljuvliga körsbärsträd i ljuvliga Arboga!
Vi ses väl på Medeltidsdagarna 10-14 augusti!!