Feel in the Blogg

Valet närmar sig med stormsteg, som man säger. Och stormar gör det väl lite här och var. Segervisshet på riksplanet men oro lokalt. På söndag kväll vet vi svaren.

Ikväll ska jag valtala en kort stund. Jag har så mycket jag skulle vilja säga men tiden är alldeles för kort. Det jag kan hoppas på är att jag istället får möjlighet att uttrycka det jag vill, det Miljöpartiet vill, efter att väljarna har sagt sitt på söndag. Att vi Miljöpartister får samarbeta med övriga partier i mycket större utsträckning för ett mycket bättre Arboga i framtiden.

En Vänsterpartist lokalt skriver så här på Facebook: ”Nu på söndag, ta och tänk på nån annan än dig själv, eller på dig själv som sjuk eller arbetslös. Låt inte egoismen avgöra för just dig. Det blir inte bra varken för dig eller för andra.”

För mig är det uttalandet främmande. Jag tänker väldigt sällan på mig själv och aldrig när det gäller politik och valfrågor. Däremot tänker jag på hur jag kan använda mina erfarenheter och den kunskap jag fått genom åren. Hur jag genom insikt och upplevelser kan hjälpa andra.

Jag har varit med om så mycket som jag vill bespara mina medmänniskor.
Mobbing, barn som haft ett helvete i skolan, sjukdom som bagatelliserats men också på nära håll sett hur människor bemöts på arbetsplatser och i äldrevården.

Jag har jobbat inom äldreomsorgen och jag har arbetat med personalfrågor. Sett hur människor behandlats illa därför att de inte kan försvara sig. Sett hur anställda diskriminerats för att de inte uppfyllt någon sorts normalmall som någon bestämt.

Som genuin djurvän är jag med i alla tänkbara djurrättsföreningar och försöker göra vad jag kan för dessa värnlösa varelser. Låt Vargen fälla regeringen – har jag förespråkat länge!

Kom gärna och lyssna på mig ikväll på Nytorget i Arboga. 17.20 – 17.40 talar jag och min partivän Christian Payerl.

Lite ryggvärk fick mig ut på promenad denna morgon också. Självklart med kameran i fickan! Det blev en tur på norr denna gång.

Först ut Tulegatan: Den här gatan är speciell för mig. När jag mådde som sämst i min utbrändhet vandrade jag här många, många gånger. Jag minns särskilt vårarna och de underbara, pigga små krokusar som tittade upp ur jorden längs med villorna på Tulegatan. Dessa små glada blommor blev till balsam för själen.

Denna gång blev utdelningen från Tulegatan ett gråpäron som fallfrukt! Tulegatan fortsätter i Hamrevägen sen. Tittar man in mot Arboga norrut från Hamrevägen får man denna vy: När jag tog min promenad tänkte jag förstås lite politik också. Har funderat på detta med rastgård för hundar och hört ryktas om att förlägga en sådan i parken nedanför Gäddgårdsskolan. Ett mycket dumt val. Parken där utnyttjas väldigt mycket av just skolan. Däremot hittade jag på min vandring flera alternativ. Här är ett: Hörnet Hamrevägen/Turedalsgatan.

Promenerade vidare in på Turedalsgatan. Ett vackert område med en bedrövlig gata. Vid sidan av ett hus satt en morgontrött katt! Jag pratade med honom en stund och gick sen vidare, nu ätandes på min gratisfrukost från Tulegatan:

Ett annat förslag till framtida placering av hundrastgård: Hörnet Österlånggatan/Vasagatan!

Här Österlånggatan sett från söder: Den här fastigheten hör till de välskötta. Tyvärr gäller det inte alla hus i Vasastan.

Svag morgonsol över Vasastan.

Vasastan sett mot en av tre stationshus i Arboga: Här finns också gott om plats för hundarnas egen rastgård. Sen vidare till ett annat favoritställe för mig – pergolan! Ni ser väl ljuset i tunneln! Även här i närheten finns utrymme för en rastgård: Ligger centralt också och kan möjligen även få Vasastan att börja leva igen. Blommorna och det gröna har i alla fall inte övergivit Vasastan. Kastanjerna bär frukt. Likaså nyponen:

Hemåt igen. Min egen gata! Tycker om min stad!

Här Stureparken i morgonsol denna dag i september:

Promenaden avklarad, ryggen bättre – nu väntar dagens göromål. Ha det gott!

När man kommer hem efter en tidig promenad genom Arboga med 103 foton i digitalkameran – då vet man att Arboga är en stad värd att fotografera! Även en dag som började grådisig och regntung.

Hur vackert Arboga är kan ni se här! Följ mig på min promenad.

Startar Sturegatan. Mannen som syns lite grann på bilden gör ständigt fåfänga försök att hålla sin trottoar ren från löv. En ”mission impossible” i dessa tider.

Tar en ny väg idag! Vill hälsa på småbarnen! Storgatan!

Fortsätter längs med hela långa Storgatan! Vilken gata detta är! Står sig bra mot Västerlånggatan, tycker jag! Heijkenskjöldska sjukhuset – numera Angela Gernandts bostad!

Husen gör verkligen denna gata! Så många gamla vackra byggnader! Och bänkar – fel- eller rättvända – det är frågan? Folkpartiet i Arboga tycker att bänken ska vändas så att sittande kan blicka ner mot ån. Fråga är om man vill sitta bortvänd från trottoar och gata? Jag tror mer på att placera bänkar, och gärna två, sidledes! En på var sida!

Se så vackra hus som vilar längs med Storgatan! Visst påminner det både om Visby och Torekov!? Så vackert!

Inte lika fint – men det kan bli! Miljöpartiet i Arboga föreslår ett Byggnadsvårdspris för att stäva efter bevarandet av gamla, unika byggnader.

Från Storgatan tar jag mig ut över Arbogaån! Åvyer – alltid lika vackra! Båt- och badbrygga mitt i stan! Härligt!

Går mot kyrkogården. Jag tycker om kyrkogårdar. Det är ett fridfullt lugn där. Mina fötter hittar vägen… Här är dom ju! Max och Saga – och ändå inte. Det sägs att dom är döda, att dom är begravda här – men ändå är dom ju så levande. Jag brukar ”prata med dom” men idag var dom på besök hos en lillasyster inte långt härifrån. Jag blir både lycklig när jag ser småttingarna på fotot och ändå så otroligt sorgsen. Jag står vid graven och ler men samtidigt rinner tårarna.

Jag går ut – fylld av tankar.

Tillbaka hemåt. Västerlånggatan från väster.

Nybyggnation i gammal stil – Räntmästaregatan.

Genom Ahllöfsparken. Vidare hemåt – Ahllöfsgatan: Också så vacker liten gatstump där Alfagården ligger: Förr full av verksamhet – numera öde och tomt. Är det någon som vet vad detta hus ska användas till idag?

Nicolaikyrkan. Älskar den kyrkan!

Så är man då hemma igen. Tack för sällskapet!

Arboga är en så vacker stad – väl värd att bevara. Jag hoppas att jag får lov att hjälpa till med det.

I mitt valtal på fredag hoppas jag hinna nämna detta om Miljöpartiets förslag på Byggnadsvårdspris för Arboga. Alla dessa fina hus, allt det som gör Arboga – måste vi hjälpas åt att bevara för framtiden.

Det här landade nyss i min brevlåda och förmodligen i alla andra kommuninnevånares lådor runt om i Arboga! Skoj från Sossarna igen. Eller är dom kanske lite ”scared”. Själv tycker jag att det hela är ”scary”! S som i scary = skrämmande.

Ordföranden i Socialnämnden skrev så här på Facebook för några dagar sedan:

”Dagens valarbete avklarat. Nu har vi laddat upp med ytterligare en strategisk aktivitet i Arboga. Säger bara, tack och lov för plikttrogna kamrater. Återstår att se hur borgarna möter detta? ;-)) Älskar överraskningar!!!”

Undrar om det är flygbladet hon menar?

Sen undrar jag över hur de styrande sossarna ska ta itu med ett annat stort uppkommet problem så här innan valet? Nämligen detta:

36 månadslöner á 52 600 kr beslutat genom mörkning. Nyheten slog ner som en bomb!

Inte lika lätt att släta över med ett flygblad kanske? Åtminstone har jag hört en och annan sosse och kommunalt anställd som är fullständigt rasande över kommunchefens fallskärm klappad och klar genom Socialdemokratiskt beslut!

Vad händer härnäst?

I valtider kan den som känner sig trängd slå högt och lågt. Men samtidigt inte riktigt förstå allvaret i ett kommunalval.

Miljöpartiet i Arboga bestämde sig tidigt för att de sista två veckorna innan valet skulle vi hålla Valstugan öppen varje dag utom söndag. Vi fick också indikationer från övriga partier att de tänkte likadant.

Ändå ser det ut så här på Nytorget i Arboga: Låsta dörrar på valstugorna, ingen politiker finns på plats.
Vädret verkar spela en viss roll i sammanhanget. Igår var det regnrusk. Inget ihållande regn men lite grått och några stänk kom allt emellan. Då höll politikerna sig hemma! Alla förutom Miljöpartiet förstås!

Här sitter Per-Arne Käck och Börje Lindström och samtalar! Vi fick besök av massor av skolelever och det var fritt fram för Miljöpartiet att göra reklam som ensamt parti på plats. Elever från bl.a. Ladubacksskolan trängdes i vår lilla stuga. De frågade oss också: ”-Var är dom andra partierna?” Vi kunde inte svara på det.

Det är val vart fjärde år. Att under två veckor hålla öppet för en allmänhet att träffa sina lokala politiker innan valet är väl det minsta man kan begära!
Det handlar om respekt och seriositet! Inte bara ta för givet. Förstå sammanhang och vad som är viktigt.

Respekt! Vi fick också frågor igår om att ångra sig. Om att ha förtidsröstat men inte längre vilja stödja det parti man förtidsröstade på. Hade alla partier varit där kunde de som nu mister röster kanske fått förklara sig. Men icke.
Vill du ångra din förtidsröst går det bra på valdagen! Läs mera HÄR – Valmyndighetens hemsida.

Om respekt, ja. På insändarsidorna i tidningarna är det nu kaos. Alla politiker vill få med just sitt budskap i tid innan valdagen. Samtidigt debatteras det men ”påhoppas” också en del.
Det känns som om politiker i trängda lägen måste slå och slå hårt fast fel, om ni förstår hur jag menar. Slagen blir missriktade och faller tillbaka på dom själva.

I mitt fall fick jag idag läsa att jag saknar empati för andra. Kommunalrådet skriver, citat:”Till skillnad från Susanne Linde värnar vi om alla, oavsett ålder, intresse och ursprung”.

Om det inte varit så allvarligt hade jag nästan blivit lite full i skratt – så krampaktigt var uttalandet. Jag – om någon – försöker verkligen värna om alla. Så till den milda grad att jag brände ut mig och blev sjuk en gång. Allra mest vill jag stå upp för de som inte kan tala för sig – de ligger mig varmast om hjärta. För dom kan jag kämpa hur mycket som helst.

Men men, i valtider kommer de mest bisarra uttalanden och påhopp.

Mitt valtal på fredag kommer bl.a. att handla om min kamp för de som inte kan tala för sig. För småbarn i för stora barngrupper, för utsatta elever i skolan, för sjuka som kallas simulanter, för gamla som inte får kosta några pengar och för djuren som saknar röst och rösträtt.

Det blir väldigt mycket som ska in i mitt tal på fredag. 10 minuter räcker inte långt. Kanske bra då att jag berättar här på bloggen vad mitt tal verkligen skulle handla om ifall jag hade tidsramarna.

Ha en skön onsdag! Ta en koll kring Valstugorna och se om någon finns där! Knacka på och mota ut dom! Miljöpartiet håller öppet som vanligt!