Feel in the Blogg

Fröken Vår har gläntat på dörren! Visst märker ni det!?

Man blir alldeles varm och glad i sinnet. På utflykt västerut såg himlen lovande blå ut. Dock höll Kung Bore landsvägarna i hårt grepp fortfarande… Trots att bilen bara for fram i 30 km i timman försiktigt, försiktigt – var den på väg ner i diket vid ett par tillfällen. Vi stadsbor får se upp när vi kommer ut på landet i dessa tider! 😉

Väl framme blev då så mycket bättre! Lapa sol på verandan och inta lunchen där också! Underbart!

Att det fanns en katt dit jag kom också gjorde inte saken sämre!

Tack för våren, tack för solsken på verandan, tack för katter och tack för verkliga vänner. Kort blogg idag pga vår och vänskap. 🙂

Men mina tanker går naturligtvis också till Japan och dess folk idag. Bilden från Svenska Dagbladet visar explosionen i kärnkraftverket Fukushima 1 pga jordbävningskatastrofen i Japan. Stöd Röda Korsets katastrofhjälp till Japan genom att klicka: HÄR!

Sol ute!

Sol inne!

Sol i hjärtat, sol i sinnet! Ja, så känns det verkligen idag. Solen strålar så vackert denna fredagsmorgon och strålarna smälter in och lägger sig som bomull kring hjärtat.
Detta behöver vi och naturen efter en lång, kall, snörik vinter! Sol och lite vind, gärna en skur då och då – gör att alla snömängder snart försvinner när Gumman Tö med sin kvast får  lite hjälp!

Solskenet strömmar rätt in i sinnet och gör det lättare att leva.

Så gör också vänskap!

”Stjärnor är som vänner. Du ser dom inte alltid men du vet att dom finns där ändå.” Ja, så är det. En riktig vän finns där alltid. Jag önskar att alla människor skulle kunna säga att de åtminstone hade en riktig vän.

Jag har vänner, riktiga vänner och det är jag så oerhört tacksam över. Idag ska jag besöka en av dom. Det kommer att ge mig ännu mer ”solsken i hjärtat och sinnet”.
Därmed kan bloggen imorgon komma lite senare än vanligt. Hoppas ni står ut med det. Hoppas också att ni kan njuta solsken och vänner.

Tillägnat särskilt mina kära vänner,
ni vet vilka ni är,
ingen nämnd ingen glömd.

Jag känner en kvinna som lever utan sammanhang. Där dagarna flyter i varandra på ett nedbrytande sätt. Upp på morgonen, vandra runt, lägga sig på kvällen.

Den här kvinnan står liksom utanför samhällets omsorg och regler. Det har bara blivit så. Hon är sjuk men får ingen rehabilitering. Hennes sjukdom anses inte vara nog för sjukskrivning och hennes dagar är räknade. Tja, hon är kanske inte uträknad på det viset (jo förresten, det är hon nog också…) – men Försäkringskassan vägrar betala ut mer ersättning.

Sjukskriven av läkaren, IG från Försäkringskassan och snart utan pengar. Hur gör man då? Det går inte att söka jobb om man är sjuk? Ingen vill anställa en sjukskriven person. Och om så ändå vore fallet – hur länge orkar en sjuk jobba? Och i vilken omfattning? Men det viktigaste – vad händer sen?

Vad händer om en sjuk person blir utan pengar och tvingas, lyckas, få tag i ett arbete? Jo, bortplockad ur sjukersättningssystemet och med rivet läkarintyg – står hon sig slätt den dagen sjukdomen visar att hon faktiskt inte orkar.

Det blir ett moment 22. Ingen vågar ta steget att försöka börja jobba för det slår stenhårt tillbaka. Landet är fullt av människor som kvinnan jag känner. Bortkastade resurser! Kasserade tillgångar pga en liten defekt som inte möjliggör 180 %  råstyrka. För det är bara 180%-are som räknas i vårt land – blått som rött, ingen skillnad.

Vad gör vi med den här kvinnan? Vad gör vi med alla andra bortslösade tillgångar i form av människor? Dom där kvinnorna och männen som skulle kunna göra en insats för landet – och sig själva – om det bara tilläts existera. Bara tilläts få vara som dom är och ges möjligheter därefter.

Fundera på det en stund och se er sen omkring. Det finns många, många som den där kvinnan jag känner.

Hur blev din dag igår? 8 mars 2011 var både Internationella Kvinnodagen, Fettisdagen och en underbar vårdag, åtminstone här i Arboga!

Lite bilder från bloggarens dag! Flaggor!

Internationella Kvinnodagen är inte fastställd som allmän flaggdag i Sverige men kommunerna kan själva besluta om det lokalt. Genom Miljöpartiets Agneta Lambert Meuller är 8 mars flaggdag i Arboga!

Här är bild inifrån Rådhuset igår ut över Stora Torget i Arboga.

Min egen gård lystes upp på eftermiddagen av en fantastisk vårsol!

Självklart skulle dagen firas med en semla! Från Hå-Ge:s – förstås!

Hetvägg ska hanteras som hetvägg bör! Varm mjölk, kanel och socker – sen NJUT!

Vårsolen var som sagt fantastisk igår! Det var underbart att höra takdropp och se smältvatten rinna nedför trottoarerna.

På kvällen en fantastisk föreställning i Medborgarhuset och Rotundan i Arboga. ”Skamlösa förbindelser” med texter av Kerstin Thorvall.

Annika Augustsson framförde en enmansföreställning med den äran! Skådespeleri, humor och fantastisk sång. En pianist tillika gitarrist ackompanjerade. De kraftfulla applåderna visade att alla tyckte det var en fantastisk föreställning om kärlek och känslor.

Flera kända melodier framfördes bl.a. ”Mitt hjärtas fågel” av Mikael Wiehe. Klicka HÄR för att se hela meloditexten. Och HÄR för att höra den sjungas.

När du ser mej
när jag finns i dina ögon
när du ser att jag finns till
när du hör mej
när jag är i dina tankar
när jag kan vara den, jag vill

då flyger mitt hjärtas fågel
då stiger den upp mot skyn
då svävar den över markerna
och högt över skogens bryn
När du ser mej
när jag är i dina ögon
då stiger mitt hjärtas fågel
upp mot skyn.

Internationella Kvinnodagen idag 8 mars 2011 och allmän flaggdag här i Arboga tack vare min partikollega Agneta Lambert Meuller (Mp)!

Man kan tänka och tycka mycket om denna dag. En del bryr sig inte, några irriteras men jag hör till dom som tar till mig betydelsen av dagen. Bloggen ska naturligtvis spegla Kvinnodagen och jag tar upp DEN ENSAMMA KVINNAN.

Inte vilken ensam kvinna som helst – utan den frånskilda. Och inte vilka frånskilda kvinnor som helst utan de svikna, lämnade kvinnorna. De som övergivits, ratats, valts bort.

Har ni tänkt på att det är skillnad på ensam och ensam? En änka är det synd om men en frånskild kvinna får liksom skylla sig själv.
Änkan kan man känna medömkan med och omsorg om – medan en frånskild kvinna får klara sig bäst hon kan. Inga klappar på axeln där inte utan gärna lite skitsnack bakom ryggen. Tissel och tassel om varför och hur.

En sviken, lämnad kvinna kan heller inte känna sorg som änkan.  Mannen som försvann är ju inte död. Han lever och ofta ihop med någon ny, yngre, roligare… Hur tacklar man en sådan sorg?

Hur tar man itu med sådana känslor? När ena stunden är fylld av hat och vrede, den andra fylld av tårar och sorg över det som varit och det man mist.
När man känner ilska över svek och lögner men också minns alla år tillsammans och upplever hur de framtida planerna plötsligt grusats.

När man dumpats som gammalt avfall
och slängts bort bland andra sopor.

Andra sopor, andra kvinnor… Ja, det är där vi har lösningen förstås!

Andra kvinnor! I samma situation!

Genom att delge varandra tankar om sorg och glädje
– kommer vi vidare.

Genom att se varandra och bry oss
– blir vi starkare, gladare – igen!

Här behövs det lite gemensam girlpower! Inte hotfullt och mansförtryckande – utan positiv, varm omsorg om varandra.

Själv ska bloggaren gå på teater ikväll. ”Skamlösa förbindelser”, en föreställning kring Kerstin Thorvalls texter. Ska bli spännande och kul!

Sen kan hon faktiskt inte låta bli att lyssna på ”He had it comin” ur musicalen ”Chicago”. 🙂 Klicka HÄR om du vill göra detsamma!

Google har denna bild på sin startsida idag: Jag avslutar bloggen med denna rara gamla bild av ”lyckliga familjen”.

Var rädda om er och om varandra!