I senaste numret av boktidningen Gondol, en bokklubb jag inte rekommenderar av flera anledningar, har förläggare Lisa Ydring refererat en bok av Kristoffer Ahlström som heter ”Magkänslans anatomi”. 
Jag tänker inte läsa boken. När Lisa Ydring hänvisar magkänsla till att gå på gatan en vinterdag för att inte få istappar i huvudet så antar jag att hon, och förmodligen inte Kristoffer Ahlström heller, vet vad magkänsla innebär.
Ydring skriver, citat: ”Men rädslan för istapparna talade inte till förnuftet, utan kändes mer i magen, och gick inte att argumentera bort”. Ydrings rädsla för att få ”mördarspetsarna”, som hon kallar dom, i huvudet gjorde att hon gick ute på gatan och då höll på att bli överkörd av en bil istället.
Jag som anser mig ha gåvan ”magkänsla” förstår att det Ydring upplevde i vintras var ren och simpel rädsla. Något som inte har med magkänsla att göra.
Magkänsla – vad är det egentligen? Jag kollar Wikipedia och läser där bl.a: ”ESP refereras också ofta till vardagligt som ett sjätte sinne, magkänsla, en föraning eller en intuition.”
ESP betyder Extrasensorisk perception och beskrivs så här i Wikipedia: ”ESP är den påstådda förmågan att skaffa sig information med paranormala metoder oberoende av några kända fysikaliska sinnen, eller slutledning från tidigare erfarenheter.”
Men vad är då intuition? Jag fortsätter i Wikipedia och läser: ”Intuition kommer från latinets intueri, som betyder åskåda, se på eller betrakta. Intuition är förmågan att bilda en omedelbar uppfattning eller göra en omedelbar bedömning utan att (medvetet) ha tillgång till alla fakta, och ställs ofta i motsats till att resonera och förstå logiskt.”
När ni, som jag, tagit del av dessa uppgifter från Wikipedia så förstår vi att magkänslan inte alls spelar in när någon parerar mellan istappar på en vintrig trottoar. De gångerna är det frågan om erfarenhet, fakta och logik. Magkänsla är något annat.
Men vad är det då?? Magkänslan, det sjätte sinnet, intuitionen som poppar upp och berättar saker för oss? Genom att ha läst lite här och där, gått på egen erfarenhet så tror jag att magkänslan är något nedärvt sen långt tillbaka i tiden. Något, kalla det djuriskt, som många människor tappat på vägen under evolutionens gång.
Men magkänsla är riktig! Och den kan utvecklas. Lyssna på intuitionen, följ magkänslan och du kommer att lära dig mer och mer om detta sjätte sinne.
För mig är magkänsla en ganska obeskrivbar förnimmelse. Plötsligt slår det mig någonting – bortom saklighet och logiskt förnuft. Litar jag på magkänslan, intuitionen, så leder den mig rätt.
Jag har testat! Jag har kollat upp händelser, val och alternativ som jag valt kontra de jag valt bort – och min magkänsla har gett mig rätt.
När jag jobbade som personalchef och rekryterade personer till olika tjänster kunde jag ibland gå på magkänslan. Mina uppdragsgivare lärde sig rätt snabbt att min intuition var något att räkna med.
Jag minns alldeles särskilt ett tillfälle då en hög chef skulle anställas. Vi hade många kandidater och snart utkristalliserade sig ett par tänkbara aspiranter.
Den man som cheferna ville ha – sa min intuition nej till. Hur skulle det gå!? Hur skulle jag kunna framföra den åsikten som relevant? Det var innan uppdragsgivarna fått förtroende för mitt sjätte sinne.
Jag försökte förklara om och om igen. På ett så bra sätt att det inte skulle verka som trams eller ”kvinnligt larv”. En av cheferna tog mig mer på allvar än de andra. Han gick på mitt bud – att inte anställa mannen och fick med sig även de övriga mer tvivlande.
Efter en tid hörde den lyssnande chefen av sig och berättade att han nu fått sådan information om jobbkandidaten att han visste att min magkänsla var riktig och han tackade mig för det! Vilken seger!
Så lita på din magkänsla! Och utveckla den! Men ta först reda på vad ”magkänsla” är för något. Magkänsla har inget att göra med ren fakta, logiskt tänkande eller kunskap genom vana.
Nu säger mig en annan sorts magkänsla någonting! 
Dags för morgonens Kaffe Latte och en macka! 
Det sitter fint efter den dagliga morgonpromenaden som gjordes i regn och blåst.
Och med tanke på Lisa Ydrings referat av boken här ovan vill jag bara säga:
Nej, magkänslan har inte spelat ut sin roll!
.
Choklad med vispgrädde i höstrusket – och till det en ”Åtta” och en bakelse!
Men inte av sötsaker utan bara av att få ligga och slöa inne i värmen.
Senaste kommentarer