Feel in the Blogg

”I rymden finns inga känslor” lovordas nu av kritikerna och höjs mer eller mindre till skyarna. Men vari ligger succén??

Självklart bäddar Bill Skarsgård för framgången – en i raden av Skarsgårdsättlingar som äntrat scenen. Men mera? En komedi om en kille med Aspergers syndrom – så presenteras filmen – vari ligger det lockande för en allmän publik?

Hur kan man göra en komedi om något som de flesta inte vet vad det är? Gå ut på stan och fråga hundra personer om Aspergers syndrom och du får inte ett enda rätt svar. Ingen vet!

Vad är det då man skrattar åt i filmen? Det kan ju inte vara av igenkännande?
Är det åt den tokiga killen som bor i en tunna? Hur konstigt han beter sig, slår folk på käften utan anledning samtidigt som han verkar rätt gullegullig? Eller vad är det som är roligt?

Människor med Aspergers syndrom och andra liknande egenskaper inom Autismspektrat har delats i två läger, har det sagts mig. En del tycker filmen är jättekul och känner igen sig. De andra tar mycket illa vid sig, känner sig utpekade som idioter.

Det jag kan konstatera är att när människor inte har en aning om en sak – och sen får det presenterat för sig i en film – då blir det en sanning!
”I rymden finns inga känslor” blir sanningen om Aspergers syndrom! För hur ska en ovetande allmänhet annars tolka budskapet?

Vad vill Andreas Öhman med sin film? Jag är ganska säker på att han inte producerat filmen bara för just den där lilla skaran av befolkningen som har Aspergers syndrom och som känner igen sig.

Och varför hyllar de flesta kritikerna filmen? Jag tror det beror på att dom inte heller har en aning om vad Aspergers är för något. Dom ser bara en myspysig film med rätt mycket värme och lite tokigheter.
Sen glömmer dom totalt utpekandet av Aspergers syndrom. Sanningen som uppstår med filmen. Sanningen som gör att en hel mängd vanliga killar och tjejer med egenskapen blir livrädda att någon ska avslöja dom. Dom har fått slåss så fruktansvärt hårt i sina liv att dom inte orkar gå en rond till. Vill inte få frågor om livet i en tunna eller påstådd känslokyla.

Ikväll ska jag träffa filmmakarna i Stockholm för en diskussion ihop med andra med erfarenhet av Aspergers syndrom. Då ska jag ställa dom här frågorna. Imorgon vet vi svaren – kanske…

Ingen marknad utan ballonger! Och visst fanns det några knippen även i år – men färre blir det.

Hostande och harklande gav sig bloggaren ut i det soliga marknadsminglet i Arboga och tog, förstås, lite bilder! Det första fotot är dock från mitt hallgolv! På morgonen när jag kom upp låg ett litet rött kuvert instoppat genom brevinkastet. Det var min mor som med knagglig handstil, hon är nästan helt blind nu, sänt en hälsning med ”en liten marknadsslant”. Det fick mitt hjärta att svälla av värme och glädje. Pappa hade fått vara kurir, förstår jag, men när han varit här på morgonen vet jag inte. Tidigt måste det ha varit. UNDERBART att få ha sina älskade föräldrar kvar i livet!

Så med lite pengar på fickan gav vi oss iväg! Fantastiskt höstväder med strålande sol och det behövdes för termometern visade bara ynka 7 grader när vi gav oss ut. Massor med folk ute men inte lika många marknadsknallar som förr. Förmodligen är det för många marknader numera – då blir den traditionella höstmarknaden bara en bland andra. Gratulationskort i parti och minut lockade köpare!

Här inhandlades en burk honung  – bra för halsen i en kopp varmt te – och en stor burk hjortronsylt! Ja, det var mer en liten hink. Passade på när sylten visade sig INTE innehålla citronsyra – något som är tillsatt i alla burkar jag tittat på i affärerna. På Wikipedia läser jag: ”Inom livsmedelsindustrin används citronsyra som surhetsreglerande medel med E-nummer 330″ Så onödigt och det ger hjortronsylten en bismak jag inte gillar.

Godis förstås! Sonen passade på att förse sig – 3 påsar för 25 kr!

Han hittade annat också som var intressant. Dataspel! Som ni ser hade jag hjälp att bära! Honung och sylt dinglar på sonens arm! 🙂

Fler än sonen var hågade köpare!

Full ruljangs på Järntorget! Blommor – levande och i eternellform!

Sonen provade lyckan i lotteriet. Tyvärr ingen vinst för honom – men ett litet bidrag till Arboga Södra.

Hostan satte stopp för längre tids vistelse ute och vi gick hem.

Söndagens DN har denna förstasida: De bästa ”exotiska resorna”. Det är märkligt att vi människor bara ta in miljöproblemen på ett sätt – men inte hela vägen s.a.s. Bilden på DN föreställer Yucatan i Mexico och dit är det en lång resa – med flyg. Jag vet, jag har själv varit där – om än för 30 år sedan. Fast jag tänker till just nu så är jag inte mycket bättre själv. Reste till Kanarieöarna på senvintern i år och skulle väldigt gärna vilja se Egypten igen. Men – kanske det inte går. Inte på sikt i alla fall.

Jag har rest en hel del –  men missat Sverige. Det tänker jag ta igen i framtiden och har faktiskt redan börjat. Har besökt både Kiruna och Haparanda för jag har upptäckt fantastiska Norrland! Det finns så mycket vackert i vårt avlånga land. Så fin natur, så många sevärda platser. Om bara SJ kunde fixa billigare biljettpriser och ett ”Interrailkort” inom Sverige så kunde vi börja ”hemestra” mera! ”Hemester” – semester på hemmaplan!

Den här bilden finns i senaste numret av Effekt, klimatmagasinet: Teckningen av Riber Hansson publicerades ursprungligen i Sydsvenska Dagbladet 2008 och tilldelades Press Cartoon Europe’s Grand Prix samma höst. En fantastisk men hemsk teckning. Säger allt.

Effekt är en väldigt bra tidning, religiöst och politiskt obunden. Köp den, läs den, klicka HÄR för att komma till senaste numret! Där kan du bl.a. läsa om klimatpiloter i Laxå och Askersund!

Avslutar med en bild på en av mina favoriter – Martin Emtnäs. Faktiskt också med i söndagens DN! Martin gillar skogen – och det gör jag också.

Nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli att lockas av reklamen i TV. Jag gick in för att kolla vad Försäkringskassan har för fler överraskningar åt svenska folket. ”Den sista överraskningen” skulle det vara till och med.

Kassan har ju överraskat förr – om man säger så… Neka sjuka sjukskrivning, få personer att då begå självmord, förfölja och trakassera, ignorera, nonchalera och förödmjuka, betala ut sjukersättningar alldeles för sent, se till att folk blir av med sina anställningar och mycket, mycket mera.

Jag blev dock lite smått chockad av filmen måste jag säga. Fast egentligen borde man inte bli förvånad längre över Försäkringskassan. Nog vet vi att de pysslar med annat på sina jobb – men det här… Slå volter, vissla ihop med kollegan, kasta gem, dansa, kludda, leka med stämplar och mobiltelefoner… Kolla deras ”Sista överraskning” genom att klicka HÄR!

Hemsidan är:

http://sistaoverraskningen.forsakringskassan.se/?cmpe=overaskning-en_sista-100906-fkse_1asida-gif-503x

Snälla – låt den sista överraskningen istället bli: VI LÄGGER NER FÖRSÄKRINGSKASSAN! Lägger ner den i  dess nuvarande form och ser till att en allmänhet får den allmänna sjukförsäkring som de betalar för och har rätt till  – den dag de blir sjuka!

SLUTA SLÅ PÅ SJUKA OCH ARBETSLÖSA!

Ett fel med bilden ovan!
De andra politikerna saknas!
Lika goda kålsupare dom!

Vardagslycka om nu lördagar kan räknas som vardagar? Lycka kände jag i alla fall av några enkla händelser nu på lördagsmorgonen.

Tidigt uppe gick jag till tvättstugan. Genom fönstret ser jag katten Felix komma åt mitt håll. Han har hört någon rumstera inne i tvättstugan och beger sig hitåt. Jag öppnar fönstret och ropar:” -Felix – kom!” Han tittar upp, kommer glatt springande med svansen i vädret, hoppar upp på fönsterblecket och är snart inne hos mig. 🙂

När jag kommer in igen går jag en runda i lägenheten. Jodå, Curry ligger på sin vanliga plats högt uppe på bokhyllan. Jag sträcker upp handen och han smeker sin nos mot den. 🙂

Jag funderar om Wilma ligger där hon brukar och det gör hon. Sömnigt sträcker hon på sig och gäspar stort. Blir glad när jag stryker henne över ryggen. 🙂

Det är lycka för mig! Vardagslycka och lycka i allmänhet – tre underbara katter.

Men lite vardagslycka kan också vara att höra att Niklas går på övervåningen och tänka:” – Aha, han är redan vaken. Undrar om han har någon FBU-övning idag kanske? ” Eller springet av lätta fötter i en annan våning ovanpå och le när jag tänker på Julia och hur mycket spring det finns i benen på små barn. Vardagslycka är också att möta grannhunden Birk med husse och matte och se hur otroligt glad han blir över att träffa just mig. Och att möta Malin och dela lite vardagsprat. Tryggheten att de finns där – mina rara grannar.

Lycka är nuet – hemma – det vanliga – att få vakna upp på morgonen och må gott, hemma. Veta att alla kära  har det bra. Så enkelt. Nästan så enkelt att vi inte bryr oss om att notera det. Men så avgörande när det motsatta inträffar. Hur man längtar efter just de här lyckliga, enkla stunderna då.

Ta till vara stunden. Stanna upp och njut. Vardagslycka – så enkelt.

Vad livet och stunden gav,
kan ingen ta ifrån oss.
(Gunnar Ekelöf.)

Igår kväll tänkte jag dels på familjen Pohl och dels på det strålande väder vi har. Så bestämde jag mig – nu skulle jag bli frisk från förkylningen! Jag lovade mig själv att var det lika soligt och fint när jag vaknade så skulle jag ta en promenad! Bara för att det är så underbart men också för att fixa lite fina bilder till Storbritannien!

Det var sol! Strålande sol och +7 grader. Ordentligt påklädd begav jag mig ut! Ån låg kvar! Liksom båtarna – än så länge i alla fall. Jag tog min vanliga promenad. Det var tidigt. Såg inte ens till hundägarna.

En bänk vid ett träd – om man blir promenadtrött.

Vid cykelbron plåtade jag Arbogaån åt öster –  och åt väster! Vår å som slingrar sig igenom Arboga är ju så vacker!

Lite romantiskt skimmer nästan. En eka under böljande grönska.

Små tosor av blåklockor här och där. Ännu ett tag kan vi njuta av blomstren. Sen byter naturen skepnad och vi får uppleva färgsprakande träd! Rönnen är redan röd och grann. Bären alltså: Blir det mycket rönnbär – sägs det att vintern blir svår. Vad gäller trädet ovan ser det väl ut att bli ”så där”. En lagom kall vinter kanske!

Dessa åpartier! Jag får aldrig riktig nog av att fotografera åvyer. Här är de fina husen vid Hamngatan.

Nere vid Strandgården har de gamla det fint. Hur länge – kan man undra? Blir det flytt till höghus eller inte? En fråga för Arboga kommun i höst.

Boulebanan ligger öde. Vad hände? Tog lusten att spela boule slut – eller var det så att banan låg på fel ställe?

Elverket! Lite i skugga – och så kan man väl också säga om verksamheten  i denna forna kraftkälla.

Storgatan västerut. En skolgrabb på väg.

Sen Arbogaån igen – så idyllisk!

Länge har det hackats och bankats! Man kan undra om huset Östra Nygatan 7 blir klart någon gång? Och hur resultatet blir? Förhoppningsvis bättre än tidigare då husets fasad höll på att rasa. Miljöpartiet i Arboga föreslår inrättandet av ett Byggnadsvårdspris för bevarandet av gamla, unika fastigheter. Ett bra förslag. Arboga är mycket just sina vackra, gamla hus och det är viktigt att underhålla och bevara dom.

Hemma igen. På min egen gård. Konstaterar att blommorna finns kvar. Ingen frost i natt trots att flera förutspådde det.  Jag hoppas kunna rädda pelargoner m fl i tid och bevara dom inomhus tills nästa år igen.

Väl inne kände jag något i fickan: I min höst- och vårjacka låg en plastpåse med två värmeljus och en tändsticksask. Har alltid två ljus med – om jag skulle komma på tanken att besöka två små barn på kyrkogården. Det får bli nästa gång! Då blir det lite andra foton – det lovar jag Mr and Mrs Pohl in UK.

Ta en promenad om ni har hälsan! Förhoppningsvis blir det lika fint väder imorgon på Höstmarknaden i Arboga och under Jädersbruksdagarna som pågår i helgen. På söndagen besöker en favorit Jäders Bruk – Magnus Samuelsson, världens starkaste man!
Klicka HÄR för att komma till Jädersbruks vänners hemsida och läs mer om de spännande dagarna som alltså är nu i helgen – 4-5 september!

Välkommen till Arboga!!