mar 21
Att resa är att leva. En resa gör man såväl bokstavligen som inombords. En sådan resa har jag gjort under veckan som gått.
Att resa är att upptäcka nya saker, andra beteenden, lära känna nya människor om man har ett öppet sinne. Men man kan också lära känna sina egna – familjen – på ett helt annat sätt under en resa än i den lite mer grå vardagen. Upptäcka andra sidor hos varandra, förstå lite mera, få lite mer fördragsamhet eller kanske uppskatta mera. Se varandra på nytt sätt, innerligare och djupare.
Ge sig tid. Ge sig själv tid att leva – och uppleva. Och ge andra tid att få vara sig själva och blomma ut.
Allt detta har jag upplevt på min inre och yttre resa och det ger mig lugn och harmoni, styrka att möta vardagen igen.
Sista kvällen åt vi tillsammans – förstås – som alltid. Dotterns tur att välja matställe. Hon valde ”Sailor” för den snygge servitören. Vi valde noggrant bland alla läckerheter – där nästan allt blir utsökt när vardagen bjuder på blodpudding och fiskpinnar. Skulle vi prova på den maten eller kanske den soppan och skulle vi i så fall orka den där fantastiska efterrätten sen? Vitlöksbröd till förrätt? Oj! Nu bjöd kyparen oss varsin Sangria som vanligt! Vi skålade – vi – tillsammans – för alltid…
Äldste sonen offrade sig för mig och valde paella. Menyn berättade att man måste vara två för att beställa den. Mycket och god mat – sonen blev mer än nöjd. Jag också förstås. När vi gick fick vi resterna med oss i en låda. Vad skulle vi göra av den? Vi skulle ju resa hem tidigt dagen därpå? ”– Katterna!” föreslog någon och avsåg kvarterets många hemlösa katter som rotade i soptunnorna utanför hotellkomplexet där vi bodde.
Efter att vi kommit tillbaka till vår lägenhet smög sig mellanbarnet ut med lådan och ställde den invid soptunnan där snälla, svenska och norska pensionärer som bor månadsvis i San Agustin redan parkerat kartonger med torrfoder och skålar med vatten. Morgonen därpå fanns inte det minsta lilla riskorn kvar i lådan. Kanariekatterna hade fest på paella den där kvällen!
Vi knöt ihop trådarna, packade våra väskor och enades om att från och med nu alltid göra en resa tillsammans. Vad som än händer ska vi fyra resa bort tillsammans – bara vi – en gång om året. Det behöver inte vara Gran Canaria och inte en hel vecka – det viktigaste är att vi åter får mötas i harmoni utan krav – en bit bort från vardagslarmet och bekymren. Ett gott slut och ett gott beslut efter en fantastisk resa. Och ett gott slut även för katterna på Calle Las Margaritas i San Agustin!

mar 18
Idag har vi hyrt bil! Ett aventyr i sig… Mannen vi hyrde av var svart, fodd pa Mauritius, pappan sjoman som sa smaningom bosatte sig i Oslo!! Mannen som heter Roger, gifte sig med en tysk kvinna och bor numera har pa Gran Canaria. Mycket trevlig och pratsam och formanligt kunde man hyra bil hos honom! Djur-ven var han ocksa med en hund och fyra katter – alla omhandertagna av valvilja efter andra som inte bryr sig…
Vi for bl.a. till Puerto de Mougan! Ett rad jag fick av Marie Gunnarsson pa Kattjouren och det radet vill jag garna vidarebefordra till andra! En fantastisk liten fiskeby med lite Venedig over sig. Tack Marie!
Sen for vi runt pa eget bevag. Hisnande upplevelser, manga skratt och vi klarade allt helskinnade hem igen till San Agustin.
Nu vilar vi for att sa smaningom ta oss till nagon mysig restaurang. Det ar dotterns tur att valja matstalle ikvall! Vi turas om! Alla stallen hittills har varit mycket, mycket bra. Billigare an hemma och stort urval.
Vi njuter, upplever, skrattar och har det sa gott tillsammans! Sander er alla en varm (+30 idag i skuggan!!) halsning fran oss pa en fantastisk Kanarieo!
mar 16
2 euro till i myntinkastet betyder ytterligare 15 minuters surfande pa Internet!
Jag vill passa pa att halsa till mina vanner och till alla lasare! Jag vill ocksa skicka en speciell halsning till Emma Jangestig.
San Agustin ar verkligen ”sola och bada med Piña Colada”!! Rusiga av bade stekande sol och paraplydrinkar fordriver vi tiden har pa en av Kanarieoarna. Underbart ar bara fornamnet! Solskenet flodar!
Men det finns svarta moln ocksa…Imorgon ar det arsdagen av morden pa tva sma barn Max och Saga. En sorgens dag over en fruktansvard tragedi men ocksa en dag att tanka pa just de tva sma barnen, minnas dem och gladjas at de avtryck de gjort under sin korta levnad. Men framfor allt tanka pa de som blev lamnade kvar – mamma Emma, pappa Nicklas, mormor, morfar, farmor,farfar, bonusforaldrar och ovriga slaktningar och vanner.
Vi hade velat delta i minnesceremonin imorgon kvall – men kan inte eftersom vi befinner oss utomlands. Pa detta vis vill vi visa att vi deltar anda. Vi tander ljus imorgon kvall har i San Agustin for Max och Saga.
Livet gar vidare. Det ar ett uttryck som ingen kan forneka. Galler for alla andra och ocksa for mig och min lilla familj har pa Gran Canaria.
Livet gar vidare. Sorg ibland, lycka ibland, vardag dessemellan. Ta till vara dagarna!
mar 16
+25 just nu och jag bloggar i bikinin fran hotellets lilla Internetcafé!
Att byta drivis och meterhoga snohogar samt en hemsk kyla bade ute och inne – mot Kanarieoarna och stekhet sol och ljumma vindar ar FANTASTISKT!!
Vi har det sa otroligt bra! Att resa ar att leva! Att uppleva! Att utvecklas! Det gor vi nu!
Ska strax lagga i mera pengar for att fa surfa mera! Lite knepigt med tangentbordet dar bokstaverna inte sitter som hemma och dar det finns ¡ ¿ och ñ !
Ha det gott! Surfar mer om en stund!
mar 13
Att resa är nödvändigt. Resandet kan ske inom Sverige, utomlands men också inombords. Den inre resan är inte att förakta – tvärtom. Och frågan är väl om man inte också gör en inre resa när man gör en yttre, om jag får uttrycka det så.
Tänk vilken skillnad det är att resa förr och nu – och då tänker jag bara på i min egen barndom. Resan till solen i Danmark var fylld av äventyr. Att ta sig i en DKW till Hundested på norra Själland var en upplevelse i sig. Och väl framme – varm sand, gemytliga danskar som grötade fram glada kommentarer och flödeis, glassen! Det var en spännande resa för två små barn på 1960-talet.
Idag far vi kors och tvärs över jordklotet. Det ena mer exotiska resmålet än det andra. Och komforten ökar med våra krav. Fräscha toaletter av ett slag som invånarna i semesterlandet aldrig kommer nära, uppassning, strandnära boende, helst 18 timmars sol och 6 timmars hålligång. Men är vi lyckligare?
Jag känner mer och mer för den inre resan, gärna kryddad ibland med lite yttre resande – men på nära håll. Att få uppleva vårt vackra Sverige med alla naturens skiftningar! Men det är nästan en omöjlighet om man inte är rik men samtidigt vill vara miljömedveten. Några tågbiljetter av Interrailtyp finns inte för resor inom Sverige. Varför?
Att resa är att uppleva. Uppleva sig själv i andra sammanhang. Uppleva samvaron med ressällskapet. Känna, förstå, ta tillvara och njuta.
Idag börjar en resa för mig och min lilla familj. En yttre resa men också en inre. Vi behövde värme, värme på olika sätt. därför blev det en resa till ett soligt land. Ett land med värmande sol men där vi också kan finna innerlig värme genom att vara tillsammans.
Det kommer därför att bli en veckas uppehåll på bloggandet. Men håll ut – jag kommer igen! Med fler berättelser, fler bilder och mer harmoni. Välkommen åter till min blogg!
Värmande kramar till er alla! 
Senaste kommentarer