Feel in the Blogg

Den här bloggen om ORD påbörjades INNAN ”den nationella katastrofen” kring kultursnobbarnas egen lilla sekt började avhandlas i media – Svenska Akademien alltså!

Bloggaren gillar ord!

Gillar att använda ord. Att ha ett rikt ordförråd. Gillar människor som är bra på ord, dom som kan formulera sig. Gillar Älskling som är duktig på sånt (också!), som uttrycker sig ”intressant” och varierat  – även hans ”dirty talk” uppskattas vid speciella tillfällen.

Bloggaren beundrar människor som kan uttrycka sig och inte alltid prata ”vardagligt” med bara få ord – utan djupdyka lite.  Använda varierat ordförråd och kanske en del bortglömda, ibland lite ålderdomliga formuleringar.

Men har ni tänkt på hur ord kan upplevas olika. Självklart är det trevligare att få orden så här: Snälla, mjuka ord viskade i örat. Än så här:

Ord kan också betyda olika beroende på vem som sagt dem och vid vilket tillfälle. Visst finns det ord man aldrig glömmer – hur banala de än må vara för andra.

Bloggarens mor berättade en gång om hur hennes farmor Alma som liten ville gå på ett frikyrkomöte. Alma hade pratat om det med sina föräldrar som var högkyrkliga och Alma förstod att de inte gillade idén men de sa inte ifrån.
När Alma nästa dag skulle bege sig mot frikyrkomötet sa hennes far bara helt kärleksfullt: – Lilla larva.
Alma vände direkt och gick aldrig på mötet.
Dessa få ord skulle inte betyda något särskilt för någon annan – men för Alma sa de allt.

Vissa ord kan kännas som en klubba i huvudet!  Trots att det bara är några få ord, till synes enkla och ofarliga, i normal samtalston. som blir förödande i sitt sammanhang.

Till och med ord som viskas mjukt i örat kan klubba ner en fullständigt beroende på tillfälle och vem som viskar. För elaka, hårda ord kan också viskas…

Sen kan förstås hårda, förödmjukande ord skrikas ut. Mer ovanligt är det kanske att vråla ut kärleksfullt till någon.

Ord kan såra också om de viskas – beroende på vad som sägs, när det sägs och av vem.   Ord kan kännas som en hård, tung sten när de når ens inre. Förstöra och förgöra.

Sen är förstås det finaste att få varma, mjuka ord i sitt öra. Ord som är som en lätt vind.
Som ljuv musik.

”Dirty talk” kan också vara ljuvligt om man gillar sånt OCH om det sägs av rätt person!

Tänk så laddade ord ändå kan vara! Beroende på HUR de sägs och av VEM – och vid vilket TILLFÄLLE. Så tänk på vad du säger! ”Tala är silver men tiga är guld” – kan vara nog så bra att ta till sig emellanåt.

HÄR lägger vi till dagens katastrofala nyheter… ”Dagarna då Svenska Akademien sprack och utlöste den värsta krisen på 232 år…”

Så här tycker två kändisar… och så här…

Bloggarens inlägg på Facebook:

Nästa från bloggaren: Med följande kommentarer hittills:

Är det pinsamt eller är det pinsamt!!
Bloggens läsare förstår säkert att bloggaren går på Leif GW Perssons linje!

Bloggaren gillar alltså ORD men får inte minsta katastrofkänsla inför tanken att kultursnobbssekten Svenska Akademien skulle kunna gå upp i rök helt!

Lite annat nu – fler tidningsklipp! Bloggaren gillar tidningen Kupé även om det senaste numret inte hade alltför många bra reportage, i bloggarens tycke. Bloggaren gillar t ex inte tramsandet runt Parneviks.  Vem bryr sig om vad dom gör och inte?? Likadant med Wahlgrens, Lailaland och allt vad det nu är som ska visas på TV och nu också i tidningen Kupé.

Dock fann bloggaren det här intressant: En artikel om s k kallprat! Ni vet spontanprat i en kö, på järnvägsstationen, på bussen. Bloggaren är en sån! En kallpratare. Hon gillar att få kontakt på det viset. Livet blir lite lättare då och kötiden går mycket fortare precis som bussresan.

Kupé ger lite tips för den som inte är van kallpratare! 🙂

Tidningen hade också en notis om ”singlism/singeldiskriminering”. Bloggaren tycker inte singel är diskriminerande alls – tvärtom ett privilegium att vara rädd om! Fast det är förstås från person till person hur man uppfattar singelskapet – OCH vad man gör det till.

Annons i tidningen Kupé också! Norsfisket i Arbogaån!
Om det har bloggaren inte hört något i år trots att hon bor i Arboga. Oklart är väl också när norsen kommer. Norsylingarna har ju på något vis kommit av sig denna långa, sega vinter.

Bloggaren är också medlem i Svenska Turistföreningen och då får man den här tidningen:

I det senaste numret finns exempel på övernattningar i naturen som tilltalar bloggaren! Olika sorters tält!
Alldeles speciella tält!
Det kan man verkligen säga…

Den där varianten på klippavsatsen tar bloggaren och avstår ifrån… Däremot att sova under myggnät mellan några träd i skogen en sommarnatt – det ni!

Lite mer klipp ur dagens DN också. Bloggaren gillar smileys eller emojis! Om det skriver DN idag: Om huruvida det är OK eller inte att skicka hjärtögon till chefen och andra! Språkkrönikören Karin Skagerberg avslutar så här i DN om att skicka iväg smileys med hjärtan eller pussar: ”I bästa fall uppfattas man då som ovanligt trevlig, men i värsta fall som oproffsig och lite gränslös.”
Bloggaren går på det där ovanligt trevliga men också gränslösa! Passar bloggaren perfekt!

Se bara vad bloggaren inhandlade på resan tur och retur Åland! Kan det blir trevligare och mer gränslöst!? Jo, det kan det förstås. Särskilt om man är som bloggaren!

Åland, ja. Det blev god mat och dryck och lite annat! Det där ”lite annat” hoppar bloggaren över – hur trevlig och gränslös hon än är. Det finns gränser! Inte för henne – men för vad ni läsare står ut med.

Det här blir det sista  – lagom trevligt men inte särskilt gränslöst!

Ha det bra! Var rädda om er och om varandra! Gå nu inte under för att Svenska Akademien och dess anhang gör det!

Massor av pussar och kramar från den trevliga, gränslösa bloggaren!

Men – som vanligt – goaste pussen får HAN!

– Vilken glass väljer du??

Bloggaren är en sån som alltid väljer den nyaste sortens som GB presenterar för året! Och alltid den mest annorlunda. Den med underligaste smaken.

När hon är utomlands väljer hon alltid en maträtt hon aldrig provat förut – och alltid landets traditionella! Haggis i Skottland! På inälvor och här traditionellt tillagad i fårmage… 
Fast bloggaren fick sin haggis serverad så här:

 I Egypten valde hon kamel!

Alltid det nya, spännande, annorlunda!

Hur har hon blivit sån?? I småskolan var hon en skugga – tordes inte säga någonting och absolut inte sticka ut.
Men före skoltiden och på sin fritid levde hon ut. Tyckte om att skriva. Skrev sagor och berättelser. Fick några publicerade i DN. Gjorde till och med ett eget skriftspråk som hon och kompisen Gittan kunde utan och innan.

 Är det inte så att hon alltid varit en leva-livet-typ?  Fast skolan och mobbingen gjorde henne till en skugga som inte vågade någonting. Som valde det alla andra valde för att inte synas och märkas.

Kanske blev det ännu mer vågat när hon väl ”kom ut”! När hon skulle ta igen allt! Mycket party-party då… Och prova på!!

Kanske blev det också så att hon förstod mer ju äldre hon blev. Förstod att gilla det annorlunda. Det som inte var självklart. Vågade gå tvärtemot alla andra och gjorde det mer än gärna.

Som när brorsan gjorde lumpen och berättade om kompisarna. Att ”alla tjejer gillar Anders” när han pekade ut lumparkompisarna på bild. Fast det imponerade inte på bloggaren. Inte alls. Denne Anders var snygg men inte ett dugg spännande.
Så när bloggaren bläddrade igenom brorsans bilder fastnade hon direkt för en annan! ”– Han! ”utropade hon. ”Honom skulle jag vilja veta mer om!”
När hon fick veta att ”han är helt galen” och ”gör hur mycket tok som helst” så var hon fast! Ju udda desto bättre liksom!

Och på den vägen blev det faktiskt. Peter kom på brorsans muckarskiva och resten är historia. Det är därför det är atlasblomma i brudbuketten också. För att vara tvärtemot och inte bara välja rosor…

Och det där att gå sin egen väg det har fortsatt! Aldrig mainstream! Och inte för att försöka verka cool och annorlunda utan för att det är så hon är – bloggaren!

Så den här bilden som delades på Facebook idag var det självklart att bloggaren delade vidare!

Verkligen en text värd att fundera över! För bloggaren kommer det tankar om att VÅGA VARA ANNORLUNDA! Och att VÅGA GILLA ANNORLUNDA! Och då självklart när det gäller MÄNNISKOR!

 Bloggaren är också en stark typ som håller fast vid det hon tycker om och tror på.  I allt – även kärlek. Så älskar hon – så älskar hon fullt ut och till 100% och det finns ingen annan!
D v s blir hon kär – vilket inte händer ofta (har hänt typ två gånger i hennes liv!) så är det HAN som gäller och INGEN ANNAN. Och då förmodligen en person som andra skulle säga: ”– Men dom där två passar väl verkligen inte ihop!” Sånt prat gör förresten förälskelsen ännu mer spännande! 

Får hon inte den hon vill ha – så får det vara! Det finns INGEN som kan ersätta. INGEN reserv! Ingen Plan B!

ALDRIG – sån är  bloggaren!

Jaha, och vad vill bloggaren ha sagt med detta då!? JO, att våga gå sin egen väg! Våga titta sig omkring och välja nytt, annorlunda. Prova!

OCH dom där människorna som du tycker är ”konstiga” och som du helst inte vill ha med att göra – varför då!?

Ha ett öppet sinne och möt ALLA människor! Antagligen har de där ”konstiga människorna” mycket mer spännande saker att berätta än alla dom andra som måste följa mängden, stöpta i samma form. Hur kul är en mängd likadana kopior liksom!?

Sen måste bloggaren tala om Lill-Babs! Lill-Babs är död! ?? Men en sådan som Lill-Babs kan inte dö! Får inte dö! Lill-Babs har liksom alltid funnits och ska alltid finnas.  Ung, snygg, glad och – levande! En svensk institution. En sådan får inte dö – kan inte dö.

Och Lill-Babs kommer att leva kvar! I mångas minnen och för bloggaren för det som kommit att bli en favoritlåt! Ett favorituttryck: LEVA LIVET!

”Leva livet, nu ska jag leva livet, ja, leva livet, ja, leva livet. Dom ska få se vem dom roat sig med!”
Så kanske en liten mobbad tjej som blivit en vuxen stark kvinna kan känna! LEVA LIVET – NU SKA JAG LEVA LIVET!
Och bloggaren LEVER LIVET!

HÄR kan ni höra Lill-Babs sjunga låten!!

En helt annan sak nu – KATTER! Och Arboga katthem!

På Facebook fanns idag det här inlägget: Om en förvildad kattmamma och hennes unge. Och hur Arboga katthem fångat in och tagit hand om katterna – för att nu kunna placera ut dem, båda tillsammans, i ett nytt hem. Trygga, tama, friska, kastrerade och vaccinerade. Suveränt bra gjort!!

MEN – för att klara sin verksamhet – att hjälpa hemlösa, utkastade katter behövs pengar! Alla som vill stödja med pengar – här kommer kontonummer:

Bankgiro: 5191-2897

Swish: 1230019901

Vill du att pengarna går till ett särskilt ändamål eller katt, ange detta i meddelandefältet.

 Arboga katthem kan du läsa mera om på deras hemsida – klicka HÄR!

En dag i taget! Ja, det är nog bäst att ta det så. Ibland svårt för bloggaren som gärna rusar sta… Skylten på väggen, en gåva från vännen Britta, påminner henne om att ta det lite lugnt. ”- Take it easy för fan”, som hon och kompisen fick höra när det levdes rullan i unga dar. Nu levs det också rullan men kanske lite, lite mer easy då… Men inte mycket!!

Lite bilder så från Chinatown. Hos bloggaren seglar det alltid upp rosa moln…

Och våren är i antågande, banne mig!! 🙂 SOM vi har längtat!

Ha det nu så bra! Sköt om er och var snälla mot varandra! Livet är kort! Kramar till alla som behöver och vill ha. Pussen går dock bara till HONOM!

Nä, nä, nä – det blir inget sånt alls i denna blogg idag!  Booooring!
Idag blir det en blogg utan lurendrejerier eller skämt. Men en blogg utan skyddsnät…

Idag är det inte bara dagen då det ska aprilskämtas (inte bloggaren!!) utan också påskdagen. Påskhelgen – ännu en högtid då familjer ”ska” träffas. Då man ska fira tillsammans – umgås – mat och dryck.

För bloggaren kan sådana helger och högtider istället bli tillfällen att fundera. Tänka på hur och varför? Och med vem? Ett litet blått tågs typiska drag kanske.
För den som inte har en aning om vad bloggaren menar med blåa tåg – så kan hon hänvisa till tidigare blogg där ”Det lilla blå tåget” får sin förklaring.
En barnbok, ett litet tåg som visar sig starkt och som aldrig ger upp, en mamma som läser sagan för sin dotter och dottern som sen kom att bli ett litet blått tåg.

En dag att fundera på alltså. Tänka på vi och dom, han och jag, jag och hon – och så dom där andra. Ett vi, ett dom eller ett ”tillsammans”?
Varför och varför inte? Möjligt eller kanske omöjligt?
Tankarna går. Blir till beslut – som sen förkastas. Blir till nya idéer – som läggs till andra. Funderingar hit och dit. Agera eller inte? Strunta i det – eller ge sig hän? ”- Varför skulle jag??” eller ”- Varför inte!?”

”När det du tänker göra kan förstöra allt – eller vara det bästa du gjort…”

Och hur vet man svaret? Hur vet man vad som är rätt och fel? Hur vet man när man ”lägger sig i sådant man inte har med att göra” och när det är dunk i ryggen och ”- Fan, vilket civilkurage!!”

Svaret är: MAN VET INTE! 
Du vet inte förrän efteråt… Framgång! Eller katastrof…
Det du vet – om du är ett litet blått tåg – är att det inte finns någon återvändo. När tanken slagit rot. När funderingarna pågått väldigt länge. När det ena har gett det andra medan tiden gått – så har det bara varit frågan om en transportsträcka – mot slutmålet: AGERA!

AGERA – utan skyddsnät. Gå på magkänslan. Den är sällan fel. Men fast magkänslan kan vara helt rätt kan resultatet ändå bli dåligt – just nu – för att alla inte hinner med – för att allt behöver ta sin tid – för att allting inte är svart och vitt – för att det krävs förståelse, vilja och mod. DU har modet – men hur är det med dom andra?

Det är sådana här egenskaper som gör att en del är rädda för bloggaren. Tycker att det är obehagligt att komma henne för nära – ”för man vet ju aldrig vad som kan hända”... Medan andra känner tvärtom. Bloggaren bryr sig inte – hon kan bara vara den hon är.

Sån är bloggaren! Stark intuition. Gå på magkänslan. Och – måste agera! Det kan röra många olika företeelser och angelägenheter. Både långt borta och nära. Både lyft och sänkningar. Både oroligt svårt och jublande lyckokänsla – men alltid spännande.
Bloggaren har flera uppslag och flera planer – nära i tid och längre bort. Om olika saker. Tills dess att det kommer till ett avgörande så fortsätter tankeverksamheten – transportsträckan – mot målet.

I morse tänkte bloggaren på hur ”små ting” kan vara det som får hjulen att snurra, som gör livet värt att leva. Då stämde dagens visdomsord rätt så bra in: ”Våren är den tid då unga drömmer och gamla minns”. Det är bara det att bloggaren gör alltihop! Drömmer! Minns! Och LEVER! Lever ut sina känslor och önskningar.
Hon tänkte på känslor, välbefinnande – enkla ting som inte kostar något.  Att gå barfota i sommarvarmt gräs. Plocka solvarma smultron och stoppa i munnen
Att vada ut i sjön på landet i juli –
och låta vattnet omsluta sin nakna kropp.
 Att vara tillsammans med sina barn – i fullständig harmoni. Höra deras lyckliga skratt och bara må bra.
Att ha en familj som även består av katter!
Curry:
Felix:
Och Vilda Wilma:

Att åka ut till Honom och se in i hans mörka ögon och omslutas av hans värme.

Inga dyra saker – utan sådant som finns nära – som gör en lycklig. Enkla, kanske till och med lite vardagliga ting för en del. Det är också något att tänka på – lyckan över det vardagliga. Precis som bloggaren gör!

”Våren är den tid då unga drömmer och gamla minns” – nej, så här är det: VÅREN ÄR DEN TID DÅ ALLA DRÖMMER OCH MINNS! Har ingenting med ålder att göra!
Som vanligt alltså.

Eller så här! Ännu bättre: MINNAS OCH DRÖMMA! DRÖMMA, LEVA LIVET OCH SEN MINNAS IGEN! Året om! Inte bara på våren!
LEV LIVET!! Sluta tänk ”om” och ”men”! Livet är alldeles för kort för att inte våga!
Slå på känslorna nu – och även magkänslan!! Och LEV – LEV LIVET!!

 Då kan man hamna på en pub i England! Eller ute på en gård på landet! Huvudsaken att du går på känslan, litar på den och VÅGAR!

Så blev hon med tiden! Den där bloggaren!  Ett litet blått tåg – för känslan, för att göra det man tror på och att aldrig någonsin ge upp.

Du som är ung tycker kanske att livet känns väldigt långt, nästan oändligt. Du tycker att du kan skjuta upp saker och vänta – för det finns ju tid. MEN – ingen vet hur lång tid vi får! Så lev NU!
Dom som är 40+ vet vad som gäller! GO FOR IT! LEV LIVET!!

Ett urklipp ur dagens DN säger en del:

Från hjärtat, med känsla  – som vanligt!

Var rädda om er. Ta hand om varandra. Men framför allt: GÅ PÅ KÄNSLAN OCH LEV LIVET!!
Kramar till alla som vill ha – men mumsigaste pussen den får bara HAN!

Imorgon är en annan dag –
om du har tur…

När bloggaren var liten läste hennes mor den här boken för henne. Om det lilla blå tåget som var så litet men som ändå klarade av saker som ingen hade trott att det skulle klara.

Liten och oansenlig upptäcker den att det stora fina loket som ska dra alla julklappar till barnen har gått sönder.

Men det lilla blå tåget kan inte låta barnen bli ledsna utan tänker göra vad det kan!

”I think I can”!

”Jag tror att jag kan – jag tror att jag kan – jag tror att jag kan”! Och visst kunde det lilla blå tåget! Mot alla odds och mot alla som inte trodde på det – drog det lilla blå tåget alla vagnar med julklappar upp för berget och ner sen till barnen som väntade!

Bloggarens mamma läste den här boken många gånger och kom att kalla bloggaren för ”Det lilla blå tåget”. När allt kändes svårt och hopplöst för bloggaren  – påminde mamman henne: ”- Du är ju det lilla blå tåget. Du klarar det.”

Och så har det nog fortsatt. Bloggaren har gett sig in i situationer som verkat övermäktiga för ett litet blått tåg. Ibland har det gått bra, ibland inte – men det viktiga har varit att försöka.

– Vad handlar det här om?? – Hur kan någon bli ett blått tåg??  Så tänker ni som läser kanske?

 Jo, med tiden och med erfarenheter lär man sig. För bloggaren är det viktigt att alltid försöka. ”I am the girl who decided to go for it”
– och det gäller det mesta – alltid!

 Och vad är det då som måste göras??

Det vet man om man är ett litet blått lok… Man vet i sitt hjärta vad som är rätt och fel. Det gäller bara att göra det rätta. Och – det är inte alltid lätt…

Den där känslan. Känslan som blir starkare och starkare. Den kallas magkänsla.

”Lita alltid på magkänslan. Din hjärna kan luras och ditt hjärta är en idiot men magkänslan kan inte ljuga.”

 Magkänsla eller intuition är en instinkt som en del bortförklarar och struntar i. Bloggaren är säker på att denna instinkt är nedärvd i generna sen urminnes tider. Ett lite djuriskt beteende som inte enkelt kan förklaras men som kan rädda en ur svåra situationer men också få en att göra rätt val.

Kändisar litar på magkänslan! Oprah Winfrey:

Steve Jobs:

OK – om man nu lyssnar på sin magkänsla och bestämmer sig för att gå på den. Och det gäller något väldigt viktigt. Någon som kan påverka både en själv och andra. Hur lätt är det då att gå på magkänslan!?

Inte särskilt lätt, om du frågar bloggaren.  Man står där på klippan och tänker: ”- Vågar jag? Vågar jag ta steget? Hoppet rätt ut i det okända?”

Men är man som bloggaren så tar man språnget! Hoppar och faller! Och man vet inte hur man kommer att landa… Blir det mjukt och skönt – eller stenhårt, iskallt…

Men man hoppar ändå – bära eller brista – för man måste! För magkänslan säger en det.

När man är ett litet blått tåg och ser enorma svårframkomliga berg framför sig så ger man sig inte. ”Do what is right, not what is easy”. ´Man gör det som känns rätt även om det är svårt.

 Bloggaren har fått hånfulla kommentarer, blivit idiotförklarad och trakasserad för att hon ”vågar”.  Folk har snackat skit och några har vänt henne ryggen.

Men det finns folk som jublat också!  Som tackat. Som tyckt att bloggaren är modig som vågar. Att hon har civilkurage.
Bloggaren har allra mest uppskattat dom som stod där intill när hon skulle ta språnget och våga  – och DÅ trodde på henne. Att inte känna sig alldeles ensam innan steget ut i tomma intet.

Ibland känns det särskilt svårt – det där språnget, att våga. Det kan då handla om vänner, människor som står en väldigt nära.
Men då tänker bloggaren så här:
”Falska vänner säger bara det jag vill höra. Riktiga vänner är inte rädda för att berätta sådant som jag kanske inte vill höra.”

Bloggaren vill vara en riktig vän.  För att hon bryr sig om vännen.   För att hon vågar bry sig om även när det känns tufft.
Att bry sig om – på riktigt och visa det.

Även om det blir svåra sanningar som måste levereras. Som gör ont. Som kan göra andra upprörda också.

Eftersom bloggaren är en sån här – – men också har ett stort och varmt hjärta så gör hon inget av ondska, hämnd eller girighet. Hon vill väl – alltid – även när det gäller ”fiender”.

Bloggaren tänker ibland på s k ”eftermälen”. På Wikipedia kan man läsa den här förklaringen på ordet eftermäle, citat:
”Vad som sägs (förmäles) om en person efter döden; summering av livet, sammanfattande omdöme, dödsruna, levnadsbeskrivning, biografi.”

”Ingen är så dålig som när han gifter sig eller så bra som när han dör” – är ett uttryck. Det uttrycket visar på alltför överdrivna ”sänkningar” liksom hyllningar. T ex när en god vän lämnar kompislivet för att stadga sig – ingen kompis är så dålig som då. Eller när man överdrivet hyllar en död med lovord om hur bra han har varit!
Det är så dags då…
Bloggaren tycker att det känns märkligt och skevt att stå vid en kista och tala om för en död person hur bra han var en gång. Om det dessutom kanske är första gången man berättar det för den döde…

Tycker du om någon – säg det idag!
”Kom inte till min begravning och visa hur mycket du brydde dig om mig – visa mig det idag – medan jag är i livet!”
Vem vet – den döde kanske kan protestera! Som på den här bilden som visar en ”säkerhetskista” från 1800-talet då man var rädd för att bli levande begravd. Den skendöde kunde sen ringa i klockan nere ifrån kistan för att påkalla uppmärksamhet. Så se upp! Säger du något överdrivet känslosamt vid graven till någon som du inte brydde sig särskilt mycket om medan han levde så kanske personen ringer i klockan…

Så VÄNTA INTE med att visa att du bryr dig!  Visa omtanke och värme IDAG – innan det är försent.
Och även om det innebär att du måste uppbåda allt mod och all kraft för att säga en svår sanning till en vän.

Välj rätt tid!
Och våga göra det DU anser vara rätt!

”Thoughts from a crowded brain”! En rejäl blogg idag igen från Susslightning!

Som fortsätter på sin upptrampade väg.
Den väg som startade med ett litet blått tåg en gång.
Fast någon medalj har det inte blivit. Det hon fått istället är ett rent samvete, en omsorg om andra och att aldrig någonsin ge upp! Även det kom hemifrån. Bloggarens mor sa alltid: ”Upphör aldrig att kämpa för det du anser vara rätt”. Och på den vägen är det!

Liiite liiite annat också! Unga i USA kräver stopp på våld och vapen.
Porrstjärnan Stormy Daniels börjar berätta!
Ska de unga och kvinnorna fälla pajaspresidenten – äntligen?!
Allt i DN om du klickar HÄR!

 Lite påsk också.
För påsken är ju snart här. Om bara några dagar är skärtorsdagen inne och sen rullar det på. Något som inte rullar på alls är våren… -3 och snöfall imorse hos bloggaren. Inte kul!

Bloggarens ena son är nu i Hongkong så han slipper ruskvädret. Den röda pilen på kartan från Flightradar24 visar planet på väg från Arlanda och den långa resan mot Asien.

Så där ja, nu knyter vi ihop säcken för denna gång. Ha det så bra nu allesammans! Påskpussar och kramar i mängd nu när påsken närmar sig!

OCH – som alltid – blötaste, mumsigaste påskpussen går till ”ni vet vem”!! 

Bloggaren fortsätter som hon gör. Det är därför hennes dörr ser ut så här: Texten som får igång henne om hon skulle tappa fart! 

Och den lilla lappen på dörren säger så här:

WATCH ME!!!

SÅÅÅÅ SKITTRÖTT!!!

Så känner man sig ibland. I alla fall gör bloggaren det. När det rinner över. När det blir FÖR mycket.
Och då talar inte bloggaren om utbrändhet den här gången. Det handlar istället om när vissa företeelser blir too much.
SKITTRÖTT! Skittrött på feminister! Skittrött på ”lokaltidningen”! Skittrött på en hel del annat! Med andra ord – SKITTRÖTT!

Bloggaren blir skittrött när det bara blir toooo much – så varför inte börja med ”me too”!

Bloggaren har fått utstå en del spott och spe för att hon vågar protestera mot hur felaktigt uppblåst Metoo-rörelsen har blivit. För som kvinna får man inte protestera när det gäller detta drev. Man klubbas ner direkt av andra mer s.a.s. inkonsekventa feminister som anser att är du inte med så är du mot. Att försöka få till en balans finns inte på kartan!

Bloggaren har skrivit om det tidigare! Att när kvinnor hetsar varandra att dra upp gammal byk för att avrätta män offentligt förskjuter de det verkligt viktiga med #metoo.
10-20 år gamla händelser, ja kanske ännu äldre, tar udden av rörelsen. När det viktiga är vad som händer många kvinnor NU, idag, 2018!

Ett omvänt drev mot kvinnor vore helt otänkbart! Föreställ er det i svensk media! Män i grupp som hänger ut enskilda kvinnor offentligt med namn anklagade för grova brott.

När osakliga, falska anklagelser görs och när anspelningar och skvaller får män att förlora jobbet, ja till och med ta sitt eget liv – då har det gått för långt!

Kulturhuset Stadsteaterns förre vd Benny Fredriksson. Benny Fredriksson är död. Han tog sitt liv som en följd av #metoo och drevet som fick honom att lämna sin post.
Så här kan man läsa i Svenska Dagbladet, citat:
”– Efter att under 16 års tid ha vigt sitt liv åt att leda och utveckla Kulturhuset Stadsteatern lämnade Benny Fredriksson abrupt sitt livsverk till följd av ett gränslöst mediedrev. Det var både fruktansvärt sorgligt och orättvist. Hos honom skapade det ett sår som icke gick att läka. Det är en stor tragedi, säger Sture Carlsson, tillförordnad vd i pressmeddelandet.”

Vidare i SvD, citat: ”Men i december 2017 lämnade Benny Fredriksson chefsrummet vid Drottninggatan, efter att ha anklagats för en hård ledarstil i kölvattnet av metoo.”
Läs artikeln i SvD HÄR!

Så här skrev Aftonbladet den 5 december 2017 om Benny Fredriksson, citat:

”Vd Benny Fredrikssons hårdhänta ledarstil har skapat en tystnadskultur på Stockholms Stadsteater.
Personalen liknar honom vid en oberäknelig diktator som pressat fram en abort, sextrakasserat personal och upprepade gånger låtit manliga skådespelare begå övergrepp utan åtgärd.
– Alla som jobbar på Stadsteatern är rädda för honom, uppger en tidigare anställd.”

Och vidare i artikeln som ni kan läsa i sin helhet HÄR:

”Vi som vittnat mot Benny Fredriksson anser att den givna konsekvensen av #metoo och #tystnadtagning är att rikta blickarna mot de verkliga makthavarna, i detta fall Benny Fredriksson, som suttit som fast anställd teaterchef/vd för landets största teater i 15 år.
Missförhållandena och tystnadskulturen på teatern är vida känd. Ändå sitter han där. Hur är det möjligt? Pengar? Politik? Vem är ansvarig?
Hjälp oss att frigöra alla de resurser som finns på Stockholms Stadsteater. Hjälp oss att rensa i de översta skikten för att låta konsten få ny fart. Hjälp oss att få bort Benny Fredriksson så att någon annan kan ta vid.”

Längst ner i Aftonbladets artikel står följande, citat:
”Fotnot: Aftonbladet publicerar Benny Fredrikssons namn, trots att han själv inte vill svara på våra frågor.
Orsaken till namnpubliceringen är att Fredriksson, närmare ett dygn efter han fick frågorna, genom Stadsteaterns presstjänst meddelade att han överlät till stadsdirektör Ingela Lindh, att svara. Hon är vd för Stockholms Stadshus AB.

Lena Mellin, tf ansvarig utgivare”

Det är så där ett mediedrev går till! Benny Fredriksson ”ville inte svara på frågor” och därmed är journalistens ord lag!
Det är så pressen med hjälp av #metoo avrättar människor!

Bloggaren vet! Hon känner till Lena Mellin sen förr.  Bloggaren blev själv utsatt för ett drev dygnet runt i samband med bildandet av Fi – Feministiskt initiativ.
Det hjälpte inte om vad bloggaren svarade. Journalisterna tolkade hennes ord som de själva ville. När bloggaren gick med sin dotter till skolan en morgon 2005 fanns Aftonbladets löpsedel utanför Kajs Tobak i Arboga med bara bloggarens ansikte och rubriken ”Fi-ledare försäkringsbedragare!”

Den alltid mindre nogräknade Försäkringskassan gick på skvallerpressens linje och tog bort bloggarens sjukersättning. Bloggaren vägrade acceptera och drev frågan vidare. När hon vann i tingsrätten skrev Aftonbladet ingenting…
Bloggaren hade inte ljugit, var ingen bedragare – och fick tillbaka sin sjukpeng. Men det tyckte inte journalisterna var intressant att skriva om…

Det är så den tredje statsmakten i Sverige avrättar folk!

Tursamt nog tar nog inte de flesta som drabbas livet av sig – så inte heller bloggaren. Men man dör kanske en smula ändå när man blir trampad på, orättvist behandlad, uthängd och förtalad. När det inte går att försvara sig. När vad man än säger vänds till ens nackdel. Och om man sen blir av med jobbet eller sin sjukpeng.

Och detta med den tredje statsmaten – media – har bara blivit värre sedan allt går blixtsnabbt via internet. Lite om det kommer senare i bloggen.

Bloggaren gillar alltså inte drev – absolut inte! Därför hänger hon inte på metoo-drevet heller.
Bloggaren älskar män och anser att de allra flesta män är hyggliga individer som respekterar människor och då även kvinnor…

Män är dessutom kontaktbara – man kan föra en diskussion med de flesta av dom och då ta upp åsikter och beteenden som känns märkliga.

Män kan också ändra sig. Män som gjorde idiotiska saker för 20 år sedan kan faktiskt ha lärt sig ett och annat under åren som gått.

Via Metoo och märkligt tänkande hos en del kvinnor som urholkar och förstör ordet feminism kommer bloggaren in på just FEMINISM!
Bloggaren kallar sig feminist. Hon är för jämställdhet och alla människors lika värde. Därför vägrar hon att acceptera att detta skulle vara feminism!

Bloggaren är innerligt trött på att feminism är lika med manshat!
Att feminism ska vara någon sorts hämnd på ALLA män för oförrätter som drabbat en del kvinnor och som dessutom kan ha hänt långt tillbaka i tiden. Som någon form av arvsynd.
Så når vi inte samarbete! Så kommer vi inte framåt! Att acceptera varandra och respektera varandras olikheter – så kan vi nå ett för alla bra resultat.

Feminister, ja. Det är inte säkert att vem som helst ”får” kalla sig feminist heller – inte ens kvinnor… För andra, mer rabiata feminister (HU! Får man skriva så!!??), bestämmer vad som gäller. (Tecknat av Fanny Åström)

Hurra! För det finns andra kvinnor och feminister som tycker som bloggaren – d v s vägra manshat för samarbete! Här är två! Cissi Wallin, svensk TV-och radioprofil:

Kate Nash, engelsk sångerska och musiker:

Som feminist tycker bloggaren att JÄMSTÄLLDHET MELLAN MÄNNISKOR är det viktiga!
MÄNNISKOR – inte könstillhörigheter!
 Om man googlar på antalet gender/könstillhörigheter så kan man få fram 63 stycken (!) eller över 100 ibland(!!).
Och om du använder FEL benämning kommer du att bannas HÅRT av de feministiska könstillhörighetspoliserna!
Så här kan det se ut när man är rädd för könspolisen!?  

 I en artikel läser bloggaren att ”Facebook ”godkänner” 56 olika könstillhörigheter”… Oh, my God…

 VAD ÄR DET FÖR TOKIGHETER!! Att trampa runt i denna sörja ger inte mer jämställda löner eller mindre kvinnomisshandel i Sverige!
Det minskar inte bortgifta småflickor och hedersvåld – inte heller gruppvåldtäkter i Indien eller i andra delar av vår värld.
Det ger inte alla människor (också kvinnor!) rösträtt och rätt att föra sin egen talan!

RESPEKTERA DIN MEDMÄNNISKA OAVSETT  – DET ÄR FEMINISM FÖR BLOGGAREN! Då gör vi det hela betydligt enklare!

Facebook, ja! Då kommer bloggaren in på ännu ett ämne som hon är skittrött på! Facebook som med rapidfart skvallrar runt rykten bland dina vänner och som avrättar folk via kvällspressen.

Facebook som har gjort en del beroende! SÅ SJUKT!!
Artikeln i DN kom upp i samband med att Facebook hamnat i blåsväder för att man samlar och vidarebefordrar privat information. Läs HÄR!
Om Cambridge Analytica, kan du läsa HÄR i Dagens Nyheter!

Ur artikeln, citat: ”Den aktuella anklagelsen mot Cambridge Analytica är att man sedan 2014 samlat in uppskattningsvis 50 miljoner Facebook-användares uppgifter.”

Prova att stänga av Facebook ett tag! Det kommer att göra dig SÅ GOTT! Logga inte in, helt enkelt!
Lev ditt liv utanför datorvärlden och internet! Det går faktiskt!! 

Skittrött på mer!! Ja, ett ämne som några som läser bloggen kanske känner igen. Lokaltidningen som inte är lokal…

För drygt en vecka sedan, lördagen den 17 mars, var det 10 år sedan en fruktansvärd händelse inträffade i Arboga. Ett brutalt mord på två små barn och mordförsök på deras mamma. En händelse som skakade hela Sverige och fick alla att känna till vad ”Arbogamorden”  betyder
– liksom ”Arbogamamman”.

10-årsdagen uppmärksammades av många som samlades till minne av Max och Saga. Men lokala Arboga Tidning såg ut så här måndagen efter: Ingenting på förstasidan om minneshögtiden för två små mördade barn från Arboga. Man fick bläddra många sidor in i tidningen för att hitta halvsidan.
Det kallar inte bloggaren en ”lokal tidning”!

 Detta som pågår med Arboga Tidning gör det lättare att acceptera att stan inte längre har någon lokaltidning. Man glömmer bort den när den varken känns lokal längre eller kommer varje dag.
Det händer faktiskt att man helt glömmer bort att titta i den. Den blir liggande där på bordet – ointressant. Det finns ju ändå inte mycket lokalt i tidningen. Så vem bryr sig?? Den får gå rätt i kassen för återvinning!

Inget förnyande av prenumerationen är aktuellt. Bloggaren är skittrött på fakeblaskan!

Bloggaren är dock en rättvis person.En artikel i tidningen har hon tyckt om på senare tid. Den här: Vargen överlevde den sjuka licensjakten! Det hände sig i och för sig i Kolsva – men orten ligger nästgårds.

Lite annat lokalt som bloggaren gillar fås via Magazin24. Det här: Att Arboga kommun avstår från fjädrar i sina påskris av djuretiska skäl. Sånt gillas!
Men det var alltså Magazin24 som levererade den nyheten till bloggaren.

Ni märker kanske att bloggaren börjar glutta ut från sin bubbla igen. Det är lite mera fart på henne så att säga – och väldigt mycket som hon vill ha sagt…
Utbrändhet och för många ledsamma händelser kan få bloggaren att rasa ihop. Då är det skönt – och dessutom nödvändigt – att stänga av. Koppla ur, koppla av och gå in i en skyddande bubbla.

Men det finns hopp! Precis som när det gäller våren! För så här såg det ut i Chinatown på förmiddagen. Nu ser man ju grusgången och himlen skymtar blå!

Gångvägen mot garagen – där har is och snö smält! Hurra!

Och för bloggaren som har huvudet lite under armen just nu så låg den här lappen på nattduksbordet…

Bloggen avklarad! Bloggaren har gjort sig av med en hel del av det som legat och pyrt och som hon är SKITTRÖTT på! Men det finns mer – gissa om det finns mer…

Ha en fin söndag! Imorgon är en annan dag.   Då mår nog bloggaren ännu bättre och kan börja leva efter den vanliga devisen…     WATCH ME!!!

Pussar och kramar till dom som behöver! Värsta smällkyssen till Älskling – självklart!

Vi ses – om ni vågar! 😉