Feel in the Blogg

En återblick! Julbordet!

God mat och glada miner!

Modern i köket – som sig bör…

I väntan på jultomten!

Massor av julklappar och klapparna hade givetvis rim! Här läser ”julvärden” upp ett av dessa!

Roliga, fina, häftiga, fantastiska julklappar! Och en och annan ”angry bird”! 😀

Julafton var underbar! Juldagen – en tid för tillbackablick och sammanfanttning.

God fortsättning på julen!

Bloggaren gillar grönt och tycker dessutom att man ska satsa på mera grönt på julbordet och mindre djurkadaver – men den här sortens gröna jul är inte riktigt vad hon tänkt sig. Grön gräsmatta och all snö borta… Så ser det ut idag i Arboga.

I DN läser jag att man i Blekinge kan plocka kantareller i skogen till julaftonsmiddagen!Märklig tid vi lever i.

Tur då att det fort blir mörkt här i Sverige så man inte ser den vintervita julens frånvaro! Så man kan pynta och mysa och tända stakar och ljus inomhus!

Igår kväll kläddes julgranen traditionsenligt!
Mitt nya julgranspynt skulle förstås sättas upp i granen! Den vackra, röda kulan från Gamla Stans Julmarknad i Stockholm – och den söta katten! Självklart ska bloggaren ha en katt i julgranen! En i form av julgranspynt är att föredra framför kattungar som klättrar uppför stammen – något hon också varit med om…

Med barnen hemma blev granen snart så här fin:

Nu önskar jag alla läsare en RIKTIGT GOD JUL! Var rädda om varandra och ta tillvara stunden.

Vad gjorde man utan lokalbladet!? ”Grantjuvarna fick kalla fötter”. Kalla fötter men varmt hjärta! Så är det nog.

Bloggaren visste redan att granen kommit tillrätta igen – med ljus och allt!  Men så har hon ju sina kontakter också! Vill ni veta vad lokalbladet känner till om historien, vilket inte alls är lika med vad bloggaren vet, titta in på Bbl/AT!

Inga grantjuvar har besökt bloggaren i alla fall och det är hon tacksam för! Å andra sidan kom ju granen först igår och den taggiga saken släpar nog ingen ut genom porten utan att uppmärksammas!

Kalla fötter kanhända att jag har denna årstid i huset byggt år 1900 – men ett varmt hjärta klappar alltid här inombords! Jag önskar er alla en riktigt fin jul! Men vi ses förstås imorgon igen – på själva julafton!

Under kan ske!
Feministen har fogat sig i sitt öde…
För är det inte så att alla kvinnors plats är vid spisen?? 😉

Idag blir det en kortisblogg! Så kan det vara i juletider och särskilt när familjen samlas och man vill ta tillvara varje minut med dom!

DN i söndags hade bl.a. den här teckningen införd. Hans Lindström – också en favorittecknare förutom Bard. Om ni inte kan läsa texten – kolla i söndagens DN eller titta närmare här:

Är det så samhället har blivit? Finns det inte längre några ”snälla barn”? Är Jultomten bara ännu en försvarslös gamling som ska spöas upp och rånas?

Nej, självklart är det inte så! Barn är snälla och Jultomten kommer!

Hans Lindströms hemsida hittar ni genom att klicka HÄR!

En liten tomteflicka dök upp hemma hos mig igår! Hon kom inte med renar och släde men väl med SJ:s tåg som faktiskt var i tid! Det här dukade hon upp! Långa, fina handstöpta ljus och eget tillverkat godis! Mozartkulorna var underbara! Avslutar med pepparkakorna hon också hade med – de som finns kvar… Visst är pepparkaksgiraffen fin!? 🙂

http://smartsontestpilot.se/119g/bli-testpilot/

  ”Var och en sin egen lyckas smed”, är ett uttryck – men vad menas med det egentligen? Vem fixar lyckan åt den som inte klarar det själv?

Två glada ungar en gång för länge sen – vad hände med dom? Hur formades deras liv? Fann de lyckan?

Jag ser på den här glada tjejen och undrar… Hur tänkte hon då? Hur blev det sen? Blev hon lycklig i livet?

Livet är som en väg. Raksträcka emellanåt och hyfsat klar sikt. Men ibland ser det ut så här: Dimman tätnar, molnen hopar sig. Rätt ut i ovisshet. Vart går vägen egentligen? Ska jag hitta rätt? Vad finns där bakom kurvan? Bär det iväg mot solsken och klar sikt?

Var väntar ovanför den jobbiga backen? Är det idel solsken eller finns det mörkare överraskningar nedanför backkrönet?

Livets vägar äro outgrundliga – det gäller inte bara Gud. Är det inte så att vi alla måste hjälpas åt i livets smedja!? Var och en sin lyckas smed, kanske det – men också lära ut smedkonsterna till andra, hjälpas åt, visa vägen för den som inte riktigt får till det.

Så att vi alla kan klara den där jobbiga backen och få ta del av solskenet som kommer sen och nedförsbacken som gör det lätt och enkelt att ta sig fram!

Eller hellre den här, den s k sinnesrobönen, en kristen bön skriven av den amerikanske prästen och teologen Reinhold Niebuhr 1926 – läs mer om bönen HÄR på Wikipedia.

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.”

Lycka nu till på Livet väg – vare sig den ter sig som en slingrig stig eller en raksträcka på motorvägen.