Feel in the Blogg

Bloggen idag tillägnar jag en av mina bästa vänner som avled igår, tisdagen den 20 november 2012. Frid över hennes minne.

Britta Granberg, Björkbacken i Glanshammar är död. Efter en kort tid av allvarlig sjukdom somnade hon in lugnt och stilla den 20 november 2012.

Jag har minnen av Britta från hela min arbetstid på dåvarande CVA som sedermera blev FFV Underhåll och senare SAAB Aerotech i Arboga.
På 1970-talet kunde man träffa på syster Britta på ”sjukan”, hon jobbade som sköterska på företagshälsovården.
Så småningom blev Britta anställd inom rehabilitering – ett jobb som passade henne som hand i handsken. Britta sa ofta att hon ville jobba som en liten u-båt och med det menade hon att verka utan att synas allt för mycket. Den strategin lyckades hon med över all förväntan.
Som personalman och senare personalansvarig kom jag att ha en hel del kontakt med Britta – inte bara jag utan alla andra som jobbade med personalfrågor. Från att företaget haft en hel del rehabiliteringsfall – anställda som av olika anledningar behövde hjälp att klara sin arbetssituation – minskade fallen drastiskt genom Brittas försorg . Britta var fenomenal på att hitta lösningar som passade både personen i fråga och företaget. Hennes norrländska envishet, Britta var född i Gråträsk i Norrbotten, parat med kunskap och klokhet gjorde att hon klarade de mest svårlösta fall. Hennes klarsynthet och raka besked ingav respekt och förtroende hos såväl anställda som hos företagsledning.

Brittas livskamrat Henrik drabbades av Alzheimers sjukdom och på 1990-talet grundade Britta Alzheimersföreningen i Örebro. Britta var länge en av de drivande i föreningen.

Från att ha varit goda arbetskamrater blev Britta och jag bästa vänner. När jag sen själv blev sjuk i utbrändhet blev Britta mitt stora stöd. Otaliga var de gånger hon tog emot mig i sitt hus på landet då jag slutkörd och deprimerad kontaktade henne. Hos Britta fick man möjlighet att ”bara vara”. Stilla musik, levande ljus, omsorg och värme från en fantastisk medmänniska. En oas, en tillflykt, ett andrum, där hos Britta på Björkbacken.

När Britta pensionerades för ett antal år sedan slog hon sig inte till ro utan fortsatte att arbeta medmänskligt på olika vis, bland annat med familjehemsvård för vuxna. Britta hade förmågan att ta människor oavsett ålder och ställning. Hos henne trivdes såväl små barn som ungdomar och äldre. Mina egna barn åkte gärna till Britta och sov över någon helg bara för chansen att få utbyta tankar och funderingar med henne men också för att ha roligt, få skratta gott.

En fantastisk människa har gott ur tiden. Det kommer att bli oerhört tomt efter vännen Britta. Jag är säker på att många med mig, med oss, känner samma sak.

Vila i frid käraste Britta!

Synonymer.se är en favoritsida för bloggaren som vill använda ett ordrikt, varierat språk. Så här läser jag om ordet ”enkelspårig”:

”Enkelspårig – med bara ett spår; (bildl.) ensidig, ytlig, enfaldig, trångsynt, inskränkt, med begränsade vyer, enkelriktad, onyanserad, fantasilös, rigid.”

Enkelspårighet ska jag prata om idag. Vi börjar med det bokstavliga enkelspåret – det här:
Mitt i centrala Örebro finns en järnvägsövergång utan bommar men tack och lov med ljus. Under många år skjutsade och hämtade jag barn till och från Örebro och förundrades över detta järnvägsspår mitt på Östra Bangatan, en ganska starkt trafikerad gata med 70 km/timma på vissa avsnitt. Varför låg spåret där? Det kom ju aldrig några tåg!

Men två gånger på bara ett par veckor har jag och andra bilister nu fått stanna för rött blinkande ljus på sträckan i Örebro och – ETT TÅG!!

Nyfiken som jag är började jag läsa om enkelspåret i Örebro och hittade ett PM.
En s.k. riskutredning för Olaus Petri, Örebro kommun vad gäller farliga godstransporter. Detta PM från maj 2012 har skrivits med anledning av den stora ombyggnation som pågår av området intill resecentrum, Östra Bangatan/Östra Nobelgatan.

Jag får veta att handel, kontor och parkering är planerad till området och det har jag redan sett via de stora hus som plötsligt växt upp i hörnet vid trafikljusen då man ska svänga vänster mot USÖ. Blir du också nyfiken – klicka HÄR och kom till detta PM.

Jaha, då har man fått veta om enkelspåret i Örebro. Ett spår som går till underhållsverkstaden för järnvägen.
Den andra enkelspårigheten är något som tyvärr till en del kännetecknar min hemstad Arboga och den enkelspårigheten verkar aldrig ta slut.
Idag finns till exempel åter en insändare att läsa i lokala Bärgslagsbladet/Arboga Tidning av typen ”- Jag är absolut inte rasist men…”. Citat ur insändaren:
”Alla kloka anser att all invandring är bra för landet. Befolkningstillväxten blir större och man skapar sysselsättning genom att ta hand om dessa nya invånare.
Men vi som är mindre begåvade kan fråga oss om det är vettigt att i dessa arbetslöshetstider ta emot 30 000 somalier utan egentligt skyddsbehov.”

Därefter klämmer skribenten in med, citat: ”Andra kan känna sig störda av böneutrop från en moské fem gånger om dagen.”

Vad trött man blir! Det är liksom lögn att diskutera saken. Samma trista argument kommer upp igen och igen och igen. Man orkar inte berätta för den ”mindre begåvade” om ett pågående inbördeskrig i Somalia med fördrivning av civilbefolkningen. Krig som drabbar vanliga människor hårt och hårdast drabbas barnen. Ändå är det ju så otroligt synd om oss svenskar som har det så dåligt och måste ta emot dessa flyende människor…

Vad gäller böneutropen så kan man undra om insändarskribenten och andra Arbogabor med liknande åsikter ofta kommer att befinna sig i Fittja  söder om Stockholm. För det är här det kan bli möjligt, det existerar inte ännu, med böneutrop från den moské som ligger där.
Inte fem gånger om dagen som skribenten skriar om utan en gång per vecka och då i ett par minuter.
Ungefär som skrällande kyrkklockor och vi har två centralt i Arboga som låter ljuda sin klang, inte en gång utan flera gånger i veckan.Orka!?

Enkelspårigt som sagt. Tyvärr hittar jag inte insändaren på nätet men den som vill läsa den i sin helhet kan prova att gå in HÄR på Bbl/AT senare under dagen. Då kanske tidningen fått med den. Eller köp papperstidningen vet´ja!

Idag kan ni gratta och krama Pontus och Marina för de är dagens namnsdagsbarn! Grattis!!

Avslutar dagens blogg med Felix som spanar in utsikten tidigt imorse.
Jag vet inte vad det är han kollar in.
Kanske dubbelspåren längre bort. För hos oss finns ingen enkelspårighet.  😉

Idag blir det lite kompottartad blogg – lite av varje i en röra.

Igår reste dottern med tåg mot Stockholm och därmed besökte vi Arboga Station. Den såg ut så här: Trappan ner från stationshuset var full med fågelfrön(!) och två kartonger som förmodligen innehållit fröna låg slängda.
Klockan var strax efter 15 på söndagen så det borde ha funnits gott om tid att städa upp efter eventuella lördagskvällsmarodörer som fått pippi.

Utsikt från trappan upp mot perrongen. Det verkar ha gått hett till på stationen under helgen. Någon haltade hem på bara en högersko…
Och i trappan hade man tydligen haft helgmys…
Tom chipsburk och massor av glassplitter…

Trist! Inte en enda skylt på stationen välkomnar heller till Arboga och det kanske är lika så gott det eller? På kommunens hemsida hittar jag heller ingen trevlig puff  ”Välkommen till Arboga!”.

Vad gör man åt det? Nedskräpning, dålig marknadsföring och annat!? Jo, har du idéer och förslag men inte sitter i kommunfullmäktige så kan du lämna in ett så kallat Medborgarförslag!
Klicka HÄR för att på kommunens hemsida få mer information om hur du gör och en blankett att fylla i!

När man ser trista miljöer längtar man bort. Den här bilden ur söndagens DN fick min fantasi att flyga iväg – mot Hastings i sydöstra England!

Annat ur söndagens tidning var detta: Kramas för mindre stress! Mindfullnes för föräldrar och barn. Låter väl underbart!
Tyvärr är DN sega med att lägga ut godbitar från papperstidningen på nätet. Klicka HÄR för att kolla senare om artikeln om kramar mot stress ligger ute.

Glädjande är att notera att olika former av protester mot Sverigedemokraterna poppar upp lite här och där. Den här till exempel: 😀

Namnsdag idag har Elisabet och Lisbet! Grattis!!

AMF, ett av många pensionsbolag hävdar i sin reklam att allt blir bättre med tiden. Det kan ju vara möjligt på sätt och vis – man blir äldre och förhoppningsvis klokare.  Men det viktiga vad gäller tid, anser jag,  är att den har ett slut.

Våra liv existerar under en begränsad tid. Hur fort tiden går kan till exempel upptäckas då man bläddrar i fotoalbum. Liten ihop med pappa. Och alldeles nyss ung – här med morfar.

Sen kom barnen… …som nu är vuxna. Med en mormor som en gång var en liten flicka.

Här nedan sittande med syster och vänner på trappan till sitt hem en gång…

Ju äldre man blir ju mer märker man hur svindlade fort tiden går och hur väldigt kort livet egentligen är. Går man som bloggaren på kurs i släktforskning får man ytterligare perspektiv på detta med tid.
Här om dagen kom det här fotot ända från Amerika – dit en anfader flyttade en gång. Bilden föreställer min morfars farfar Carl Fredrik Landerholm och hans andra hustru Karolina, som inte var min morfars farmor eftersom hon dog ung.
Min morfars farbror Carl for till Amerika 1888 via Hull i England och hamnade så småningom i Illinois. Nu har jag alltså träffat på en släkting ”overthere”.
Andra rötter ner till 1600-talet har jag hittat och det är intressant att följa släkterna och fantisera om hur de levde och hade det.

När man är liten vill man bli stor, när man är ung vill man bli äldre, flytta hemifrån, få ett bra jobb, hitta kärleken, bilda familj och man strävar och längtar att tiden ska gå fortare.
Men plötsligt upptäcker man att livet har en ände, att det kommer att ta slut. Släktingar avlider, vänner blir sjuka och man får en påminnelse om att allt inte är för evigt. Att det har ett slut.

Tänk om vi fick den här påminnelsen och förståelsen lite tidigare i livet! Tänk om vi lite mer på allvar förstod att livet är för kort för att slösas bort. Att bråk, osämja, krig och elände är fullkomligt vansinnigt att ägna sig åt när varje dag är en unik, skimrande gåva!

Ta tillvara denna söndag. Tänk på vad som är värt något i livet och inte. Glöm bekymren för en stund, skippa tankarna på orättvisor och lev lycklig för en dag. Lycklig över att ha livet kvar – ännu en dag…

Cancerfondens reklam säger: Världens vackraste ord – imorgon.
Ett visst ordstäv säger: Den friske har många önskningar, den sjuke bara en…

Du lever idag – ta till vara den tiden på det bästa sätt som du kan.

Lillemor och Moa har namnsdag idag. Gratulerar!

 Vi verkar få en kallare och ovänligare värld – är det så? Har vi glömt bort omtanke, känslor och empati? Måste vi börja lära oss att krama varandra?
Jag har i dagarna mött människor som får allt att fungera rationellt och praktiskt men glömmer värmen, omsorgen – en kram.

Vi har också sett hur intolerans och främlingsfientlighet mer och mer får fotfäste. Precis som om vi inte alla är människor av kött och blod, med känslor, önskningar och förhoppningar.
Precis som om vi inte alla någon gång varit i behov av stöd, räddning och en tillflykt.

Istället består det tredje största partiet i Sverige av riksdagsmän som går på försvarslösa människor med järnrör och smutskastar andra rasistiskt och sexistiskt.

Idag kommer ETC ut med ett temanummer om rasism där Arboga står i fokus… Åter igen Arboga i media och inte på något bra sätt…

Har vi mer och mer glidit ifrån varandra? Ifrån det naturliga, grunden?

 Ta bara en sådan sak som vargar. Folk skriker i högan sky över ett fåtal vargar i vårt land – istället för att lära sig att leva sida vid sida i respekt.

Hur har vargen en chans när miljöministern i Sverige tycker att 180 vargar är tillräckligt!? Trots att Naturvårdsverket rekommenderar 380 individer – redan det ett lågt antal!  Bild: SVT

Vem var här först – vargen eller människan? Vem har mest rätt till byten i skogen – vargen eller människan?
Borde inte människan vara den som värnar sina tamdjur istället för att skrika på skyddsjakt när vargen tar miste på vilket byte som är ”tillåtet” eller inte?
Är inte vargen i sin fulla rätt att försvara sig mot en jakthund – och kan man kräva att vargen ser skillnad på en drever och en cockerspaniel?

Kylan tilltar men jag vägrar gå med på det!

Hemskt var att läsa om en tragisk händelse utanför Borlänge igår. (Foto: Dalatidningen) En bil med fyra unga män sladdar av vägen i den svåra halka som rådde och bilen hamnar på taket i en liten sjö.
(Foto Metro)Två av männen dör medan två räddas av förbipasserande. Kyla men också värme på ett dramatiskt och svårt sätt.

Våga värna! Våga visa känslor! Leta rätt på hjärtat som klappar där innanför och tänk lite mer med det! Ge en kram ofta, ge flera! Glöm oförrätter, ett liv är så kort.

Vibeke och Viveka är dagens namnsdagsflickor.
Grattis! Namnsdagskalas och fredagsmys! Kram på er!

Kramas mera!
Tänk med hjärtat!

Curry och Wilma kan –
kan du?