Feel in the Blogg

Med lokaltidningen – Arboga Tidning – följde en bilaga idag: ”Gymnasie-VAL”. Förundrad kan jag konstatera att Arboga är en vit fläck på utbildningskartan över Västmanland!

Vasagymnasiet finns inte med!!   Har man nu problem med tillströmning av elever till skolan så är väl ett deltagande i denna bilaga det minsta man kan göra för att locka utsocknes hit och de egna barnen att stanna kvar i stan! Dåligt!

Vore roligt om någon ansvarig kunde förklara sig! Eller att någon lokal tidning följer upp det hela? Magazin24 kanske eftersom jag inte hittar någon reaktion i dagens Arboga Tidning trots otroligt tjockt fredagsnummer. Men – det mesta är annonser. Jag ska inte tillägga – ”som vanligt”.

Imorse vaknade jag med en lyckokänsla. En känsla av glädje som började någonstans långt inne och spred sig runt i hela kroppen. Min dotter kommer hem ikväll! Det är bara någon månad sen vi sågs sist och vi har pratat många gånger på telefon. Men att få se henne! Krama henne! Vara henne nära, lyssna på allt hon har att berätta, bara titta på henne. En sådan lycka!

Lyckokänslan imorse kommer också av att äldste sonen kommer hem imorgon och på söndag är alla mina tre barn samlade till gemensam middag. Så underbart. DET är LYCKA!

Bara att få titta på dom! Insupa alla detaljer! Det här är barn komna ur min kropp! Barn som jag skrattat med, gråtit med, kämpat med, glatts med, upplevt deras år från nyfödda till vuxna människor! Att få se dom alla tre igen – och tillsammans dela en måltid. Så enkelt och så fantastiskt.

Jag tänker på kvinnors väntan och längtan. Tänker på min mormor. Mormor Edit när hon står på ladugårdsbacken och gråter när vi lämnar henne på landet för att åka tillbaka till stan. Tänker på mig egen mor – all villkorslös kärlek. Och så jag själv – mamma till tre. Sådana otroligt starka band och starka känslor.

Kvinnors väntan kan också innebära annat. Väntan på män. På den älskade. Hopp och förtvivlan. Men det är en annan känsla och en annan blogg.

Avslutar med en bit papper som är guld värt för mig. En bit styvt papper – ett vykort – som kom för några dagar sen. Från min dotter.

***   

Kattvett – vad är det? Tja, det kan vara att paxa för att mattes knä är rätta stället att mysa på trots att hon hade tänkt kolla nyheter och skriva bloggar… Hur svårt som helst att skriva när armarna liksom är fjättrade av Felix tyngd.

Kattvett kan också vara kattvätt – d v s idén att tvätta sin kompis! Se här! Så här börjar det! Wilma närmar sig Curry och kollar upp… Och sätter fart!! Anledningen till att bilderna är lite suddiga är att Wilma tvättar Curry så frenetiskt!! Han har inte en chans att värja sig!

– Vad är det som händer??

På honom igen!! Den som kollar noga kan se att Wilmas nos faktiskt är inne i Currys öra!! Smutsen ska väck!!

Men sen ger Curry igen! Wilma får sig en dust!

Snart klart! Tungan utom mun på Curry!

Sen sova gott, nytvättade och nöjda!

Alla tre!

Älskar katter med kattvett och kattvätt…

Så har jag då boken i min hand! Emma Jangestigs bok ”Varför gråter inte Emma?”

Strax före kl 14 var vi på Konsum i Arboga och då hade redan en kö börjat formera sig! När jag tittade på fotot jag tagit fick jag syn på ”stjärnan” högst upp! Stjärnan som bildats av lampans ljus. Jag som tror på det okända och tror att det finns mycket mer än vi människor kan förklara – tror inte att denna ”stjärna” är en slump. Två små barn vakade nog över sin mor idag där hon satt och signerade sin bok till alla som ville köpa…

Som en sol lyste hon upp hela Konsum och hade ett vänligt ord till var och en!

Även bloggaren fick sig några ord på vägen! 🙂

Pappa Roland styrde och ställde – som alltid en fast punkt bakom Emma.

Mellan 14-16 sitter hon där  – Emma och signerar sin bok om kvällen som förändrade hennes liv. Alla ni som inte hade möjligheten att köpa boken på plats – eller om böckerna tog slut – det var begränsat antal och jag är osäker på om alla får med sig en bok hem idag – ni kan gå in här nedan för att beställa!

Klicka på Adlibris eller Bokus och köp ”Varför gråter inte Emma?” Lite billigare via Internet men då får ni inte Emmas namnteckning i boken!

Idag skriver bl.a. lokala Arboga Tidning om att Emma Jangestigs bok kommer ut. ”Varför gråter inte Emma?” är titeln på boken.

Som vid andra, stora dramatiska händelser kommer säkert många i vår trakt ihåg exakt vad vi gjorde precis då – den 17 mars 2008 – eller kanske mera dagen därpå. Det ögonblick då vi fick höra talas om den fasansfulla nyheten att två små barn blivit mördade i vår lilla stad Arboga. Två barn mördade! Och deras mamma svårt skadad!

Den lilla småstaden skakades och kom snart att stå i hela Sveriges blickpunkt – ja, även utanför landets gränser berördes man av händelsen.

Jag minns förstås själv den morgonen. Dagen efter. Jag slog på datorn och läste om morden. Det kändes fruktansvärt och overkligt. Samtidigt tänkte jag: ”- Vem kan det vara? Vilka har drabbats så svårt?” I en liten stad som Arboga känner de flesta igen varandra.
Av bilder och text kunde jag lokalisera vilket hus morden inträffat i. Jag bröt två vita tulpaner från buketten jag fått, tog fram ett värmeljus och begav mig till brottsplatsen.

När jag kom dit var gatan avspärrad. Två poliser intill gav mig tillstånd att tända ljuset på marken och lägga de två små tulpanknopparna intill. Allt kändes overkligt.

På vägen hem ringde min äldste son och undrade om jag hört om den fruktansvärda händelsen. Han frågade om jag visste vilka det var som blivit överfallna? Det visste jag inte. Jag hade bara spontant gått till platsen. Min son berättade då att det var Emma! Emma Jangestig, en skolkamrat till honom!

Jag blev ännu mer chockad. Jag kände inte Emma då. Jag hade träffat henne förstås och jag hade ett särskilt minne av henne.
Hon och hennes skolklass hade besökt min arbetsplats någon gång i högstadiet. Jag höll ett föredrag om arbete och om företaget men de flesta av tonåringarna verkade fullständigt ointresserade. Tittade ut genom fönstret, blundade, tisslade med varandra och visade med all tydlighet hur trist allting var.
Utom en person! Emma! Hon utmärkte sig bland alla andra! Strålande glad, uppmärksam och intresserad! Jag tänkte: ”- Den tjejen kommer det att gå bra för!”

Det var den Emma som nu fått sina båda barn mördade och själv svävade mellan liv och död… Jag var förkrossad.

”-Kunde jag göra något? Vad?”
Jag ville hjälpa till! Inte bara tända ljus och lämna blommor!
En insamling! Pengar kan inte ersätta två älskade barn – men pengar kan vara till hjälp! Så tänkte jag och startade genom Sparbanken i Arboga ”Insamlingen till Emma”.

Det visade sig att väldigt många tänkte som jag och ville hjälpa till. Det kändes underbart när Emma senare berättade att en del av pengarna gick till en hotellvistelse ihop med sambon i början av rättegången när livet kändes som allra svårast. Det var precis så jag hade tänkt att pengar kunde lindra.

Det fanns många företag som ville hjälpa till också – det märkte jag när jag ringde runt och frågade. Det kändes fantastiskt att de ville bidra med olika gåvor för att bygga upp ett nytt hem för Emma. Ett hem som inte var blodfläckat med hemska minnen.

Livet går vidare. Det mest hemska bleknar en aning.
Det fruktansvärda får vika undan för ljusa, vackra minnen.

Idag signerar Emma sin bok på Konsum i Arboga från klockan 14.00. Jag kommer självklart att vara en av dom som står i kö för att köpa en bok av och om vår fantastiska, ljusa, starka och kärleksfulla Emma!

Avslutar min blogg med en symbolisk ros till min vän Emma!
Från en medsyster till en annan.