Feel in the Blogg

Här om dagen kom jag att tänka på anledningarna till att vi skaffar barn. ”Skaffar barn” låter lite vårdslöst men ni förstår vad jag menar.

Varför väljer vi att få barn – och varför väljer några att inga ha?

2012 i Sverige kan vi kvinnor välja om vi vill bli gravida eller inte men också välja hur många barn vi vill ha, ett barn, två barn eller flera. Det finns  kvinnor som tyvärr inte har den möjligheten av medicinska skäl men då finns bland annat adoption som alternativ.

 Att vilja ha barn är en grundläggande känsla för mig men förr var det också en förutsättning för att överleva.  Att klara sig, bli många i familjen som kunde hjälpa till med försörjningen men också för en tryggad ålderdom.

  Hårt slit med barnarbete som tyvärr förekommer än idag i mindre utvecklade länder.

Föräldrar får, både med och mot sin vilja, många barn och barnen blir en förutsättning för överlevnad.

Anledningen till att jag började tänka i de här banorna var att min pappa blev inlagd på lasarettet och det blev påtagligt att han och mamma behövde hjälp. Vi kom samman i vår familj på olika vis och det kändes så skönt och tryggt att ha varandra.

Jag kände hur viktigt det är att ha barn, att ha syskon, att ha föräldrar. Inte för att kunna klara min försörjning, så som det var förr i världen i Sverige – utan rent känslomässigt. Att ha varandra.

Mina barn är det bästa jag har och nu känner jag att den dagen jag inte klarar mig så finns de där för mig.  För en pratstund, för en kram och kanske en hjälpande hand.

Barnlösa har kan ha släktingar, vänner och en fungerande social verksamhet i sin kommun – men det blir ändå inte riktigt samma sak.

Så mitt i vår självsäkra valfrihet där vi kan välja, eller välja bort barn i våra nya, fria liv, där karriären och självutvecklandet ska ha så stort utrymme – tänk till lite på vad det är som verkligen räknas. Vad som är värt något i livet.

Den dag du sitter där gammal och trött  är din chefstitel och dina pengar ingenting värt om du inte har kärlek, värme och omsorg.

Vad gör man en tveksam sommardag? En dag i juni då solen tvekar men också regnet. Tja, man kan njuta av allt som växer i naturen. Bloggaren har ju sina älskade Kaprifoler som är en njutning av Guds nåde.

Inomhus blommar det också! När jag kom in i rummet kände jag direkt vilken krukväxt som slagit ut. Porslinsblomman! Eller Hoya camosa som den heter på latin. På nätet kan man hitta flera sidor med till exempel skötselråd för sin porslinsblomma – HÄR är en!

Jag måste dock erkänna att inga skötselråd har nått min Hoya – den blommar snällt ändå med jämna mellanrum. Som sagt med en starkt, söt doft som gör det omöjligt att inte förstå att nu blommar det!

Hemma hos kära mor och far finns denna Hibiskus som mamma bevarat i många år. Färgen har hon fått fram själv.

Genom ett öppet fönster hos mor och far strömmar ljuvlig doft in. Denna fantastiska rosenbuske har spritt glädje i huset i mer än 50 år.

I söndagens DN hittade jag den här lite roliga bilden: Ju rödare på bilden, ju fler människor som bor där. Tjocka röda pluppar i Stockhoms-, Göteborgs- och Malmöområdet. Av bilden kan man utläsa var man ska bosätta sig för lugn och ro i glesbygd.

Mitt eget Arboga ligger trivsamt till i mitten av den nedre halvan Sverige. Småstadsidyll med nära till de stora städerna. Borde vara en idealisk hemort för väldigt många! Inte bara 13 285 personer som enligt statistiken fanns i kommunen Arboga 31 december 2010. Se HÄR!

  Titta in HÄR på Arboga kommuns hemsida så får du hjälp att flytta hit!

Trista fakta fanns i DN om Grekland… Till exempel: Hälften av alla unga människor i Grekland går arbetslösa…

Ja, vad gör man mer en tveksam sommardag? Äter en klassisk svensk sommarlunch med snaps och allt!

Eller lyssnar på en liten tvååring som spelar piano! 🙂

För en tid sedan pratade jag med en äldre farbror som beskrev sin nya grannes barn. Han tyckte att den lilla flickan hade, vad han kallade, ”dårens tänder”. Jag vet inte vad han fått det ifrån kanske ”Stefan och Krister”? ”Skojiga tänder” som man kan köpa i skämtaffärer. Till exempel på Buttericks. Skämt som ska vara kul men som är en fruktansvärd plåga för den som har tänderna på riktigt, i verkliga livet.
Tänder som går att rätta till om personen får rätt hjälp. Via tandreglering med tandställning.

Men hur många barn har inte fått öknamn på grund av sina tänder! Sådant gör mig ledsen. Jag tror inte den äldre farbrorn menade att vara elak när han kallade den lilla flickans tänder för ”dårens”. Han var bara förhastad och obetänksam.

  Förhastat och obetänksamt men också idiotiskt var uttalandet från den norske psykiatriprofessorn Ulrik Fredrik Malt om Anders Behring Breivik!  Han påstår att Breivik har såväl Aspergers syndrom som Tourettes syndrom utan att han träffat honom för undersökning.

Jag reagerade med bestörtning när jag hörde detta och det gjorde även Carina Hellström, överläkare och specialist i psykiatri. Hon skriver idag i Svenska Dagbladet under vinjetten Brännpunkt – men med en lite annan vinkling än den jag gör.

Hon skriver i debattartikeln bland annat, citat: ”Diagnoser som är livslånga får inte kastas på någon på detta sätt. Inte ens på en massmördare, det är min åsikt.” Hon fortsätter sedan med en utläggning om övergrepp mot Breivik – vilket väl i och för sig kan vara fallet.

Det jag själv reagerar starkt på är hur lättvindigt diagnoser som Aspergers syndrom och ADHD kastas på mördare och andra våldsverkare! Uttalanden som blir stora, svarta rubriker i tidningarna och till ytterligare svår börda för de människor som faktiskt ha neuropsykiatriska diagnoser.

ATT HA ASPERGERS SYNDROM ELLER ADHD BETYDER INTE ATT MAN ÄR EN POTENTIELL MÖRDARE!!

Titta runt omkring dig! Fundera lite över kompisarna i bekantskapskretsen. Tänk på dina arbetskamrater. Jag är helt säker på att någon av alla du känner, har kontakt med eller umgås med – har någon av dessa egenskaper, som jag väljer att kalla det.

Att han Aspergers syndrom eller ADHD innebär INTE att man är ointelligent, inte har moral och etik, inte har begrepp och rätt och fel!

LÄS PÅ!
Till exempel via Riksförbundet Attention HÄR eller Autism och Aspergerförbundet HÄR!  
Här på NeuroNätet hittar du information om Tourettes syndrom!

Tyvärr är det inte helt ovanligt att människor som jobbar inom psykiatrin inte ens själva  har koll på begreppen.

Vill du läsa Carina Hellströms artikel i Svenskan – klicka HÄR! Rubriken lyder: ”Norsk psykiatri tycks har glömt bort all etik”. Det kan jag hålla med om Carina Hellström.

Sluta kasta ur dig påhopp och elaka anmärkningar! Tänk dig för innan du gör ogrundade, felaktiga uttalanden som sårar människor och gör livet än svårare!

Rosor från mina föräldrars trädgård.

Älskar du kaffe? Gillar du kaffe latte – alltså kaffe med varm mjölk! Det gör jag! Då är det utmärkt att ha en sådan här: En ”Latte Pronto” – så kallad mjölkskummare.
Lätt som en plätt! I med mjölken,  jag använder den gröna ekologiska, 1,5 % fetthalt. På med locket och tryck på knappen!
  När lampan slocknar att mjölken klar! Varm och skummad! Sen är det bara att hälla den varma, skummiga mjölken i kaffet! Ja, du ska brygga kaffe också förstås! Gärna då den här sorten: Zoegas Hacienda – den gillar jag! Kravmärkt och fairtrademärkt och dessutom jättegod! Färdigt! Smakar ljuvligt! Och så uppiggande sen! 🙂

Lyx med mjölkskummare, kanske någon invänder. Jag fick den i morsdagspresent av min dotter för ett par år sedan! 🙂

Klicka HÄR om du vill läsa mer om Latte Pronto från OBH Nordica!

Diskad och klar –
för nästa kaffetår!

HA EN FIN LÖRDAG!
KAFFE PIGGAR UPP I DET REGNGRÅ!

Tillhör du de som gråter på skolavslutningar?

En av dom som känner hur tårarna börja trilla när ”Den blomstertid nu kommer” sjungs unisont liksom när barnaröster framför ”Idas sommarvisa”?

Jag är en av dom men av en helt annan orsak än de flesta – hoppas jag.

Som av en händelse hittade jag ett foto bakom ett par böcker i bokhyllan just idag. Det är daterat juni 2002, alltså för exakt 10 år sedan. När jag ser den bilden minns jag skolavslutningen – och alla andra skolavslutningar. Den där fruktansvärda dagen när det hemska äntligen är över men då jag inte hade en aning om vilken skolgång barnen skulle få när hösten kom. Tårar, förtvivlan och vanmakt.

  Som ytterligare av en händelse blev jag igår intervjuad av tidningen Doktorn. Just om skolan och hur den fungerar för de barn som inte är stöpta i en form. De barn som sticker ut. De barn som vill ha lugn och ro men som också är envisare och grundligare än andra. De barn som är positiva och framåt – men FÖR positiva och framåt för skolan! De barn som ”inte passar in” och vad som händer med dom sen?

Ja, jag grät på skolavslutningar men gråten förbyttes sen till helig vrede! Som varje år den här dagen i juni månad. Min kärlek och omsorg och kämparglöd visste inga gränser, såg inga hinder, bekämpade allt motstånd – och det gick! Jag lyckades!

Vad gråter du för idag?

HÄR hittar du information på  Riksförbundet Attentions hemsida!

Jag hoppas att alla inser att det inte finns någon normalmall! Att viljan att bli så ”normal” som möjligt är hämmande, destruktivt och korkat! Var inte så rädd! Öppna upp för olikheter och nytänkande! Lev och låt leva!