Feel in the Blogg

Alla har vi våra strider. En del kämpar för att hävda sig själva, andra kämpar för sina medmänniskor. En del för en kamp för dödandet, andra kämpar mot jakt. Vissa ser knappt utanför tomtgränsen, andra ser helhetsperspektiv.

Jag har nog alltid varit en kämpande människa. Min kamp har förmodligen uppkommit genom mina föräldrar och deras samhällsengagemang, min barndom och mina upplevelser i livet. Det ena har gett det andra och kampen har fortsatt.

För mig har det viktigaste varit att se till ”våra minsta små”. Med det menar jag alla som inte kan kämpa själva. Alla de som inte orkar och inte har möjligheterna. Det kan vara uteliggaren på gatan, svältande människor i andra länder, kvinnor som kämpar mot förtryck, homosexuellas rätt men också  för djur och deras rättigheter – kampen för allt levande. 

Jag sticker ut hakan när jag tycker det finns bakåtsträvande tendenser i vårt samhälle. En sådan är vårdnadsbidraget. Här intill ser ni ett svar jag fått i Bbl/AT. ”Låt oss fatta egna beslut” och ”Välkommen till 2011! Kvinnor har, liksom männen, en helt egen och helt fri vilja”, säger skribenten.

Just dessa rader gör mig lite full i skratt om det inte vore så sorgligt. Det är inte ens hundra år sedan kvinnor i Sverige fick rösträtt! För hundra år sedan och mer fick inte kvinnor alls ”fatta egna beslut” och hade heller inte ”en helt egen och helt fri vilja”. För hundra år sen var det ”kvinnan tige i församlingen” som gällde och vad hälften av befolkningen tyckte togs ingen eller liten notis om.

Ska aposteln Paulus ord plötsligt dammas av igen? Aldrig i livet! Välkommen till 2011!!

Insändarskribenten slutar så här:

Hur vårdnadsbidraget kan vara ”ett steg framåt” förstår jag inte. Skribenten verkar något verklighetsfrämmande som tycker, citat: ”Välkommen till Arboga! När andra tar ett steg framåt tar vi minst två bakåt.” Hur menar hon då??
Kan det vara ett steg framåt att återgå till ett mer mansdominerat samhälle?? Vårdnadsbidrag gynnar höginkomsttagare, män och har inget med ensamstående föräldrar att göra.
Det fjärmar dessutom män från föräldraskapet liksom kvinnor från möjligheten till egen försörjning. Det – om något – är ett helt gäng steg tillbaka!

År 1974 kommer den här bilden ifrån:
Har vi glömt allt 37 år senare??

Men det finns annat att kämpa för också. Djurs rättigheter i allmänhet och just nu – vargens i synnerhet. Vargens rätt att existera över huvud taget.

Den tjugonde vargen som skulle dödas klarade sig undan! Vargen som tillhör mitt eget län – Västmanland! Det gör mig mycket lycklig även om sorgen över hans 19 olycksbröder och systrar tar den mesta udden av den glädjen. Men här går också kampen vidare!

Just idag fick jag svar från SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) att jag kommer att få kopior på obduktionsprotokollen på de 19 skjutna vargarna.Jag vill vet om djuren hade några genetiska defekter och hur många som skadskjutits
och vilka skador de fått.

Kämpa mot varghatet! Hjälp till att bevara den lilla vargstam som finns kvar i vår land!

Klicka HÄR för att komma till Svenska Rovdjursföreningen! Klickar du HÄR kommer du till Föreningen Nordulv!

På tala om förtryckta grupper – vad tycker ni om att ”Halv åtta hos mig” har ”bögvecka”? Jag förstår inte alls vad sexuell läggning har med matlagning att göra. Om jag var homosexuell skulle jag känna mig utpekad och diskriminerad av ett sådant upplägg.

Helge Skoog skrockade om ”flatan intill Zlatan” igår och andra krampaktiga ”skämt”. Hur kul är det? Och gör bögar och flator annan sorts mat än ”vi andra”. Dåligt TV4! Nu anmäler jag programmet till Granskningsnämnden för radio och TV.

Ja, kampen fortsätter. Ha en fin onsdag i februari månad!

Hela natten har jag haft en varg under min säng. Hela natten har den legat där. Den tjugonde vargen.

Man vet inte om man ska skratta eller gråta åt människors (läs: mäns) varghysteri. Lokalbladet har detta på första sidan idag: Några snillen har ”sett varg” i ett bostadsområde i Köping och har förmodligen tipsat tidningen samtidigt som de skrivit en insändare om detta förskräckliga!
”Varg nu i Köping” är rubriken.”
– Ha ha ha ha! Ta den där om Jultomten också!, säger jag.

Självklart är det ingen varg som stryker runt villorna i Mariebergsområdet i grannstan! Men mycket möjligt att en av alla vildsinta hundar som oseriösa personer har i sin ägo.
Om det nu inte var ett hjärnspöke i dessa varghetstider.

Det lite roliga är att insändarskribenterna ovan är två män! Två män oroar sig för barnens lekar i villaträdgården. Enligt min uppfattning inte särskilt vanligt bland insändare.  Dessutom vill dessa män kunna släppa lös sina hundar i samma området. ???

Har dessa herrar möjligen hört talas om kopplingstvång på hundar? Eller tänkt på hur många människor som är hundrädda? Det är liksom mer relevant att vara rädd för att bli attackerad av en hund än av en varg!
Via Google hittar jag flera attacker av hund mot människor i just Köping bara förra året. Herrarna skribenter borde lägga krut på detta istället (!) – farliga hundar utan fostran!

Under min säng har en varg legat tryggt hela natten. Jag har hört den andas. Den har sovit lugnt och stilla. Den kommer att ligga där i natt också. Tills det är över. Till nästa gång drevet går. Lagligt eller olagligt.

Alla hjärtans dag idag och mina älskade barn har förärats med varsitt kort – självklart! Kärleken till mina barn övergår allt annat och jag försöker visa det  årets alla dagar.

Men mitt hjärta klappar för mycket annat också. För alla som har det svårt – både människor och djur – är något av det som ryms i mitt hjärta. När jag läser denna artikel i dagens Arboga Tidning blir jag förundrad över skillnaderna i synsätt vad gäller människor och djur. JO konstaterar att det var fel av polisen att ta upp biljakt på en man med motorcykel. Jakten slutade i en rejäl vurpa för MC-föraren med demolerad motorcykel och kroppsskador som följd.

Samma regler gäller inte för djur! I DN igår står att läsa om en trafikskadad varg som sköts flera gånger under en jakt som varade i tre (3!) dagar innan den dog. En åklagare överväger att inleda en förundersökning om jaktbrott. ”Överväger” alltså – det är inte bestämt ännu! Bilden här visar en av många skadskjutna vargar under den avskyvärda licensjakt som pågår! Den här vargen kom ”lindrigare” undan en vargen i DN:s artikel. Där står att läsa, citat:

”I obduktionsprotokollet från SVA står att vargen hade ”skottskador i vänster bakben, där skelettet var krossat”, ”i underkäken som var söndertrasad”, i höger framben och i ländryggen. Vargen dödades till slut på den tredje dagens jakt av skott i ryggkotpelaren och levern.”
(SVA = Statens veterinärmedicinska anstalt).

Det finns inte ord för sådan grymhet! Jägare är mördare – och grymma, sadistiska sådana – i  fall som detta!

Mitt hjärta klappar för alltid för vargen och jag kommer aldrig att upphöra att kämpa för dess rättigheter liksom för övriga djurs! Klicka HÄR för att ge ditt stöd till vargen – Svenska Rovdjursföreningen – och HÄR – Föreningen Nordulv!

Men nu till hjärtklappningen vad gäller Arboga! Morgonens temperatur visade på -23 och solen sken från en blå himmel. Det var bara tvunget att gå en promenad för att ta lite bilder! Här kommer några av dom: Sturegatan och Stureparken strax efter klockan 9 idag.

Östra Nygatan med ”Pastors” till höger och kyrktornet rakt fram.

Utsikt ned mot Centrumleden/Stureleden.

Järntorget

Jag tog trottoaren ned mot ån.

Visst är gamla Sparbankshuset till höger pampigt!

Arbogaån. Så vackert det är – ån och bebyggelsen runt omkring!

Just nu när vintern är både snörik, kall och solig är det lätt att fånga vackra vyer med kameran. 

Änderna har det inte lätt nu i kylan.  De håller sig tätt intill varandra för att hålla värmen. Men några vågar sig på en simtur i det iskalla vattnet.

Så många bilder man måste ta bara för det är så vackert ute! Man vill behålla, bevara det vackra!

Så svårt att begränsa fotograferandet! 

Herrgårdsbron: Se hur det ångar ur ån!  

Strandvägen från Herrgårdsgatan.

Sista bilden från promenaden denna gång:

EN RIKTIGT SOLIG OCH FIN ALLA HJÄRTANS DAG ÖNSKAR JAG ER

Så här dan före – pressas man hårt av trycket! ”Alla hjärtans dag” närmar sig. Har du ingen partner så måste du banne mig ta och skaffa en! Singelkvällar på krogen under helgen och dejtingsajtreportage i tidningarna. DN vill inte vara sämre… ”En sajt för varje singel” ropar dom ut i SöndagsDN. Alla möjliga och omöjliga sajter för att ”träffa den rätte”. Tyvärr har DN missat den vettiga dejtingsidan ”Singel i Sverige”. Klicka HÄR för att komma till den!

Hysteri kring kärleksträffar men också ett sätt för folk att tjäna pengar. Dejtingsidorna kan vara gratis men kostar oftast några hundra varje månad för den sökande. Lukrativt på människors olycka.

Eller är det så – en olycka? Är det verkligen det bästa som kan hända att träffa en partner? Igen och igen och igen? Kan det inte vara så också att några är väldigt nöjda som det är? Att man upplever en stor känsla av frihet och harmoni när allting lagt sig och skilsmässan är ett avslutat kapitel eller sorgeåret löpt ut. Äntligen fri!?

Men just nu är det alltså förhållande som gäller! DN tipsar också i söndagens tidning om hur man dämpar tristessen och får den svajiga relationen att blomma upp igen. ”Lyckan bor i vardagen” kvittrar Erik och Martina Haag och ger läsarna sina bästa tips. Dom väljer sina strider med omsorg, får vi veta. Har du lust att dela vardagen med familjen Haag – klicka HÄR!

Intill berättar Eva-Lotta Sigurdh hur du fixar bästa nätdejten och har t o m gett ut en bok om saken med särskild ordlista(!) Så svårt är det alltså!

Men tänk om grodan du pussar inte blir någon prins utan fortsätter att vara groda! Hur kul är det? Är det värt risken?

Bloggaren suckar och tänker: Varför ska vi ska göra allting så komplicerat? Vardagslycka kan vara en varm katt i knäet också – medan man bläddrar igenom söndagstidningen.

Viktigare medan du går igenom livet är hur du möter dina medmänniskor och hur du tar hand om dina vänner. Magdalena Ribbing skriver idag i DN om hur svårt vi svenskar verkar ha att möta människor som drabbats av sorg. Ribbing tar upp änkans situation och skriver om bristen på empati och omsorg från en omvärld.

Några som faller ännu längre bort från omtänksamhetens värmande omslag är människor som mist sin älskade genom skilsmässa. Par som skiljer sig är förmodligen inte särskilt ofta överens om skilsmässan. Den ena har träffat en ny och vill bli av med den gamla. Eller någon av parterna har rejält tröttnat på den andres beteende och väljer att gå.

Men kvar blir någon. Denna någon känner en stor sorg men kanske också vrede. Man har förlorat den man älskat men inte genom dödsfall utan genom svek, genom att ha blivit bortvald, övergiven. Den sorgen talas det sällan om och sällan kommer släkt och vänner till undsättning – tvärtom.

Hur kan man sörja en person faktiskt lever vidare – hos någon annan? En omgivning ser det snarast som besvärligt med den nyuppståndna singeln. Hur ska han eller hon passa in i pargänget nu? Möjligen kan man snacka lite skit om den förlorade för att sen låta skvallret föras vidare.

Men hjärtan kan plåstras ihop, livet går vidare och det behöver inte fyllas av ”en ny”. Var glad åt dina vänner, odla nya kontakter och trivs med ditt nya liv!

För livet är inte oändligt och vänner kan försvinna. Tidningar är fulla med människor som inte längre finns ibland oss.

Säg några värmande ord medan tid är! Ring det där samtalet och ge den där kramen! Säg förlåt och stryk ett streck.
Den dagen kommer när allt är för sent…

Men ännu levs livet. Ännu lyser solen mot en klarblå himmel.

Ännu kan du skratta och le. Och ännu kan du älska – om så bara en liten katt.

Egypten مصر

‎Egypten i våra hjärtan! Egypten i mitt hjärta.

Under några veckor har Egypten varit fokus för allas ögon i världen. Nu har diktator Hosni Mubarak flytt landet och det egyptiska folket har tagit ett steg mot frihet och demokrati.

Folket stred envist och uthålligt men på fredlig väg vilket nu uppmärksammas världen över. Jag hoppas innerligt att världen fortsätter att se Egypten och stödja den fortsatta kampen mot ett demokratiskt styrsätt med allmänna val.

För mig är det omtumlande att höra allt detta om Egypten. För några år sedan besökte vi Hurghada för en semestervecka och vi fann ett fantastiskt land men underbara människor. Därmed knep Egypten en bit av mitt hjärta. Här fanns värme och jag talar inte bara om klimatet, och en nyfikenhet bland folket men också naturligtvis massor av kulturellt värde att se. Konungarnas dal och

Karnaktemplet var en del av vad vi hann se på vår resa.

Sedan dess har jag alltid haft en längtan tillbaka. Men det är med blandade känslor jag förstår vilket land jag besökte – en diktatur. Så lätt det är att ge sig ut på en resa men inte inse landets förhållanden.
Jag pratade – förstås – jämställdhet och feminism med de egyptier som jag mötte på semestern och hade seriösa diskussioner med många – men aldrig att vi kom in på bristen på frihet, att leva i en diktatur.

Vi träffade en del kristna bland alla muslimer och det var mycket stolta över att vara just kristna. Men aldrig vi kom in på politik och statsskick. Jo, en egyptisk man berättade att jag hade samma namn som presidentens fru – Susanne. Bilden på Suzanne Mubarak kommer från Wikipedia och under bilden står följande: ”First lady in Egypt – October 14, 1981 – February 11, 2011″ !!

En del av texten lyder: ”Suzanne Mubarak is the wife of former Egyptian President Hosni Mubarak.” D.v.s. Suzanne Mubarak är fru till den forne Egyptiske presidenten Hosni Mubarak!
Wikipedia är snabba på att uppdatera! Det tackar vi för!

Så det är med blandade känslor jag inser att jag besökte en diktatur men är glad idag att det egyptiska folket ser en öppning till en ljusnande framtid. Och – jag kommer att besöka Egypten igen – självklart!

حالة حبّ