Feel in the Blogg

Facebook fungerar okontrollerat i vårt samhälle – på gott och ont.

Det goda kan vara så banala ting som att be att få skjuts med någon  – eller efterlysa försvunna husdjur. Ett sätt att få kontakt i en kontaktlös värld.
Det kan också innebära betydligt allvarligare saker.

När ensamheten blir för svår, när utanförskapet gör att ett nätverk på Internet är det enda man har kan fruktansvärda saker inträffa. En pojke tog livet av sig framför en webbkamera, hetsad av andra användare på nätverket. Nu valsar hans tragiska död runt på bl.a. Facebook.

Facebook tar dessutom över rättvisan, agerar polis, gång efter annan. Lägger ut information om brottslingar, ibland t o m innan förövarna vare sig är gripna eller deras eventuella brott är fastställda.

I morse kan jag läsa ”allt” om våldtäktsmannen i Örebro. På Facebook har någon lagt ut hans namn, foto, familjeförhållanden och t o m information om hans skolgång.

Varför? Av vilken anledning gör man så?
Jag försvarar självklart inte våldtäkter! Men det är polis och åklagare som ska sköta rättvisan i vårt samhälle – inte folk på Internet!

Vad tjänar avslöjanden via Facebook, Flashback och andra sidor för syften? Vad innebär offentliga avrättningar såsom på den unge mannen från Örebro? För honom själv men också för hans familj? Har inte hans anhöriga det tillräckligt svårt som det är? Vad kan sådana här offentliga avslöjanden föra med sig av ännu mer sorg, ilska och i en förlängning kanske drastiska följder. Och vad har den som publicerar informationen för ansvar?

I mina tankar kommer nu den 18-årige pojken i USA som tog livet av sig när en film med en sexakt mellan honom och en man publicerades på Internet.

Visa civilkurage och säga ifrån! Acceptera inte att filmer, foton och personliga avslöjanden av folk på nätet!

Steget är inte långt från Facebook och Cyberspace till civilgarden och vapen hemma för att ”försvara sig”. Säg STOPP i tid!

Bilder, foton, kameran är balsam för min själ. Promenaderna ger mitt sinne näring och lindrar, värmer ett fruset inre.

Nu delar jag med mig lite: Morgonsolen tittar in. Visar att värme och glädje finns!

Denna å – så vacker! Rosa moln speglar sig i vattnet. Det blir många bilder från Arbogaån denna dag. Från Labron.

Ljuset kommer!

Promenad längs med ån. Ett bloss på himlen! Eller gasmoln från ett flygplan…

Ännu blommar rosorna mot söderväggen.

Ett andpar hälsade god morgon!

Deras vänner:

Så vackert en tidig morgon.

Det ljusnar mer och mer. På alla sätt…

Herrgårdsbron längst bort och tornet på gamla Elverket.

Stureparken

I hörnet Engelbrektsgatan/Tulegatan var det hundträff! Hundarna blev så glada att de ylade när de såg varandra. Det var bara för hussarna att byta färdriktning och ordna en träff!

Utsikt från Hamrevägen.

På vägen förbi Vasastan pratade jag med en skygg katt!

Och upptäckte att några haft fest… Två vinpavor sticker upp ur papperskorgen! I eftermiddagssolen någon dag har någon eller några haft det mysigt…

Mysigt har jag det också på mina promenader. Allra helst när vädret är som på bilderna ovan! Den här bloggen tillägnar jag Lollo Wige som tycker om mina foton. Ni andra får självklart ta del av dom också!

Rosen låg avbruten framför mina fötter
på min promenadväg.
Ett tecken?

Skrivkramp är en åkomma jag är näst intill helt befriad ifrån. Jag har alltid lust att skriva och hittar nästan alltid något att skriva om. Det finns ju så många saker som behöver tecknas ner! 😀

Imorse vaknade jag tidigt – för tidigt. Men när tankarna blir till drömmar som stör och drömmarna får en att vakna för att göra tankarna påminda igen – då är det dags att gå upp.

För att piggna till tog jag mig en kaffe latte. Men för att schasa bort alla tärande tankar krävs mer än så. En promenad måste till. Så fort det ljusnar ger jag mig iväg.

Katterna blev förvånat glada när morsan klev upp i arla morgonstund idag. Mina tre älsklingar är så olika till sätt och temperament. Ni som läst min blogg sen tidigare ”känner” katterna. Den lilla röda – Vilda Wilma – som kan få spel på vad som helst. Galopperar genom lägenheten så mattorna far!

Svartvita Felix, till höger på bilden, är vaktmästarkatten. Han har koll på de andra två och mästrar dom om dom inte uppför sig! Uppför sig gör dom sällan enligt hans sätt att se. Att komma för nära honom, leka för mycket, nosa i baken (!) eller då han drabbas av ett tillfälligt dåligt humör gör honom otroligt irriterad! Då jagar han trippande på tårna efter dom andra och biter dom!

Sen är det snälla Curry, längst upp på bilden. Han är den artiga kissen. Varje gång han kommer in går han runt och letar upp familjemedlemmarna och hälsar. Alltid – han missar inte en gång!
Curry är matvraket som tigger som en hund vid bordet. Curry är också den som kan kela hur mycket som helst. Hur mycket storätare han än är så är det ingenting mot kärlek. Vankas det kärlek då avstår Curry mat.
Curry märker när Felix får den där vaktmästarblicken och smyger då försiktigt iväg och gömmer sig under fåtöljen i hallen.

Nu hör jag sopbilen utanför – det är morgontidiga grabbar! Varje måndagsmorgon är de här före 7.

Avslutar bloggen med några bilder från i somras som hamnat på skrivbordet men ännu inte publicerats.

Först Sergels Torg 19 juni 2010: Vi är på hemväg efter att ha beskådat århundradets bröllop – det mellan Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel.

Här är ”Halvmaran” den 11 september. Springande nedför Klarabergsgatan fångades de på bild inifrån Jensen’s Böfhus.

Nu dags för promenad för att städa ut alla jobbiga tankar ur hjärnan!
Avslutar nog rundan med ytterligare en kaffetår och kanske en skiva ”Wilmakaka”!

God morgon!

Lite promandebilder blir det idag igen. Tyvärr måste jag meddela att det är samma gamla promenadväg som vanligt. För er som förväntar er lite nya bilder blir det kanske en besvikelse… Dock tog jag en extra sväng som gjorde att det blev några nya foton.

Hösten är vacker! Även om solen inte skiner så lyser alla färger ändå upp! T o m i den mörka trappan i vårt hus! En morgon när jag tittade ut genom min dörr undrade jag vad det var för ett förunderligt sken uppåt övervåningen? Lampan var ju inte tänd.

Det var lönnen utanför! Bilden gör inte alls fenomenet rättvisa men jag lovar att det är ljuvligt.

Promenaden så! Utmed vägen hittade jag Arbogas mest bortglömda park! Bergmansparken har en fin plantering och bänkar att sitta på med utsikt över Arbogaån. Ingen sitter där! Möjligen kan någon A-lagare förirra sig dit ibland när trängseln på Nytorget känns besvärande.
Kanske blir det bättre när Lantmännens gamla silo blir äldreboende? Ryktet säger att detta är ett alternativ till kvarteret Porsens höghus. Och nog blir det höjd här alltid!

Åpromenaden är alltid vacker. Vatten lockar alltid till bilder.   Liksom den här:

En sväng över stan fick mig att minnas gamla tider – som inte ligger så långt borta faktiskt. Här låg gamla busstationen en gång och en kiosk! Där Gluggen ligger nu gick jag och lärde mig spela piano för Magister Noll! Det blev också noll i spelkunnande för min del tyvärr…
Eitel Noll skickade iväg mig med en 50-öringen efter spelningen med uppmaningen att köpa 2-öreskola i kiosken. Antingen var det till tröst för dåligt pianoplinkande eller också var han glad att bli av med mig.

Vägen hem gick sen förbi Lucullus Matsalar intill Spelskolan – där det idag ligger en parkering för bl.a. Trefaldighetsgården. Fulla gubbar satt där inne och drack öl, minns jag. Liten och rädd slank jag snabbt förbi och ner mot Strandvägen. Vilka minnen.

Snart hemma! En sväng in i kyrkparken vid Nicolaikyrkan gav dessa bilder: Så vackra färger! Nu är Veterinärvillan snart renoverad. Fasaden har blivit jättefin! Genom kyrkparken skymtar ni den längst bort:

Dagens datum 101010 – dvs 10/10-10 eller 10 oktober 2010 får mig att tänka på ett annat datum. 7/7-77 förlovade jag mig. Med tanke på det var det lite märkligt att min berättelse om ”Så träffades vi” kom med i DN just idag. Därav rubriken idag – ”In sickness and in health” – som det ju inte alls blev. Är ni intresserade av historien får ni köpa DN själva och läsa.

Ha en skön söndag i lugn och harmoni. Njut av den milda, kravlösa hösten!

Igår startade jag Fredagsmyset så här: Men en ”Tropical kiss”! Ett underbart badskum jag fått någon gång och sparat till ett speciellt tillfälle. Tillfället blev igår efter en lång vecka med huvudet fullt av surr och en rygg som börjat värka.

Susanna i badet! Tropisk kyss i karet, tända ljus runt kanten och ”Sex on the beach” i glaset! Kan det bli bättre?

Nu tänker jag se till att fredagsmyset automatiskt fortsätter i helgmys! Tänker göra det mysigt för mina föräldrar också. Överraska dom på eftermiddagen med lite gott i en korg!

Pappa 83, mamma 85 – hur länge finns de kvar i livet? Hur många gånger till kan jag hälsa på mina älskade föräldrar nere på Borgaregatan? Ingen vet. Just därför ska man fånga stunden, ögonblicket – ta till vara.

På tal om tider som flyr. Jag ser ofta ”Halv åtta hos mig” på TV4. Denna vecka var det parmiddagar och ett av paren var två pigga pensionärer på 67 resp 76 år. I deras hem visades ett foto på den nu 76-åriga kvinnan som ung. Skillnaden var oerhörd. På fotot såg man en smal, ung, vacker flicka. Man kunde inte förstå hur den unga kvinnan hamnat i den åldriga damens kropp.

Mamma Hur blev den här flickan en böjd liten gumma som inte längre kan se?

Pappa Hur blev den här unga grabben med glimten i ögat – en gammal farbror?

TA TILL VARA TIDEN! Men tänk också att kroppen bara är ett skal! Inuti den gamla höljet finns den där unga flickan eller pojken kvar!
Jag hoppas innerligt att ungdomar tänker på detta. Kroppen som ett skal och hur mycket viktigare innanmätet är.

På tal om in och ut – eller rättare sagt ut och in! Det här såg jag imorse! Inbrytarkungen – Curry!

Stannade ute gjorde Felix! Han vaktar äppelträdet – så vaktmästarkatt han är! I trädet har morsan nämligen hängt såväl talgbollar som fröautomat…

Vilda Wilma var mindre vild på morgon och sov någonstans inne i dotterns rum. Wilma saknar lillmatte mycket!

För övrigt ägnar jag myshelgen åt mindre mysiga saker också. Tankarna går till Ungern! Har skrivit till Röda korset och undrar vad de gör för att hjälpa Ungern! Har inte fått något svar.

SÅ HEMSKT är det som händer där! Se film som visas av Svenskan HÄR! Ungrarna ber om experthjälp nu, enligt inslaget.

Tänk lite också på andra när du helgmyser.