Feel in the Blogg

DN på söndagar ger en del. Man får en hel del nyheter och en och annan tankeställare.

Först det här med kylan…

Den verkar fortsätta…  Blått över hela landet och jag talar inte om politik nu. Det blåa visar att det är KALLT och ju mörkare blått desto värre (och jag talar fortfarande inte om politik).

Nu kommer det där med fattiga och rika. Man upptäcker plötsligt att man tillhör de fattigas skara när man se denna jätteannons i söndagen DN: Två sidors annonsuppslag – måste ha kostat multumt! Men rederiet som anordnar jorden-runt-resor har säkert råd. Kolla biljettpriserna! Kolla lite närmare! För knappt 200 000 kr får du svit med balkong på båten som under 30 dagar och nätter tar dig jorden runt på den sju haven, enligt reklamen. Är du lite fattigare kan du klara dig med 100 000 för en insideshytt.

Det är nu man upptäcker att man är fattig. Biljettpriset för en svit kommer jag inte upp till ens under ett år…

Men varför ska man resa bort? När det är så fint i lilla Arboga! Här lite nostalgikör från min sida av stan! Stora Nygatan som blev Östra Nygatan. Järnvägshotellet till vänster och Glasblåsargården, där jag bor, till höger – med tullstugan intill.

Närbild på Glasblåsargården där glasblåsarna med familjer bodde i början av 1900-talet. 1 rum och kök till varje familj.

Här är en annan bild på Järnvägshotellet och Glasblåsargården: Visst är det idylliskt! Vi måste se till att bevara våra gamla hus i Arboga!

Så visst är det helt OK att stanna kvar i Arboga men ibland är det tvunget att resa och resa bort.

Bilderna talar för sig själva… Avsked med tåg är väl bland de svårare avskeden…

Han en fin måndag och ta tillvara ögonblicken.

Termometern visade nästan -22 imorse och där gick gränsen för katten Felix som vägrade gå ut på dass i kylan. Mot allt den katten står för hördes snart ett krafsande i kattlådan. Nöden har som bekant ingen lag.

Iskallt men vackert denna morgon. Högtrycket med kyla ger förmodligen solsken också idag. Igår gjorde vi en utflykt till ”Maxelmåse” som vi sa när jag var liten.

Vi fuskade lite och tog bilen till parkeringen. Så det blev en lagom skön och inte alltför påfrestande promenad genom skogen. Vi var helt ensamma i skogen denna lördagseftermiddag. Bloggaren själv gick och hoppades på att få se en varg eller ett lo eller åtminstone ett rådjur. Barnen bad mig sluta drömma och inte en skymt av något vilt vi såg. Fast kanske de såg oss…

Sonen gjorde upp eld och snart flammade det värmande! Mumsigt med grillad korv i kylan!

Smakade inte alls fel!

Skönt att värma sig vid en sprakande eld också!

Dottern provade på att grilla muffins! 🙂

Vi hade med allt som behövs för att göra upp eld – men det mesta fanns redan på plats vid Maxelmossen! Inklusive kniv, tändare och tändstickor!

När vi kom hem turades vi om att löga oss i hett vatten! Rätt skön avslutning efter en härlig vinterutflykt.

Med risk för att bli tjatig avslutar jag åter med en bild på min fantastiska tulpanbukett! Det är sällan man får en sådan stor, maffig bukett. Gäller i alla fall för mig.

Vad är din balsam för själen? Det behöver inte vara något stort och avancerat. Inga fartygskryssningar i Karibien eller besök på någon flott SPA-anläggning. Det kan vara något mycket enkelt. Att vila i det lilla.

Min favoritsida på Internet – Synonymer.se – har följande liktydiga ord för ”balsam”: ”Välluktande växtsaft, välluktande olja; myrra, ambra; tröst, lindring, läkedom, vederkvickelse, lisa.”

Så vad är lindringen och vederkvickelsen för din själ?

Trösten och läkedomen för mig är bl.a. min blogg. I hela mitt liv har jag tyckt om att skriva. Jag skrev sagor som liten, har alltid skrivit dagböcker och skrivandet har blivit ett utlopp för mina känslor. Jag skriver såväl i glädje som i sorg och vrede.

En och annan insändare har det blivit men det mesta av det skrivna hamnar i en låda i garderoben för att aldrig visas för någon annan. För det är just processen skrivande som är lisan för själen.

Balsam för själen kan också vara en vandring i skogen. Uppleva tystnaden och den friska luften. Balsam kan vara barn. Kombinationen skogspromenad och älskade barn kan göra underverk. Jag ska ta den ”medicinen” idag.

Tröst och lindring kan också vara djur. En trogen hund, en varm katt som kurar ihop i din famn.

Vad är din balsam? Leta rätt på den när själen är orolig.
Du behöver inte söka långt bort.
Trösten kan finnas i det lilla, alldeles nära dig.

I dessa vargtider har jag kommit att fundera på viljan att döda. Önskan om att släcka liv. Hur kan sådant finnas? Hur tänker sådana människor?

På stenåldern gick mannen i familjen ut och klubbade ett djur som han drog hem till grottan där kvinnan tillredde mat på bytet. Hur den mannen kände när han slog ihjäl djuret vet vi inte – men han hade inget val. Döda eller dödas. Slå ihjäl eller svälta till döds.

Reptilhjärnan, talar man om ibland. Wikipedia ger följande förklaring på begreppet: ”Reptilhjärnan kallas reptilhjärna dels för att den delen av hjärnan liknar en reptils hjärna och vidare så anses att det inte finnas några nyanser i en sådan hjärna. Endast vän eller fiende, flykt eller försvar. Därför finns inte heller någon lekinstinkt där. Ordet avspeglar uppfattningen om reptiler som primitiva, aggressiva och styrda av instinkter.”

Män får ofta epitetet reptilhjärna – vilket är orättvist. Men ibland undrar man vad som händer i jägares hjärnor? För mig är det helt obegripligt hur man kan tänka på att skjuta och döda när man ser ett djur på en promenad i skogen. Jag själv blir oerhört glad över att få syn på vilda djur i deras egen miljö och kan på sin höjd försöka lirka fram kameran för en bild utan att störa djuret alltför mycket.

Vari ligger viljan att döda? Och var går gränsen? Om man kan skjuta ett rådjur i skogen – kan man då skjuta grannens katt? Om inte – varför?

Och om man kan döda djur – kan man inte då också döda människor? Var går gränsen och vad är skillnaden – egentligen?

Nöjesjakt – vad är det för något?? Det måste vara någon form av avart från stenåldern. Reptilhjärnans överlevnad? Att döda för nöjes skull! Fruktansvärt.

Och, som sagt, var går gränsen? Prickskytte på djur eller prickskytte på ”vilda människor i djungeln”? Döda för skojs skull eller av politiska skäl – t ex nazismen? Vem bestämmer vad som är tillåtet och inte?

Vi måste kämpa mot sådana här avarter! Mina barn som gillar datorer tycker att människor som triggas igång av att jaga och skjuta djur kan göra det via ett dataspel – om det är svårt att bekämpa denna märkliga instinkt.
Eller varför inte en skyttebana i skogen á la paintball? Istället för att trigga igång adrenalinet genom att spåra upp och döda djur – skjut på en pricktavla!

Vi måste stävja ett litet gäng jägares märkliga lust att döda! Men också stoppa deras ännu mer märkliga förmåga att dupera regeringen!

Jag har full förståelse för att jägare måste finnas. Skadat vilt måste spåras upp och avlivas. Men steget därifrån till nöjesjakt måste vara långt.

Nu över till något helt annat, som man säger. Lite ”Gyllene Ankdammsnytt” – jo, jag tackar!

Arboga kommun kämpar för våren! Sånt gillar vi!

Att man kör på gångbanorna, som jag berättade om i en tidigare blogg,
är vi inte lika glada åt… Kanske är det förlåtligt när arbetet är idogt och snö bärgas bort med flera lastbilar som ska bytas av. Bara det inte blir en vana. Just den här platsen med övergångsstället som lastbilen passerar är olycksdrabbat.

Lite grann knyter Ankdammsnytt an till det tidigare skrivna i bloggen. Tacksamt noterar jag att insändarsidan tar vargen i försvar. Insändarskribenterna undrar dels om tidigare varghetsande insändare skrevs av jägare, och funderar dessutom på om det inte är farligare för barn att vistas i närheten av sina föräldrar än att dödas av en varg? Enligt skribenten dödas sju barn varje år av sina egna föräldrar. (Uppgifterna obekräftade.)
Båda insändarna konstaterar, liksom jag själv, att människor borde oroa sig mera för lösspringande hundar i Köping och för överfallande busar nattetid – än för en skygg varg.

Mjölkpaketet har reklam för BRIS. Jag stödjer BRIS men tycker att den här reklambilden var ”så där”. Mjölkpaketet och BRIS säger, citat: ”När Darin var yngre sökte han till en musikskola utan att komma in. Han blev väldigt ledsen och ville ge upp sin karriär. Som tur var slutade han aldrig att drömma utan fortsatte att kämpa.”

Nu tror jag att det finns en del folk som tycker att det varit bättre om Darin aldrig kommit in på musikskolan… Själv tycker jag att detta inte är någon ”big deal”. Värre är det för de barn som kämpar för att överleva. Kämpar mot misshandlande föräldrar, mobbing i skolan och mot sexuella övergrepp. Därför är jag medlem i BRIS. Klicka HÄR för att komma till BRIS hemsida!

Fredagen är här och fredagsmys gäller! Själv ska jag bl.a. mysa över den fantastiska bukett tulpaner jag fick igår! Tack!

Så här kan en morgon med katterna te sig!

Med lampan tänd i tvättstugan sitter Felix snart på fönsterblecket! Och in ska han förstås. Matte försöker mota bort honom från det nytvättade… Men vad hjälper det? Felix är bara SÅ kärleksfull och kelig! Men väl uppe i famnen ska han snabbt ner igen! Se så han stretar emot! För det är IN han vill!

Krafsar på dörren precis som om det skulle gå fortare!?

Väl inne träffar han brorsan Curry! Med svansarna i topp mot matskålarna!

Wilma är vild som vanligt! Därmed svår att fånga på bild! Det blir mest suddiga svischa-förbi-bilder på Vilda Wilma! Som här – hopp ner från en fåtölj!

Man maten alltså. Det var ju den som Felix var ute efter.
Matvraket Curry vill alltid ha mat. Fast hur kul är det vanliga torrfodret jämt?? Matte har annat att erbjuda! Det anar Felix. Skosnöret bakom honom är inte alls ett skosnöre utan en ”antilop” – i katternas värld! Denna antilop dras med jämna mellanrum i munnen av Felix till matskålen.

Men vad vankas det då för käk idag?

Nyfikna katter!

Curry kan knappt bärga sig!

Men snart så äter dom alla tre och lugnet lägrar sig över hemmet.

Avslutar med en bild från Amsterdam 2007. Jag hittade ett gammalt minneskort och fick tag i några roliga minnen att återse. Mellanbarnet och jag besökte hans vänner i Amsterdam den sommaren. Det här caféet blev vårt stamställe. Gissa varför? Kolla i fönstret!  Och sen i mitt knä nedan! Den röda katten bodde på caféet! Och i Holland ser inte varken caféägare eller gäster några problem med det!
Ha en fin solskenstorsdag!