Feel in the Blogg

Ja, en glad midsommar borde det vara – för alla… Och det hoppas jag också är fallet för så många som möjligt.

Bloggaren inleder dock midsommarafton med att äntligen få någon hjälp åt en stackars instängd hund. 🙁

Glad midsommar borde gälla även djur! Om så inte är fallet – kontakta Polisen på 114 14 eller länsstyrelsen som har hand om djurskydd – för Västmanlands del HÄR!

  Djurskyddet Sverige hittar du HÄR!

Svenska Djurskyddsföreningen HÄR!

Se till att ALLA får en fin helg!!

Ibland funderar man lite på hur människor tänker och hur beslut tas. Är det verkligen ytterligare ett matställe som Arboga behöver?

I dagens lokala Arboga Tidning ser förstasidan ut så här: Sturestadens fastighetsbolag som snart äger hela Arboga ser möjligheter i Sätra. En av dessa möjligheter är en restaurang. !!??

Lilla Arboga svämmar över av pizzerior och det finns dessutom flera mer klassiska restauranger. Här om dagen skrev jag om de sex caféer som nu finns centralt i stan och i en blänkare i Magazin24 aviserar Café Hamnhjärtat på nytt att de ”snart” öppnar. Då blir det sju!
Ska vi äta och dricka ihjäl oss!?

Jag läste tidigare i lokalpressen om vad Arbogabor tycker om utbudet i stan och flera tyckte att här fanns allt utom möjligen en möbelaffär. Så varför inte satsa på något sådant ute i Sätra? En lämplig plats med utrymme att baxa in och ut möbler.  MIO kanske kan vara ett förslag eller någon annan som kan ta upp konkurrensen med IKEA i Västerås resp Örebro.

Eller varför inte en butik i Indiskas regi! Den butikskedjan har saker för hemmet såväl som kläder m.m.

När jag besökte Dollarstore ute i Sätra som öppnade för en tid sedan så tänkte jag:- Här finns en hel del – men vad fattas? Förutom Dollarstores utbud finns mat att äta – Dinners, Subway och McDonalds. Det finns bensin att tanka bilen med – så vad kan man locka med mera? En klädaffär, tänkte jag. Eller möbler. Men inte en restaurang! Det tänkte jag aldrig.

  Finns det någon plan för hur kommunen vill att Sätra ska utvecklas? Och i så fall – tar Utvecklingscentrum aktivt kontakt med lämpliga presumtiva etablerare?
Och hur får man besökare i Sätra att ta sig kilometrarna in till vår fina stad och utbudet där?

– Vi bygger gärna mer, säger Sturestadens VD. Jättebra, men se till att det är rätt verksamhet det byggs för så att företagen blir kvar. Inte slår igen på grund av konkurrens och vikande kundunderlag.
Nedanför reportaget om Sturestaden finns en notis om ytterligare ett matställe som öppnat – ute i Sätra…

Jag hoppas det här inte är det beslut som de ledande i kommunen nyligen slog sig för bröstet för att han klubbat igenom snabbare än snabbt. För det känns varken vågat eller sensationellt – i alla fall inte på något bra sätt.

Sol och sommar – midsommar imorgon! Varmt och skönt ute! Ta en dusch, hoppa i ett bad eller låt någon annan tvätta av dig värmen – precis som Wilma hjälper Curry på bilden nedan! 😀

Nu i sommartider när vi går lite mer lättklädda så är förmodligen chansen större för ficktjuven. En till synes vänlig gest – och plånboken är borta!

Genom en vän vet jag att igår utsattes en gammal man för en sådan ficktjuv i centrala Arboga. En kvinna bad om pengar till döva barn. Den vänlige mannen ville inte vara ogin i midsommartid utan gav kvinnan tjugo kronor. Som tack fick han en kram. Den kramen kostade honom tusen kronor! När han kom hem upptäckte han att han blivit bestulen.

Så sorgligt på flera vis. Hemskt att bli rånad! Men också förfärligt att sådana här tilltag ökar vår misstänksamhet. Vilket i sin tur betyder att människor som verkligen behöver hjälp kanske inte får det.

  Jag tänker på ett amerikanskt program jag brukar se i TV4Fakta – ”Överleva” – som handlar om människor som mirakulöst överlevt överfall och olyckshändelser. De berättar med egna ord om händelserna och det som slår mig är hur många medmänniskor som inte vågar hjälpa. Man vågar inte stanna bilen för en människa  i nöd. Vågar inte öppna dörren när en blodig, gråtande människa står utanför och bankar på. Misstänksamhet och oro som leder till katastrof många gånger. Ett sådant samhälle vill inte jag ha.

Men tyvärr måste jag uppmana aningslösa människor att INTE öppna plånboken för tiggare i Arboga!
Tyvärr behöver alla vara på sin vakt för så här ser en del av en tidningssida ur Arboga Tidning ut idag: Sex olika notiser som alla handlar om brott och stölder i hus och källare men även vad gäller fordon.
Förmodligen inte unikt för Arboga  utan alla bör se om sitt hus och vakta sin börs!

Igår skrev jag om ogräs och en liten, liten del av det rensades bort igår. Oansenlig men rätt vacker med små blå blommor. Vildrosorna fick förstås stå kvar! Och regnmätaren åkte ut – nyinköp från Åsby i Hallstahammar! En regnmätare kan behövas för alla regnrekord som slås…

Efter gräsklippning och viss ogräsbekämpning blev det saft och kaka i bersån!

Vilda Wilma blev glad över att vi var ute och sträckte ut sig så här lång! 🙂 Medan Curry föredrog lillhusses säng för att ta tillvara alla tillfällen att vara nära honom.

Håll i plånboken alltså! Se upp för falska människor! Men njut också av solen! Tids nog fylls regnmätaren på…

Vad är värt någonting och vad ska kallas ogräs? Ja, det är en fråga som man kan fundera på. Ogräs i naturen – såväl bland växter som bland djur. Till djurrikets ogräs kan höra råttor, vissa fågelarter eller till och med en och annan ynka liten varg, beroende på vem man frågar. Mänskligt ogräs finns tyvärr också en del som pratar om.

Men nu var det vanligt enkelt ogräs i en trädgård jag ville tala om. Jag hittade nämligen den här perfekta lilla skylten på Åsby Hem & Trädgård i Hallstahammar igår! Passar mig precis! Om nu inte någon redan förstår att det är maskrosor och svinmålla som ockuperar min lilla täppa!

Men det är annat som växer vilt i min trädgård också – sådant som har lyckan att inte kallas ogräs. Den här till exempel:

Jag gillar när växter och träd självsår sig och min lilla plätt har både små plantor av björk, bok, lind och tall liksom korallkornell! Förutom lupiner som sprider sig hejvilt.

Carl Anton och jag har lite samma åsikt! Här de första stroferna ur hans välbekanta visa:

”Jag lät alla mina maskrosor finnas,
fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut..
Men det är så skönt att sitta och minnas
små solar i gräset, när sommar’n är slut.

För hela året drömde jag.
om vår korta sommar drömde jag.
Och äntligen kom den
och jag fick rå om den.
Då gömde jag,
små sommarminnen gömde jag:
Maskros, som tändes
i solen, som brändes,
gömde jag.”

Carl Anton fyller faktiskt 80 år nästa år!
Nej, maskrosor och ogräs behöver inte alls vara fy skam!

Fy skam var heller inte måltiden som sonen bjöd på här om dagen! 🙂 Morsan lät sig väl smaka av det goda! Visst är det härligt att slippa laga maten själv och bara få njuta vid dukat bord! Smördegsinbakad kassler med ris och en fräsch sallad stod på menyn!

Katten Curry blev tyvärr utan – så gott var det!!

Avslutar med ännu en visa, denna av Kai Gullmar. Ha en fin tisdag! Ta tillvara solskensstunderna och även ogräset! 😉

”Men solen lyser även på liten stuga,
och den är röd och vit och gjord för mej.
Och breve fastu’kvisten två björkar buga.
Vid källan blomma små förgätmigej.
Där finns det en täppa och en vacker berså
och ett litet hus med ett grönt hjärta på.
Ja, solen lyser även på liten stuga,
och i den stugan vill jag bo med dej.”

Igår blev en djurskötare dödad av en flock vargar i varghägnet på Kolmårdens Djurpark. Det var en chockerande nyhet och tankarna gick omedelbart till hennes anhöriga och till arbetskamraterna i parken.

  Vi är aningslösa i vårt agerande gentemot vilda djur, det konstaterar jag idag. Fortfarande kan man boka ”Vilda möten Varg” på Kolmårdens Djurparks hemsida. För 1095 kr per person får man träffa vargarna i deras hägn. Så här står det på sidan:

”Ulv, gråben, varg. En mytomspunnen legend har många namn och ett nära möte med vargen är en mäktig upplevelse. Så ta chansen att möta en varg! Tillsammans med en djurvårdare får du umgås på nära håll med vargarna i deras hägn. Och nyfikna som de är, så kommer de att hälsa på dig och har absolut inget emot att bli klap-pade. Gör det och få ett starkt minne för livet!
Närkontakt varg
Du är hos vargarna i en timme och du får då lära känna den mytomspunna vargen. Djurvårdaren finns med hela tiden och berättar allt du vill veta, medan du och vargarna bekantar er med varandra. Normalt är de skygga djur, men det upplever du inte här. Du kanske t o m får en nyfiken tass på dina axlar!”

Jag har själv mött vargen på det här viset – två gånger. Mina barn fick det i 15-årspresent av mig. Åldersgränsen är 15 år för ett besök i hägnet. Det var en fantastisk upplevelse – surrealistisk. Och är det inte just så dessa möten är – overkliga, egentligen inte möjliga.

Det är en konstlad upplevelse. Vilda vargar och ändå inte. Möjligheten att få komma dessa fantastiska djur nära. En dröm som förverkligas. En dröm som uppstått i en myt men också i en önskan om mer respekt för just vargen.

Respekt för vargen i våra svenska skogar. En respekt som måste till för att vi snart inte bara ska ha vargar i just djurparker. Vargar i inhägnader, i fångenskap – till människors förnöjelse och i bristen på respekt för de naturligt levande.

  Jag erkänner – jag levde ut drömmen om vargen. Det var fantastiskt att komma vargarna nära. Känna hur de välkomnade in oss – på deras villkor, villkor som vi följde. Fantastiskt att få en liten inblick i vargars beteende, revirtänkande och sätt att agera mot varandra. Inga slagsmål, inget bitande – bara högljudda morranden och rynkade nosar när någon lägre i rangen försökte sticka upp.

Vi hade en djurskötare med, kanske är det den kvinnan som idag är död. Hon berättade hur hon var ledaren i flocken och hur hon respekterades för det av vargarna. Djurskötaren kunde bestämma och få ordning på flocken.

Självklart kan jag förstå idag att detta var konstlat. Det var på människans villkor – inte vargens. Att vargar är vilda djur och inte hundar. Att vargar i fångenskap med närkontakt med människor blir ambivalenta. De blir störda och vare sig vilda eller tama. Allt för människans skull av olika skäl. Här ”dansar” till exempel Carolina Gynning med vargar i Kolmårdens Djurpark:

Jag läser i dagstidningarna att Kolmårdens Djurpark inte längre kommer att ta emot besökare i varghägnet. Det är rätt beslut. Förmodligen kommer människor aldrig mer att få chansen till dessa möten – också helt riktigt.

Som många andra levde jag ut en dröm. Det är dags att tänka om – på olika sätt – för vargens skull. Hur vill vi ha det? Ska vilda djur i våra skogar bli djurparksdjur eller finns den en chans till ömsesidig respekt på lika villkor?

Klicka HÄR för att komma till Svenska Rovdjursföreningen och HÄR för Föreningen Nordulv.