Feel in the Blogg

För en tid sedan fick bloggaren ett brev där man kunde se att avsändaren hade att göra med tarmcancer. Det kändes inte helt trevligt. Man undrade verkligen vad det kunde vara…
Hade någon läkare hittat något oroväckande i något prov från länge sen – eller var det kanske effekten av att vara blodgivare – cancer hade upptäckts…

Det här innehöll brevet:
200 000 personer i Sverige har slumpmässigt valts ut till ett deltagande i en screeningstudie om tjocktarmscancer.
Bloggaren hade det tvivelaktiga nöjet att ingå bland de 20 000 som ska få genomgå en undersökning av tjocktarmen, så kallad koloskopi.

Den som har lite koll på undersökningar vet att just koloskopi inte tillhör de trevligaste… Och så här står det i medföljande brev: Informationen talar om att ett långt, smalt, böjligt instrument med en kamera längst fram förs in i ändtarmen och vidare genom tjocktarmen till nedre delen av tunntarmen…
 Man informerar om att undersökningen kan vara obehaglig och smärtsam men då kan man få smärtstillande och lugnande medel…

Där står också att laxering måste till och att ”relativt stora mängder laxervätska” måste drickas… Att proceduren som tar några timmar kan upplevas besvärlig…

Dessutom står det att undersökningen inte är helt riskfri. Instrument kan felaktigt skada och göra hål i tarmväggen…

Om man trots allt detta känner att ”- OK, för en rejäl slant skulle jag kanske kunna tänka mig att göra en insats mot cancer.” – så väntar det här beskedet i brevet: Denna ”inbjudan” är kostnadsfri!!

Man tror knappt sina ögon! Det måste vara rejält nergrottade forskare som tror på människans totala hängivenhet att ställa upp för den medicinska forskningen när undersökningen aviseras som ”kostnadsfri”!!
Man får inte ens reseersättning till sjukhuset – i bloggarens fall Västerås – om man tänkt sig att ställa upp!!

Hur många ideella självplågare finns det i landet? Och hur många av dessa tillhör de 20 000 utvalda??

Någon tänkte rejält fel här! Bloggaren tänker definitivt inte ställa upp!

Påminnelse efter påminnelse har droppat in – men NEJ, bloggaren tänker inte skölja tarmen i flera timmar, få något uppkört i baken, skrika efter smärtstillande och lugnande för att sen riskera hål i tarmen.
Lockas det inte med tusenlappar så blir det inte ens en seriös fundering på det hela!

Idag är det 13 november – 1 månad till Lucia!  Bloggaren har redan införskaffat något som har med jul att göra.
Om det blir det imorgon!  

Bloggaren har sagt det förut och det tål att sägas igen – Bärgslagsbladet/Arboga Tidning har verkligen ryckt upp sig!

Intressanta nyheter i tiden – det är vi inte helt vana vid! Arboga Tidning i måndags, 10 november 2014, såg ut som på första bilden. ”Jag såg mitt skinn spricka av värmen” – handlar om den enorma branden i Västmanland i somras.

I en mycket intressant och även gripande bilaga kan vi ta del av händelsen under de dagar branden och släckningsarbetet pågick. Bloggaren fick tårar i ögonen av flera reportage och genom bilagan förstod man mycket bättre omfattningen av branden. Förlopp och konsekvenser som bara de känner till som befann sig i katastrofområdet.

Annat togs upp igår, tisdag: Om den snedvridna modevärlden där kvinnor ska vara storbröstade men ändå trådsmala och hålla sig på sin kant medan män ska vara stora och starka, riktigt macho!

Tidningen tar upp Lindex reklam för långbyxor som kritiserats hårt: Exakt samma byxa men byxorna till vänster visas tufft, bredbent upp för killar medan byxorna till höger som är avsedda att locka tjejer – där står personen blygt med fötterna ihop. SÅ dåligt! Fy skäms Lindex!

Lindex är verkligen inte ensamma om stereotyp reklam och märklig uppdelning män och kvinnor när det gäller kläder.  Bloggaren har en väninna i Västerbotten vars barnbarn Uma helt sonika skrev till H&M och klagade på att tröjan hon ville ha bara fanns på den så kallade pojkavdelningen!
SÅ bra gjort och hennes agerande fick stor genomslagskraft. Se HÄR på Sveriges Radios hemsida och HÄR i Aftonbladet. Heja Uma!!

Blir du förbaskad på någon reklam eller reagerar på diskriminering?
Anmäl!

Tidningen lockar också till sig intressanta insändare – som den här som bloggaren tycker var otroligt bra! ”Tvånget” bland unga att dricka eller använda droger! Verkligen aktuellt nu när drogen Spice florerar särskilt i skolorna!

Bra jobbat Bärgslagsbladet/Arboga Tidning! Fortsätt så!!
HÄR hittar du insändaren! HÄR hittar Du Bbl/AT!

Hösten är mild. Grön och skön och till och med lite solsken emellanåt! Sådant gillas! Bloggaren räfsade ihop de sista löven här om dagen! 🙂

Jaha! Så här ser det ut idag också!!

Bloggaren lovar bättring till morgondagen! För det finns mycket att skriva om nu!! Till dess en rolig bild från Facebook. En bild som de flesta kattägare känner igen sig i… 😀

Måndag, måndag… Dags för en paus!

Återkommer kanske imorgon, tisdag!

Fars dag idag. När jag vandrar till barndomshemmet där mamma väntar men där pappa inte längre finns – så känner jag igen alla husen och alla människorna – från förr…

Villorna på Borgaregatan i Arboga. Jag kan räkna upp dom allesammans de som bodde där – Flickorna Thuresdotter efter pappa Thure Andersson – Guggu, Agneta, Gudrun och Gerd hette döttrarna som bodde under en av mina pilar.

”Bull-Gunnar” Andersson med familj, vår ena grannfamilj – Danielssons, och på höger sida Håkan Hallin med föräldrar. Sen familjen Hellkvist där mannen körde taxi och hade en jättefin gammal taxibil parkerad på gatan.

”Änkan” minns jag faktiskt inte vad hon hette – kunde inte namnet ens som liten. Minns bara att hon en gång gjorde min bästa lekkamrat väldigt ledsen när hon talade om för grannbarnen att Gittan inte bodde hos sina ”riktiga föräldrar”… 🙁

Sen kommer Gladers, familjen Gustavsson och därefter Petterssons som hade fyra barn varav de två sista var tvillingar.
Idag finns mamma och Gladers kvar – alla andra är borta eller har flyttat.

Mitt emot vårt hus bodde familjen Svanström – mamma Brita, pappa Folke och döttrarna Viveca och Ulla. Tjejerna var så snygga och vi småflickor såg upp till dom. Ibland tog Ulla med mig på en cykeltur på stan – jag satt på hennes pakethållare. Mäktigt för en småunge!
Nästan hus innehades av familjen Stenbacka – Elle, Eleonor, lekte jag med ibland.

En sidogata till Borgaregatan är Belitzgatan. Via Google ser jag att en Salomon Sigfrid Belitz levde i Arboga på 1700-talet och har alltså hyllats med ett gatunamn.
Längst bort på gatan som fortfarande är Borgaregatan ses huset där polisen Forslöw bodde, en mycket respektingivande konstapel! Därefter bodde familjen Larsson.
På Belitzgatan 1A bodde familjen Rytte. En av sönerna, Peter Rytte, skjutsade mig hem på sin motorcykel en gång. I 3A bodde Gunilla Sköld med sin mamma och i radhuset efter, 3D, bodde min lärarinna i småskolan, Alice Hedlund, en sträng lärare av den gamla stammen med särskilda favoriter…

Belitzgatan åt andra hållet. Till höger bodde Holger Hudd med fru och sonen Kenneth – i huset efter, Leni med sina föräldrar.
Det röda huset till vänster var konsumbutik när jag var liten.

Här är huset som hade både särskild mjölkaffär och specerihandel.  Nu är vi på Kungsörsvägen.
När jag var två år, skulle fylla tre i september, gick jag själv och handlade mjölk i en 1-liters mjölkflaska. Mamma var hemma med min nyfödda lillebror och skickade med mig en liten portmonnä med pengar och en lapp på vad jag skulle handla. Lappen lämnade jag till tanten i mjölkaffären för jag kunde ju inte läsa.
Ibland var jag rädd för Kalle Nyselius, som bodde med familjen mitt emot. Han kunde sitta utanför affären ibland.

Kungsörsvägen har också radhus och i 8C bodde min bästa vän och skolkamrat Cecilia Olsson med mamma Karin och pappa P-O samt systern Kerstin.
Intill bodde Kickan Hambn med sin mamma Stina. Tant Ka kom ibland och hälsade på. Mitt emot ligger huset där familjen Sjökvist bodde – Ing-Britt var ett år yngre än Cecilia och mig.

Huset till vänster fanns inte när jag var liten. Där låg istället Arboga BB där jag föddes. Så småningom blev det sjukhem och jag sommarjobbade där som 16-,17- och 18-åring. Jag städade ihop med Margit och Inga – två underbara äldre kvinnor som lärde mig mycket.
Efter huset skymtar Gäddgårdsskolan där jag gick i 9 år.

Rakt över ån, mitt emot sjukhemmet och skolan låg AB Arboga Maskiner, bäst i världen på borrmaskiner. Där jobbade min pappa Göte som verkstadschef och han hade sitt kontor i det gula huset utmed gatan.

Kempes kiosk låg långt där borta där den vänstra pilen visar. På andra sidan Arbogaån låg de gamla hamnmagasinen som sedan revs. Intill hamnmagasinen kom ambulerande tivolin ett par gånger om året. Dit kom bland andra Kronvalls Tivoli och dödsföraktande män åkte motorcykel på lina!

Det var tider det – ihågkomna på en promenad i pappas kvarter så här på fars dag…

Pappa, ja – – min pappa Göte!

Älskad far när jag var liten
och när jag blev vuxen.

Hur gärna jag skulle ha velat säga GRATTIS på Fars Dag om jag bara hade kunnat…

Men flaggan är hissad – – och hans grav är besökt.
Ett hjärta, ett ljus och vita rosor till älskade pappa…

Glöm inte pappa idag – din egen pappa! Är han i livet – hälsa på honom! Ring honom!
Är han borta – stanna upp en stund och minns. Nu är dagens predikan slut…