Feel in the Blogg

Igår slog de första krokusarna ut på vår gård! Men så var det också en helt fantastiskt solig vårdag! +14,4 visade min termometer i skuggan på norrsidan igår vid lunchtid. Eftermiddagskaffet tog jag på en bänk utomhus – förstås! Så härligt det är när allt vaknar till liv och börjar grönska! Flera fjärilar lekte tafatt ute på gården men det var lögn att få en bild av dom! Däremot lyckades jag fånga ett litet bi i flykten! Katterna älskar vårvärmen och Curry var inte sen att doftmarkera syrenbersån. Jag är tacksam att han bara markerar på detta sätt och inte med bakänden…

Mormors gamla damtralla togs ut ur vinterförrådet och däcken pumpades! Nu ska det bli cykla av! 🙂

Men jag ska klippa till också! Här kommer det!

Igår hade lokala Bbl/AT två bilagor som tyvärr inte gav bloggaren särskilt mycket. Den här innehöll nästa bara annonser och av de utlovade hårtrenderna fanns tyvärr inga bra bilder som tips. Västerås City heter den andra bilagan. Redaktören för det bladet verkar ha fastnat för modebranschen. Det verkar som han/hon vill få Västerås att framstå som ett modemecka. Kanske det är så? Bloggaren är inte särskilt intresserad och då blir bilagan ointressant. Dock fann jag denna bild som fångade mig! Närbild på statyn med namnet ”Gzim och den frusna sjön”, tillverkad i brons av konstnären Knutte Wester. Så här ser fotot ut från bilagan Västerås City:   Tidningen Amelia har skrivit om pojken Gzim så här, citat:

”Den kosovoalbanske pojken Gzim Dervishi anlände 2003 till Boliden. Efter att ha bevittnat en massaker och flyttat runt på olika flyktingförläggningar i Europa hoppades Gzim på ett liv i Sverige. Som 8-årig asylsökande lärde han sig språket, den svenska kulturen och drömde som många andra pojkar om att bli fotbollsstjärna.

Men Gzim fick inte stanna – han utvisades från Sverige…

Vid en frusen liten sjö i norrland berättade Gzim om utvisningsbeslutet för Knutte Wester som kommit att bli hans vän. Hopkrupen och med ansiktet i händerna sitter han uppgiven efter att ha lämnat beskedet till Knutte. Det är denna ögonblicksbild som Knutte Wester har förevigat i sin skulptur Gzim och den frusna sjön.”

Läs mer om Gzim och hans öde och konstnären på Amelias hemsida HÄR!

Jag tycker det är fantastiskt att Västerås stad har köpt in denna fina staty som kommer att placeras någonstans på Smedjegatan. Grattis Västerås!
Läs mer om Knutte Wester på hans hemsida HÄR!

Dagens Samhälle är en tidning jag gillar – utkommer en dag i veckan. Här är några klipp ur senaste numret: SOS Alarm har varit i blåsvädret under en tid. Sjuka som ifrågasätts och ambulanser som inte kommer. Glädjande kan bloggaren konstatera att Köpings ambulanser rycker ut! På 4:e plats som snabbaste kommun i Sverige! Trea är Fagersta! Fagersta utmärker sig på fler sätt i Dagens Samhälle:

Fagersta är den kommun i Sverige som anlitar privata aktörer minst! Läs mer i Dagens Samhälle!

Sugen på att flytta ut på landet när vårsolen tittar fram? Har du tillräckligt med klirr i kassan kan du köpa en hel by i Småland!! Den lilla byn Sulegång är till salu för 3,5 miljoner. För 7-8 år sedan köpte det danska paret Claus och Kirsten Thykier den lilla byn.  Läs mer i Barometern HÄR! Nu när paret blivit lite till åren känner de att orken tryter och måste därför sälja byn. Paret har en hemsida som visar otroligt vackra bilder från den lilla byn. Klicka HÄR för att se!

Sen kan jag konstatera att vad som är skällsord och öknamn är svårdefinierat. Det här citatet fanns också i Dagens Samhälle: Det handlar om Tattarviken i Nordmalings kommun. Bloggaren tänker genast på Zigenarbacken, ett välkänt begrepp i Köping. Vad jag vet har inte samma reaktioner vad gäller namnbyte framförts där.

Om Tattarviken inte är OK – hur kan då Miffo-TV vara det? Programnamnet har upprört mig mycket men när jag skrev till den programansvarige på SVT fick jag inget medhåll. Han tyckte det var ett helt OK namn på ett dokumentärserie med funktionshindrade människor.
Man kan undra hur många som skulle vilja bo på Miffovägen eller invid Miffoviken? Eller skulle Tattar-TV gå hem?
Här en bild på Tattarviken i Västerbotten:

Sen kan jag åter konstatera att folk på landet inte verkar riktigt klara av just landsbygden. Nu ska det manifesteras mot de vargar som ingen jägare lyckas knäppa ens två av i Västmanland. Man kan undra vad folk som flyttar ut på landet har för uppfattning om just landet? Ska det vara på deras villkor eller ingår man lite mer i naturen s.a.s. när man bosätter sig nära skog och långt från stan?
Varför är man så upprörd över just vargen och inte över alla vildsvin som breder ut sig med enorm fart och som kan ödelägga stora grödor över en natt? Jag tycker nästan att det är lite pinsamt med detta varghat. Bor du på landet – så får du rätta dig efter de andra som bor där – d v s djur och natur.
De som ojar sig över vargens s k framfart i och runt Köping – hur många av er har sett vargen? Hur många har blivit anfallna av den?
Om jag stör mig på mina grannar inte hotar jag dom till livet! Men jag bor ju i stan och mina grannar är människor. Samma sak borde gälla för  ”grannarna” på landsbygden.

Idag lyser solen lika fint igen! Det som sticker upp som en pinne långt bort i fjärrman på fotot är en byggkran som bloggaren förmodar står där för den kommande ”fisktrappan” vid Herrgårdsbron i Arboga. Om den kommer mer en annan gång.

Kaffet intas med fördel utomhus även idag! Njut sol och vår! 🙂

SOL!! Jo, visst! Den strålar för fullt ner på min bakgård! Men före solskensprat lite allvarligare saker…

Syrien! Så fruktansvärt det som pågår i landet! DN skriver idag HÄR om desperata människor som vill ha hjälp att störta sin president. Hur kan man förinta sitt eget folk? Och hur kan världen runt omkring hjälpa när ingen släpps in?

Pinsamt blir det när lokala Bbl/AT i ett reportage 21 februari återger en syriers åsikter: ”Ni får en falsk bild av mitt land”. Mannen, syriern, bor idag i trygga Köping och man undrar ju lite förstrött varför? Varför flydde han från sitt land? Och vad är det för falsk information som media förmedlar?

Tillbaka till solen som kan var nog så falsk den också! Ser skönt ut eller hur?

Men baksidan är den här: Ser falskt oskyldigt ut det också eller hur? Men faktum är att ”Solen tar allt fler svenskars liv”, läser jag i dagens DN. Fler dör i hudcancer än i trafiken i år, skriver Dagens Nyheter. I år beräknas 500 personer i Sverige dö i elakartad hudcancer.

Så det här gäller! På med solbrillorna  och gnid in solskyddsmedel i huden! Det bästa är att inte utsätta sig för solstrålarna alls – i alla fall inte under de hetaste, soligaste dagarna. Då bör man stanna under parasollet!

Läs mer om hur du skyddar dig mot malignt melanom genom att gå in HÄR och komma till Vårdguiden.

Söndagar har jag DN och från den brukar jag knipa lite intressanta artiklar och roligheter. Den här gången var seriesidan en fullträff, tycker jag. Här kommer lite smakprov: Reinfeldts förslag om jobb till 75! 

Om debatten kring könsneutrala benämningar!

Lite mer från feministkanten!

Läs mer om det drabbade folket i Syrien genom att gå in på Unicef HÄR!

Sola med förstånd! Än så länge är det kanske inte så farligt – men troligen får vi mer av sol och värme framgent!

Sista skojigheten för idag!

Igår kväll såg himlen ut så här. Rosa eller röd himmel brukar indikera stormväder och så blev det! Idag piskar vinden på och vimpeln flyger! Grå moln men även lite blått som kan få en att hoppas att solen ändå ska titta fram även idag.

Men vad händer i Arboga då? Tja, man kan stöta på vilda djur inne på ICA om man har tur (eller otur). Bloggaren blev lite rädd när hon såg bakdelen av djuret skymta fram invid brödhyllan. ”- Är det en hund!? – Eller kanske en hemsk varg!!??” Ingetdera – en ren och en ganska död ren. Vilket öde att som ren hamna uppstoppad i en ICA-butik i Arboga…

Annat då som händer? Café Skatan (eller Två Skator) renoveras det på. För att ni ska lokalisera er! Trefaldighetskyrkans torn till vänster liksom det gula av gamla Posten. Rakt fram kistförvaringen hos begravningsbyrån och till höger huset Ahllöfsgatan 10 och längre bort i bild ses en snutt av det blivande cafét. Här lite närmare:
Det både renoveras och byggs till. Så kul det ska bli att se när det blir klart!

Från andra hållet: Det är en stor, rymlig gård som tillhör cafét! Bloggaren såg syrenbersåer och kunde i fantasin hur lätt som helst föreställa sig cafébord med massor av folk, solsken och tårtbitar till kaffet!

Grinden är låst men man kan kika in! Bloggaren har en bestämd känsla av att hon kan komma att bli stamkund när cafét har öppnat!  🙂

Annat som man undrar om det är öppet eller stängt är detta: Kakelugnsmakarna på Nygatan. Hur lång tid tar det att montera en kamin egentligen?? Mycket grejer går det åt i alla fall för lokalen är i det närmaste tom – förutom kontoret som ”glömdes kvar”.

Annan verksamhet som definitivt slagit igen är det byggföretag som låg på Östra Nygatan.
Tomt och tillbommat. Vill du etablera dig i lokalerna och sätta lite fart på Arboga – kontakta Byggnadsfirma Lund! Lunds äger det där huset – också…

För övrigt så lever man farligt i Arboga om man är gångtrafikant. Jag har tidigare påtalat svårigheterna att på ett säkert sätt ta sig gåendes till nya Netto. Farligt är det också att korsa Centrumleden här: Så sent som i fredags höll bloggaren på att bli påkörd på övergångsstället. En bilist nerifrån Stureleden stannade lagenligt och jag började gå över. Mitt i gatan fick jag ta ett hopp bakåt när en kvinnlig bilist i en liten blå bil från andra hållet struntade i Zebralagen och bara körde! Otäckt! Skärpning bilister!

Blir du ändå lockad att veta mer om Arboga, flytta hit kanske – gå in HÄR på Arboga kommuns hemsida!

Annars är våren på gång i Arboga och det märks inte bara ute i rabatterna. Inne hos bloggaren gror chili som satts från frön av frukten innan den hamnade i grytan! Dom trötta orkidéerna har också vaknat till liv! Plötsligt fann jag det här i mitt fönster! Underbart!

Så till sist – på allmän begäran – eller i alla fall med särskild hälsning till ett av hennes främsta fans – Vilda Wilma in action!

Vilda Wilma som kan gäspa på begäran! 😀 Jo, det är sant! ”– Gäspa! ”uppmanar jag – och Vilda Wilma gäspar!
Igen och igen… En så tokig liten kisse! 🙂

Avslutar med en bild på bästa kompisen Curry som också vill vara med och lägga sin näsa i blöt! 😉

Ha en fin dag! Mjau!

Tid går fort! Som ung tycker man sig ha hur mycket liv kvar som helst
– då när timglaset är fullt… Men på något märkligt sätt går tiden snabbare ju äldre vi blir. Snart är våra livs timglas inte mer än så här…
På väg att rinna ut… Inte många år, månader eller dagar kvar…

Vi vet heller inte hur lång vår uppmätta tid är… Några som fick sina timglas krossade var två små barn i Arboga för fyra år sedan.
Igår mindes vi särskilt Max och Saga. På kvällen tände jag ljus i min speciella stjärna till barnens ära.

Men om exempelvis en liten flicka får ett normallångt liv
– hur behandlas hon mot slutet? Ett efterlängtat barn lekte sorglöst i sin barndom.
Växte upp – blev en ung kvinna och så småningom en duktig kontorschef, älskad maka och mor.
Men tiden går och tidens tand gnager. Vem ser den där lilla flickan eller den unga kvinnan, makan och mamman på ålderns höst? Vem respekterar henne och högaktar henne som den person hon var – men också är?

Ibland tänker jag att på våra servicehus och äldreboenden borde det finnas en portfolio för var och en av de gamla!
En mapp med bilder på kvinnan eller mannen som ligger där skröplig, orkeslös och trött. För att återfå respekten! För att se människan bakom det skrynkliga höljet! För att se en ung själ i en åldrad kropp.

Dikten nedan fann jag via en vän på Facebook och jag publicerar den här. Jag vet inte vem som skrivit den.
Fotografierna ovan har ingenting med dagens text att göra. D v s den lilla flickan som blivit ung och sen gammal har all respekt fortfarande.

Dikten är skriven av en kvinna, som inte såg ut att
intressera sig för omgivningen utan bara satt och stirrade ut genom fönstret
på Servicehuset där hon bodde. När hon var död ,
fann man denna dikt bland hennes papper.

Vad ser ni systrar.

        Vad ser ni systrar, vad ser ni säj.

Förklara vad ni ser när ni ser på mej.

En knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,

Osäker om vanor, med frånvarande blick.

Som spiller ut maten och inte ger svar

 när ni muttrar om henne som aldrig blir klar.

Som inte ser ut att märka vad ni gör

Och ständigt tappar käppen och inte ser sig för.

Som viljelöst låter er göra hur ni vill,

Med matning och tvättning och allt som hör till.

Är det så ni tänker när ni ser mej säj?

Öppna ögonen systrar, titta närmare på mej.

Jag ska tala om vem jag är, som sitter här så still.

Som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.

Jag är ett tioårs barn med en far och en mor,

Som älskar mej och min syster och bror.

En sextonårs flicka smäcker och grann,

Med drömmar att snart få möta en man.

En brud nästan tjugo – mitt hjärta slår volt,

Vid minnet av löften jag givit och hållit.

Vid tjugofem- nu har jag mina egna små

Som behöver mig i hemmets lugna, trygga vrå.

En kvinna på trettio, mina barn växer fort

Och hjälper varandra i smått och stort.

Vid fyrtio är de vuxna och alla flyger ut,

Men maken är kvar och glädjen är ej slut.

Vid femtio kommer barnbarn och fyller upp vår dag,

åter har vi småttingar min älskade och jag.

Mörka dagar faller över mej, min make är död,

Jag går mot en framtid i ensamhet och nöd.

De mina har nog med att ordna med sitt,

Men minnet av åren och kärleken är mitt.

Naturen är grym, när man är gammal och krokig

Får den en att verka en aning tokig.

Nu är jag bara en gammal kvinna,

Som sett krafterna tyna och charmen försvinna.

Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.

Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.

Jag minns min glädje, jag minns min smärta.

Och jag älskar och lever om livet på nytt.

Jag tänker på åren, de alltför få som har flytt

Och accepterar kalla fakta, att inget kan bestå.

Om ni öppnar era ögon, systrar, så ser ni ej

Bara en knarrig gammal gumma.

 Kom närmare, se Mej.

För fyra år sedan, den 17 mars 2008, hände de mest fruktansvärda som någon kan vara med om. Barnen dör – men inte bara dör utan mördas. Två oskyldiga små barn höggs ihjäl i sitt eget hem i Arboga av en sjuk, galen kvinna.Kvinnan försökte också mörda barnens mamma.

Dagen efter var Arboga i chock – och hela Sverige skulle komma att dela sorgen med Emma och Nicklas, barnens föräldrar.
Jag minns själv min reaktion. Utan att veta riktigt vad som hänt eller vem som drabbats – gick jag med två vita blommor och ett ljus till huset på Verktygsgatan. Det var förstås avspärrat och jag bad ett par poliser att få tända ljuset och lägga blommorna intill.

På vägen hem ringde min äldste son och var mycket skärrad. Han undrade om jag visste vilka det var som drabbats? Han visste… Det var hans skolkamrat Emma och hennes familj. Jag minns hur jag blev alldeles darrig i benen och tårarna började rinna.

Sen vet vi vad som hände. ”Tyskan” blev snart gripen och så småningom dömd för morden och för mordförsök på Emma. Nu i vår ska hon flyttas till fängelse i Tyskland och Emma slipper ha henne nästgårds. ”Tyskan” sitter för tillfället på kvinnofängelset Hinseberg.

  Max och Saga är inte glömda. Under de år som gått har jag och många med mig besökt deras fina grav på kyrkogården i Arboga.   Vår och sommar – liksom höst och vinter…

 Livet går vidare. Sorgen läker sår men ingen glömmer någonsin de två små fina barnen från Arboga som inte ens fick fylla 2 och 4 år…

Ikväll samlas åter familjen för att minnas 17 mars och sända upp ljuslyktor i skyn till Max och Sagas ära. Förra året såg det ut så här: Alla som vill får delta i ceremonin och samling sker cirka kl 19.00 ikväll på Mekens idrottsplats, invid Jädersvägen i Arboga.

Ni som inte kan delta – tänd ett ljus i fönstret för två små oskyldiga barn som berövades sina liv för fyra år sedan.