Feel in the Blogg

”Janis – little girl blue” –
är en dokumentär om Janis Joplin. Bloggaren har sett den – den finns på SVT Play – och hon berördes mycket av filmen.

En skolrast 1970 när bloggaren och hennes vänner gick ut på stan syntes löpsedlar överallt!

På svenska skrek Aftonbladet och Expressen ut: JANIS JOPLIN ÄR DÖD!
Bloggaren som var en blyg och skötsam flicka på den tiden visste inte mycket om Janis Joplin mer än att man förknippade henne med häftig musik och tunga droger. Och – det var heroinet som tog hennes liv.

Att se denna dokumentär gav en helt annan inblick i Janis Joplins liv.

Om en liten flicka i Texas som ”inte passade in” – och vad som hände sen…

Född 1943 med den tidens syn på hur flickor skulle se ut och bete sig, särskilt i söderns USA.

Det här fotot är från Janis’ tid på highschool.
Hur den vilda, fria tjejen ändå försökte passa in, följa regler, hålla sig till den norm som gällde.

Mobbad och utfrusen!  Vald  i en omröstning på Campus vid Universitetet i Texas till ”Årets fulaste man”(!) – ett ”skämt” som nästan knäckte henne.

”Hon var inte vacker och hon betedde sig inte som en ung kvinna skulle göra” – det var Texas’ dom på 50-60-talet!  Familjebilden visar pappa, mamma, lillasyster Laura, Janis och längst fram lillebror Michael. Janis rebelliska tid har bara börjat!

För hon kom igen! Från mobbad, förtalad, med föräldrar som skämdes över henne – till världsstjärna! Janis Joplin!

Se dokumentären på SVTPlay – klicka HÄR!

Albumet ”Pearl” med hiten ”Me and Bobby McGee” kom ut 1971, året efter Janis Joplins död.

Bloggaren kommer att tänka på sin egen barndom. Den där lilla glada tjejen som var så full av liv. Men som kom att bli som en skugga av sig själv när skolan gjort sitt… Mobbad och utfryst av skolkamraterna.

Det blev bättre. Bloggarens tankar handlar inte alls om någon jämförelse med Janis Joplins revansch och stjärnstatus. Det handlar mer om vad människor gör mot varandra. Hur mobbing och utfrysning kan förstöra en människas liv. Förstöra – men ändå finna sin väg – om tillräcklig ork och kraft finns.
Den som ser dokumentären om Janis Joplin ska upptäcka att den där sorgen från barndomen och uppväxten alltid fanns kvar som en värkande tagg i Janis’ hjärta. Att det var dövandet av sorgen och smärtan i form av en sil en kväll på ett hotellrum som tog Janis Joplins liv…

Bloggaren kan nog säga att hon också har stunder ibland men med åren har minnena bleknat för den utveckling som skett. Kalla det revansch om ni vill.

Ja, åren gick – och tiden läkte sår. Numera känner sig bloggaren stark och självständig – inte rädd för någon!

När hon köpte sig en ny bil förra året, på egen hand – jättebra gjort! Men ännu hellre när hon i veckan sålde en av fastigheterna i det bostadsföretag hon äger  – toppen!!

För att förstå allt det här bör man veta att bloggaren gick in i väggen två gånger då hon jobbade som personalchef. En total kollaps som innebar en svår sjukdomstid, bråk med en oförstående Försäkringskassa, sjukpension, obefintlig inkomst men också en skilsmässa.

Så pappan i sin himmel är säkert också väldigt stolt över sin dotter som klarar hans lilla företag så bra – trots hans oro när han lämnade över det… 😉

Så nu säger hon till sig själv:  – Vad duktig du är! Vad bra du är! Du fixar allt, ensam! Du är inte rädd! Du klarar allt!

Och så klappar hon sig själv på axeln!

Varför skulle hon inte göra det!? Varför ska man inte få berömma sig själv!? Tycka att man själv är bra, att man lyckats och att man tagit revansch för de hemska skolåren! SJÄLVKLART ska man berömma sig själv! Tycka om sig själv!

Varför skriver bloggaren det här?? Och NEJ, det handlar inte om någon sorts skryt eller självhävdelse! Det handlar om att ge hopp! Att aldrig ge upp! Att kringelikroka sig fram, gråta lite, svära lite, förbanna en del – men också att lära sig, utvecklas, använda de hårda erfarenheterna till något bra – och att gå vidare. Inte låta svåra minnen förstöra också framtiden!

Förutom detta –  ska man också VARA SIG SJÄLV! Och det tror bloggaren kommer med ökande självförtroende. Att våga vara precis som man själv vill!

”Att få vara den jag är – är underbart! Inte anpassa sig, inte passa in, inte bry sig om ”regler” eller vad andra tycker. Fullständigt underbart OCH helt klart det liv man ska leva! Jag lever!”

”Att sitta instängd i sitt kök,
med persiennerna nedvickade
och duka upp min egen måltid
– vad jag vill – när jag vill – hur jag vill,
ensam –
UNDERBART!”

Att våga vara som man vill! Gå sin egen väg. Inte bry sig om vad andra har för åsikter – för att DET HÄR ÄR DU!

Sen är det ju så här också – sjukdomar och ålder…

Känner du efter ordentligt så alltid har du ont någonstans. – Aj, vad det gör ont där då! Oj oj oj, nu är jag nog snart sjuk…
GLÖM SÅNT! KÄNN INTE EFTER! Tänk: JAG MÅR JÄTTEBRA! Strunta i om det sticker och klämmer någonstans! Börjar du känna efter och fundera så blir du snart sjuk! Du kommer i alla fall att känna dig sjuk – för minsta lilla krämpa. TOTALT ONÖDIGT!

Åsså åldern igen då… Stirrar du på ditt födelseår och tänker: – Fy fan, jag håller ju på att bli gammal! – då blir du gammal!
GLÖM SIFFROR och LEV!! Man är inte äldre än man känner sig!! Som bloggaren – 40+ och knappt det… 😉

Var som du är!
Gör det du vill!
Glöm ålder och skavanker!
LEV!!
Yes!! Go for it!!

Lite klipp så ur DN förra söndagen: 

En gångbiljett! Biljetten ger tillstånd till att gå på spåret mellan Tomteboda och Spånga.
Björn Thörnqvist i Bromsten som sänt in biljetten till DN funderar på om det kan vara en lösning för SJ när tågen inte går som dom ska. Att man får tillåtelse att gå hem! :-))
Bloggaren undrar lite vad äldste sonen som jobbar på SJ:s huvudkontor tycker om förslaget… 😉

Sen det här: Om ekologiska lantbruk i Sverige.
20 % av kossorna i Sverige är ekologiskt hållna.
”6 procent ökade antalet ekologiskt hållna grisar med 2017, och uppgick till 30800, Drygt 2 procent av det totala antalet grisar i Sverige var ekologiska”.
17 % av värphönsen i Sverige är ekologiska.
Bloggarens åsikt: BEDRÖVLIGT! Det är alldeles för lite! Om djur ska leva bara för att bli mat så ska de banne mig ha ett bra och värdigt liv!!

HEJA CARINA ANDERSSON OCH MAKEN JOHAN PÅ HÖGSTA GÅRD SOM HÅLLER GRISAR BÅDE EKOLOGISKT OCH KRAV!!!
Högsta gård ligger mellan Köping och Valskog! Åker du tåg kan du se grisarna gå och böka på gården!
Klicka HÄR för att komma till Högsta Gård och kanske handla lite ekologiskt kravmärkt fläskkött!
 Kanske göra en semesterutflykt till gården i Västmanland för lite inköp! Glöm inte kylväskan då! Och kontakta Carina eller Johan först.

Var nu riktigt goa och snälla mot varandra! Tänk KÄRLEK och glöm det där gnälliga och tjuriga! SLUTA MOBBA och lägg av med att vara taskig mot andra!
Och kom ihåg: VAR DEN PERSON DU ÄR! LÅT INGEN ANNAN BESTÄMMA VAD SOM ÄR DITT RÄTTA JAG! LEV LIVET MEDAN DU KAN – DITT LIV!!

Pussar till alla men mest till HONOM!

HÄR kan du via Youtube lyssna på en av Janis Joplins största hits – ”Me and Bobby McGee”.

Tomten nr 1 i Arboga. Nu skriver vi historia.
Dokumentet här ovan är daterat 1884. I bankfacket fanns ett liknande dokument från 1893 – som visar en annan ombyggnation:

Två olika förslag troligen och det senare, med dörren på mitten av huset, vann.

Slutet av 1800-talet gjordes ritningarna och nu är det dags igen.

Men först lite historia – det som bloggaren vet.
Huset – med fastighetsbeteckningen Köpingstullen 3 – byggdes som tullstuga någon gång kring årsskiftet 1699/1700 och enligt uppgift användes tullstugan mellan åren 1705-1819.
En skylt som fanns i huset när bloggarens far köpte det 1986 säger så här:
”Detta hus troligen uppfört i slutet på 1600-talet var tullstuga åren 1705-1819 – gräns mellan land och stad där alla varor som fördes in och ut i staden förtullades – Nygatan var då ren landsväg och Stureparken betesmark.”

Så här skriver Wikipedia om tullstugor och stadstull, citat:

STADSTULL.

Stadstull var i Sverige en tullavgift som mellan år 1622 och 1810 erlades av den som förde in varor till försäljning i en stad, även benämnd den lilla tullen (för utrikeshandeln betalades en avgift som kallades stora sjötullen).

År 1622 införde kronan ett tullsystem som belade svenska städer med en införselskatt för varor. Tullen skulle tas ut på alla ”ätliga, slitliga och förnötliga varor” som skulle säljas i städerna. Försäljning av varor utanför städerna (”landsköp”) blev olagligt. Denna tull blev kallad ’’lilla tullen’’.
För att förhindra smuggling byggdes tullstaket runt städerna. För Stockholms del utfärdades förordningen om lilla tullen den 20 november 1622. I Stockholm upptogs tull vid en rad infarter till staden, varom namn som Danvikstull, Hornstull, Norrtull, Vintertullen, Roslagstull, och Skanstull ännu erinrar (se Stockholms tullar)…

…Tullen betalades med 1/32 av varans värde. Denna skattesats kom i stort sett att bestå ända till dess tullen avskaffades 1810.

Om någon blev påkommen med att inte använda tullportarna så fick denne en bot på 40 daler. Den som blev tagen på bar gärning med att göra hål i tullstaketet blev straffad med böter på 100 daler första gången och 200 andra gången.

Lilla tullen avvek från tidigare beskattning i och med att alla var tvungna att betala den, så väl allmogen som adeln (som tidigare varit nästan helt skattebefriad). Att adeln också belades med den nya tullen gjorde sannolikt att befolkningen i övrigt lättare kunde acceptera den.
Införandet av lilla tullen skapade av och till hårt motstånd bland främst bönderna, som oftast var de som förde in varor i staden för att sälja. Att alla varor måste föras från landet in till staden för försäljning väckte också mycken ilska, särskilt om man kunde få ett bättre pris bland grannarna på landsbygden…

…Få av tullportarna finns kvar idag, men ortnamn m.m. erinrar ännu om de tullar som fanns. I några fall som i Halmstad och Visby finns rester av de gamla försvarsanläggningarna kvar, vilka samtidigt fungerade som tullgränser och delvis kom att bevaras för att de fungerade just som sådana.

Tullstugan i öster i Arboga finns alltså kvar. Den i väst – Nygatan längst ut mot väster – är idag borta och ingår i ett huskomplex. Det sägs att en del av väggen i den forna tullstugan där är bevarad. Någon som vet?
Bloggaren minns den västra tullstugan som ölpub på 1970-talet.

På den här kartan från 1920 ser ni den pyttelilla tomt som då kallades ”Tomt nr 1” – men som idag alltså är Köpingstullen 3.
Så här fint såg området ut i början på 1900-talet:     Den röda pilen visar var den lilla tullstugan ligger.

   Så här idyllisk var östra infarten till Stora Nygatan i Arboga vid 1900-talets början. Järnvägshotellet till vänster, Glasblåsargården till höger – med tullstugan först.

Stora Nygatan som sen blev bara Nygatan och till slut efter att Stureleden och Centrumleden krossat idyllen – Östra Nygatan.Här syns landskyrkan, St Nicolai kyrka, i bakgrunden och Glasmästarvillan längst till höger.
Bakom Glasblåsargården, in på gården, syns en länga där det idag finns garage. Den längan innehöll dass och vedbodar för glasblåsarna. Bakom denna länga fanns ett stall och en liten verkstad.

Efter att huset varit tullstugan användes det som bostad. När Arboga Glasbruk fanns i början av 1900-talet bodde Reinhold Asplund med maka Sofia där.
Reinhold Asplund arbetade som kusk för Olof Bäckström, fabrikör på glasbruket. Olof Bäckström med familj bodde i den vita s k Glasmästarvillan – idag Östra Nygatan 2 B – medan arbetarna, glasblåsarna, bodde i det hus som bloggaren också äger – den s k Glasblåsargården, Östra Nygatan 6.
I Olof Bäckströms testamente står inskrivet att kusken Reinhold Asplund skulle få bo i den f d tullstugan till sin död.

Mitt emellan dessa fastigheter kom alltså den lilla tullstugan att hamna.  Från att ha legat som en tullgräns mellan land och stad – med åkrar och ängar runt omkring och landskyrkan, St Nicolai Kyrka, intill – – hamnade det lilla huset mitt i den moderna verkligheten. Numera med bostadshus runt omkring liksom restauranger.

Via den förra ägaren Elsbeth Larsson, vet bloggaren att Elsbeths far Harald Andersson fick tullstugan att göra om till kiosk när Arboga kommun ville åt hans mark. Harald Andersson ägde en bensinstation med tillhörande kiosk i det som idag är hörnet Östra Nygatan/Vikingagatan. Det sved säkert i såväl hjärta som plånbok på Harald Andersson att mer eller mindre avtvingas den lukrativa verksamheten intill stora vägen in mot Arboga – men han fick ju sin kiosk i alla fall…

För som kiosk är det nog många Arbogabor som minns huset. Bloggaren har hört många berättelser om inköp av godis i den lilla kiosken. Kiosken kom till på 1950-talet och fanns nog kvar en bit in på 70-talet möjligen.

Kiosken, ja – men nu är det dags igen för ombyggnation! Äntligen! Så känner bloggaren som tycker att det var ett verkligt helgerån att kommunen gav sitt tillstånd till att förstöra detta kulturarv!

Bloggarens far köpte huset 1986 och efter att det då stått tomt några år hyrdes det bl.a. som garnaffär, loppis och keramikaffär. Arboga Låstjänst höll till där några år och efter det blev det en liten verkstad för möbelrenovering.

Nu är tullstugan såld! Och bloggaren får se sin dröm gå i uppfyllelse! För köparen har precis samma idéer som bloggaren vad gäller detta lilla fina hus. Han inser värdet och vill återställa huset till sin forna exteriör. Det ska bli en fin liten stuga igen – återställd, reparerad och uppfräschad. 

Det lilla huset ska få revansch!  Från ful, misshandlad kiosk till en bostad igen – och på ett försiktigt vis med så många gamla detaljer som möjligt bevarade.
När nycklarna till huset är överlämnade och bloggaren tillfrågat köparen kommer hon att gå ut med hans namn här.

Lite av interiören på Köpingstullen 3 – tullstugan – kommer nu. Dörren in! Den riktiga dörren in!
Dörren in döljs idag av ett tillbyggt garage. Garaget kom till på senare år, kanske 70-talet?
Inne i garaget finns porten!

Sesam öppna dig!

Dörren från andra hållet.

På väggen intill något som var kamin eller liknande:

Vi tar trappan upp till den del som är bevarad i ursprungsskick. Bloggaren kan mycket väl tänka sig det här lilla rummet som sovrum.
När Joakim Sparv som skriver för ”Sparvens Arboga” hälsade på för att skriva om huset bjöd bloggaren på förfriskningar här uppe!   Sparvens Arboga” är en lokal nättidning som finns på Facebook! Gå gärna in och titta i den!

Utsikt från fönstret mot Stureparken.

Är det inte en idyll, så säg!

 Hade bloggaren haft pengar hade hon själv rustat och byggt om men så är inte fallet. Nu kommer visionerna och drömmarna ändå att gå i uppfyllelse vilket bloggaren är mycket tacksam och lycklig över.
Bloggaren kommer att följa arbetet och dokumentera det hela – för att till slut förhoppningsvis kunna visa er en nygammal fin liten villa, ett historiskt kulturarv, mitt i stan!
En öppning mot någonting nytt och ändå gammalt och unikt.VI SKRIVER HISTORIA!

Slut på bloggen för idag. Titta gärna in igen och följ utvecklingen här – liksom bloggarens andra hyss.  Var rädda om er och om varandra.

Lite handfasta tips om livet känns pest:
”You can’t keep dancing with the devil and ask why you’re still in hell.”
Så sluta dansa!

OBS! Bilderna i bloggen tillhör bloggaren och vill någon kopiera och använda måste bloggaren tillfrågas först! OBS!

Lokalpressen kommer också att följa den historiska händelse om den gamla tullstugan från 1600-talet. En historia som nu tar sin början.
VI SKRIVER HISTORIA!                 

-Who the hell are you!!??
Ja, vem är du egentligen – och var kommer du ifrån!? Du tror kanske att du vet – men det är inte alldeles säkert!
Det handlar om DNA i bloggen denna gång!
Det görs mycket reklam nu om DNA och släktforskning. Att man med ett enkelt salivtest kan få veta lite mer om var man kommer ifrån – egentligen.

Bloggaren tog chansen!
Igår landade detta paket hemma hos bloggaren.

Sen var det bara att sätta igång! 🙂

  Viktigast var att läsa igenom bruksanvisningen för att veta hur man skulle göra!
Steg 1 är nämligen att registrera sig på Ancestry’s sida på nätet. Detta för att över huvud taget kunna få svar på resultatet av DNA-provet.

När det var gjort var det dags att spotta upp sig!
Eller ur sig… Så här ser provröret ut och sen dreglar man i det lilla munstycket!
Klart!
Nu är det bara att se till att den blå vätskan ovantill blandar sig med saliven.
Det var inte helt enkelt men till slut fick bloggaren till det.

Ner med provröret i den medföljande lilla plastpåsen och sen i kartongen som följde med.

Packat och klart – porto betalt!

Sen var det bara att springa iväg till brevlådan!

6 – 8 veckor kan det ta att få resultatet. Bloggaren är full av förväntan! Var har hon sina rötter egentligen – mörk som hon är!?

När bloggaren var liten kallade hennes pappa henne för sin lilla indiska prinsessa.

Och faktiskt – i småskolan när bloggaren som 9-åringen började på den stora skolgården samlades de stora tjejerna runt henne, stirrade på henne och frågade: – Är du från Indien?
På tjejernas attityd verkade det inte vara någon bra grej att komma från Indien – så bloggaren, då 9 år, kröp bara ihop och svarade inte.

 Det är inte bloggaren – från Indien alltså! Tror hon inte i alla fall…

Det hon vet är att hennes farmors släktingar kom från Gotland.  Och hon vet också att några av släktingarna där nästan hade lite japanskt utseende!
Det skulle ju kunna tänkas att ett skepp från fjärran land ankrade till vid Gotland och att tycke uppstod så att säga. Att en sjöman gick i land en kväll och blev kär i en Gotlandstös. Inte omöjligt alls!

SÅ spännande! Gotland! Indien! Kanske till och med Japan!! Eller så är det precis det som bloggaren redan vet – att hon ”bara” härstammar från en arbetarsläkt i Södermanland och en bondefamilj i Östergötland. Och det är ju faktiskt inte så bara!! 🙂

Vi får se! Bloggaren kommer självklart att berätta här på bloggen om hon möjligen är en ”svartskalle”. Sen i dessa valtider kan man ju undra – bråkig och upprorisk som hon är, den där bloggaren – vilket land hon bör skickas tillbaka till!?

Men hur tillförlitlig är den då? Den där loskan!! Tja, det beror väl kanske på hur man gör den och i vilket syfte.
Alla har väl hört talas om kriminella som fällts efter många år just genom DNA som hittats – men även livstidsfångar som friats efter många år genom DNA-test som visat att fången omöjligt kunde ha utfört brottet han är dömd för.

Tillförlitlighet, ja…

Bloggaren tycker som ni vet om att kyssas!  Och då inte med vem som helst förstås. 😉

Hon blev väldigt full i skratt när hon såg den här bilden på nätet:

”I’ve swallowed so much of your DNA that I think we are now related.”

Så håll tungan rätt i mun – eller i rätt mun(!!) – när du ska göra ditt DNA-test!!  Annars kanske du och din älskling är släkt när resultatet kommer!

Oavsett – keep up the good work – och fortsätt pussas!

Bloggaren har skött sitt test och kan nu lugnt fortsätta pusskalaset!

Vill du också kolla din härkomst via DNA-test? Klicka HÄR och kom till Ancestry!

Psst! Imorgon blir det blogg om Köpingstullen 3 – försäljningen av den f d kiosken i Arboga! Många bilder utlovas!

Alla har vi väl lyckliga stunder att minnas. Dagar som betytt mycket och som därför blir årsdagar att fira.
Bloggaren tänker nu inte bara på födelsedagar och liknande – utan andra särskilda dagar som för evigt finns kvar i hjärta och hjärna.

Nu tar vi en sväng på ”Memory Lane”!

För bloggaren är den här dagen en sådan dag: 14 juni –  d.v.s. idag!
Den dagen handlar en del om bilar, lite märkligt nog.

Och inte vilka bilar som helst – utan om

Det var en gång en Volvo V70 – den här: Inte vilken V70 som helst heller – utan världens bästa V70!

Men en dag i juni för tre år sedan blev världens bästa V70 lite krasslig. Bloggaren visste inte riktigt vad det var för fel och rev sig i skallen.

Bloggaren har vänner och en del vänner finns på Facebook.  En sådan vän, inte särskilt nära bekant, hörde av sig med ett meddelande – som var ungefär så här: – Hur går det med din blåa vän!?
Och svaret var ju att det inte gick särskilt bra.

Den dagen – den 14 juni 2015 – slutade med en lagad V70 men blev också början på lagningen av ett trasigt hjärta!

Den 14 juni 2015 blev början på ett nytt liv för bloggaren! Ja, vilken skillnad en dag kan göra! Från trött, trist och hopplös. Ja, så kände sig bloggaren. Trött, trist och hopplös. Livet var grått. Mannen hon älskat i 30 år hade lämnat henne och hon förberedde sig på att ensamt liv – trött, trist och hopplös. Kände sig som hundra år – och såg ut som så också… Försöker få till ett leende på bilen – men inombords: trött, trist och hopplös…

MEN – så var det ju det där med den där bilen som gick sönder… Märkliga möten i livet. ”We don’t meet people by accident – they are meant to cross our path for a reason”.
Det tror bloggaren på. Ödet. Att vi inte möter människor av en slump – utan att det är menat att vi ska mötas. Det finns ett skäl, en mening med möten – det är ödesbestämt.

För så blev det för bloggaren. ”One day someone is going to hug you so tight that all your broken pieces will stick back together.”
Den 14 juni 2015…

Juli 2015 – någon månad senare: Som sagt – den blicken säger allt!

Och från –  trött, trist och hopplös – till FULL AV LIV OCH GLÄDJE!

Den märks – förändringen! Den här kommentaren fick bloggaren för ett tag sen: För den som inte ser vad det står:
”Glömde att säga att fan vad snygg du är. Sån skillnad….för några år sen var det en tant som kom till Emaus o köpte ägg. Nu ser jag bara värsta snygga bruttan. Förlåt men jag är bara ärlig. Kram.”

Bloggaren är inte stöddig eller skrytig. Tycker inte att hon är något speciellt alls! Den här kommentaren läggs ut på bloggen därför att bloggaren blev så otroligt glad över den. Hon ringde till Älskling och berättade vad han gjort med henne. Hur han fått henne att blomma och leva igen!
SÅ tacksam!

Inte nog med det! 14 juni har mer att fira! OCH – det handlar om Volvo – nu också.

För förra året hade världens bästa V70 kuskat klart längs vägarna med bloggaren! Dags att se sig om efter något nytt! Där lämnar bloggaren sin trotjänare –
för en ny ”Världens bästa V70”!! Den 14 juni 2017 rullade bloggaren in sin nya fina Volvo i garaget!
Puss fick den också! Förstås!!

Bloggaren är lika lycklig idag! Över sin fina bil och över sitt nya liv!

Så idag firas det! 12 röda rosor – en ros för varje månad som gått.

*

Men allting är inte alltid så enkelt. Allt är inte guld och gröna skogar. Allt är inte total lycka.
Och så det där med ödet som bloggaren tror på! När bloggaren skulle gå för att skriva den här bloggen föll ett papper ner från bokhyllan…
Så här står det på pappret:

”When you choose to love someone who is damaged…you take on the weight of their past, their pain, their guilt.
You must be strong. You must be patient.
You can stop the bleeding…and help them scar over. But they will always, always be a little broken.
If you can handle that… If you can accept the dents and cracks…if you can get them to trust you…you will never find a better ally than one who is damaged.
Above all else: they know about survival. After all, they are still here…wondering if someone like you will ever love them.”

VAR RÄDDA OM VARANDRA!!

Bloggens budskap den 14 juni blir:

Tro på ödet!
Våga ta chansen!
Våga börja leva på nytt!

Men glöm inte att vara rädd om den du möter – och att vara rädd om dig själv.

Budskapet blir också: KÖR VOLVO! 🙂 Och det behöver inte alls vara en sprillans ny! Det går lika bra, om inte bättre, med världens bästa V70 – lite begagnad! Begagnat är inte att förakta!

ÄLSKA MER – HATA MINDRE, HELST INTE ALLS!

Så sover du gott om natten sen!

Ingen kommentar nödvändig om vem som får alla kyssar idag!

Den 14 juni – en fantastisk dag!

Nästa blogg kommer att handla om en före detta kiosk – som nu är såld! Och vilka planer som finns med den!

SÅ HÅLL KOLL PÅ BLOGGEN!!

Den 24 juni 2014, för fyra år sedan, la bloggaren ut ett inlägg här som väckte uppmärksamhet – på olika vis…
Inlägget började som en insändare – men Arboga Tidning vägrade ta in den. Anledningen, citat:

”Jag har valt att inte publicera din insändare, eftersom så många personer är involverade i texten. Ansvarig utgivare anser att lärarna inte får pekas ut, vilket de indirekt blir eftersom staden är liten.”

D v s trots att insändaren handlade om saker som hände för 15-20 år sedan OCH det faktum att ingen person var namngiven (förutom indirekt huvudpersonen – den lille pojken i berättelsen) så ville tidningen värna om lärarna – dom kunde ju känna sig utpekade…Gud förbjude…

Bloggaren gick då till Magazin24 och Fredrik Klevenhaus beslutade direkt att publicera insändaren. När den kom ut i tidningen berördes många. Flera kontaktade bloggaren, en del grät.

Insändaren i Magazin24 blev också en blogg – och den bloggen kommer nu i repris!

Varför då? Jo, bloggen kändes fortfarande aktuell – tyvärr – sedan bloggaren här om dagen träffade en person som berättade hur svårt barn har det i skolan idag. Och då särskilt utsatta barn och barn med s k särskilt behov av stöd…

Därför kommer nu insändaren/bloggen i repris!
Berättelsen ur verkligheten handlar om en pojke för sisådär 20 år sedan – MEN ingenting har tydligen hänt sedan dess i skolvärlden!

Det handlar om och om mobbing!

Visst – barn med ADHD, Aspergers syndrom och andra egenskaper kan bli mobbade av skolkamrater
–  det är illa!
Men än värre är det –

– – när det är lärarna som mobbar!

NU kommer reprisen!

Det var en gång en liten pojke som skulle börja skolan.
Han var spänd och förväntansfull. Lite orolig över det nya men glad över att han skulle få lära sig saker. Han var en intelligent och vetgirig liten pojke.
Skolan blev inte rolig för pojken. Han tyckte klassen var för stor och lektionerna för stökiga. Pojken blev orolig och istället för att få hjälp fick han bestraffningar, skäll och motades ut från klassrummet. Ibland hölls han fast och ställdes ut på skolgården. Mamman fick ofta telefonpåringningar hem.
När pojken var 9 år blev det bättre. Han fick en underbar assistent och till fyran fick hon följa med till ”mellanstadiet” där det fanns en klok lärare som tog honom till sitt hjärta. Det blev en ljus och fin tid för pojken. Han var lycklig och lärde sig mycket.

När pojken skulle börja sexan blev det åter byte av lärare och klass. Då började helvetet igen – för pojkens grundskoletid blev faktiskt till ett helvete. En ännu större klass med många stökiga elever och lärare som inte klarade jobbet.
Pojken förtalades, anmäldes och flyttades till en mindre skolgrupp. Där blev det om möjligt ännu värre.

Pojken fick inte tillgång till alla ämnen. Fysik och kemi blev uteslutet – liksom ett antal andra. Läraren var hotfull, många bråk och många tårar – för på denna lilla grupp gick många elever med problem. Det hände att läraren ringde mamman och bad henne hämta pojken eftersom han inte ville gå hem från skolan.
Vid den tiden fick pojken endast en lektionstimma per dag.

Pojken som var en lugn och snäll liten pojke mådde mycket dåligt. Blev ledsen även hemma och förstod inte vad han gjorde för fel. Det enda han ville var att gå i skolan och lära sig mycket.

När årskurs 9 var över ville skolan överföra pojken till Individuella programmet på gymnasiet, ett ”slasktrattsprogram” för alla som inte klarar grundskolan. Mamman vägrade och letade med ljus och lykta efter ett annat gymnasium. Ett gymnasium som klarade av att lära ut även till elever med ADHD, Aspergers syndrom och liknande egenskaper.
Skolverket hade ingen aning men mamman lyckades. Det fanns ett gymnasium i Örebro! Men pojken fick inte gå där eftersom Örebro tillhör ett annat län än där pojken bodde. Efter mycket bråk och krångel med hemkommunen fick pojken ändå börja på gymnasiet där.
Pojken fick en fantastisk lärare, trivdes mycket bra och började växa som människa. Han lärde sig mycket men eftersom gymnasiet endast tillhandahöll Samhällsprogrammet fick han inte läsa favoritämnena.

Efter gymnasieskolan började pojken på folkhögskola och flyttade hemifrån. Han läste in Naturvetenskapligt basår för att komplettera sin utbildning. Då fick han äntligen studera favoritämnena fysik och kemi som han aldrig fått i grundskolan.
Pojken klarade basåret galant och sökte till universitetet.

Den 5 juni tog pojken sin examen som biomedicinsk analytiker vid Göteborgs Universitet. Den pojken är min son.

Tack till er som förstod vad en liten pojke i skolan behöver och fy skäms på er som förstörde så många år för honom!

ALLA barn har lagligt rätt till utbildning i Sverige – ALLA barn! Även de med specialegenskaper!
Den stillsamme drömmaren, forskartypen – – liksom den ivrige, energiske eleven full av idéer!

Bra fråga!! Och vi har en del svar… Viktor Frisk – artist, känd från duetten Samir & Viktor!
Den här killen kanske också känns igen… Grundare av Microsoft.
Det finns många många fler exempel! En del har det gått väldigt bra för – en del sitter på Kumlaanstalten, uppfinningsrika och intelligenta som de är…

Särskilda egenskaper bör tas tillvara – det är bloggarens absoluta uppfattning! På ett bra sätt! På ett värdigt sätt!
Om det inte hänt någonting i skolan på 20 år så är det banne mig hög tid att det blir ändring nu. ALLA BARN HAR RÄTT TILL UTBILDNING OCH DET EFTER SIN FÖRMÅGA!

HUR SVÅRT KAN DET VA’!!!???

 Låt inga flera förväntansfulla små barn mötas av en råsop när de börjar skolan.

Det är val i höst! Låt det inte bli fler berättelser som om bloggarens son ovan…

Avslutar bloggen med Vilda Wilma – lite mindre vild just nu. Det är FÖR varmt tycker hon och kattbröderna.
Så här mysigt trött var hon igår:

Trött – var det, ja!
Dags att sova då.

Var rädda om er nu! Var snäll mot era barn och mot andras också för den delen!
Följ gärna bloggarens råd – ord som hon har på registreringsskylten fram på sin bil: Gäller det mesta här i livet – att lugnt följa sitt hjärta.

Då kommer bloggaren osökt in på pussar och kramar till alla men – som alltid – maffigaste kyssen går till HONOM! (Mer om just honom kommer i en blogg nästa vecka… WOW!! Bäst ni håller koll på bloggen alltså! )

Bloggaren kunde inte läsa berättelsen om sin pojke igen utan att tårarna började rinna igen… Så tufft var det.