Feel in the Blogg

Plötsligt har en märklig hemmafruönskan tilltagit i Sverige. Plötsligt vill unga kvinnor inget hellre än att baka rosa muffins i köket eller samla syltrecept! Hur kan detta komma sig?

Jag och andra feminister bör ta på oss skulden. En sådan här utveckling kan bara betyda att jämställdhetsarbetet misslyckats – eller i alla fall är på väg att haverera.

I min lilla hemkommun skriks det efter vårdnadsbidrag. Unga nyblivna mödrar, för det är ofta dom som skriker, ser bara sin lilla värld och glömmer allt vad solidaritet och jämställdhetssträvan heter. Struntar i att ensamstående föräldrar inte har en chans att leva på 3000 kr i månaden. Struntar i att vårdnadsbidraget är en början på en tillbakagång för kvinnor, män, barn och jämställdhet.

I lokala Arboga Tidning skriver Sara  Wallinder så här idag: ”Varför är det så upprörande att Leila står med blommigt förkläde i TV, när ingen lyfter på ögonbrynen åt att Per Morberg skalar potatis med en högtryckstvätt?”

Ja, varför Sara? Och vilka är det som är upprörda?

Är det inte så att oron och rädslan över söta Leila som bakar kan bero på att bakandet, tvättandet och allt annat hushållsarbete en gång i tiden inte bara var en liten kul hobby utan en plikt för kvinnor. En skyldighet sprungen ur kön och avsaknad av egen försörjningsförmåga? Ett heltidsjobb utan avbytare och utan lön och pensionspoäng.

Sen kommer den riktiga råsopen från Sara Wallinder: ”Men skillnaden här är att kritiken kommer från andra kvinnor. Det är andra kvinnor som anklagar för att vara ett hot mot jämställdheten och ett hån mot feminismen. Det är kvinnor som trycker ner och förminskar andra kvinnor.”

Det är skamligt med sådana uttalanden! Att hetsa kvinnor mot kvinnor är precis vad det traditionella manssamhället vill! Det är ett utmärkt sätt att förlöjliga hela idén om kvinnans frigörelse.

Sara Wallinder går på högskola och läser ”Kvinnoliv och kvinnohistoria”, enligt tidningen. Sara borde nog läsa på lite bättre och därefter fortsätta med en kurs i Genusvetenskap!

Sen borde Sara Wallinder fundera över vilka kvinnor det är som blir upprörda över hemmafrutendenserna i vårt land. Vilken ålder de här kvinnorna är i och vilken bakgrund de har. Då kanske Sara Wallinder får en bättre uppfattning om deras upprördhet.

För några år sedan var jag på en föreläsning i Umeå där Gudrun Schyman talade om jämställdhet. Föreläsningssalen var fullsatt och de flesta var kvinnor. Det som berörde mig allra mest var när de gamla kvinnorna efteråt kom för att tacka Gudrun. Några grät av tacksamhet över att problemen belystes och deras historier var så långt ifrån rosa muffins man kan komma!

I söndagens DN läste jag följande: Softat tillbakalutad ligger Lars-Johan Jarnheimer i hemmets vrå för att uttala sig.

Vinjetten säger så här: ”På toppen av en strålande karriär hoppade Lars-Johan Jarnheimer av. I två och ett halvt år har han ägnat det mesta av sin tid åt de tre barnen och ideellt arbete. Men snart väntar en ny utmaning, som styrelseordförande i Eniro”.

Inga kommentarer borde vara nödvändiga men för Sara Wallinder och andra kan jag berätta att det absolut inte väntar någon styrelseordförandepost på de unga tjejer som väljer att baka muffins hemma!

Vi är bortskämda i vårt land idag 2011! Så bortskämda att vi glömt vår historia!

Något annat som blivit en ”rättighet” i vårt land är att få barn! ”FÅ barn”!?

Arboga Tidning har idag ett rätt märkligt inlägg i den pågående debatten om vårdnadsbidrag: ”Äntligen pappa, 45 år” beklagar sig över att han fått lägga ut 30 000 – 40 000 kr i medicinsk hjälp för att få sin önskan om barn uppfylld. ??? Vad det har med 3000 kr i vårdnadsbidrag att göra förstår jag inte. Det enda som slår mig är att ”Äntligen pappa, 45 år” förmodligen har råd att stanna hemma med 3000 i månaden.

Världen svämmar över av oönskade barn. Barnhemmen är fulla av barn som inget hellre vill än att få föräldrar. Ändå ska vi svenskar anse oss ha rätt att få ”egna barn”. Häpnadsväckande, tragiskt och just – bortskämt!

Foto från en barnhem i Ryssland.

MARS – VÅRMÅNADEN är här! Dags för mig att springa runt och vända blad – igen!
I köket hänger den amerikanska kattkalender som för mars månad säger: ”Home isn’t a place, it’s a feeling”.
Man kan inte mer än hålla med!”Ett hem är inte en plats – det är en känsla.”

Och ett hem med katter är ett hem med verkligt mycket känsla i – vill jag lova! Här en tre-röra med katter hemma hos oss!

Andra almanackor som är värda att nämna denna första dag i mars: Läkarmissionens! Som just för mars månad visar något som jag tycker är otroligt bra. För den med svaga ögon kan jag berätta att det står: ”Prisbelönte Dr Denis Mukwege och hans team på Panzisjukhuset ger fantastisk medicinsk vård och kärleksfull omsorg till kvinnor som blivit våldtagna. I östra Kongo har våldtäkt blivit ett vapen och en strategi. På Panzisjukhuset har mer än 30 000 kvinnor opererats. Även deras män och familjer får i terapi hjälp att acceptera sina kvinnor igen.”

Dr Denis Mukwege fick 2008 års Olof-Palmepris! Det passar väl bra att nämna idag när många minns Olof Palme särskilt. Olof Palme mördades och avled strax efter midnatt 1 mars 1986.

Läkarmissionens hemsida hittar du HÄR!

Lite nostalgi för bloggaren är denna bild på den personliga almanackan: En restaurang i San Agustin i mars förra året. Då hade vi bytt ännu mer snö än i år mot solsken, bad och drinkar vid poolen – och som på bilden – middag tillsammans. Minnen att leva länge på…

Nu får det räcka för idag. Två bloggar igen! Ändå har jag en hel mängd på lager inne i hjärnkontoret. Men det får vänta till kommande dagar. Ha en fin tisdagseftermiddag!

Även jag, som så många andra, har en relation till Olof Palme. Vi var inte de bästa vänner, det kan man knappast kalla det. Jag kände emellanåt ett glödande hat mot honom. Det var så starkt att jag nästan blev lite orolig att jag skulle bli misstänkt den där dagen för precis 25 år sedan. Fast det var ju bara en nojig känsla.

Precis som hatkänslan också var. Nojan kom från en mor som älskade sitt barn och stred som en tiger för rätten att vara hemma hos det. Ja! Ni läste rätt! JAG stred för rätten att få vara hemma hos mitt lilla barn.
Vänta med att rita kors i taket nu! Det handlade om rätten för föräldrar, av båda könen, att få vara hemma längre än 1,5 år med det nyfödda barnet.

I november 1984 blev jag mamma till mitt första barn. 1985, ett år senare, bombarderade jag Olof Palme med brev! Jag ville ha svar, jag krävde att få veta! Jag ville inte lämna bort mitt lilla barn som 1-åring.
Olof Palme fick brev varje måndagsmorgon från mig. Ett brev i veckan i flera månader. Till slut gav han upp. Eller kanske rättare sagt, hans sekreterare gav upp. Jag fick ett vänligt svar att jo, Olof Palme läste alla mina brev – och ja, han kommer ett svara.

Han svarade aldrig. Det kom ett mord emellan…

Titta på bilden här ovan. Visst är han tidlös – Olof Palme. Fotot ur DN skulle kunna vara taget idag. En politiker bland andra. Han är helt med sin tid – nu också. Det gäller förstås inte bara utseendet. Han är med sin tid – även politiskt.

DN handlade i söndags bl.a. om hur Sverige skulle ha sett ut om Olof Palme inte blivit mördad. Hur hade landet utvecklats? Kerstin Vinterhed och Göran Greider uttalade sig bl.a. De trodde att Sverige nog skulle ha sett likadant ut. Jag tror inte det. Men det är inget att sia om – Olof Palme är död och så här ser Sverige ut 2011.

Olof Palme var en oerhört stark och välkänd politiker men han var ingen landsfader i den benämning jag lägger i begreppet. Ingen kallade honom ”Olle” – eller ens ”Olof”. Det var Palme eller Olof Palme. En stor, karismatisk ledare med en respekt som gjorde att man inte kom nära.
Likadant med hans hustru. Igår fanns ett TV-program med rubriken ”Lisbet”. För mig kändes det väldigt främmande. Lisbet Palme var inte ”Lisbet” med svenska folket. Hon var Lisbet Palme – en stram kvinna som inte inbjöd till kontakt.
Man kan kanske säga att paret Palme, trots sin starka anknytning till arbetarrörelsen, aldrig riktigt tog sig ur överklassen. Medveten eller omedvetet.

Alla som levde i Sverige 1986 sägs minnas vad de gjorde vid tillfället de fick veta att statsministern blivit mördad. Det gäller också mig. Min bror ringde på morgonen för exakt 25 år sen och berättade det oerhörda.
Plötsligt blev världen lite kallare och kusligare. Plötsligt hade lilla skyddade Sverige utsatts för den ultimata våldtäkten. Vårt land blev aldrig mer detsamma. Det finns ett Sverige före Palmemordet och ett efter.

Mina föräldrar var med om andra världskrigets utbrott och freden senare. Jag har också minnen som etsat sig fast.

1994

2001.

2003

2004

Bilderna behöver ingen förklaring. De flesta vet vilka ögonblick det handlar om.

6 minuter över midnatt den 1 mars 1986 avled statsminister Olof Palme. Frid över hans minne. Trots att han och jag hade en del olika åsikter känner jag stark respekt för hans gärning.

Falsk marknadsföring är det om man påstår att solen skiner i Arboga. Så är inte fallet. Igår eftermiddag såg det ut så här från Herrgårdsbron. Det blåa vid horisonten fick mig att oroas över mer snö. Så brukar himlen kunna te sig då. Tack och lov har det inte snöat något i natt.

Verklig falsk marknadsföring anser bloggaren att det är när Lipton marknadsför detta som vitt te! Igår låg jag och bläddrade i en tidning som jag fått. I tidningen gjorde man reklam för ett nytt te från Lipton. ”Gott på påse” är rubriken. Sen följer information om hur nyttigt just vitt te är till skillnad från andra tesorter. Detta vet bloggaren redan! Fler antioxidanter! Teet innehåller minst koffein och halten av catechin polyfenolen som är den starkaste antioxidanten är störst i just vitt te.  

Wikipedia förklarar så här: Vitt te (白茶) görs av unga blad och nya knoppar som till skillnad från grönt te inte ångas eller steks efter skörd utan direkt torkas. Knopparna kan skärmas från solljus för att förhindra bildandet av klorofyll. De små knopparna på buskarna täcks av ett silverfärgat hår som ger de unga bladen ett vitt utseende. I jämförelse görs grönt te av blad som är mer mogna än de som används i vitt te och får ibland vissna innan man ångar eller hettar upp bladen.

Men vadan detta gnäll på Lipton då undrar ni? Jo, genom att rota lite i tekulturen så fick jag vetskap om att vissa företag marknadsför vitt te som just vitt te fast det egentligen är frågan om något annat. Därför inhandlade bloggaren en förpackning vitt påste från Lipton för en tid sedan. Se här: För den närsynte: Innehållet i det vita teet från Lipton är 81,9 % GRÖNT TE och bara 11,6 % vitt!! Naturlig arom 5,9 %. Vad resten upp till 100 % är får vi inte veta. Möjligen är det rosenbladen som stoppats i. Sen att spanjorernas innehållsförteckning inunder visar andra procentsatser får vi lämna därhän… Jag kommer ändå inte att köpa det här teet någon mera gång.

Riktigt vitt te att brygga hittar du HÄR! House of Tea köper jag ifrån!

Söndag igår innebar också DN Söndag för bloggaren! I denna tidningsbilaga finns mycket smått och gott. Framsidan pryds av Pernilla Andersson, som inte sa bloggaren någonting tyvärr. När tidningen kopplar henne till Melodifestivalen förstår jag varför. Detta ömkliga musikartistprogram-wannabe får bloggaren att genast vilja uppsöka närmaste toalett. Eftersom kräkas inte är kul avstår jag från att titta på programmet.

Men – Pernilla Andersson verkar vara betydligt mycket mera än Melodifestivalen, eller snarare så långt bort från detta spektakel som det är möjligt. Reportaget i DN var mycket intressant om en kämpande, otroligt duktig artist. Lite klipp: Den här typen av barn känner bloggaren så väl igen! Det är dom här barnen som placeras i skrubbar i källaren på skolorna, som får den sämsta grundskoleundervisningen och som räknas ut redan i småskolan!
Antingen gör dom sen karriär på Plattan i Stockholm med vidare befordran till Kumla eller Hinseberg – eller också gör dom succé som bl.a. Pernilla Andersson!

Jag rekommenderar er att leta upp gårdagens DN och läsa reportaget om Pernilla Andersson. Om hennes uppväxt, om hur Tsunamin gav henne en ny chans i livet och om bröllopet med Dregen. En kvällstidning erbjöd paret 75000 kr för bröllopsbilderna. Dom tackade nej! Istället gav dom rättigheterna till ”Situation Stockholm” som lär ha tjänat 100 000 kr på fotona! Sån´t gillar bloggaren!

DN längtar också efter våren och ger tips på de första vårtecknen! Vårtecken kan väl vara kläder också. Och bloggaren ritar kors i taket när hon ser att roligare skjortor för män lanseras!! Karlar har ju annars hur trista skjortor som helst! Vita eller enfärgade eller rutiga eller randiga. SÅ trist! Här lite annat.

LITE annat alltså. För hur vågat är det att bara sätta lite blommor innanför kragen??

Lite mer avancerat? ”Vågade blommor” på manchetterna också. WOW!!Så djärvt!! …

Avslutar med en dyrgrip! Vad kommer slutnotan att bli – någon?
På tal om falsk marknadsföring alltså…

Gäddgården 1

Söndagsmorgon – härligt! River av ett blad från almanackan och finner att Lage har namnsdag och att det är ”Sexagesima”. Några killar med namnet Lage känner jag och för att nämna en så blir det Lage Bellström – den jätteduktiga veterinären på Arboga Djurklinik. Fotot hittade jag på djurklinikens hemsida och du kommer dit genom att klicka HÄR!

Vad är då ”Sexagesima”?? Ja, det har ingenting med sex att göra så glöm det denna söndagsmorgon! Wikipedia säger så här om ordet: ”Sexagesima (latin ’den sextionde’) eller Reformationsdagen betecknar andra söndagen i förfastan. Den infaller den söndag som infaller 54 dagar före påskdagen. Den liturgiska färgen är blå.”

54 dagar kvar till påsk! Det låter inte helt fel! Nu får våren gärna komma och påsken snart vara här! Det är ju faktiskt den sista söndagen i februari månad idag. På tisdag är det 1 mars och mars är en vårmånad!

När jag slår igång min dator kommer denna bild upp som bildskärmsfoto: För mig är det en underbar bild och ett underbart minne. Fotot är taget i den lilla fiskebyn Puerto de Mogán på Gran Canaria och där skrattande och pratande går mina tre älskade barn.
Dom går där alltid – mina barn. Alltid är dom glada och alltid skiner solen. Om en stund ska dom äta lunch på en liten mysig restaurang med mamma…
Min svärmor sa alltid att om huset börjar brinna så är fotoalbumen det första jag försöker rädda. Jag förstår vad hon menade.

På tal om familjen så läste jag dessa kloka rader på min dotters sida på Facebook:
There’s always
a little truth behind every ”just kidding”
a little knowledge behind every ”I don’t know”
a little emotion behind every ”I don’t care”
and a little pain behind every ”I’m okay”.

(Det är alltid lite sanning i ”jag skojade bara”, lite kunskap bakom varje ”jag vet inte”, lite känslor bakom varje ”jag bryr mig inte” och lite smärta bakom varje ”jag är okay”.)

I mitt fönster blommar kaktusen – och vi kan väl säga att det är en Påskkaktus! 🙂

Avslutar bloggen med en annan av familjemedlemmarna. Här sitter hon intill det värmande elementet där handdukar för våta tassar och sockor för kalla fötter hänger. Hon sitter där och undrar om matte tänker säga god morgon och ge henne en liten kram. Vår lilla vilda kattfröken Wilma Amber Chili!