Barn – dessa fantastiska små människovarelser! Sprungna ur ens eget inre. Ur din kropp – eller genom ditt hjärta. Av ditt eget kött och blod eller genom någon annans. Men alltid dina barn.
Dessa små, älskade barn blir äldre, vuxna – men är ändå alltid dina – små – barn.
Det finns ögonblick i livet man aldrig glömmer. Lyckomärken som etsat sig fast. Att bära hela livet som osynliga pärlor:
När graviditetstestet äntligen visar positivt! Jag är med barn! En svindlande känsla – ett barn!
Första gången du hör din babys hjärta. Du ligger där hos barnmorskan och hon sätter stetoskopet mot din lilla mage som nästan är lika platt som förut – och så plötsligt! Små, snabba hjärtljud. Ett liv! Ett litet hjärta pickar där inuti! Tårarna rinner – av denna fantastiska upplevelse.
Sen födelseögonblicket förstås.Efter alla värkar, alla plågor – plötsligt är all smärta borta och på din mage ligger en liten varm varelse – ditt barn! En bit av dig själv! Obeskrivligt. Att möta sig själv i dess blick.
Sen följer fler upplevelser, kanske inte lika omvälvande som de där första – men ändå. Lyckan att ha ett barn. Genom att ha fött det själv eller adopterat eller kanske bara varit del av någon annans familj och liv.
Här om veckan var jag med om en sådan där svindlande känsla igen. Jag var ute på promenad med mina nu vuxna barn och hamnade lite på efterkälken. Tittade upp och såg tre människor framför mig. Tre fina, vuxna människor och dom var mina! Dessa vackra, duktiga, fantastiska människor var sprungna ur mig, ur min kropp! Den känslan golvade mig nästan. Så vidunderligt och hisnande.
Tänk på lyckan du äger. Var rädd om den. Vårda den ömt, mycket ömt. Det kan nämligen uppstå stunder i livet då lyckan vänder en ryggen. Då det du älskar mest tas ifrån dig. Så sluta aldrig älska.
Här nedan en bild på en av mina älskade, idag vuxen. Han håller Curry i famnen. Fotot ovan är på hans lillebror som nyfödd.


Vargavinter råder. Ja, nästan. Med s k vargavinter menas en riktigt kall vinter. Hos mig här i Arboga visade utetermometern -18 imorse och visst, det är kallt. Men jag minns en mycket kyligare dag – en söndag i februari 1985! Då var det -32 och det kommer jag ihåg för en viss liten pojke döptes den dagen – min äldste son. Det blev till att bylta på den lille gossen så mycket som möjligt inför högtiden i Heliga Trefaldighets kyrka. Dopdräkten är ju inte direkt värmande men många varma händer höll det lilla barnet under ceremonin liksom Rolf Larsson som var dopförrättare.
Katten Wilma är både vild och vacker! Här nyss fotograferad på min säng.
CD-spelaren som spelar underbar, mjuk avslappningsmusik – och bokhyllan med böcker. Jag älskar att läsa!

Nybryggt te med smak av choklad och chili kom hon med plus fängslande berättelser ur minnet från resan hon gjorde till Japan i somras. Vet ni t ex att Japan har hur många läskedrycksautomater som helst!? Överallt och flera i rad och ovanpå varandra! Men att det är helt omöjligt att hitta en papperskorg!? Och ändå är Japan hur rent som helst. Dottern berättade att det fanns inget skräp att uppbringa på Tokyos gator – inte ens den minsta lilla cigarettfimp!
Där ska alltid finnas vatten. Katterna gillar att ha sina vattenhål på olika ställen, inte bara på golvet i köket.
Trots en värkande rygg kan jag ligga här i sängen och skriva min blogg! Kolla min e-post och pladdra med vännerna på Facebook!
Mitt kylslagna sovrum denna morgon. Ja, ni ser rätt! -12,8 utanför fönstret och +12,9 innanför… Men vad gör det! Jag fryser inte! Kalla fötter och varmt hjärta – det är jag det!
Senaste kommentarer