Feel in the Blogg

Ja, nu är det ljuvligt här i Arboga! SMHI har lovat sol och varmare igen och igår firade jag det med på verandatrappan ihop med katterna! Curry!

Felix: Katterna älskar när husbondfolket är ute tillsammans med dom! Och när Felix flyttat på sig – tog Wilma hans plats! Wilma har accepterat att Felix har liiite svårt för henne och fogar sig.

Ja, så ljuvliga dagar – för morgonen såg givande ut också! Ser ni kissen under äppelträdet? Vet ni varför han sitter där?

Jo, titta här: Rakt under fågelfröautomaten! Snacka om stekta sparvar som kommer flygande! Katter!!

Men matte ser till att det bara blir pellets till mat åt Felix och hans kattkompisar. En och annan råttbegravning blir det – men det får man kanske stå ut med. Att katter fångar råttor är ju ett av mångas argument för att ha katt.

Ljuvligt i Arboga, ja – men var kommer ljuvligheten med Sandarne in?? Jo, se här! Detta är Sandarne, en tätort i Söderhamns kommun. Det ser ju ljuvligt ut eller hur! Men det var inte det som fick mig att skriva om orten – utan detta:

På Rapport igår berättades om SIF – Sandarne IF – en förening som spelat fotboll sedan 1914! Men slutet var nära i höstas då endast två spelare fanns kvar i laget.

Så vad gjorde föreningen? Jo, två av föreningens eldsjälar, Bertil Goude och Sune Wikström kontaktade Migrationsverket i Söderhamn! Nu spelas det fotboll för fullt i Sandarne!

Citat från SVT: ”De skickade tränaren till Söderhamn och migrationsverket. Från skolan där invandrare läser svenska fick han med 17 man direkt. Nu är de 50 spelare och det ”nya” laget vann sin första tävlingsmatch.
-Jag trodde de skulle orka tio minuter. Men de kämpade och vann, då grät jag. Det har jag aldrig gjort under mina 30 år inom fotbollen. Det här är värt alla pengar i världen, säger Sandarnes tränare Åke Hellström.
Klubben bildades 1914 och den största framgången var när Djurgården besegrades i ett kval till div 2 för många år sedan.
När serierna börjar nästa vecka har klubben två lag – ett i div 5 och ett i div 7.”

På bilden ovan ses Bertil Goude,Hussein Mohammed och Sune Wikström.

Klicka HÄR för att läsa vad P4 Gävleborg skriver om solskenshistorian!

För det var väl en riktig solskenshistora! Sol ute – sol inne – sol i hjärtat och sol i sinnet!

Skål för sol och värme – både inombords och utombords!

Om man skriver in ordet självmord på sökmotorn Google får man ungefär 1 290 000 träffar. Överst hamnar en ”guide” om självmord(!). När jag klickar på den finner jag att sidan är stängd tills vidare – vilket känns väldigt skönt.
Jag tänker inte gå in mer på denna handbok då min blogg idag vill ge det motsatta
– en guide till överlevnad.

Jag bläddrar i lokaltidningen och finner en dödsannons över en ung flicka, bara ett barn faktiskt. Det känns fruktansvärt!
Ändå känner jag inte flickan så mina känslor är ingenting mot föräldrarnas, de anhörigas, vännernas.

Men jag kan känna – och jag kan känna igen mig. Kan förstå många av känslorna. Ju längre man har levat ju fler händelser har man varit med om. Jag har känt av det nattsvarta på olika vis – men jag har också fått uppleva ljuset igen. När det vänder.

För det finns förändring! Det finns lösningar! Det finns utvägar! I de mörkaste, svåraste stunderna finns det alltid hopp.

Men det är inte alltid vi ser ljusningen. Inte alltid vi har någon som håller en hårt i famnen och viskar tröstande ord. Stryker över håret och berättar att det finns en ny dag, att sår går att läka och att livet inte är så svårt trots allt.

Men vad kan vi göra? Hur kan vi hjälpa? Jo, genom att finnas där!  Finnas för varandra! Bry oss! Våga fråga hur vännen mår!

Ge hopp! Visa på andra val – för att dö är inget alternativ! Livet är så fantastiskt och har så mycket att ge! Låt oss hjälpa de sorgsna och bedrövade att hitta tillbaka. Att se möjligheterna och inte bara hopplösheten. Visa på att den där återvändsgränden faktiskt har en utväg. Visa på strimman av ljus som leder bort, ut, vidare!

Ord blir så futtiga i sammanhanget. Det handlar om tankar, känslor, närhet – en varm kram.

Glöm aldrig bort din medmänniska! Nästa gång är du den människan.

Vänd inte en ledsen vän ryggen. Nästa gång är det du som behöver tröst.

Live and let live! Lev – och låt leva!
Livet är inte så farligt ändå –
om vi delar det tillsammans.

Vad är en råsop? Bloggaren som är ordsnok och väldigt intresserad av varifrån ord och uttryck kommer – har inte hittat någon förklaring. Än…
Att råsop vardagligt har att göra med någon som vill sopa till någon annan, det vet jag. Sopa till – som att slå någon på käften. Sopar till gör också insändarskribenterna i lokalbladet vad gäller just sopor.

Debatten pågår om huruvida Arboga stad ska ha gator kantade med soptunnor eller inte? Vilket ansvar Vafab har och var kommunens åtagande kommer in?

Sopbil i Stockholm anno 1939!

Man kan tycka att det borde vara rätt självklart att det är Vafab som ska anpassa sin verksamhet efter uppdragen – men om det verkar det finnas olika åsikter.
Har man fått jobbet att hämta sopor i en kommun så får man anpassa sig efter hur gaturummen ser ut. D v s en kommun med gamla anor och trånga gränder ska inte behöva riva ner och bygga om – utan företaget som hämtar avfallet får anpassa sina bilar efter förhållandena!

Arboga är naturligtvis inte unikt i sammanhanget. Här en sopbil i Visby, en stad med liknande ”svårigheter” som Arboga. Mindre sopbilar är helt enkelt lösningen i Visby! Så varför inte också i Arboga – Vafab?

Läs om Visby och avfallshanteringen genom att klicka HÄR!

En del fastighetsskötare driver skötseln in absurdum, enligt mitt tycke. Som här i en central del av Arboga: I någon sorts välvillig gest för att ligga bra till hos sopåkarna ställer fastighetsskötaren här verkligen ut soptunnorna i gaturummet – faktiskt ute på gatan! Det gäller att se upp när man kommer körande och ska svänga runt hörnet!

Se upp med både det ena och den andra borde nog Vafab göra! Enligt uppgift är det förbjudet att backa med sopbilar i bostadsområden pga olycksrisken. På min gård backar sopbilen in varje måndag!
Men men, för sopåkarna verkar inga regler gälla – bara den att göra jobbet fortast möjligt, på kortast tid för att snabbt få ledigt!
Bilden här är faktiskt taget från ett reportage från 2007 om backande sopbilar i Arboga! Vafab hotas med böter  på 100 000 kr om de fortsätter att backa med bilarna…  Klicka HÄR för att komma till reportaget från Tvärsnytt/svt.

Sopor kan bli till pengar också – även för den enskilde. Bloggaren pantade burkar och flaskor här om veckan och fick 189 kr för besväret!

Här är lite av helgens skörd! Det handlar inte om eget festande utan någon annans. Burkarna hittades inkastade på vår gård… Men dom blir till pengar dom också – för mig!! 😀

Slutsopat för idag! Kan meddela den orolige att nedanstående bild handlar inte om bloggarens eget fordon. Och självfallet skulle jag aldrig slänga sopor och avfall på ett miljöovänligt sätt!

Ha en fin onsdag!

Igår kom norsylingarna! Precis som det ska vara här i Arboga när det är vår! 🙂

Morgon inleddes med lite snöblandat regn – precis som sig bör om våren. Småfåglarna i äppelträdet såg lite vilsna ut och när en liten blåmes försökte picka fram några kvarlämnade frön ur fröautomaten gick jag resolut ut och fyllde på lite mer – maj månad till trots.

Arboga Tidning har detta på sin förstasida idag: Guldgossen från Kvicksund ihop med vårt kommunalråd!

Som Beatles på Abbey Road vandrar de två in i kommunhuset. Fast Beatlarna gick åt höger och för Olle är det förstås vänsterriktning som gäller. Vad Direktör Parksjö har för politisk tillhörighet har jag ingen aning om men jag misstänker att den går mer åt blått med den lönen.

Det jag fastnade för direkt var kroppsspråket! Dirren Parksjö släntrar efter Olle med handen i byxfickan. Vad säger det? Lite nonchalans? Han har varit på bättre platser, haft bättre jobb med bättre lön?
Eller kan det vara osäkerhet som handen i byxfickan signalerar? Vad ska hända nu? Kommer jag att bli kvar här? Står jag ut i Ankdammen eller ska jag söka mig vidare – igen?

Eller så var det kanske bara så att han frös om händerna denna småruggiga majdag!

Kroppsspråk är intressant och det finns mängder av kurser och litteratur i ämnet. Dessutom betyder kroppsspråk olika beroende på var i världen du befinner dig! Kan vara nog så bra att veta när en positiv gest i vårt land kan vara något obscent i ett annat!

För övrigt så tycker jag Arboga Tidning/Bärgslagsbladets reklamgubbe är fantastiskt fin! Den som sitter högst upp till vänster idag i min blogg. Är den gjord på riktigt, av trä månne? Och vem har i så fall snidat den? Det skulle jag vilja att tidningen svarade på!

Kroppsspråk, ja. ALLA – världen över kan förmodligen se denna bild idag! Usama bin Laden dödas i realtid. Vita huset följer varje steg i dramat. I realtid!

Titta på bilden! Först och främst – män! Män förutom utrikesminister Clinton och en kvinna längst bak som försöker titta fram bakom hopen av män.
Sen kroppsspråket! Befälhavarens beslutsamhet! De övriga ”pojkarna” – en del med trotsig uppsyn, andra med nästan lite lätt gapande munnar. En del bistra, målmedvetna – som president Obama själv. Några har armarna i kors framför sig – försvarsställning. Endast Hillary visar ett mer känslosamt uttryck – handen för munnen.

Medias makt är stor! Teknikens större! Nyheter får vi direkt nästan innan de händer – och, som sagt, dödande i realtid.

Media kan också vara småttigt – som detta Ankdammsnytt!

Arboga Tidning visar bild på en trafikolycka mellan Engelbrektsgatan och Stureleden i Arboga igår. Ingen dödsolycka, ingen skadad – mer än plåten på bilarna. Lite gulligt faktiskt med sådan nyhetsbevakning. Jag tror att ”over there” skulle dom knappt tro sina ögon över sådan nyhetspublicering.

Annat som förmodligen skulle få fler än jänkare att spärra upp ögonen är Gnu-Gun!! Bloggaren föreställde sig en manhaftig kvinna med en Smith & Wesson i näven!  Dottern föreslog att hon specialiserat sig på gnujakt!

Men Gnu-Gun visade sig vara en man! En man som gillar Western och ”guns”! Fast borde han då inte ha kallats ”Gun-Gnu” undrar ordsnoken??

Varför karln heter Gnu förtäljer inte historien. Bbl/AT:s reporter vill bara göra klart att han själv inte har ett dugg med Gun eller Gnu att göra – trots samma efternamn, Eneroth! Det kändes viktigare än förklaringen av förnamnet GNU…

Tja, livet går vidare – oavsett vad gnuer, Gun eller Eneroth tycker. Livet för Gråsparven var ljuvligt i påskas, kan man läsa.  Sparven reste till Bryssel för att få uppleva sommar och ojar sig sen över kylan i gamla Arboga när han kommer hem.

Men kära Gråsparv! Det var precis lika somrigt i hemstaden i påskas! Lika mycket ”midsommarlunchaktigt” som i Belgien! Lika mycket barfotagräs och svidande solbränna! Men sillen var billigare!

Sen blir bloggaren glad när Gråsparven delar min åsikt om att eldkorgar är blahablaha för en stad som medeltida Arboga. Jag tycker precis som Sparven – det är dags att tänka på flytt av vårelden. Det har det varit länge! Ja, alltsedan korgarna kom på plats i Ahlöfsparken! Vad var det för fel på den fina brasan vid Vinbäcken?? Och varför inte ha en mindre eld på en flotte i ån – på Nora-vis!? Sista ordet är inte sagt i detta – var så säker!

OBS! Gråsparven på bilden ovan har ingenting med fågeln i den lokala tidningen att göra!

Nu har sommaren lagt sig en stund och släppt fram våren igen. Det känns rätt OK tycker bloggaren! Ha en fin dag!

Jag vaknade till i natt och upptäckte jag att det var minusgrader! Fort slängde jag på mig morgonrocken och sprang ut på verandan för att hölja de stackars blommorna! Jag hann in igen precis innan tidningsbudet släntrade in på gården. Jag vet inte vem som hade blivit mest rädd om vi stött på varandra i mörkret – han eller jag!?

Sen fick jag svårt att somna om och gick upp tidigt.

Blommorna hoppas jag har klarat kylan i natt

– jag har inte vågat glutta in än under filten…

Kyla till såväl kropp som själ präglar lite av denna dag. Jag kom lite av mig i mitt bloggande pga nyheten om Usama bin Ladins död. Därför blev det två bloggar idag istället för en.
Det är en världsnyhet men kylan i min själ gäller inte bara alla liv bin Ladin har på sitt samvete ihop med terrororganisationer – utan också sättet man presenterar nyheten på om bin Ladins död. Glädjeyran i USA över att en person är död. President Obamas tal om att rättvisa har skipats. ”Öga för öga – tand för tand”, tänker jag.
Våld föder våld och vad blir konsekvenserna av att dansa på en död mans grav?

Jag hade ändå tänkt ta upp lite om död idag men också om glädje i saknaden. I fredags såg jag en dödsannons i vår lokala tidning på en f d kollega till mig, en god vän och arbetskamrat. Idag hade hans barn skrivit en s k minnesruna om sin far. Det var så bra och fint skrivet. Jag minns med glädje och tacksamhet – Tage Öhberg. En kunnig man inom flera områden och en man med humor och glädje som gärna berättade en och annan skröna på Pitemål!

När vi ändå är inne på lokalbladet kan jag nämna några fler saker ur dagens tidning. Gäddgården 1! ”Läst men inte förstått” var tydligen problemet när upprustningen av fastigheten blev många miljoner dyrare.
Olle Ytterberg kallar fastigheten ett ”sorgebarn”.

”Sorgebarn” – vad är det för uttryck egentligen? Hur kan ett barn vara sorg? Var Usama bin Ladin ett sorgebarn? Jag ryser vid tanken när fantasin genar iväg och jag föreställer mig vad som kan ligga bakom ordet ”sorgebarn”.

Sorgligt var i alla fall reportaget här om dagen om den gamla kvinnan som ”fick skylla sig själv” när hon blev utsatt för strypgrepp mitt i natten för att ”något gick snett” när hon skulle visa ut mannen som gjorde inbrott. Kvinnan som är nästan 90 år blev skadad men har fått komma från lasarettet nu, enligt uppgift.

Desto roligare verkade de här 4 (!) personerna ha haft det på Världsskrattdagen som inföll igår. Jag ber om ursäkt men jag har väldigt svårt att förstå de som går ihop i grupper för att utföra cocktailskrattet, pingvinskrattet, tunnelbaneskrattet och allt vad de olika skrattsorterna kallas. Det kanske är förlösande och härligt – men jag avstår gärna och skrattar så bra ändå av mig själv.

Peter Weiderud talade 1 maj i Arboga och han framställs tydligen numera som f d Arbogabo! Det var annat tidigare när han av politisktekniska skäl verkligen stred för att han bodde i kommunen – trots att ingen sett till honom på många år och han endast hade en sommarskrubb som han hänvisade sitt boende till. Så kan det gå när man vill upp i det blå! (Fast det var ju rött rätt upp han ville!!)
Tjejen till vänter – Kristin Andersson – var ungdomstalare, endast 15 år gammal! Vad månde bliva!?

Sen kan jag bara meddela att jag gärna hänger på om det byggs ett vindkraftverk i kommunen!

Vill ni läsa mer ur bladet! Köp tidningen! 15 kr!

Avslutar dagens blogg med:

Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem