Feel in the Blogg

Ja, så var då 4:e Advent inne! Söndag idag och på fredag är julafton här. Mycket bestyr innan julefriden lägrar sig över hus och hem – men först en tillbakablick på gårdagen.

Vi skulle fara med tåget mot Stockholm 11.21 men när vi kom till stationen hade inte tåget med avgång 10.29 mot huvudstaden anlänt ännu… Vi tänkte att nu blir även vårt tåg försenat – men icke! Så med tio minuters mellanrum rullade två tåg mot Stockholm denna lördagsförmiddag!

Väl framme med bara några minuters försening strosade vi runt på stan. Det första vi märkte var mängden av poliser ute och patrullerade. En stack till oss detta: ”Polisen informerar” och det handlar förstås om terroristdådet för en vecka sedan.

Dottern hittade varma donuts och ”måste ha”! Bloggaren unnade sig en kanderat äpple!

Sen iväg på dagens höjdpunkt – julfesten! Äldste sonen var först in och undrar vart vi andra tog vägen!

Gudrun hade fullt upp med att hälsa alla gäster välkomna! En rejäl julklappshög fick hon också! Det är hon och Jacques verkligen väl värda!

Trångt om saligheten! Till dotterns förtjusning var Gudruns danspartner Björn Törnblom från ”Let’s Dance” där!

Fullt med gamla Fi-vänner träffade bloggaren! Här med bästisen Lotten!

Goda ostar, bröd och vin!

Glöggen var värmande och god!

Allsång sen! Nästan det bästa på alltihop tycker jag! Att sjunga unisont med Gudrun som allsångsledare! När ”Nu är det jul igen” slutligen inleddes drog Gudrun igång långdansen! Riktigt, riktigt härlig julstämning!

Dottern och jag fuktar struparna för att sjunga mera!

Ja, se det var en riktig julfest det! Väldigt glad blev jag att få träffa Carl-Johan De Geer där också och tala om för honom hur mycket jag gillar han senaste bok!

Carl-Johan De Geer ser ut så här – om någon undrar: OBS! Bilden är inte från gårdagens fest men rätt kul, tycker bloggaren! 😀

Allt roligt har ett slut.

Idag är det, som sagt, 4:e Advent och som gjort för julpyssel!

Ha en riktigt fin söndag – den sista före jul!

Så här före jul avlöser sig julfesterna varandra! Ja, inte för bloggaren men för många andra. Är man arbetslös så väntar inget julklappsbyte på jobbet eller julbord i personalrestaurangen. Det är faktiskt stor skillnad på att ha anställning och inte – inte bara i fråga om pengar i plånboken.

Jag berättade för en vän här om dagen att jag har gjort allt det där – och på något vis saknar jag det inte längre. Som personalchef var det mängder av konferenser på fina hotell, massor av god mat på olika ställen och den ena julfesten efter den andra. Jag har gjort detta och jag kan tänka tillbaka på det – men jag längtar inte dit.

Och jag har faktiskt varit på ett par julfester i år! Först med mina vänner inom Miljöpartiet här i Arboga. Karin hade ordnat till en så trevlig liten fest. Som ledamot av Kommunfullmäktige blev jag också inbjuden till julbord på Stadskällaren i torsdags kväll. God mat i glada vänners lag.

Idag väntar ännu en fest! Julfest hos Gudrun och Jacques i Stockholm! Jag har skrivit om den festen förr här på bloggen. Det är en fest med riktig, riktig julstämning! Massor av ljus, massor av gott att äta och dricka. Härligt att träffa gamla vänner igen. Sen det bästa av allt – allsången med Gudrun som allsångsledare! Alla de traditionella julvisorna och psalmerna gås igenom och sjungs unisont till levande musik.

Sen kan julen komma! Julfesten hos Gudrun blir liksom startskottet på julfirandet för min del. Här en bild från festen förra året:

Men man behöver inte gå på julfest för att få julstämning. Tänd ett par ljus, värm lite glögg, låt hyacinterna dofta och njut sen av sista lördagen före jul!

Arboga Tidning skriver idag om att någon stjäl julklappar från de gamla på ett serviceboende i Kolsva. I Arboga stjäl de styrande också från gamla… Se längre ner i bloggen!

Kommunfullmäktige i Arboga höll sitt sista sammanträde för i år igår kväll. När vi kom in i stora salen lyste kristallkronorna med extra glans! Det elektriska hade fått hjälp av tända ljus! Och så här vackert och stämningsfullt blev det när lamporna släcktes: Vadan detta undrar ni kanske och svaret får ni längst ner på bloggen!

Först det nattsvarta. Inför de kommande tre åren hade ett budgetförslag framtagits och Moderaterna yrkade på mer pengar för socialtjänsten i Arboga. Man har upptäckt att det redan från början står klart att budgeten för Socialen inte kommer att gå ihop.

Såväl bloggaren själv som Folkpartiet och Kristdemokraterna gick upp i talarstolen och talade för de gamla, de handikappade, de utsatta i samhället – ”våra minsta små”. Miljöpartiet värnar starkt om de som har det svårast och jag yrkade bifall på Moderaternas begäran om mer pengar.

Det blev votering – och majoriteten såg till att Socialtjänsten inte ska få något mer!

Ofattbart att OPA – Omsorgspartiet i Arboga röstade mot förslaget om mer pengar! OPA bildades just med tanke på omsorg om de gamla.

Vänsterpartiets tre ledamöter röstade också emot mer pengar. Att sen en av dess ledamöter efter klubbat beslut gick upp och ”grät” i talarstolen och betygade sina stora omsorg om samhällets mest utsatta kändes som grovt hyckleri. Även om ledamoten själv pga sen ankomst inte kunde delta i voteringen så såg hans tre partikamrater till att de mest utsatta blev utan ytterligare pengar!

Voteringen slutade sålunda: 17 ledamöter för mer pengar till Socialtjänsten och 20 mot. Två avstod från att rösta och det var 1 (av 21) ledamöter från Socialdemokraterna och 1 (av 2) från Centerpartiet.
Glad noterade bloggaren att Sverigedemokraternas representant röstade för mer stöd till Socialtjänsten.

Att stjäla julklappar från de gamla känns hemskt – men att stjäla omsorgspengar för tre år framåt för gamla känns värre.
Bloggaren är mycket bedrövad över inställningen hos vissa partier i Arboga och beslutet igår. Det visar hur lite löften i en valrörelse betyder och hur lätt det är att tumma på politiska ideologier…

Rena natta alltså men mörkret lystes så småningom upp lite grann av Arboga Lucia med följe! Bloggaren njöt och fick faktiskt lite tårar i ögonen av det stämningsfulla. Kanske fuktades ögonen också med tanke på de gamla och utsatta.
Det var med anledning av Lucias antågande som kristallkronorna brann med levande ljus igår!

Lite, lite välvilja till de mer utsatta visades ändock igår då Världsbutiken Amos fick ta emot årets Agenda 21-pris! Här ses fyra representanter som mottagit priset fotograferandes av kommunalrådet!

Svenska Dagbladet skriver idag om att båda blocken trasat sönder skolan och jag håller med. Samtidigt är detta inget nytt. Skolan har det ändrats på och krånglats med väldigt länge.

När bloggaren själv gick i skolan gjordes systemet och pedagogiken om gång på gång. Ett exempel var svenska språket.
I grundskolan skulle plötsligt ingen behöva lära sig ordklasserna – Adjektiv · Adpositioner · Adverb · Artikel · Infinitivmärke · Interjektioner · Konjunktioner och subjunktioner · Particip · Pronomen · Räkneord · Substantiv · Verb · Verbpartiklar o.s.v.
När vi elever sen kom till gymnasiet hade allt ändrats igen och svenskläraren suckade och sa: ”Ja just ja, ni tillhör gruppen som aldrig fick lära er ordklasser”. Det innebar självklart också svårigheter när vi skulle lära oss andra språk.

Skolan har det alltid bråkats med – varför? Ändå är skolan värderad till noll och intet! På skolan ska det sparas och läraryrket är sannerligen inget yrke med status. Varför?

Utbildning av barn från grunden och uppåt måste vara det absolut viktigaste i ett samhälle! Att ge kunskap men också redskap och förhållningssätt till att bli en trygg och ansvarskännande vuxen.

Problemet med skoltrötta elever har säkert många orsaker. Ett par av dessa orsaker torde vara att det alltid ändras och petas i skolans form – men framför allt dess dåliga status.

Satsa mer på skolan! Gör den till den bästa av arbetsplatser för såväl elever som skolpersonal! Se till att det finns resurser, nytänkande och glädje! Då kommer trenden att vika och den söndertrasade skolan likt Fågel Fenix att resa sig på nytt.

Vänner är viktigt. Vänner kan vara nära vänner eller mer ytliga. Vänner kan vara arbetskamrater, grannar, skolkamrater, släktingar eller en katt!

Vänner betyder delaktighet, att tillhöra en grupp, känna gemenskap.

Att vara utan en vän betyder ensamhet, sorg och utanförskap. Många känner sig ensamma, upplever sig utan någon enda vän – men jag hoppas och tror att de flesta har någon, någonstans. Om man lyfter blicken lite, vågar sträcka ut handen så finns någon där.

Jag vet själv hur svårt det kan vara. Att bli sjuk och sedan arbetslös betyder inte bara sjukdom och brist på pengar. Det jag upplevde som något av det svåraste var saknaden efter arbetskamrater. Det där vardagliga, fikastunderna mellan arbetspassen, tryggheten, känslan av att ingå i ett sammanhang.

Med tiden tillfrisknade jag långsamt och fann att jag hade vänner. Om jag bara orkade se och lyssna – så fanns dom där.  Och jag har en familj och jag har mina katter. Det betyder oerhört mycket för mig.

En katt kan vara ens bästa vän och jag har tre! Curry!

Wilma:

Och Felix!

Var rädd om dina vänner! Glöm att du inga har! Se dig omkring och upptäck dom! Ge och få! Och ni som redan har fullt upp med jobb, fester, grabbgänget på krogen, tjejmiddagar och fikastunder – se er omkring lite. Upptäck den där ensamma som tror sig inte ha någon. Sträck ut en hand och bjud in!

Sen lite, lite Gyllene Ankdammsnytt!

Arbogas nya Kommunfullmäktige finns idag på bild i Arboga Tidning! Bloggaren själv är med! Jag upptäcker att jag är den enda som verkar värna om djuren! På uppmaning av tidningen fick man ange sina hjärtefrågor och några av mina är: Djur- och djurrättsfrågor. Förhoppningsvis glömde dom andra det bara…