Feel in the Blogg

För många människor (alla i Sverige??) börjar dagarna som på tavlan. Fast kanske utan det röda hjärtat intill…

Jag har själv bränt ut mig två gånger. Brunnit och bränts ut. Andra gången med förödande verkan.

Med facit i hand kan jag konstatera att jag, och alla andra, är offer för omständigheterna. Vi som brinner används, utnyttjas till bristningsgränsen. När det sen brister har vi lämnats åt vårt öde. Ingen hjälp, ingen rehabilitering av värde men vad värre är – vi har bemötts av ett stort förakt. Politikerna och hantlangaren Försäkringskassan har systematiskt kränkt mig och alla andra sjuka. Det värsta hånet är att inte bli trodd, att misstänkliggöras som fuskare och få sjukdomstillståndet ifrågasatt.

Men mina funderingar en längre tid har gällt barnen. Barnen lever också i detta stressamhälle. När föräldrarna stressar gör också barnen det. T o m i moderlivet påverkas babyn av stresshormonerna.

Hur påverkar all denna stress våra barn?

Men jag tänker också på hur medvetet eller undermedvetet påverkas barnen av att deras föräldrar ”gått in i väggen”? Hur går dessa barns tankar som vuxna till utbildning och arbete i framtiden?

Inser de sammanhanget? Hur kommer de att välja? Blir det utbildning och jobb för att göra karriär medan de lägger familjebildningen på hyllan? Väntar kvinnor till de blir 40 med första barnet? Eller väljer man kanske helt bort att skaffa barn med tanke på erfarenheterna?
Värjer man sig kanske inför all stress och jobb. Ligger lågt och bakar muffins i hemmets trygga vrå istället? Blir en hemmafru medan ungarna trillar in? Och mannen slipper ge sig in i stresshjulet som jämställd eftersom lilla frun sköter marktjänst och ungar där hemma?

Hur påverkar det oss alla? Jämställdheten? Samhällsstrukturen? Könskvotering kan glömmas eftersom det inte finns några kompetenta kvinnor att kvotera in?

Vad blir det av de utbrändas barn?

Hur lever vi egentligen? 

Vad gör vi av våra liv och vår jord?

Hur kan vi människor förstöra och förgöra en så vacker och fulländad planet? Hur kan vi för egen vinning, av nöje, utrota och fördärva? Hur kan vi med våra ”kloka hjärnor” sätta oss över djuren och deras behov?

Hur kan vi vara så otroligt enfaldiga och destruktiva?

Klockan är inte 5 i 12. Den är en kvart över!

Räddas det som räddas kan! Ändå fortsätter vi i samma takt. Vi borde skämmas men skam är ingen lösning.

Äpplet, symbol för kunskap.
Se det fulländade äpplet, fundera på livet och försök att hjälpa till så att dina barn, barnbarn och barnbarnsbarn har en planet de kan leva på – och ett liv utan skadlig, extrem stress. Det finns utrymme åt oss alla. Alla arter på jorden har rätt till sin plats. Det finns hopp. Om vi börjar nu.

Varför sillar skulle vara speciellt dumma, förstår inte bloggaren – men det är väl rimmet människorna ville åt en gång när dom satte ihop det hånfulla utropet när man gått på en vals en dag som idag: ”April, april, din dumma sill! Jag kan lura dig vart jag vill!”

1 april idag alltså! Jag uppfattas kanske som trist men jag gillar inte aprilskämt. Jo, lite lagom skämtsamma saker som man nästan går på men sen kan skratta åt – det gillar jag! Men inte när någon blir lurad på riktigt s.a.s. Att skratta åt folk som är lättlurade eller obegåvade förstår jag inte behållningen av.

Men jag letar ändå efter dagens aprilskämt i lokalbladet. Möjligen är jag enfaldig men jag är inte helt säker på vad som är dagens skämt eller ej.
Jag menar naturligtvis detta: I så fall var skämtet lite magstarkt enligt mitt sätt att se det. Under gårdagens fullmäktigedebatt pratades det nämligen mycket om rökningens konsekvenser. Detta med anledning av att antalet unga som röker ökar i Arboga. Det gäller speciellt pojkar i år 9 i grundskolan och flickor i 2:an i gymnasiet. Att skoja om rökfria zoner känns inte särskilt kul då.

Men, det kanske är sanning – detta med att kommunal mark blir rökfri zon. Ingrid Noord-Silversten (s), ordförande i barn- och utbildningsnämnden, var inne på det igår under fullmäktigedebatten. Men hon kanske bara slirade lite på datumet? Föregick det som skulle vara skämtsamt?

Ni som vill se andra tidningars skämt kan kolla bl.a. HÄR via Svenska Dagbladet som gjort en liten sammanställning av det skojigaste.

Roligare tycker bloggaren är att det regnar idag! Kanske blir vi av med resterna av all snö och is nu på gården.

Vattenpölar idag! Känns bra efter att jag sopat rent trottoaren igår från all sand. Så otroligt mycket sandblandat grus efter vinterns snö och halka. Det tog 1,5 timma att sopa rent trottoaren igår! Men sen blev det fint också!

Nu är det bara gårdsplanen kvar… 🙁

De som läst min blogg förr vet att jag har en förkärlek för almanackor. Så ny månad – nytt blad! Den amerikanska kattkalendern har denna devis för april månad:

”If you love something, set it free…
If it doesn’t come back,
it was never meant to be.
If it does return, love it forever!”

Dessa ord säger en hel del. Några som släpptes fria av olika orsaker, möjligen flydde och aldrig återvände, är alla hemlösa katter. Jag har flera almanackor till förmån för olika katthem i Sverige. Här är en bild från en av dom. Bilden är lite mörk men så har katten förmodligen också haft ett mörkt, tidigare liv. Den fina, röda katten har bara ett öga.

Läkarmissionen visar en svart pojke som sparkar fotboll. Så här står det i texten intill: ”På Tigers Club i Uganda får gatupojkar en förberedelse för att återvända till sina familjer i ett ”halvvägs hem”. Det som lockar är att pojkarna halva dagarna får träna fotboll på en riktig fotbollsplan.”

Caroline Roosmark heter en duktig fotograf som ger ut kalendrar med titeln ”Årets mest sagolika kvinnor och män”. Sedan 2009 tillägnas kalenderprojektet Fryshuset och 15 kr från varje såld kalender går i år till verksamheten ”Barn till ensamma mammor”.

April har detta foto på Helen Sjöholm: Texten intill lyder: ”Att vara kurtisan i en mans värld är att vara trollslända. Stunden hon hinner spegla sin skönhet i den blanka vattenytan blir kort. Mata Hari, älskarinna och spion till såväl tyska som franska officerare under första världskriget, insisterade på att bära långklänning och höga klackar inför exekutionspatrullen.”

Jag måste bara visa er den fina bilden från mars också: Invid fotot står detta poetiska: ”Petter. Skänk mig nu bara ett rimord på sol, säger han. I livets villervalla vi går på skilda håll men en klarabohem kan vara en länk till en svunnen tid och en svunnen stad. Med ölcaféer, inneboende, barfotabarn och en påminnelse om något vi tappat. Ett ord. En papperslapp. Även om det nu kvittar stjärnorna lika.”

Klicka HÄR för att komma till Caroline Roosmarks hemsida där kalendrar också kan beställas.

Arboga Minne har denna bild för april månad: Fotot visar byggnaden av Herrgårdsbron i Arboga 1899. Bron har klarat sig bra länge. Nu ska förstärkningar ske och en fisktrappa bl.a. byggas.  Allt enligt Bo Antonsson, Tekniska förvaltningen, som berättade det igår på Kommunfullmäktige.

Den här annonsen hittade jag i Arboga Tidning denna 1 april: En godisbutik på Nytorget som heter ”Godishörnet”. Kan det månne vara aprilskämtet??

Bloggaren kan inte för sitt liv komma på vilket hörn på Nytorget som annars avses?? Ska Handelbanken öppna godisfilial? Eller är det Apotekshjärtat som ska börja sälja godis? Här en bild från tidigare som visar att Kurirenshuset måste slå hål i väggen för att upplåta rum för en godisbutik: MEN – nu ser bloggaren något! Kanske är det den nya skoaffären som fått en granne!? Till vänster i bild syns nedrullade persienner för två fönster. Kan det månne vara där det ska bli godiskalas?

På tal om aprilskämt – en lite personlig grej:  Många tror att jag luras när jag säger att jag inte tonar eller färgar håret. Det känns både kul och lite tråkigt.
Kul för att mitt hår fortfarande är så svart och utan särskilt många gråa strån. Tråkigt för att jag inte kan bevisa det. Då kan det ju kvitta om man är naturligt mörk eller färgar. Fast JAG vet ju att det är sant! 😀

Var rädda om er idag! Tack till alla läsare som jag har – sambos till politiker och andra! 🙂 Utan er vore mitt liv mycket mera tråkigt.

God moves in mysterious ways, heter det. På vilket sätt Migrationsverket rör sig och agerar kan man ju undra?

En familj som bott i Arboga i 25 år ska nu utvisas till Chile!! Det verkar handla om att kvinnan i familjen varit borta för länge i Sydamerika och hälsat på. Så får man inte göra! Särskilt inte om man inte är svensk medborgare för då spelar det ingen roll att man har permanent uppehållstillstånd. Läs mer HÄR!

På Migrationsverkets hemsida kan man läsa följande: ”Vi på Migrationsverket är stolta över att kunna välkomna människor till Sverige. Vår verksamhet vill skapa förutsättningar för att förverkliga visionen om ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter.”

Det låter fint på pappret! Att man sen är precis lika fyrkantigt byråkratiska som statliga kompisen Försäkringskassan förstår man först när man blir drabbad!
Det är ju nästan skrattretande vilka onyanserade beslut som tas från myndighetshåll – om det inte vore så tragiskt för de som drabbas. Skamligt är det! Sverige pratar om mänskliga rättigheter men man SKÄMS över det som pågår i landet. Jag talar förutom om invandrares situation också om hetsen och föraktet mot sjukskrivna. Skamligt är ordet!

Salva direkt i bloggen – och det behövdes! Annat som behöver dryftas – igen – är vargen! Ledaren i dagens Bbl/AT tar upp rovdjurets situation idag. ”Vargkramen kommer att kräva tid”.

Hade det varit fråga om en sakligt och seriös debatt om rovdjuren i tisdagskväll här i Arboga så hade en allmänhet fått veta att det egentligen inte handlar om protester från hobbyutövande fårägare eller folk som är rädda att gå ut och gå med hunden. Det handlar om konkurrens om jaktbyten!

En annan hobbygrupp – jägarna – vill nämligen ha älg och rådjur för sig själva! Det är där skon klämmer! Älg och rådjur är vargföda och blir det ont om dessa klövdjur i naturen så måste en hungrig vargmage söka sig annan föda. Tamdjur som strövar fritt blir då lätt ett byte.

Det var patetiskt att höra Jägarförbunden i tisdags ”gråta” över rivna tamdjur – när man vet att SGT gäller för många. Skjut, gräv och tig – så fort jaktkonkurrenten vargen dyker upp!

Hade Svenska Rovdjursföreningen blivit inbjuden till tisdagens debatt hade vi fått veta hur många lodjur som bara ”försvinner” nere i södra Sverige. Märkta djur med ungar är plötsligt bara borta. SGT – skjut, gräv, tig!

Att då prata om vikten att skjuta av varg och lo för att vi har så många i Västmanland, Närke och länen närmast är löjligt! Om jägarna var seriöst intresserade av att behålla rovdjur i skogarna skulle de se till att kompisarna i söder lät bli att skjuta lo och den eventuella varg som törs sig dit. En fördelning av antalet rovdjur i Sverige måste till. Det är seriös rovdjurspolitik!

Här kommer en annan stridsfråga in – samernas oinskränkta rätt till all mark uppe i norr. Den kartläggning som Grimsö Forskningsstation gjort visade i tisdags kväll att inga stationära vargar och vargrevir finn i norr! Alla vargar har samlats i våra delar av landet! Detta borde också diskuteras och förändras. Men att ifrågasätta samer gör man inte ostraffat!

Så, visst Bbl/AT, vi måste känna samhällsansvar och det finns mycket, mycket mer att önska av det!

För att lugna ner tonen lite avslutar jag med ett strövtåg igår genom ett vackert Arboga i kvällssolen. Vyer från Labron.

Kyrkparken mot Kyrkskolan, eller Gluggen som den kallas numera.

Idag på morgonen fick alla utan garage skrapa bilar…

Vi ses imorgon! Och då – se upp!!

Igår bevistade bloggaren en näst intill parodisk debatt om rovdjur på Medborgarhuset i Arboga. Annonseringen inför kvällen hade varit omfattande och sett ut så här: Debatt, står det, men någon debatt blev det inte. Det fanns nämligen inga förutsättningar för något meningsutbyte eftersom endast den ena sidan fanns representerad. Här ser ni hur biosalongen fylls på med gubbar, gubbar och åter gubbar. Några få kvinnor kom och av dessa var förmodligen bloggaren den enda som var för varg och lo!

Så här såg panelen ut: Och vilka de var kan ni läsa här:

Texten säger: Pierre Ahlgren, Länsstyrelsen, Jens Karlsson, Grimsö, Bertil Persson, Länsstyrelsen, Berit Wallin Håkansson, Fåravelsföreningen, Ejnert Andersson, Riksjägarna och Lars Björk, Svenska Jägarförbundet.
Moderator var Sture Johansson, LRF – men som debattledare fungerade han dåligt eftersom han klart uttryckte sin åsikt om varg och lo. De är för många och ska skjutas! Och eftersom ”den andra sidan” inte var representerad så fanns det ju ingen debatt att moderera över heller…

Man förstod precis vad det handlade om när Jens Karlsson visade första bilden – på vargungar. Inget ”åååh” hördes i publiken. Det sortens uttryck som förkunnar att någon/några tycker att ungarna är söta och näpna.

Berit Wallin Håkansson från Fåravelsföreningen ”grät” sig igenom sitt budskap. Hon frågade retoriskt ”varför har man får” och svarade sen att det var för betning och trivsel.
M.a.o. är det frågan om ren hobby och inte som förr då tamdjuren var en viktig förutsättning för mat på bordet. Berit Wallin Håkansson visade bilder, bl.a. på en död fårtacka i ett vattendrag men kommentaren att djuren blir ”avrättade och dränkta”.

Liknande tårdrypande berättelser kom från Ejnert Anderssen från Riksjägarna. Han berättade bl.a. en märklig historia om en chihuahua som blivit angripen av varg samt om hur fruktansvärt han upplevde det när han bevittnat två vargar riva och döda en älgtjur. Patetiskt att lyssna på när man vet hur mycket lidande jägare utsätter just varg för! Se nedan!

I Svenska Rovdjursföreningens tidning ”Våra Rovdjur” rapporteras det från licensjakten i det senaste numret.
Där finns pl.a. rapport från SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt: Texten är svårläst här men säger bl.a. om skotten, citat: ”3 vargar är träffade med 2 skott. 3 vargar är träffade med 3 skott, dessa besköts med 11, 13 resp 3 skott. Resten av vargarna dödades av 1 skott. 4 vargar påsköts men gick vidare oskadda.”

Vill du ta del av hela tidningen och dessa artiklar – klicka HÄR!

Bloggaren ställde första frågan då den s k debatten inleddes och undrade var motparten fanns  i denna debatt? Varför inte Svenska Rovdjursföreningen blivit tillfrågad att delta? Som svar från moderatorn fick jag något luddigt om att det handlade om rovdjursangrepp på tamdjur. Och??

Eftersom det inte var frågan om någon debatt där någon tog rovdjuren i försvar – reste sig bloggaren och gick demonstrativt därifrån. Vilket också konstaterades i dagens Bärgslagsbladet/Arboga Tidning.

Kenneth Eneroth skildrade kvällen så här: Med tillägget: …fortsättningen lyder att jag gick i protest.

Bloggaren blev nästan hindrad att ta sig ifrån lokalen av en påstridig kvinna som ville tala om hur dålig vargen är. I ett inslag i Tvärsnytt/SVT får vi veta att ansvaret för tamdjuren ligger på oss som vill bevara rovdjuren. ?? En mycket märklig kommentar. Se och hör själva genom att klicka HÄR.

Personen säger i TV-inslaget, citat: ”OK, om dom vill hålla på med sin vargetablering så ska dom också stå för kostnaderna. så att vi kan ha våra får, våra djur i trygga stängsel. Då ska inte vi stå för den kostnaden. Vår verksamhet ska inte slås sönder och det gör det av det här.”

Jag återkommer igen till Rovdjurstidningen som i numret jag refererar till också har en artikel om fjällkor på vall omgiven av fem vargrevir i norra Värmland. Ingela Kåreskog har delat skog med vargarna i över 20 år utan att något djur blivit rivet, säger hon i artikeln. Hon säger så klokt: ”När rovdjuren finns runt omkring får vi förhålla oss till det” och anger pinglor och nattfållor som några av skyddsknepen.

Jag kommer att tänka på forna tiders fäboddrift. Då vallades djuren på skogen men då fanns också vallpigor som såg efter dem. I dagens samhälle finns inte plats för pigor och vill man ha kor eller får på vall får man också ta ansvar för djuren. Det går inte att göra det lätt för sig – ha får som hobby medan man jobbar med annat och sen ropa på bidrag när rovdjuren närmar sig.

Det är också skillnad förr och nu. Förr var tamdjuren en förutsättning för överlevnad – mat på bordet. Att man då var rädd för varg och lo kan jag förstå. Idag gäller inte dom förutsättningarna.

Ur dagens referat i Bbl/AT står också om en ”gråtfärdig kvinna” som säger att hon vill bevara något av den gamla bondekulturen. I den ”gamla bondekulturen” ingår tydligen inte rovdjuren i skogarna.
Hon berättar om hur hon varje natt sen i höstas måste ta in får, höns och hästar. Och?? – är bloggarens kommentar.
Hon säger att det finns varg i närheten och avslutar med, citat: ”Det är respektlöst av staten som tillåter allt fler rovdjur”.
Så mycket för den gamla bondekulturen med fäbodvall alltså…

Jag citerar en debattartikel ur Svenska Dagbladet från januari i år: ”Lodjuren äter rådjur. Frågan är hur många utanför jägarleden somanser att jägarna har större rätt till rådjuren än lodjuren”. Hela artikeln finns också i Rovdjurstidningen n2 1/2011

Nej, det var en riktigt dålig kväll igår. Dålig för debatten var osaklig med undantag av Jens Karlsson från Grimsö som informerade objektivt och intressant. Dåligt också för att det visar en tafflighet vad gäller rovdjurens framtid i Sverige där ett gäng jägare har makten och några hobbyutövare inte vill ta hela ansvaret utan lasta stat och rovdjursanhängare när incidenter inträffar.

Det händer att jag får gliringar om att vargen eller lodjuret ska komma och ta mina katter. Lite skrämsel så där för att få mig att rätta in mig leden. Det funkar inte!

Däremot tar jag mitt ansvar. Jag kan mycket väl tänka mig att lilla feta Curry skulle kunna vara en läcker munsbit för ett hungrigt rovdjur. Så skulle rykten börja gå om varg och lo i närheten av min trädgård så kommer jag att hålla katterna inne. Jag tänker inte ropa på jakt och död!

Tragiskt att vi ska vara så dumma och förstockade. Inte ta ansvar, bara ropa på bidrag – och samtidigt låta en grupp jägare diktera villkoren. Smaklöst och genant för ett land som Sverige.

Halskedjan jag bar igår.
Den och annat finns att köpa
hos Svenska Rovdjursföreningen,
klicka HÄR!

Trots att morgonen visade ett snöpudrat Arboga är våren verkligen här! Snödropparna i min rabatt bekräftar detta. Tack!

Idag blir det en blogg om lite allt möjligt. Det är som vanligt alltså! 🙂 Först det viktigaste!

Som Miljöpartist får jag genom partiets försorg denna tidning – Miljömagasinet. En politiskt, religiöst och fackligt oberoende tidning, enligt ingressen.

Det står många bra saker i denna tidning – och hemska… Se här: ”Depressioner kostar samhället mest”. Uppgifterna kommer från Försäkringskassan: Av de 10 sjukdomar vi är mest sjukskrivna för är 5 (!) sådana som handlar om depression, stress och ångest! Depression toppar listan och övriga sjukdomar som t ex kan härledas till utbrändhet kommer på platserna 3, 4, 5 och 7!
De regionala skillnaderna är små enligt Kassan – d v s det är inte fler sjukskrivna i Norrland som det ibland påstås.

Fruktansvärda uppgifter och än värre blir det när man vet att Försäkringskassan och dess läkare på uppdrag av politikerna vägrar acceptera de här sjukdomarna som skäl för sjukskrivning! Skamligt!

Istället för att räkna miljonerna som försvinner ut genom sjukersättningar borde rejäla tag tas för att ändra arbetsmiljö och rehabilitering!

Se till att människor jobbar för att leva och inte tvärtom! Livet är inte bara hårt arbete – det är så mycket mera!
Sen måste människor behandlas individuellt med flexibla lösningar när de blir sjuka och sen ska rehabiliteras. Människor är varken klossar eller robotar!
En värdig människosyn ger ett samhälle där färre blir sjuka med mindre kostnader som följd!

När jag bläddrade vidare i tidningen fann jag detta från grannlandet Finland! Finska kyrkan har tappat medlemmar efter kampanjen ”Stå på dig” som uppmanar finska homosexuella att inte leva ut sin homosexualitet! ???
500 medlemmar gick ur kyrkan på en och samma dag efter detta och tappet fortsätter.

Klicka HÄR för att komma till Miljömagasinet!

På promenad genom Arboga här om dagen inspekterade jag våren!  Utefter villorna vid Stationsgatan brukar krokusen komma upp snabbt! Så även i år! 🙂 En nyfiken kisse ville hälsa också! 🙂

I Arboga kan man bo centralt men ändå på landet! Ni ska få se!

Promenaden gick vidare in på Bondegatan och sen svängde jag in Prästgatan mot Sågaregatan. Här är det rena landet! Man kan inte tro att man befinner sig helt nära centrum av Arboga. En lerig byväg förbinder Sågaregatan med Brunnsängsgatan.

Brunnsängsgatan – så idyllisk! De gamla kåkarna samsas med de lite nyare här. Nicolaikyrkan sticker upp bakom husen.

Utefter Engelbrektsleden ligger detta lilla hus. Bloggaren undrar nyfiken vad huset kan ha för historia? Och vem som äger det idag? Om någon bor där eller vad det används till? Kanske någon av läsarna vet mer?

Dalarövägen och då är man strax framme i centrum. Trefaldighetskyrkan i bakgrunden liksom tornet på Arboga Järnvägsstation.

Arboga har en fantastiskt fin boendemiljö som vi bör vara rädda om. Och det gäller inte bara Västerlånggatan och husen kring torgen. På norr, ett stenkast från centrum finns alltså rena landsbygden!

Solskensväder ute idag och nya gardiner uppsatta! Då blir det soligt också inne och även inombords hos bloggaren! Avslutar med visdomsord som jag fann hos en vän – som numera alltså tillhör min familj! 😉