Feel in the Blogg

Innaför Golden Gate nära San Fransisco i USA ligger det ökända Alcatraz.  En gång världens mest rymningsäkra fängelse.
Idag turistattraktion. En färja på väg med turister till ön. Här kan man ”leka” livstidsfånge för en stund. Personligen skulle jag må lite dåligt av att gå där. Säkert sitter en del av ångesten och vanmakten kvar i väggarna.

Anledningen till att jag skriver bloggen om Alcatraz är att i måndags var det 50 år sedan tre fångar ändå lyckades rymma från fängelset Alcatraz. Frank Morris och bröderna John och Clarence Anglin, fängslade för bland annat bankrån, rymde på ett spektakulärt sätt.

Männen hade under flera månaders tid grävt hål i sina cellväggar med hjälp av skedar och smörknivar. Hålen hade täckts av kartongbitar som målats om för att se ut som luftventiler.
Samma natt som rymningen ägde rum gick Frank Morris och bröderna Anglin in i sina celler som vanligt. Klockan 21.30 kontrollräknades avdelningens fångar inför natten. En vakt som gick sin runda märkte inget särskilt när han passerade Frank Morris och bröderna Anglins celler under natten. Vad han inte visste var att fångarna hade placerat papier-maché-huvuden i sängarna, och klistrat på riktigt hår från fängelsets frisersalong.
Någon gång under natten kröp trion igenom hålen i väggarna, klättrade upp på fängelsets tak och tog sig över två staket med taggtråd innan de slutligen nådde vattnet och med hjälp av en enkel flotte tillverkad av regnrockar flydde. Flotten hittades senare på en ö i närheten. Man befarade att de drunknat men inga kroppar har återfunnits och ingen har hört av de tre männen sedan dess.

Så här tänker man sig att de tre männen ser ut idag – om de lever och är i så fall i 80-årsåldern. Bild från Svenska Dagbladets hemsida och du kan läsa mer om den mytomspunna rymningen i Svenskan genom att klicka HÄR!

Rymningen har filmatiserats, bland annat med Clint Eastwood i en av rollerna – ”Flykten från Alcatraz”.

Kanske fick de tre fångarna inspiration av Alexander Dumas d.ä. roman ”Greven av Monte Cristo”? Filmad flera gånger. Jag såg själv en av filmerna nyligen och den var verkligen spännande. Greven av Monte Cristo flydde från ön If utanför Marseille i Frankrike. Fästningen Château d’If var fängelse 1580 – 1890, nu öppen för allmänheten. Läs mer om fästningen via Wikipedia genom att klicka HÄR!

Om boken Greven av Monte Cristo kan du läsa HÄR! 

 Fly från vattenmassor fick Arbogaborna göra igår efter ett rejält åskväder!

Tunneln under järnvägsbron efter Stureleden stod under vatten.

Även Kungsörsvägen hade problem med vattenfyllda brunnar.

Idag är det lugnt och framkomligt! Till och med solsken emellanåt! Det gillar katterna! Då vill de ut! Här väntar Wilma på att bli utsläppt!

Curry slinker ut fort! Felix, redan ute, undrar varför inte ”morsan” också kommer med ut!

Ha en skön onsdag! I regn som solsken!

Bokmalen och jag säger som Håkan Nesser, citat: ”Om man är lite trött på kriminalromaner, rekommenderas Ann Cleeves Shetlandskvartett. Först läser man dem, sedan åker man dit. Det är liksom oemotståndligt.”

Den här boken, den fjärde av de fyra, läste jag klart igår kväll: En kriminalroman som utspelar sig just på Shetlandsöarna, skriven av den brittiska författarinnan Ann Cleeves.

En mycket bra bok som jag verkligen rekommenderar. Välskriven och otroligt spännande intill sista kapitlen! Lägg sen till de fantastiska naturbeskrivningarna av Shetlandsöarna!

Var ligger då dessa öar? Se här: Öarna tillhör Storbritannien men ligger närmare Oslo och Norge. På SVT:s sida ”Packat och klart” kan du läsa mera om dessa öar – klicka HÄR!

Lerwick, huvudorten på Shetlandsöarna med cirka 6400 invånare. Bilder från nätet.

Shetlandsponny har man väl hört talas om! En av de minsta hästraserna i världen och den härstammar från just Shetlandsöarna där den funnits i cirka 10 000 år.

Vill du resa till Shetlandsöarna kan du flyga från Storbrittanien eller ta färja från Skottland. Du kan flyga från Göteborg också eller från Stockholm.

Visst är det härligt när man får ut så mycket mer av en deckare än bara pang-pang och ond, bråd död!

Klicka HÄR för att komma till Adlibris som är ett av flera ställen där du kan köpa Ann Cleeves böcker!

Lite vårliga bilder på slutet också! Frukost i det gröna!

Med en katt i knäet! Inte dumt! Inte dumt alls! I vår lilla trädgård blommar dessa vackra blommor nu: Kungsängsliljan!

Avslutar med visdomsord från min speciella tesort! Ligger rätt i tiden och för tankarna till min blogg i söndags. Live and learn! Lev och lär!
Vi ses igen imorgon även om bloggen då kan komma senare än vanligt.

”Work, but don’t forget to live”
Arbeta, men glöm inte att leva…

Först boken som jag äntligen läst klart – fast känslorna är tveeggade. Skönt att ha läst ut den för den var rätt jobbigt – samtidigt tråkigt för boken var bästa sömnpillret när man har svårt att sova! Jag talar om den här: ”Ät mig” av den franska författarinnan Agnès Desarthe.
Agnès Desarthe är född 1966 och bosatt i Paris. Hon har enligt uppgift kommit ut med 10 romaner.
”Ät mig” är en märklig bok. Den handlar dels om Myriam med ett brokigt förflutet men också om mat! Jag har inte ens hört talas om hälften av alla fantastiska anrättningar och bakverk som Desarthe beskriver. Här är några av alla, citat: ”Jag ser rullar fyllda av jordgubbsskum paradera förbi följda av stavar av rökt ål, alg- och svampknippen, kryddiga smördegskanapéer och honungsglänsande skivor av bottarga.”
Med hjälp av morots- och vallmokaka löser Myriam sina problem och otaliga är beskrivningarna av alla de fantastiska maträtter hon svänger ihop i ett minimalt kyffe i Paris.

  Hon är fenomenal på att formulera texter Agnès Desarthe och för en simpel ordsnok som jag är det himmelskt att ta del av. Här en beskrivning av minnet av en kärleksrelation: ”Sakta, sakta smälter packisen. Stora isblock bryter sig loss i dånet från en tuggande jättekäft. Spridda isberg flyter omkring i det djupblå vattnet. Vad alltihop känns varmt! Vad alltihop glittrar och blänker!”

En märklig bok som kanske varken passar bokmalar eller matkonnässörer. Skön sömn gav den mig i alla fall. För att inte vara helt orättvis mot författaren så fanns det nog en linje, om rätt mycket inbakad kalvläggsossobucco och gremolata. Ett sammanhang om en kvinna 40+ som tar sig ur sitt förflutna och finner en ny väg. Boken kan du bl.a. köpa HÄR  hos Adlibris – 44 kr i pocketformat.

Den här bilden tyckte jag passade boken!
Se vilken häftig klänning hon bär!

Tidningsklipp ur lokala Bbl/AT kommer här. Från tidigare i veckan: Arbetsplatsförlagd utbildning (APU)på Azorerna och Malta låter ju trevligt – för dom! Ja, för inte är det lika kul  att jobba på en verkstad i Säffle eller på ett fik i Dals Långed. Fast i det här fallet har ju EU gått in och beviljat pengar till en resa över gränserna så då är det väl OK…
Det som irriterar mig är att vissa barn i vårt land inte ens får den grundskoleutbildning dom har rätt till enligt lag. Mer om skolan i vårt land kommer imorgon!
Läraren ”stannar bara fem dagar” på Malta läser jag. Ja, tänk så synd om honom.

Annat i tidningen väckte minnen till liv: Mora träsk! Dom lever tydligen än. Undrar om Leif Walter är lika ”entusiastisk” idag som då jag besökte ett uppträdande här i Arboga för så där 20 år sedan. (Mora Träsk bildades 1971!).
Leif Walter visade sig vara en surgubbe som i det närmaste verkade skämmas över sin show när de söta mammorna dök upp med sina telningar efteråt. Fast det kanske var hårda tider för en ung musiker – karln kan ju inte ha varit mer än i 30-årsåldern på den tiden. Han hade kanske andra drömmar med sin musik, drömmar som aldrig blev uppfyllda. Vad vet jag? Låtarna fastnade i alla fall och jag kan lätt som en plätt börja sjunga ”Fader Abraham” när som helst!

En annons fick mig också att gräva i hjärnans minnesarkiv! ”Lundins Blommor” 40 år! Jag minns Ulla Lundin, som inte hette Lundin på den tiden, och en blomsteraffär vid namn Oxalis. Den låg i den länga på Herrgårdsgatan där Pizzeria Sicilia och Byggnadsfirma Lund håller till idag. (Blomman Oxalis)
Min mamma besökte mer än gärna Oxalis Blomsterhandel och Ulla kom så småningom nästan att bli som en god vän till hela familjen.

Annat i dagens tidning:

Bild från Länsstyrelsens hemsida:   ”Allt vilt är fredag”.
Jag tänker inte kommentera med mera än att jag har agerat.

Kvinnodagen bjöd bloggaren på detta:

Förrätt Efterrätt

Avslutar dagens blogg med en uppmaning från min granne Rut om att leta igenom era hem efter sådant ni kan avvara! Kläder, skor, lakan etc. till ett hemlöst par!
Kontakta Rut Nilsson Sotos så här:

You can make a difference! Du kan göra skillnad!

Igår var det söndag och då frossade jag i DN:s alla delar. Här kommer något av det som fångade mig.
DN Vetenskap skriver: Ny forskning visar att aporna liknar oss mer än vad vi trott. 
För mig känns det självklart att behandla allt levande med respekt och empati. Tyvärr verkar det behövas forskning och bevis för att alla ska ta till sig så enkla saker.
Vad är intelligens och vad betyder den utan förmågan till medkänsla? För inte alls länge sedan började man tala om EQ (emotionell intelligens) och inte bara IQ – det är en bit på väg…
Det känns rätt enkelt – utgå från att allt levande har någon form av känsel. Vet du inte hur eller på vilket sätt – utgå från dig själv! Behandla som du själv vill bli behandlad – oavsett om det är en människa eller ett djur!

Ett reportage om Birgitta Stenberg som fyller 80 år i april bjuder DN på också. Jag tror att många tycker någonting om Birgitta Stenberg. En del tycker att hon är hemsk, andra hyllar hennes vågade författarskap.
Jag själv har träffat henne på en skrivarkurs och tycker ingenting. Hon var en intressant kvinna med intensivt blå ögon som berättade om sina böcker och sålde exemplar av desamma. Av en bekant till henne på kursen fick jag känslan av att hon kunde vara jobbig. Väldigt ”på” vad gäller sex – oavsett kön.  Kvinnan ifråga kände sig lite utsatt.

Andra som varit utsatta men som ger igen är bl.a. Paulo Roberto! Så här citeras han i DN: På Twitter berättar han om sitt sjunde, just påskrivna, kontrakt med Albert Bonniers Förlag. ”Skulle vilja köra upp det kontraktet i röven på min gamla rektor!”

Jag förstår honom precis! Jag känner några närstående som skulle vilja göra precis likadant! Köra upp gymnasiebetyg och intagningsbesked i häcken på en utvald skara värdelösa skollärare!
Och det kommer! Inte i form av neddragna byxor och misshandel – men på annat sätt, var så säker!  (Bilden ovan är från filmen ”Hets” från 1944 – men sadistiska, usla lärare finns även på 2000-talet!)

Klarar man inte sitt jobb ska man sluta! Tyvärr har dåliga lärare en förmåga att hålla sig kvar, till synes omöjliga att bli av med. Värre lär det bli om Reinfeldt får igenom förslaget om jobb till 75!
Dock läser jag i DN att intresset inte är särskilt stort bland de som arbetar.

Nöjessidorna får mig att tänka på alla de filmer jag skulle vilja ha sett men aldrig fick möjlighet till.  De annorlunda, intressanta som p g a av sin egenart aldrig når småstaden, kanske inte ens till metropolen Västerås… Då längtar man till storstadens utbud.

Vädret så – titta så stor vår värld är!  Längst, längst upp till vänster ligger lilla Sverige. Jag inser att jag sett väldigt lite av vårt fina klot och förmodligen inte kommer att se ens bråkdelen av resten framöver heller. Men det känns rätt OK – jag har en hel del att utforska i mitt eget land.

Det sista ur DN för denna gång blir en rysare! 😀 Jag lägger ut korsordsbilden bara för min brors skull. Han tycker utomordentligt illa om Anders Lundin av någon anledning. Ser man honom så här kanske man eventuellt kan hålla med. 😉

Tips från lokalbladet! Ikväll 18.15 är allas vår ”Arbogamamman” på TV! I SVT:s program ”Fråga doktorn” berättar Emma Jangestig om hur livet har gått vidare sedan morden på de två små barnen och om den självbiografiska boken. Klicka HÄR för att komma till Bokus och beställa ”Varför gråter inte Emma”. Boken är med på bokrean för bara 65 kr!
Klicka HÄR för att komma till SVT:s program och HÄR för att ta del av Emmas egen blogg!

Ett äventyr med lycklig slut publiceras också i Arboga Tidning: Katten Tim försvann men återkom efter två månader! Sånt gillas! 🙂

 Ytterligare ett tips på läsvärd bok kommer här:  Karin Fossums nya bok ”Jag kan se i mörkret”.  
På Adlibris presenteras boken så här: ”Riktor är en man med inrutade vanor. På dagarna arbetar han på ett äldreboende med mycket gamla och sjuka människor. Utåt sett tycks han vara den perfekte, omtänksamme vårdaren, men när ingen annan ser plågar han de äldre. Bara lite, så att det inte lämnar synliga spår, men tillräckligt kännbart för att väcka rädsla när han närmar sig.”

Jag tycker väldigt mycket om den norska författaren Karin Fossums böcker men den inledningen fick mig att tveka att köpa boken. Jag köpte den ändå och jag kan säga att mina farhågor besannades. Det var en stundtals mycket obehaglig bok att läsa. Sammantaget är det dock återigen en fantastisk bok av Karin Fossum. Den skildrar på ett otäckt bra sätt en sjuk människas tankar och handlingar. Köp den! Den finns i en bokhandel nära dig eller bl.a. hos Adlibris HÄR! 169 kr och den är inbunden.

Riktigt aprilväder är det fast det bara är mars månad! Igår blev det picknick ute i trädgården! Idag är det inte lika picknickvänligt. Kallt i natt, kallt imorse, minusgrader fortfarande nu på dagen. Gräsmattan är vit, träd och buskar täckta med rimfrost. Vackert det också. Vi ses igen!

  Det blev en morgonpromenad idag trots att vädret inte direkt inbjöd till dig. Inte så kallt om man tittade på termometern men det blåste motvind på hemvägen och solen lyste bara med sin frånvaro.
Ändå kände jag för en promenad. Det är väl ljuset och den där känsla att våren faktiskt är på gång som fick iväg mig.

Nere vid Arbogaån låg några båtar tätt tillsammans och frös. Också dom väntar på våren när de kan lägga ut på öppet vatten!

Kungsörsvägen är inte helt enkel att ta sig fram på – i alla fall inte med bil.
Stopp för trafik och stora höga med jord uppgrävda. Jord men också lera – jag kände doften av blålera som fick mig att minnas Tegelbruket i Arboga. Det låg längst österut på Kungsörsvägen och dit gick vi som barn och tiggde lera ibland för att tillverka ”fina skålar”. 🙂
Tegelbruket brann ner när jag var liten och jag minns än hur jag stod och tittade på de höga lågorna med pappa bakom mig. Spännande och otäckt på samma gång men tryggt med pappa intill sig.

Så här ser det ut på Kungsörsvägen just nu – intill Gäddgårdsskolan. Jag har ingen aning om vad det är som åtgärdas. Kanske någon läsare vet?

”Folkpartiets brygga” har fått björkar intill sig, såg jag. Det blir nog vackert i vår när det grönskar!

Kyligt och kallt såg det ut i vattnet. Och inte såg det bättre ut på andra sidan – utsikt från Herrgårdsbron. Inte kul att vara and i dessa tider… Jag tänkte lite på Stig Thorén där jag gick. Han matade alltid änderna om vintern. Undrar om någon annan tagit vid efter honom?

Hem över stan. Nicolaikyrkan i bakgrunden.

Vad kan man göra sen en ledig lördag? Sortera böcker kanske? Massor av böcker i en enda röra! Felix undrade vad som stod på när matte plötsligt fick sådan arbetslust… Lite sorterat blev det men sen var det bara att ge upp! Det fattas minst en bokhylla, upptäckte jag!

Så är det någon som har en vit Billy står och skräpar någonstans – lämpa av den hemma hos mig! 🙂

För övrigt kan jag meddela de personer som skriver nedsättande saker om mig här på bloggen: Ni raderas! Era påhopp tas bort!
Här bestämmer jag och det finns ingen anledning för mina läsare att ta del av era dumheter. Att prata illa om mig som person och vräka ur sig åsikter om vargar i kommentarer till bloggar som varken har med vargar eller andra djur att göra – godkänns inte.

Njut lördagen! Det gör jag!