Feel in the Blogg

I sovstaden Arboga händer det inte mycket. Jo,  nog för att inflyttade kriminella ser till att det sker rån och överfall liksom stölder så gott som dagligen – men annars lunkar det på – som man säger. Segar sig fram lite lojt och skönt så där.

Men när det händer något lite mer uppseendeväckande som märks mer rejält – då blir det fart på folk! Som när det väller ut rök ur en lägenhet i centrala Arboga. Då rusar folk till!
Det är ju naturligtvis väldigt bra eftersom det oftast inte är någon rök utan eld! Att upptäcka en brand i tid kan rädda både liv och ägodelar plus begränsa en brand till att inte sprida sig ytterligare bland hus i centrum.

Så folk samlades på lilla Östra Nygatan igår kväll och följde brandmän, rökdykare, ambulanspersonal och poliser med stort intresse. Detsamma gällde inte lokaltidningen – förstås, höll jag i hastigheten på att tillägga.

Naturligtvis kan inte en liten lokalredaktion vara på plats jämt och överallt men man kan ju fixa sig kontakter. Så har t ex Magazin24 gjort och kom snabbt ut med senaste nytt med bilder från branden på Östra Nygatan! (Foto: Carl-Johan Linde)

Andra skribenter är mer sega, kan man kanske säga. Eller man kan skylla på tidningens pressläggning också! För i pappersupplagan av Arboga Tidning idag står ingenting alls om någon brand i Arboga. Nättidningen har man faktiskt uppdaterat – vilket inte händer särskilt ofta det heller. Där står det om händelsen, fast utan någon bild förstås. Kolla själva HÄR!

Lyckligtvis kom ingen till skada i branden som tros ha startat bakom ett kylskåp. Det är väl ändå det viktigaste vad gäller den här nyheten!

Ja, det är inte lätt att hålla sig alert! Det kan bloggaren själv instämma i. Ibland känns livet oerhört seeegt och man får liksom inte upp farten det minsta. Då kan man göra som katterna! Bara ta det lugnt!  Helt utslagen på ett golv!

Eller lite mysigt ihop med en vän!

Vill man spritta till lite framåt kvällskvisten kanske man kan prova en Pajala Sunrise! Pajala Sunrise består av en grogg  på hembränd sprit, en bit Kruuvakorv och ett lingon! Allt enligt Bengt Niska, VD för Pajala Utveckling AB i söndagens DN. Bilden nedan är tagen från provsmakningen under Gruvdagen i Pajala i september. Bengt Niska ses längst till vänster.

För övrigt är det svårt att tillåta sig att vara seg när löven singlar oavbrutet ner över min gård. Dags för slit och släp igen! Men allt emellanåt tar jag mig en paus och njuter av de vackra rosor jag fick av dottern förra måndagen. I 10 dagar har buketten stått lika vacker!

Njut dagen!

Idag blir det en vanlig, snäll blogg från Ankdammen!  En blogg utan minsta engagemang i internationell politik eller det krackelerande välfärdssamhället Sverige!

Hösten har kommit till Ankdammen och det betyder iskalla nätter ibland. Med frusna morgnar som följd. Förmiddagar med is på vattenpussarna och frostiga nyponbuskar!

  Men också soliga dagar som får allting att tina upp igen.

Soliga dagar med jobb… När den stora, vackra lönnen successivt ska tappa sina blad. Det japanska körsbärsträdet likaså men bjuder på en fröjd av färger innan löven fälls. Tänk så vackert ett enda litet blad kan vara!

Det duktiga äppelträdet fortsätter att släppa ner äpplen till mig från den översta grenarna. Ett och annat hamnar lite fel!

Sådana soliga dagar vill katterna gärna gå ut! Notera svansen i krok! Då mår Felix på topp!

Men inte så länge till… Vilda Wilma vill också vara med nämligen. Och Felix tål inte Wilma! Snopen får Wilma sätta sig ensam på trappan. Att hon aldrig lär sig!!

Fast ibland samarbetar dom! Titta här vilken ögontjänare! Matte tänker: ”- Så sött, han sitter där och längtar in till matte!” När det i själva verket är så att han vaktar! Vaktar medan Wilma uppe på trädgrenen närmar sig småfåglarnas fröautomat!

Pinsamt att bli avslöjad! Katterna smiter iväg…
Till den orolige fågelvännen kan jag jag meddela att ingen fågel fått sätta livet till! Men de tycker att det är riktigt roligt att reta katterna!

Väl inne igen tar katterna igen sig på sängen – alla tre, men Felix på behörigt avstånd från obehagliga Wilma!

På tal om katter måste jag ju visa er dagens förstasida idag i Arboga Tidning! Förutom obehagliga läkare som tafsar på Arbogapatienter så handlar det om GUNNAR!! Min Gunnar!! Det är sådant som gillas när man bor i en Ankdamm. Att hemlösa katter kan blir förstasidesstoff och att en ensam bloggare på Östra Nygatan kan ha ett finger med i spelet! 🙂

Köp blaskan och läs mer! Ge sen ditt stöd till Katthemmet i Köping! Klicka HÄR så får du se hur man gör!

Lite grann utanför Ankdammen kryper jag ändå även idag… I DN i söndags fanns detta: Om min vän Jonas Paulsson och ”Köttfri måndag”. Att en dag i veckan låta bli att äta kött – är en otroligt laddad fråga – men hur enkel som helst egentligen! Har vi inte det lite till mans/kvinns ändå – en dag i veckan utan kött!? Ärtsoppa och pannkaka till exempel! Kör på det varje torsdag och du klarar att hålla idén om en köttfri dag i veckan! Klicka HÄR för att komma till ”Köttfri måndag”.

I samma DN hittade jag lite spännande saker som lockar framöver! Tintin! Den filmen vill jag se när den är klar!

Och den här killen vill jag gärna uppleva också! Henrik Fexeus läser dina tankar! Jag skulle gärna vilja bli hypnotiserad också men sådant gör han kanske inte? Vi får se – våren 2012 på Rival i Stockholm! 🙂

Men det är då det – och inte nu. Åter en lugn, skön dag i Ankdammen! Ha det gott alla!

Idag den 24 oktober infaller FN-dagen.
Så här står det på FN:s hemsida: ”Den 24 oktober firas FN-dagen i hela världen. Det var den dagen år 1945 som FN skapades, efter att majoriteten av de ursprungliga medlemmarna formellt antog sitt medlemskap genom att underteckna FN-stadgan.”

I FN-stadgarna står bl.a. om de mänskliga rättigheterna och fredagen den 21 oktober kunde man läsa dessa rader i Dagens Nyheter:

”FN:s råd för mänskliga rättigheter kräver en utredning av Khaddafis död. Summariska avrättningar är förbjudna understryker FN.
Bilderna av hur det gick till när Muammar Khaddafi togs till fånga och omständigheterna kring hans död har fått FN:s råd för mänskliga rättigheter att reagera.”

Trots det läser jag detta i DN igår, söndag: Anders Olsson är editionschef på Dagens Nyheter och har som det helhetsansvaret för tidningen.

M a o är Dagens Nyheter att likställa med de blodtörstiga s k krigarna i Libyen som skändade och avrättade Muammar Khadaffi!

DN står därmed för en lika inhuman, barbarisk och oetisk journalistisk stil som kvällsblaskorna som gottar sig i såväl vidriga foton som filmsnuttar på Khadaffis sista minuter i livet!
Avskyvärt och otroligt dåligt av Sveriges största morgontidning! Att ni inte skäms!!

I samma DN ser jag följande: –

tillsammans med denna bild:

Det är bara journalistiskt trams att säga att blodiga bilder på en döende Khadaffi skulle vara motiverat! Trams, otroligt pinsamt och klart negativt för en tidning jag trodde bättre om!

SKANDAL DN!

Bojkotta sådana tidningar!

Använd FN-dagen till att fundera över vad de s k mänskliga rättigheterna innebär! Klicka HÄR för att komma till FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna!

Artikel 5 säger följande:
”Ingen får utsättas för tortyr eller grym,
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.”

År ut och år in kommer de mest fantastiska, irrelevanta forskningsresultat om Autism och Autismliknande tillstånd. Det har varit godis som skulle ge upphov till ADHD, för mycket TV-tittande som gett Aspergers syndrom, miljögifter ger Autism – bland mängden av orsaker som forskare hittat på. Alla dessa konstigheter kommer oftast från USA.

Nu är det dags igen! University of Missouri hävdar att ansiktsformen avslöjar om du är autistisk!!  Forskaren Kristina Aldridge är den så påstår detta befängda och hänvisar till en studie av 105 pojkar!

Citat ur DN: ”I studien jämförde forskarna 64 autistiska pojkar med 41 pojkar utan funktionsstörningen, i åldrarna 8 till 12 år. Genom 3-D bilder mätte man sedan barnens huvud på 17 olika ställen, bland annat ögonvrån och amorbågen på överläppen. Där upptäckte man specifika skillnader i ansiktsformen.”

Man vet inte om man ska skratta eller gråta! Självklart bygger man inga fakta på 105 amerikanska grabbar! Självklart kan man inte se på en persons huvudform om han eller hon är autistisk, har ADHD eller Aspergers syndrom!

  Ytterligare citat ur artikeln i Dagens Nyheter:”De autistiska barnen hade bredare panna och ögonen satt längre ifrån varandra. Ansiktets mellanregion var kortare än hos de andra pojkarna, och det gällde även kinderna och näsan. Dessutom var munnen bredare och större, liksom skåran mellan överläppen och näsan.”’    ???

Jag känner många människor, både unga och gamla, med de här egenskaperna och det finns ingen som helst liknelse mellan deras ansiktsformer! Detta är som man säger i USA – BULLSHIT!!
Förmodligen ett sätt att för forskarteamet att få uppseendeväckande resultat publicerade och därmed få mer forskarpengar. Samtidigt som det på ett mycket negativt sätt drabbar barn och vuxna med Autismliknande tillstånd. Människor som redan tidigare särbehandlas av en oförstående omgivning. 🙁

Oförstående är också regeringen här i Sverige – och har så varit länge, oavsett om den är blå eller röd. Elever med ADHD, Aspergers syndrom och andra egenskaper inom Autismspektrat har i många, många år särbehandlats och diskriminerats. Intelligenta skolbarn har förvägrats den rätt till utbildning som de har enligt lag. Skamligt och skandalöst.

Nu slår regeringen till igen – denna gång genom socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (m). Kristersson har gett Försäkringskassan i uppdrag att ta ifrån unga människor den aktivitetsersättning som bl.a. utgår till många med Autism och Autismliknande tillstånd.

Ulf Kristersson säger i DN, citat: ”– Det är inte rimligt att så många av dessa ungdomar inte arbetar över huvud taget.”

Nej, det är inte rimligt! Men det beror helt och hållet på att de här ungdomarna snuvats på sin grundskoleutbildning! Detta gör att gymnasieskolan blir ett rent fiasko, vidare studier en omöjlighet och jobb uteblir!

Detta löser man inte genom att sno pengarna från ungdomarna och kicka dom till en Arbetsförmedling som inte gör ett vitten för att fixa jobb åt någon – allra minst åt en outbildad person med taskiga erfarenheter av samhället.

MAN MÅSTE BÖRJA I RÄTT ÄNDE!! BÖRJA I GRUNDSKOLAN!! ALLA BARN HAR ENLIGT LAG RÄTT TILL EN GRUNDSKOLEUTBILDNING!
DEN DAGEN LAGEN FÖLJS – DEN DAGEN ALLA ELEVER HAR SAMMA VÄRDE – DEN DAGEN BEHÖVER INGEN OROA SIG FÖR FELAKTIGT UTBETALD AKTIVITETSERSÄTTNING!

By the way – har inte Ulf Kristersson en rätt bred panna…

I torsdags kväll kom Annika Östberg till Arboga för att berätta om sitt liv.

Om nu inte någon vet vem Annika Östberg är så berättar Wikipedia så här, citat:

Annika Maria Östberg (tidigare gift Deasy), född 6 januari 1954 i Stockholm, är en svensk kvinna som dömdes för dubbelmord (first degree murder, 25 år till livstid) på en restaurangägare och en polis i USA 1981.Efter att ha avtjänat 28 år av sitt straff i Kalifornien, USA överfördes hon den 8 april 2009 till Sverige och transporterades till kvinnofängelset Hinseberg. Örebro tingsrätt meddelade den 16 november 2009 att Östberg fått sitt straff tidsbestämt till 45 år och att hon därmed kunde bli en fri kvinna i maj 2011 (efter 2/3 av strafftiden).Östberg förbereddes fortsatt för ett liv i frihet på Basta Arbetskooperativ i Nykvarn där hon planerade att bo kvar även som frisläppt.Östberg släpptes sedan, helt enligt riktlinjerna, fri den 2 maj 2011. 

När jag har berättat att jag självklart ville gå till ABF:s lokal i Arboga för att lyssna på Annika Östberg – har jag mötts av förakt från några. Fördömanden och intolerans – en hårdhet som fick mig att häpna men också att bli heligt förbannad!

Förlåtelse – att be om och att ge – är något mycket viktigt. Att acceptera – men också att tro på förändring, förbättring – på att människor kan och vill ändra sig, att det finns hopp. Att våga tro på människor!
Hur skulle världen se ut om vi inte gav förlåtelse? Och – hur mycket bättre skulle inte livet bli om många fler, alla, levde efter den möjligheten. Att få en ny chans! Att ge andra möjligheten att ändra sig, göra bättring. Hur mycket starkare och rikare skulle vi alla då inte bli!?

Den här torsdagskvällen i oktober var vacker i Arboga. Nygatan lyste när jag begav mig till ABF:s lokal längre bort på gatan. En speciell kväll.

En speciell kväll – som de flesta kvällar nu måste vara för Annika Östberg. Varje kväll numera – en kväll i frihet! Utan lås, stängsel och vakter.

Alla i Arboga vände inte Annika ryggen – tvärtom! Redan kvart över sex var lokalen proppfull! Och mer folk blev det! Många, många ville lyssna till Annikas berättelse.

Så välkomnades Annika Östberg av ABF:s representant. Och Annika började berätta.

Det blev en resa i tiden. Från Annikas trygga liv som liten i Sverige. I hemmet i Stockholm, hos släktingar i södra delen av landet, samvaron med mormor – en lycklig barndom. Som av en slump förändrades när Annika var 11 år. Mamma som var flygvärdinna gjorde ett extra pass åt en sjuk arbetskamrat och träffade då mannen som hon kom att gifta sig med. Mannen från USA som tog med henne liksom Annika till ett helt nytt liv i Amerika. Slumpen, tillfälligheter – ögonblick som förändrar livet.

Annika Östberg, livstidsfånge som suttit inlåst i tjugoåtta (28!) år, stod där i lilla Arboga – rak i ryggen och berättade! 
Det var en mycket stark föreläsning. Då och då hördes snyftningar från  publiken och jag själv fick torka tårarna både en och flera gånger. När Annika berättade om sin älskade son Sven, om kampen, om förödande missbruk, om den brutala tillvaron i ett amerikanskt fängelse. Det gick en rysning genom hela min kropp av stark rörelse när Annika beskrev dagen då hon slutligen fick brevet som äntligen gav henne möjligheten att  återvända till Sverige.

Annika beskrev också glädjen över den värme hon fått från människor i Sverige. Tackade alla som kämpat för henne. Hon berättade att hon först hade svårt att ta emot all kärlek, alla kramar, all värme. Hon var inte van vid sådant…
Hon berättade också om alla älskade hundar hon tränat i fängelset i USA – från liten valp till vuxen hund – och sorgen att alltid, varje gång, slutligen få lov att lämna över kopplet och hunden till någon annan när träningen var klar. Nu har hon en egen Golden Retriever som hon aldrig någonsin lämnar ifrån sig!  (Fotot föreställer inte Annikas valp utan är tagen från en annan blogg på Internet).

Förlåtelse talade Annika om! Hur svårt hon hade haft att tro att hon någonsin skulle kunna bli förlåten. Hur prästen Leif Eliasson om och om igen bad henne att försöka, att våga be om förlåtelse. Och hur det till slut lyckades. Annika gav sig själv möjligheten att bli förlåten.

Så måste vi alla göra. Ge förlåtelse. Förlåta och ge människor chansen att börja om.
För slumpen, ödets nycker, tillfälligheter i livet kan göra att vi tar fel beslut, begår misstag, ödelägger våra liv. Men det måste alltid finnas hopp. Det måste alltid finnas en möjlighet till förlåtelse.

”Ögonblick som förändrar livet” heter Annika Östbergs bok. Köp den i närmaste bokhandel eller på nätet! Läs om hur livet kan förändras på ett ögonblick och läs om kampen för förlåtelse.