Feel in the Blogg

Idag är det ny månad – augusti – och det är dags att vända blad på almanackan. Almanackan – eller almanackorna… Jag har nämligen väldigt många just sådana – almanackor!
Jag älskar almanackor! Att vända blad varje månad är något speciellt! Något nytt! Lika mycket älskar jag adventskalendrar – en lucka öppnas varje dag fram till jul. Underbart! Så barnslig är jag! 🙂

Denna söndag var det alltså dags igen! Vända blad! Och så många blad som skulle vändas… Här är några av dom alla…

Arboga Minnes kalender! En självklarhet för mig att ha! Lika spännande varje år när det kommer en ny! Så många fina bilder från gamla Arboga! I augusti ser vi magister Falk – Valter Falk – och en skolklass på 1960-talet. Valter Falk tjänstgjorde även på min tid. Han var s k tillsynslärare på Gäddgårdsskolan och vi var alla jätterädda för honom! Han hade en bister uppsyn när han med stora steg kom klivande på långa ben! Men jag tror att han var väldigt snäll. Jag vet inte – jag tordes aldrig riktigt ta reda på det. Klicka HÄR för att komma till Arboga Minne där även information om Arboga Museum finns!
Jag skulle gärna vilja ha en annan fin kalender från Arboga! Den som Anita och Conny ger ut på Arboga Skrivbyrå. Tyvärr har jag den ännu inte i min ägo. Men året är inte slut än!

Sen vet väl alla att jag älskar katter! Så därför sponsrar jag olika djurskyddsföreningar och katthem genom att köpa en kalender. Här är ett par:

och den här: Pengarna för kalendrarna går till verksamheten på kattjourerna! Eivor Rasehorn är en fotograf som gärna tar foton av katter! Varje år ges kalendern ”Brandmän med klös” ut och överskottet går till välgörande ändamål. Sen köper jag kalendrar från USA för att katterna är så fina och det är så tänkvärda ord varje månad! Se här: ”A home without  a cat is lika a garden without flowers”

”No day is so bad that it can’t be fixed with a nap”

Andra välgörande ändamål jag stödjer genom en kalender! Djurens Rätt – här med ”Die Psalma” för augusti – och här Caroline Roosmark, fotograf, ger ut kalendern ”Årets kvinnor och män” tillsammans med Fryshuset . 2010 går överskottet till ”Barn till ensamma mammor”. På bilden för augusti – Richard Sjöberg. Gå in HÄR för att komma till Caroline Roosmarks hemsida.

Läkarmissionens kalender:

På resor köper jag också kalendrar! Sen sparar jag dom och vänder blad fast året gått för länge sen. Den här från Rhodos – ön för alltid i mitt hjärta: Från Mandrakihamnen på Rhodos – augustibilden 2005.

Här en annan från Egypten: ”Papyrus Pharaonic Calender”

Sen finns det mer lokala kalendrar. Den här från Lundins Blomsterhandel i Arboga där en guldtia går till Frälsningsarmén! En lite tristare variant från kommunen men men värdefulla telefonnummer:

COOP ger tips om mat för månaden!

Sen har jag lite nostalgiska kalendrar också… Den här söta evighetskalendern hänger fortfarande i dotterns rum… De fina bilderna är tecknade av Lena Anderson.

Kalendern med bilder från Elsa Beskows ”Tomtebobarnen” finns i mellanbarnets rum – med eller mot hans vilja…

En annan vacker evighetskalender visar att i augusti är det ”skördetid”!

En kalender jag fick praktiskt taget gratis hänger i hyresrummet:

Självklart gör jag min egen kalender också! 🙂 Avslutar mitt ”kalendrande” med en närbild av den. Ha en härlig söndag och en bra början på augusti månad!

”Mysigt för två i augusti månad”
lyder min text under bilden.
Fotot är taget vid stugan i Segelstorps strand, Skåne

Det är dags att vända blad…

Nu har jag sorterat fram en massa fotografier som jag tänker bygga en blogg på – men inte idag. Idag blir det lite kort om fjärilar och fotomodeller. Först modellerna!

Nu rasar höstkatalogerna ner i brevlåda från alla postorderföretag. Tjocka eller tunna, enstaka eller flera. Tjocka eller tunna – är dock  inget alternativ för fotomodeller – där är det MAGERT som gäller! Och tjurigt eller lömskt! Kolla bilderna ur senaste H&M-katalogen!

Tjurig OCH lömsk!

Bara tjurig:

Hur kul är det att titta på sådana modeller?? Så ska dom tydligen se ut – men H&M hade faktiskt en enda annorlunda modell: Hon till vänster! Henne blev jag glad att se! Ser lite pillemarisk och kul ut. MEN – så smal!! Kolla här: Vem ser ut så?? Och vem VILL se ut så…??

Näe, modellstuk är ingenting för mig. Över till fjärilarna!

På min gård hemma i stan finns dom vanliga – Blåvinge, Citronfjäril, Nässelfjäril, Kålfjäril och en och annan Påfågelsöga. Skogen och lantstället visade upp en helt annan variation av dessa söta flygfän. Se här:

Vilken sort? ”Brunfläckig Pärlemofjäril” får jag den till via ”Svenska Fjärilar” på Internet.

Och den här lilla: Kanske en ”Klöverblåvinge”?

Två väldigt vackra fjärilar smög jag mig efter för att få en bild – men icke… Dom hann fladdra iväg innan jag fått rätt vinkel och kunde komma tillräckligt nära… Nu när jag sökte via Google så hittade jag den: Sorgmantel! Trots sitt lite dystra namn – så otroligt vacker! Se själva – bilden från Internet:

Vill ni kolla upp om jag namngett dom rätt – eller bara leta efter egna fjärilar – gå in HÄR! Sidan heter ”Svenska Fjärilar”.

Imorgon blir det reseberättelse från fiskafänge och bärplockning i norra Östergötland! Vi ses då! Ha en härlig lördag!

Nu lägrar sig höstmörkret över oss trots att det fortfarande bara är juli månad. Spöregn och ösregn avlöser varandra, där emellan lite duggregn… Men man ska verkligen inte klaga! Så mycket sol och värme som vi fått i år så borde alla vara mer än nöjda.

När regnmolnen hopar sig och det känns lite småruggigt så där – då kan man börja planera inför nästa sommar och semester! Att drömma och planera är ju halva nöjet!

I min ungdom lockade andra länder – Europa runt och sen ännu längre bort. Numera har jag upptäckt att Sverige har så otroligt mycket vackert att visa att mina drömmar och planer går på närmare håll. Norrland upptäckte jag bara för några år sen och blev helsåld! Skellefteå ,
Haparanda, Kiruna och den otroligt vackra tågsträckan mot Narvik.

Skellefteå och Norrland fann jag tack vare Internet, kan man säga. Dottern träffade en kille via chatt, vi for dit, blev vänner med hela familjen och på den vägen är det!

Man kan finna nya spår genom TV också! Även om man inte gillar TV-serier och såpor går det att titta på den norska ”Himmelblå” bara för den fantastiska naturens skull! Serien är inspelad på ön Ylvingen i Nordnorge och det är säkert fler än jag som blivit förälskad i miljön! Ylvingen ligger i Vega kommun i Norge och Vegas hemsida hittar du genom att klicka HÄR! Det är också därifrån jag fått bilderna nedan:

Ylvingen

Nordnorge

Så via Internet, Norrland och TV går nu mina drömmar för nästa sommar mot Norge! Alltmedan regnet fortsätter utanför…

Stuprörsforsen utanför husknuten…

Varför ska bögar och flator få en egen festival och total uppmärksamhet under en vecka!? Alla tidningar med självaktning bara måste ha artiklar om mobbade bögar och diskriminerade flator just nu. Men alla andra diskriminerade då?? När får då ”komma ut”?

Fr o m nästa år vill jag se en NPF-parad och allt ljus på alla särbehandlade människor med ADHD, Aspergers syndrom, Tourettes och allt vad det heter!

Alla trakasserade och förföljda som behandlas som parias bara för att dom inte riktigt platsar i någon sorts påhittad normalmall som inte existerar i verkligheten!
Alla genier, uppfinnare, artister, företagsledare och andra som lyckats trots hemsk uppväxt och hårt motstånd från en allmänhet – dom vill jag se i ett gigantiskt festtåg!
Alla knäckta självmordskandidater, alla lärarmobbade skolelever, alla förbannade ”skitungar” – ska gå med i tåget!

Det är inte OK att diskriminera någon för att han eller hon älskar en person av samma kön. Men det är banne mig inte heller i sin ordning att intelligenta människor slås ut från skola och arbetsliv för att några bestämt att dom inte passar in!

Gå in HÄR för att komma till Riksförbundet Attention! Och HÄR för Autism- och Aspergerförbundet!

583 sidor och 72 kapitel har jag nu avverkat. Jag talar om Håkan Nessers senaste kriminalroman ”De ensamma”.

Det som slår mig när jag redan läst några kapitel: ”-Har Nesser lagt av? Skriver han bara s.a.s. för sitt uppehälles skull?” Vi som minns alla böcker om kommissarie Münster måste nästan tänka i dom banorna. Men, man kan ju inte ligga på topp jämt.

För ”De ensamma” når inte toppskiktet på Nessers repertoar – den når inte ens halvvägs. Det är en tradig, tjatig bok som inte blir spännande förrän i kapitel 71 av 72. Det enformiga, tråkiga gör att man börjar reta upp sig på saker som egentligen är rätt ovidkommande. Namnen, den fåniga dialogen mellan Gunnar Barbarotti och Eva Backamn och man börjar leta fel. Jag hittade en hel del.
”Gunilla Rysth” dricker öl och äter pizza t.ex. – i en byhåla runt år 1969. Byhålornas pizzerior – numera runt varje knut och hörn – fanns inte på den tiden. Däremot hängde man vid korvkiosken för en kokt med mos och räksallad. Sådana där saker började jag notera – just för att handlingen var så långtråkig och seg.

Nesser tappar bort en intressant person i handlingen också. En kvinna som jag faktiskt satte några spänn på som presumtiv mördare. Ja, sådana där saker blir väldigt påtagliga när handlingen är torftig.
Lite roligt var det också att läsa om händelser som inträffade i oktober 2010 – under juli månad samma år…

Epilogen var behållningen för mig.

Nu är ju smaken som baken – delad. Boken kan säkert glädja en och annan mindre luttrad. Jag känner mig dock besviken och förväntar mig mer av Nesser nästa gång.
Har nu börjat på Mari Jungstedts nya bok ”Den farliga leken” och efter några kapitel känns den betydligt mer spännande. Men behållningen av den får ni veta i nästa bokrecension!

Bokmalen!