Feel in the Blogg

Imorse när jag låg och drog mig i sängvärmen besökte jag både Rhodos och Regna. Ja, tänk (!) att det faktiskt är möjligt att i tankarna förflytta sig vart som helst. Vilken underbar förmåga!

Så förunderlig hjärnan är och så fantastisk. Vi människor kan tänka, planera men också minnas. Ena stunden kan vi ligga på stranden på Rhodos och höra vågorna rulla in, njuta av solskenet och känna värmen mot den solbrända huden.

För att i nästa sekund sitta på en brygga i Östergötland och meta!

Jag tänkte där i sängen imorse – hur konstigt det vore om vi inte hade en så sällsam hjärna. Om vi inte hade tankar, inte kunde minnas eller planera – utan allting var här och nu. Ingen bakgrund, ingen framtid – bara just nu. Så märkligt och så fattigt.

Jag funderade över hur djurs hjärnor fungerar? Om de lever på associationer – en figur betyder mat, en annan fara, en plats betyder värme medan ett annat ställe är jakt?  Eller om djur faktiskt kan tänka – mer eller mindre avancerat och beroende på sort av djur?

När min egen hjärna lät mig fara iväg i minnen och fantasier tänkte jag också på mina föräldrar. Mamma, en liten flicka en gång – här med sin storasyster: Döttrar till det här paret som träffades unga på landet en gång i norra Östergötland, kanske runt 1920.

Mamma som ung flicka – vad tänkte hon om livet? Vad hade hon för önskningar?

Och pappa – en stilig ung man – som blev mammas kärlek: Hur tänkte han den där gången på 40-talet, efter värnplikten, om livet och framtiden?

Idag har de varit ett par i nästan 65 år! Så fantastiskt – att både få bli så gammal men också ha sina sinnen i behåll – kunna tänka och minnas. Och att få ha kvar sin livskamrat i livet.
Här sitter de, mina älskade föräldrar. Bilden är tagen igår, trettondagsafton, då vi träffades i familjen och hade det så roligt och trevligt.
Jag är så glad och tacksam att jag har mamma och pappa kvar, att de kan sitta i soffan hemma hos mig och vi kan prata och skratta som alltid.
Det kommer en tid, som jag inte vill tänka på, då minnen är det som finns kvar. Då får jag vara tacksam över en hjärna med bilder och berättelser att tillgå.

Avslutar med en bild på mamma och hennes lillasyster i Östgötadräkten, som också kallas Skedvidräkten,  –  och en bild på ett av alla djur som förmodligen kan tänka mycket mer och förstå mycket bättre än vad vi människor fattar! Wilma!

Till sist ett foto på en bukett tulpaner som får mig att tänka på en av mina bästa vänner.
Njut livet, ta det tillvara och var rädda om varandra.

  Tja, i en ankdamm rör det sig inte särskilt mycket men några ”news” finns det allt!

Som att vintern kom – och försvann! Så här såg gården ut igår eftermiddag: Det syns var bloggaren skottat en gångstig men det är då allt. I rabatten intill är snödropparna på väg upp:  Och en liten blå blomma av sorten Vinka Minor är på väg att slå ut!

Västerås såg ut så här igår: En ensam gran i ösregnet.

Men det var ju i Ankdammen vi skulle hålla oss! När vi ändå är inne på andra orter  kommer jag osökt in på resor och då också på Arboga Station. Så här ”kul” ser det ut att blicka in över Arboga när man står på perrongen för att antingen byta tåg eller fara iväg från stan. För åka hit lockar väl inte…eller??
En tom, gul vägg som skymmer utsikten. Ett kyrktorn sticker ut men det är också allt.

VARFÖR kan man inte få till en lite mer inbjudande anblick av vår fina, lilla stad? När nu stationshuset skymmer staden – varför inte sätta upp en fin reklambild över Arboga på huset? Bjuda in! Bjuda till!

Tittar man åt andra hållet finns ett rött plank att glo på. Varför inte sätta upp lite lockande reklambilder även här? GÖR NÅGOT!!

Trist nyhet i Ankdammen är att Tiger är försvunnen! Tiger är en rödbrun kisse som inte kommit hem till bostaden på Vallgatan på ett par dagar och familjen Avdic/Karlsson är oroliga. Jag förstår dom precis! Hör av er om ni sett katten! Antingen till mig här på bloggen eller till Bbl/AT som skrivit om saken. Ni kan ju kontakta Dan Karlsson eller Ann Avdic direkt också förstås.

Hoppas Tiger, eller Storkisse som han kallas, kommer tillbaka. En som aldrig mer kommer hem är Hasse. Hasse var en mycket älskad kisse och han gick ifrån oss på annandag jul 2005. Det var njurproblem som tog hans liv. Rödbrun var vår Hasse – precis som försvunne Storkissen Tiger.

Hemsk nyhet i Ankdammen är att ”tyskan” begär resning i Högsta Domstolen! Ja, det är förstås inte bara en Ankdammsnyhet – alla tidningar skriver om det idag.
För att beviljas resning krävs nya bevis i målet. Några sådana bevis till Christine Schürrers fördel tror jag inte finns. Schürrer dömdes 2008 till livstids fängelse för mord på de små barnen från Arboga – Max och Saga – och jag är säker på att det var en helt riktig dom.
Hennes begäran om resning kommer inte att beviljas men gör att de anhöriga åter igen mår dåligt när minnen tränger sig på. 🙁

Till slut en fundering – vad är det här: Ett ”eBrev” !?? Jag trodde e-brev var elektronisk post via datorn men det går tydligen att skicka sådana via papper och snigelposten också.

 Idag hade jag tänkt att visa upp lite poledance! Det är inte så att bloggaren själv kommer att visa sig klängande runt en stång – oh,nej! Däremot har jag en familjemedlem som gärna svingar sig. Mer om det kommer jag till längre ner…

För först måste jag kommentera någon som åter är i hetluften – Håkan Juholt.  Inom Socialdemokratin upphävs då och då utbrott över partiledaren och hans sätt – och nu var det Ylva Johanssons tur.

Idag kräver Mats Johansson, ledamot av partistyrelsen för S ett stopp för kritiken mot Juholt. Men, varför det? Är det inte rätt och riktigt att någon vågar agera, protestera? Att som den lille pojken i sagan ropa: – Men kejsaren har ju inga kläder! Är inte just detta demokrati på hög nivå? Ärlighet och en vägran att acceptera dåliga beslut. En strävan mot förbättring, ett hopp för partiet!
Hur skulle sossarna agera om det var en annan partiledare som sköt det egna partiet i sank? Och inte vilket parti som helst – utan ett parti som står för social rättvisa och hopp för det mindre bemedlade. Ett parti som förväntas balansera den svenska politiken men som idag sakta dalar nedåt och ger kraftig medvind från höger.Fritt fall för S och Juholt på poledancestången…

Är det inte dags att skrika högt! Att sluta jamsa med! Våga säga sanningen! Släppa ut besvikelserna och hopplösheten men också viljan till förändring! Mats Johansson vinner inga poäng genom att sopa problemen under mattan!
Tack Ylva m fl. Möjligen skulle du och andra som vågar ta bladet från munnen göra det internt istället. Rensa upp och komma ut med en kung, nej hellre en drottning, med nya, fräscha kläder!

Så till den interna, familjära poledancen då. Det är Vilda Wilma som står för den – vem annars!?

När familjen ser något särskilt bra på TV och riktar sin uppmärksamhet mot den – då blir det fart på Wilma! Hon klänger runt och sparkar vilt mot klöspelaren!

Rätt vad det är måste hon tvätta sig! ?? För att så småningom verka helt utslagen! Jag lovar – hon har rätt taktik! Det blir fullständigt omöjligt att koncentrera sig på TV-programmet! Vilda Wilma har gjort det igen – skaffat sig total uppmärksamhet! 😀

Mellan uppträdandena ger hon kompisen Curry en omgång – och han deltar snällt.

För övrigt blev det vinter igår! Snön la sig fint på gården för att idag ha utbytts mot snöblask. Vi tände tomtebloss och gav löften och uttryckte önskningar och förhoppningar på årets första dag.

Vardag igen. Se till att klä er rätt för här i Arboga smattrar regnet mot rutan. Kläderna gör mannen, sägs det, och en kejsare utan kläder är ingenting att ha.

Nytt år! Vi skriver 2012! Tänk att det redan gått tolv år sedan sekelskiftet!

Nu är nyårsafton avklarad. År 2011 läggs till handlingarna och vi tar spjärn för att kasta oss ut i ett nytt spännande år!
2012 ligger nu framför oss blank som en stilla skogssjö om sommaren! Vad ska hända? Hur kommer året att bli? En del händelser kan vi inte göra mycket åt men det finns en hel del vi kan välja själva.

Gårdagskvällen var vacker. Fotot är taget från Arboga Station.

Nicolaikyrkan i skymningen. Sen tog fyrverkerierna vid! Färgsprakande raketer går väl an – värre är det med alla knallskott. Och det börjades tidigt! Jag blir inte ett dugg förvånad när jag läser i dagens tidningar om många olyckor med nyårssmällare! Det låg i luften även i Arboga igår kväll.

”Fem svårt skadade av nyårsraketer”, läser jag i Svenskan. En 13-årig pojke fick benet nästan bortsprängt, skriver Kvällsposten och Expressen. Här i Västra Mälardalen skriver Magazin24 om flertalet bränder.

Men det var igår – nu är det en ny dag! Bloggaren firar det nya året som sig bör genom att hissa flaggan.
Samtidigt har ett ymnigt snöfall startat och de frusna kajorna snor åt sig av småfåglarnas mat i snålblåsten och snöyran. Det är dom väl unnat.

Men föresatserna då? Hur väljer du din inriktning för år 2012? Jag föreslår värme och omsorg som prioritet 1! Försöka bli en bättre människa. Göra gott. Svälja förtreten och låta udda vara jämt! Tiden är alldeles för kort för att ödslas bort på gnäll och sura miner. Du har dagen idag – var rädd om den – börja nu!

Jag kom att tänka på hur det är att vilja väl, att visa omsorg. Hur det känns inuti en när man gör gott – och varför det känns som det känns?
Dottern kom hem – trött och frusen efter nyårsfirande i Stockholm. Jag tänkte: – Hon vill nog ha varm choklad med vispgrädde och varma lussebullar! Och visst ville hon det! Vad kan kännas bättre än att bliv mottagen med värme både inuti och utanpå när man kommer hem?

Jag mådde så bra när jag fixade i ordning alltsammans till min dotter! Det blev varmt av lycka och tillfredsställelse inuti mig. – Så märkligt, tänkte jag. – Jag mår ju lika gott själv när jag gör gott för andra! Det blir som en följdeffekt!
Varför känns det så? Jo, antagligen för att jag själv varit med om samma sak. Mina föräldrar har gjort gott för mig, visat omsorg och värme, kärlek! Andra människor har också velat mig väl och fått mig att vilja göra samma sak.

Och är inte detta en jättebra dominoeffekt! Att må bra av att göra gott för andra så att de då mår gott och i sin tur gör gott för andra…

Den goda känslan kräver ingen kompensation, ingen motprestation. Man förväntar sig ingenting tillbaka, för handlingen i sig är lika välgörande för den som ger som den som får.

”- Det är saligare att giva än att taga”, sa även Jesus en gång. Oavsett om du är i behov av salighet eller ej så känns det helt riktigt och rätt att följa godhetens norm.

Gör gott och du mår gott och lyckliggör även andra!
Så enkelt!
Låt det bli starten för 2012!
Lycka till! 🙂

Nyårsafton är inne! Nu kommer bloggen att avslöja vem som får Årets Solglimt resp. Årets Istapp 2011!

Vi börjar med det trista – den eller de som förtjänar en riktigt frostig istapp!
Årets Istapp 2011 går till SMYGRASISM PÅ FACEBOOK! 
På Facebook står följande om rättigheter och skyldigheter som medlem, citat:

”Vi respekterar andras rättigheter och vi väntar oss detsamma av dig.

Skydda andras rättigheter. Vi respekterar andras rättigheter och vi väntar oss detsamma av dig. – Du får inte publicera innehåll eller utföra någon handling på Facebook som gör intrång på eller kränker någon annans rättigheter eller på annat sätt bryta mot lagen.

Vi kan ta bort innehåll och uppgifter som du publicerar på Facebook om vi uppfattar att de strider mot villkoren i den här redogörelsen.”

Trots dessa villkor ligger smygrasismen och bubblar under ytan på Facebook nu och då. Ett till synes harmlöst uttalande från någon på Facebook kan få ”vänner” att kränka och hota. Det handlar om hotelser mot människor med annan hudfärg eller religion och är fullständigt oacceptabelt!

Jag önskar att alla skaffar sig lite bättre vett innanför pannbenet och inte låter sin rädsla och sina aggressioner gå ut över andra! Dessutom bör den som lägger ut ett meddelande som ”tolkas fel” av vissa personer – tar bort inlägget!

Tips om den här sidan på Facebook: Klicka HÄR för att komma till gruppen ”Vi som tar ställning mot smygrasism!” Det är en av flera grupper som tar ställning!

Sen till något mycket roligare – Årets Solglimt!

Årets Solglimt 2011 går till

Kattvännerna i Köping gör ett fantastiskt jobb ideellt med väldigt små medel. Deras största och viktigaste insatser ligger på det personliga planet där pengar inte kan mätas. Så många katter som farit illa och som fått sin räddning genom Kattvännerna i Köping!

Symbolen för detta under 2011 får bli katten Gunnar! Gunnar, en hemlös katt som farit mycket illa, kom till Kattvännerna måndagen den 24 januari efter ett tips från en kvinna och hennes barn.

Den omsorg, omvårdnad och kärlek han sen fått via Kattvännerna i Köping är omöjligt att beskriva! Idag, nästan ett år senare, är Gunnar en välmående, trygg och lycklig kisse.

All heder åt denna fantastiska förening! Bloggaren kommer att sätta in en symbolisk summa till Kattvännerna och du kan göra samma sak om du vill. Gå in HÄR för att komma till Kattvännerna i Köpings hemsida.
Du kan bli medlem, du kan bli fadder och du kan sätta in valfri summa till verksamheten på följande plusgirokonto: 391548-5 

Kattvännerna i Köping tillhör Djurskyddet Sverige och via Djurskyddet Sveriges hemsida kan du också stödja men även hitta föreningar på andra orter.   Klicka HÄR för att komma till riksföreningen Djurskyddet Sverige, som är Sveriges största djurskyddsorganisation.

Hjälp till så att fler får det lika gott som katten Gunnar!

Bort med rasism och mörka tankar! Fram för det ljusa, varma och fina! Lev och låt leva! Behandla som du själv vill bli behandlad.

Tack för i år. Vi ses igen 2012!