Feel in the Blogg

Den senaste trenden är s k ”all inclusive”. Resor utomlands där allt ingår. DN skrev i söndags om fenomenet att resa till sol och bad för en prislapp där allting ingår – mat, dryck, snacks, drinkar, glass till barnen, nöjen o.s.v.

Och jag bara frågar mig: – Hur kul är det??

Hur kul är det att äta på samma ställe, befinna sig på samma plats, umgås med samma människor hela tiden och inte se någonting annat av landet man besöker?
För mig låter detta urtråkigt, oerhört smalt och är en semesterform jag aldrig skulle kunna tänka mig.

DN skriver också om den andra sidan av all-inclusive-problemet – konsekvenserna för turistlandet i fråga. Nätverket ”Schysst resande” säger genom sin koordinatör Helena Myrman, citat: ”Det är ett sätt att beröva lokalsamhällena de inkomster de skulle ha fått med andra former av resande.” Kritiken från Schysst resande avser bl.a. följande:

”- Eftersom alla måltider intas på hotellet går lokala restauranger miste om de kunder de annars skulle ha fått-

– Många gäster lämnar aldrig hotellområdet, vilket drabbar även andra sidor av den lokala ekonomin.

– Flera anläggningar har sina ägare i utlandet. De för ut stora delar av vinsterna till sina hemländer, istället för att investera dem på plats.”

Klicka HÄR för att komma till Schysst resande!  (Bilden tagen från Schysst resandes hemsida – mot trafficing”)

Vad vill du med din utlandssemester? Hur ser det ut i landet du ska besöka? Det är några frågor jag tycker man ska ställa sig.
Fundera på vart pengarna går för din resa? Hur demokratin och de mänskliga rättigheterna fungerar i semesterlandet? Vad du själv kan bidra med i motprestation mot solen, baden och vilan du får?

Bild på hemlös katt i San Agustin – mars 2010

Under lasarettsvistelsen läste jag ut Karin Alvtegens bok ”En sannolik historia”. Karin Alvtegen har tidigare gett ut ett antal böcker, en del omnämnda som ”psykologiska thrillers”.

”En sannolik historia” handlar om ett äktenskap som gått i stå och om en man som levt livet på en lögn. De olika personerna kommer att på osannolika, sannolika vägar att mötas och därmed komma att påverka varandras liv.

Jag uppskattade boken men tyckte ibland att Karin Alvtegen använde lite ”överspråk”. Lite uppstyltat, ord på ord, i en del krångliga beskrivningar av en dessutom rätt krånglig verklighet. Men berättelsen hade många starka moment som berörde vilket gör att jag rekommenderar boken!

Tidningar, då!? Här om dagen kom katternas egen tidning! Tidningen ”Kattliv” sänder ibland med lite gotti-gott till sina prenumeranter: Mycket uppskattat, kan jag berätta.

Mindre uppskattade matte omslaget på tidningen! Fotografen är Eivor Rasehorn. Ser katten glad ut över att ha fått utstå vattenbad för ”rätt foto”…?? ARG blir jag på sådant! Ska omgående skriva till tidningen Kattliv och säga vad jag tycker!

Här en bild på en annan kisse som mår gott! Felix!

Bilden här intill visar Gunther von Hagens, kallad Doktor Död. DN skriver idag om Doktor Död och hans avsikter att sälja likdelar på Internet(!). Kroppsdelar från döda människor där t ex ett människohuvud kan införskaffas för omkring 200 000 svenska kronor. Klicka HÄR för att läsa mera om detta.

Gunther von Hagens har fått rubriker förr! Bl.a. för den omtalade utställningen ”Bodies”  som jag själv såg tillsammans med barnen i Köpenhamn för ett par år sedan. En fascinerande utställning där man helt kunde ta del av hur en människokropp ser ut inuti. Utställningen har kritiserats av många länder för att den visar upp döda människor. Många undrar varifrån kropparna kommer? Enligt uppgift är det avlidna personer i bl.a. Kina som donerat sina kroppar. Läs mer här på Eventnews.se.

Vi tyckte inte utställningen var skrämmande utan mycket intressant och lärorik. Att få se hur ens inre ser ut och fungerar. Klicka HÄR för att komma till Bodies hemsida.

Själv hade jag förmånen att INTE träffa på vare sig Doktor Död eller någon annan läkare med dåliga budskap. Ändå känner man sig väldigt, väldigt liten när man ligger där.

När jag for mot Västerås och lasarettet var jag glad att dubbdäcken satt där dom skulle! Garageplanen var vit och snön yrde. På motorvägen mot Köping snöade så väldigt att jag fick köra enbart på halvljus. I Västerås fanns inte en snögnutta! Så lokalt kan vädret vara.

Sen låg man där… …och kände sig liten. Fotot på barnen fanns förstås med! Hosorna till höger skulle på inför operationen.

Utsikt över bilen hade jag. Det kändes tryggt.

Lite bilder från ett ”lasarettesliv”: Salplats 9:1.

Annan säng än hemma!

Blå skymning utanför lasarettetsfönstret.

Bang, bang, bang i korridoren! Klockan är 19.45 – kvällsfika serveras!

Nästan fullmåne.

Ett måste när man delar sovsal… Öronproppar!

Ett annat måste för mig… En anteckningsbok att skriva ner tankar i.

Frukost på sängen! Inte dåligt! Och så tacksam man blir över sådant.Nästan lite hotellfrukost för en som är van att klara sig själv.

Borta bra men hemma bäst! Tur det finns läkarvård och lasarett och god omvårdnad. Men skönast ändå att krypa ner i sin egen säng på kvällen. Katten Felix blev särskilt glad över att jag kom hem.

Första snön! Inte för i år – för alla minns väl januari, februari och mars… Alla dessa snömassor! Men första snön för den här säsongen, så kanske man kan uttrycka det.

Vilda Wilma springer som tokig runt i lägenheten! Mattorna flyger. Så gör hon när hon är frustrerad! Varför tar inte matte bort snön och fixar bättre väder!?

En kommentar bara om den lokala politiken. Ser att Centern gjort en fuling och svikit gänget från valstugetiden i september. Ena dagen såta vänner – nästa dag något annat. Så kanske man också kan göra…

Det finns en hel del fult i politik. Själv tror jag att ärlighet varar längst. Spela med öppna kort, ni vet. Kanske naivt – men sådan är jag!

Nu tillbaka till verkligheten och en resa till Västerås. Tur att dubbdäcken sitter där dom ska! Ha en fin fredag! Ta det lugnt i trafiken! Vi ses så småningom…

Ny blogg kommer!

Den som väntar på något gott – väntar aldrig för länge!