Feel in the Blogg

Rubriken är helt fel men bloggaren tillät sig skämta lite. Den senaste boken är nu utläst och den har namnet ”Bad boy” vilket fick mig att sätta dagens rubrik… Mellanbarnet älskar att leta konstiga översättningar av titlar på filmer. Översättningar från engelska till svenska. En höjdare är filmen ”Rope” av Alfred Hitchcock som på svenska blev ”Ropet”. Helt galet.

Det var detta om Bad boy och badpojkar – nu till själva boken ”Bad boy”. Peter Robinson har gjort det igen! En lokaltidningsrecensent kallade den ”medioker” – inget kan vara mer fel! Alan Banks får det hett om öronen och både kollegor, släktingar och vänner drabbas av ondskefulla förbrytare. Vissa ställen i boken var så spännande att det var omöjligt att lägga den ifrån sig och timmarna gick…

Boken rekommenderas! Kryp ner i sängen eller hoppa upp i soffhörnet med en varm filt omkring dig + en kopp het choklad bredvid och så boken. Chokladen blir kall – men du får en rejält spännande stund!

Under lasarettsvistelsen läste jag ut Karin Alvtegens bok ”En sannolik historia”. Karin Alvtegen har tidigare gett ut ett antal böcker, en del omnämnda som ”psykologiska thrillers”.

”En sannolik historia” handlar om ett äktenskap som gått i stå och om en man som levt livet på en lögn. De olika personerna kommer att på osannolika, sannolika vägar att mötas och därmed komma att påverka varandras liv.

Jag uppskattade boken men tyckte ibland att Karin Alvtegen använde lite ”överspråk”. Lite uppstyltat, ord på ord, i en del krångliga beskrivningar av en dessutom rätt krånglig verklighet. Men berättelsen hade många starka moment som berörde vilket gör att jag rekommenderar boken!

Tidningar, då!? Här om dagen kom katternas egen tidning! Tidningen ”Kattliv” sänder ibland med lite gotti-gott till sina prenumeranter: Mycket uppskattat, kan jag berätta.

Mindre uppskattade matte omslaget på tidningen! Fotografen är Eivor Rasehorn. Ser katten glad ut över att ha fått utstå vattenbad för ”rätt foto”…?? ARG blir jag på sådant! Ska omgående skriva till tidningen Kattliv och säga vad jag tycker!

Här en bild på en annan kisse som mår gott! Felix!

Nu har jag tagit mig igenom Mari Jungstedts senast kriminalroman ”Den farliga leken”. ”Tagit mig igenom” skriver jag för det var just så jag upplevde läsningen.
Antingen har jag tröttnat på enklare deckare och fordrar mer – eller så var detta en av Jungstedts sämre.

Jag har tidigare hållit Mari Jungstedt högt. Hon har varit i en klass för sig och ska inte jämföras med Camilla Läckberg, Anna Jansson och Karin Wahlberg som skriver banalt och fånigt  á la kiosklitteratur. Tyvärr har man klumpat ihop de här kvinnliga deckarförfattarna av just en enda anledning – de är kvinnor. Men där slutar också likheten.

Här en bild ur Expressen från ett sådant där ihopklumpartillfälle: Ovanligt fånig bild! (Liza Marklund, Camilla Läckberg, Anna Jansson, Karin Wahlberg, Åsa Nilsonne, Åsa Larsson och Mari Jungstedt).
Åsa Larsson är också outstanding i gänget. Hennes kriminalromaner om juristen Rebecka Martinsson håller hög klass.

Men Mari Jungstedts ”Den farliga leken” är en besvikelse. Seg och omständlig. Alldeles för lite om journalisten Johan och tidningsvärlden. Irrvägar runt anorexi, modellande och adoptionsvåndor – nej, bättre kan du Mari!

Jag har inte gett upp hoppet och lovar att läsa även nästa bok Jungstedt ger ut. Under tiden hoppas jag på fler alster av mina favoriter Minette Walters Karin Fossum och Elisabeth George
Det är författare det!!

Kvinnliga författare alla favoriterna! Men jag har en del manliga favvos också! Henning Mankell är en av dom. Kjell Eriksson och Peter Robinson två andra.

Hälsningar från mig och Bokmalen!
LÄS MERA BÖCKER!!

583 sidor och 72 kapitel har jag nu avverkat. Jag talar om Håkan Nessers senaste kriminalroman ”De ensamma”.

Det som slår mig när jag redan läst några kapitel: ”-Har Nesser lagt av? Skriver han bara s.a.s. för sitt uppehälles skull?” Vi som minns alla böcker om kommissarie Münster måste nästan tänka i dom banorna. Men, man kan ju inte ligga på topp jämt.

För ”De ensamma” når inte toppskiktet på Nessers repertoar – den når inte ens halvvägs. Det är en tradig, tjatig bok som inte blir spännande förrän i kapitel 71 av 72. Det enformiga, tråkiga gör att man börjar reta upp sig på saker som egentligen är rätt ovidkommande. Namnen, den fåniga dialogen mellan Gunnar Barbarotti och Eva Backamn och man börjar leta fel. Jag hittade en hel del.
”Gunilla Rysth” dricker öl och äter pizza t.ex. – i en byhåla runt år 1969. Byhålornas pizzerior – numera runt varje knut och hörn – fanns inte på den tiden. Däremot hängde man vid korvkiosken för en kokt med mos och räksallad. Sådana där saker började jag notera – just för att handlingen var så långtråkig och seg.

Nesser tappar bort en intressant person i handlingen också. En kvinna som jag faktiskt satte några spänn på som presumtiv mördare. Ja, sådana där saker blir väldigt påtagliga när handlingen är torftig.
Lite roligt var det också att läsa om händelser som inträffade i oktober 2010 – under juli månad samma år…

Epilogen var behållningen för mig.

Nu är ju smaken som baken – delad. Boken kan säkert glädja en och annan mindre luttrad. Jag känner mig dock besviken och förväntar mig mer av Nesser nästa gång.
Har nu börjat på Mari Jungstedts nya bok ”Den farliga leken” och efter några kapitel känns den betydligt mer spännande. Men behållningen av den får ni veta i nästa bokrecension!

Bokmalen!

Så har jag då ledsamt nog kommit till sista sidan i Alexander McCall Smiths senaste bok ”Tedags för normalt byggda damer”. Ledsamt därför att det är så hemtrevligt angenämt att dyka ner i Botswana hos Mma Ramotswe och hennes assistent Mma Makutsi. Få ta del av de småknepiga mysterier som Damernas Detektivbyrå löser.

Denna gång handlade det bl.a. om fotboll – så rätt i VM-tider- och de problem Kalahari Swoopers hade att vinna en enda match! Men lite privata problem uppstod också – denna gång för Mma Makutsi och hennes fästman Phuti Radiphuti.

Den tionde boken om detektivbyrån – 255 småputtriga, vänliga sidor med ett härligt språk. Jag har nu läst dom alla tio!
Men – denna gång har jag en fråga om översättningen av bokens titel! På Alexander McCall Smiths engelska språk heter boken ”Tea time for the Traditionally Built” – d.v.s underförstått – tedags för traditionellt byggda damer som Mma Ramotswe! Men översättare Peder Carlsson har angett den svenska titeln till ”Tedags för normalt byggda damer”! Det måste väl ändå vara en fadäs!?

Jag har kontrollerat om det låg något underfundigt i den svenska titeln, något som speglar sig av bokens innehåll – men kommer inte fram till något sådant. I slutet av boken avnjuter den traditionellt byggda Mma Ramotswe en testund med många koppar te och Mma Potokwanes härliga fruktkaka på de föräldralösa barnens gård.

Intresserad som jag är kommer jag att kontakta bokförlaget och Peder Carlsson för att ta reda på detta. Man är väl lite detektiv själv… 🙂