Feel in the Blogg

Ny dag i Goathland! Utsikt från ett av mina fönster högst upp i The Goathland Hotel (Aidensfield Arms).

Efter all fest och ståhej + +    är det dags att ta det lite lugnt… Här kommer lite bilder från det vackra North Yorkshire och platserna jag älskar.

Utsikt igen från mina fönster. Mot baksidan av hotellet och mot vägen upp till The Village Stores.

En promenad till kyrkan i Goathland! Genom byn.

 Får överallt!

Om man vill kan man ta sig en paus!

Så fina hus överallt – och en hel del B&B! Några hus var faktiskt till salu men vill du köpa ett cottage här får du hosta upp mer än en miljon svenska kronor!

Framme vid St Mary’s Church i Goahtland.

En så fin liten kyrka.

Både utanpå med alla rosor – 

– som inuti.

Jag tände ljus för älskade som gått ur tiden…

På väg ut köpte jag några fina kort med visdomsord. Sen var besöket i St. Mary’s över och jag gick hem igen.

Det finns många promenadstråk och vandringsleder med utgångspunkt från Goathland.  Nu är det dags för en sådan skön promenad! 

Jag går alltid sträckan över Darnholme när jag är här.

Genom byn, förbi fina hus  och gamla skolbyggnader.

Ta vägen mot Darnholme! Se där – en postlåda mitt i spenaten! Och den fungerar och tömmes som den ska! Good old England!

 

  En lagom lång promenad och
vyerna är fantastiskt vackra.

***

Förbi hus! Och får förstås…

Det här huset var faktiskt till salu!

Så vackert!

Och en bänk att sitta på!  

 Höga kullar  och djupa dalar.  Och där nere ligger järnvägsspåret där ångloken drar fram!

Darnholme. Och vidare…

Ett dolt och lite mystiskt hus på heden…

Sen bär det uppåt igen! Och ännu mer uppåt!

Tittar man bakom sig ser det ut så här:

Väl uppe kan man behöva en liten paus… Lite skön vila bland den vackra ljungen som redan börjat slå ut!

Vilka färger! Ljung –
och Fingerborgsblomma! Den sistnämnda är inte att leka med! Så här läser jag om Fingerborgsblomma (digitalis) på Wikipedia, citat:

”Medicinalväxt

Hela växten är giftig och 2-3 blad är dödlig dos för en vuxen. Digitalis har medicinsk användning som hjärtmedicin.”

Men jag tog varken blad eller blommor och på väg ner såg jag snart The Goathland Railway Station!

Upp för backen från stationen och hem.

Goathland Hotel!
Som är Aidensfield Arms!
Pub och hotell!

En pint svalkar gott efter promenaden!

Om man vill se storslagna vyer när den fantastiska ljungen blommar på hedarna ska man ta bussen till Whitby!  Det gjorde jag för ljungen hade redan börjat blomma på grund av den heta sommaren. Suddiga bilder genom bussfönstren men jag lovar att få se så stora ytor fulla av dessa vackra blommor är ”totally amazing”!!

Men jag älskar ånglok så jag tar mestadels ånglokståg till Whitby! På väg mot stationen!

Där nere har vi den!

Köpa biljett!

Goathland to Whitby and back!

Nu kommer tåget!

Sen är det ju så här med ånglok att det kan hända saker. Ibland strejkar dom lite och man får vänta. Som här! Grosmont! Vi inväntar ett annat ånglokståg och vad passar man på att göra då om man heter fröken Linde!?

Jo, det här! Hoppa upp i loket förstås! Med så trevliga killar var det inga problem!
Fantastiskt att få uppleva ångloket inifrån!

Sen kom jag då till Whitby! En så fin liten hamnstad intill Nordsjön.
Med små vindlande gator på ena sidan floden Esk.

Fish & Chips fick bli lunchen!  Till det en pint förstås!

Sista kvällen i Goathland.

Jaha, det var lite av naturen och omgivningarna! Sen var det ju lugnt då – trodde jag… Inte då!

Hemresedagen. Efter att ha packat och duschat och druckit en kopp morgonte med en shortbread –  – begav jag mig i taxi mot Malton och tågstationen där. Från Malton skulle jag åka till York och där byta mot Manchester Airport. Biljetterna låg i plånboken – allt var lugnt…eller inte…
FÖR – där på stationen fick jag ett meddelande från Hannah på The Goathland Hotel att jag fanns på första sidan av dagens tidning! Det blev lite av en glad chock och jag blev faktiskt så glad och så chockad i arla morgonstund där i Malton att jag missade tåget…

Jag gick förvirrad in på stationen och sa till killen i luckan: – Have I just missed my train? Han tittade på min biljett och konstaterade att det hade jag.

Innan jag över huvud taget hann reagera på detta faktum kom en storgråtande Amanda inrusande i stationshuset tillsammans med sonen Christian! Tårarna sprutade på henne och hon skrek att dom hade missat tåget! Dom också!

Amanda och Christian var också på väg till flygplatsen för en semesterresa till New York och flighter väntar inte på missade tåg…

Innan jag hade hunnit reagera även på detta (det var tidig morgon och jag fanns på första sidan i tidningen!!) så bestämmer Amanda sig för att de ska ta en taxi till Manchester Airport. Hon frågar om jag vill hänga på. Jag svamlar något om priset och om att mitt bagage fortfarande står på perrongen.
Jag hämtar den 25 kg tunga resväskan och Amanda vrålar: – ARE YOU COMING OR NOT!!!???

Det gjorde jag! Jag följde med.  Taxichauffören Carlos från Moçambique talade lugnande med Amanda – och sonen Christian försäkrade henne om att allt skulle bli bra. De skulle hinna med planet.
DÅ först började jag inse vilken otrolig tur jag haft som träffat på Amanda och Christian som faktiskt var från Whitby! Hade inte dom funnits så vet jag inte hur jag kommit hem till Sverige igen. Inte i tid i alla fall – och mycket dyrare.

Resan tog några timmar och vi hade faktiskt jättekul! Carlos fixade detta och vi kom alla fram i tid och på våra flighter till USA resp. Sverige!

VILKEN RESA! Vi blev förstås vänner allihop! STORT TACK till Amanda Bradley och sonen Christian samt chauffören Carlos Matique som såg till att jag kom hem!
THANK YOU SO MUCH Amanda Bradley, Christian and chauffeur Carlos Matique who got me home! Xxx

Vilka minnen!! Det är redan fullproppat i min burk här hemma!

Och mer lär det bli! För blir en sån som fröken Linde orolig över händelser som att missa tåg utomlands eller att bege sig på nya äventyr? Absolut inte! Leva livet gäller! Och där borta ligger ju mitt andra hem och väntar!

Visst – jag älskar mitt Arboga också.  Mitt hus och mitt hem!

Men en ny resa är bokad redan!  Och om mindre än två månader bär det av! Gissa vart!

GOATHLAND I LOVE YOU!!

 

 

 

 

 

Så där ja, ny blogg ute! Nu kommer del 2 av Aidensfield 2018!
En ny dag randas I Aidensfield (Goathland) och det är dags för fest!  I flera dagar till och med!

NYMR – North Yorkshire Moors Railway anordnar varje år The 60ths Fest! En hejdundrande fest på flera orter, med massor av musik och allt med 60-talstema! Men titta! Där är ju jag!!
Jag blev haffad av en fotograf som ville ta kort på mig och Tracey i vår utstyrsel! Det gick ju hur bra som helst! Och intill ett underbart ånglok – jag älskar ånglok!
Bilden kanske blir reklam för nästa års fest – vad vet jag! 🙂

Jag klädde upp mig och ut mig förstås! Och träffade på Greengrass där i Aidensfield också – förstås!
Ljuvligt väder – och varmt! Så det gällde att underhålla sig med svalkande drycker!

I Goathland fanns det andra som klädde ut sig och inte då som på 60-talet utan så här: Som pirater! Och många var dom! Ett helt gäng med pirater från Whitby!  Allt om Whitby International Pirate Society kan ni läsa genom att klicka HÄR!

Men vi som gillar 60-talsmusik ville fara till Levisham som dessa dagar döpts om till Elvisham! Ett ställe för Elvisfans!
Sagt och gjort!  Upp på flaket med Mike! För Greengrass ”truck” har bara ett säte!
Och på det sätet satt Cassie och jag intill chauffören!  Sen bar det iväg!
Och vilka vägar sen… Smala och eländiga och uppåt! Med obefintliga vägrenar uppe på toppen och gupp så att stackars Mike for upp och ner och hit och dit på flaket! Att möta något annat fordon var inte roligt! Men vi skrattade så vi tjöt och skrek i högan sky när ”trucken” var på väg ner i diket!

 Och inte skrattade vi mindre åt det här!!

Den där gamla ”trucken” var trögväxlad! Och det var inte lätt för chaffisen att få i växlarna när vi satt så trångt – tre i framsätet…
Det var bara för fröken Linde att sära på benen!!

Det var tur att man hade med sig lite förtäring!  Både att svalka och stärka sig med!  
Men Greengrass var en duktig chaufför trots alla märkliga problem och snart var vi framme i Levisham!

   Levisham som helgen till ära fått nytt namn!

Och alla kom vi fram helskinnade – även Mike på flaket! 

Nu stundade lite hullabaloo… Inte fick man vara ifred heller!  En fotograf från GettyImages skulle absolut fotografera!  Ja, det var väl bara att finna sig i det då… 

Mer om detta kommer på slutet… 

Nu över till nästa dag!

  För det var fest i flera dagar!

Ny utstyrsel – åsså på’t igen!

Massor av fina gamla bilar hör till! Och överallt dyker Claude Jeremiah Greengrass upp!! Greengrass gillar också bilar!

Människor ville fotografera bilarna! Men dom ville också fotografera Greengrass!  Han hade fullt upp!

Men klockan 11 fick Greengrass konkurrens! David Lonsdale skulle komma och signera almanackor! David Lonsdale spelar David Stockwell i TV-serien ”Tillbaka till Aidensfield” (”Heartbeat” på engelska). I TV-serien är han och Greengrass kompanjoner. Så det var extra roligt att få en bild på dom båda ihop  – med mig i mitten!

Och precis som i TV-serien där Greengrass jagas av sergeant Blaketon – så jagades han även av polisen här i Goahtland!

Men nu var det dags att dra vidare! Jaha, och vad gör man då – med soppatorsk och 1,5 mil till närmaste bensinmack!?
Det löstes ju hur snabbt och bra som helst! En ”farmer” kom farande med en ”jerrycan” och sen ställde det här paret upp med skjuts till macken i Whitby och tillbaka! Suveränt bussigt gjort!

Nu var vi alla på väg igen!

  Greengrass körde som vanligt! Den här gången bar det av mot Grosmont! Och banne mig – visst fungerade GPS i min Iphone här i England också!
Nu skulle vi se den fantastiska Nancy Ann Lee – Little Miss Sixties! Och visst var hon där! Och visst sjöng hon helt fantastiskt! 60-talsmusik, goa vänner och en en kall öl – vad kan vara bättre!? Lilla Indie sitter i Jacquies knä.

Sen blev det kramkalas! Little Miss Sixties!
Framför henne sitter Dave och fina hunden Biddy!
Jag är Nancy Ann Lee’s största svenska fan, säger hon! Hon är en god vän också.

Trött på vägen hem – men mer skulle det bli!

60-talsmusik vid varje station utefter North Yorkshire Moors Railway! Sen bar det hemåt i natten. 

Goathland Hotel! Hem ljuva hem! 

 Som sagt – inte fick man vara ifred… Till råga på allt hamnade vi på första sidan i tidningen!

Så efter dom här dagarna fanns det mycket att stoppa i burken hemma!

Nästa blogg om Aidensfield kommer att handla om naturen runt omkring! För det är SÅ vackert i North Yorkshire och då speciellt i Goathland förstås – mitt andra hem.

Vi ses i nästa blogg!

 

 

 

 

 

 

Nu så! Nu blir det blogg om Aidensfield – d v s Goathland i England!

Resan påbörjades i lilla Arboga. Trots att jag packat och packat om – och plockat ur men också plockat i igen…så blev det den stora (och tunga – väldigt tunga så småningom…) resväskan!  Men vad gör väl det när allt är ett äventyr!!

Det är inte helt enkelt att ta sig till Goathland i North Yorkshire – och inte går det fort heller. Först tåg mot Arlanda och flyg därifrån. Eftersom det inte går direktflyg till Manchester i England på vettiga tider så blir det till att mellanlanda i Oslo.
Från Oslo vidare mot Manchester.
När man väl kommit fram till Manchester promenerar man till stationen och plockar ur de förbeställda tågbiljetterna ur någon av automaterna som finns där.
Järnvägsstationen ligger suveränt bra i Manchester – kort gångavstånd från flygplatsen.

Från Manchester Airport – byte av tåg i Manchester Piccadilly mot den lilla staden Malton. Att resa med tåg i England är inte som i Sverige. Här kan man köpa både kaffe, te, öl och vin plus kakor, smörgåsar, godis m m från den ambulerande vagn som dras runt bland passagerarna. Jag valde te och en bit ”fruit cake! – ljuvligt god. Och riktigt te förstås!! 🙂

Från Malton går det buss till Goathland men eftersom sista bussen redan skulle ha gått när jag kom fram tog jag taxi från Malton till Goathland. Inte särskilt dyrt för den vägsträckan!
Att resa till Goathland från Arboga tar hela dagen. Jag startade 05.17 från Arboga Station och var framme i Goathland strax efter 17 på kvällen – engelsk tid (d v s efter 18 svensk tid).
Då är det väldigt bra att ha en sådan här med sig på resan! En powerbank för att ladda mobilen!

Framme! Allt sig likt! Får överallt! 🙂

Jag promenerade sista biten.

 Lycka att äntligen återse Aidensfield Arms igen! The Goathland Hotel! Kramkalas blev det när jag träffade Hannah Richardson och hennes föräldrar Keith och Jean som äger hotellet!

Jag fick nyckeln till ”mitt rum” – nummer 9!

Utsikt från mina fönster.

 Underbart att vara här igen!

 

 Jag lämnade mina väskor och kilade ner till puben för en kall öl att svalka törsten med efter den långa resan. Behöver jag säga att den smakade ljuvligt!

Ny dag! Frukost med utsikt mot Scripps Garage! Åsså själva frukosten då – Full English breakfast! Naturligtvis! – Do you want everything on it? Den frågan får man första gången. D v s  det betyder – vill du även ha blackpudding? Det vill jag! Blackpudding är som blodpudding med lite krydda. Övrigt på tallriken är ägg, bacon, korvar, champinjoner och tomater. Till det serveras te och rostat bröd. Älskar’t!!

Jag erkänner – efter den långa resan och alla intryck så var jag däckad hela dagen efter. På fredagen hade jag stämt träff med Douglas som jag fått kontakt med via Facebook. En ”old farmer” som är född i Goahtland. Han och hans fru Margaret skulle komma och bjuda mig på lunch på puben.
I panik började jag fundera fredag morgon hur jag skulle hinna med allt jag ville göra under min vistelse?? Skulle jag hinna med ånglok och fish & chips?? Så jag bestämde mig för att slå till med både ock! Både lunch på puben och kvällsmat i Whitby!

Douglas och Margaret! SÅ trevliga människor – farmers! Det var som om jag känt dom hela livet! Påminde lite om mina morföräldrar. Och den ”sandwich” de bjöd på såg ut så här… Jättemycket mat! Och en pint förstås! 🙂

Så småningom gav jag mig iväg mot Whitby! Via ånglok – naturligtvis! Njöt hela resan medan jag hängde ut genom fönstret och filmade!

Whitby och godaste kvällsmaten! Älskar fish & chips! Med en öl till förstås!

Framåt kvällen var jag rätt trött men vad ser jag när jag promenerar från järnvägsstationen uppför backen mot Aidensfield Arms!!

Greengrass lastbil!! 🙂 The one and only hade redan kommit! Och fullt av folk redan som ville fotografera såväl lastbilen som honom själv!

Så det blev en pint på kvällskvisten med Greengrass och delar av gänget!

Och – det här, det var bara början…

Äventyret fortsätter…
– i nästa blogg!
”Aidensfield – Festen” blir det då! 

Vi ses!

 

 

Blogg idag om något som gör mig spyfärdig!

Det handlar om TV.

 Försök att kolla på TV utan att få sånt här tryckt upp i ansiktet!

Saknar du stålar så inte får du fler med TV-reklamen!

Jag har försökt att räkna! Jackpotjoy, Folkautomaten, Casinostugan, Maria Casino, Mobilebet, Hajper, Unibet, Storspelare.com, Ojo,com, Speedy Casino, Ninja Casino, Casino Heroes, Mr Green, Bingo.com, Bethard…
När jag letar efter bilder på nätet upptäcker jag att ovannämnda spelsidor bara är bråkdelen av de som finns!! Men dom jag skrev ner var dom jag såg i reklamen under 1 timma (!) på TV10!!

Det hotas och gullas och lockas och TJATAS i TV för att få folk att spela bort sina pengar! Tuffa Maria Casino lovar dig faktiskt guld och gröna skogar!

Zlatan lockar både med hård, tuff stil och töntig mjukhet! Dricka te och ”vara snäll” eller gulla med barn…

Det lockas med töntiga älgar, hickpratande norrmän, cirkustema och Gud vet vad!! En av de reklamfilmer som äcklar mig mest är den från Storspelare. En medioker man går in i ett casino och tackar artigt nej till alla trevliga som vill att han ska spela hos dom. Han tar trappan upp – till allas stora beundran! Och HELA vägen upp och välkomnas av en bugande man som visar karln in till det mest åtråvärda stället i casinot… ”Casino för dig som spelar stort”…

Innanför den där dörren ser det ju ut så här!

HUR KAN NÅGON GÅ PÅ ATT DESSA SPELBOLAG FÅR DIG ATT VINNA! Dessa bolag som ploppar upp som svampar ur jorden en dyblöt höstdag TJÄNAR BARA PENGAR SJÄLVA!!! HUR kan någon gå på något annat!!

+ +

+ = 

När du förlorat dina pengar finns ”hjälp” att få…
Också via TV…

För det finns hur mycket reklam för lån som helst också…

När jag söker på nätet får jag upp en sida som i Sverige erbjuder 83(!!) olika långivare!!

Och tro för allt i världen inte att dessa långivare vill dig väl! Att det finns 83 stycken att välja på beror förstås bara på att det är så oerhört lukrativt att bedriva denna verksamhet med höga skuldräntor för dig som lånar!

Dom lånar SÅ gärna ut
– men dom ska ha tillbaka också! Och mer än du någonsin förlorat… Mycket mer!!

Så glöm aldrig: =

D v s början till slutet om det vill sig riktigt illa. Jag FATTAR INTE att Sverige tillåter all denna reklam! Dubbelmoralens högborg!!

Reklam för spel som man aldrig någonsin kan bli rik på.

 Sen när det gått åt helvete lockas du med reklam för banker med ockerränta!

Stoppa alla dessa reklaminslag som bara förstör och ruinerar. Som bara genererar enorm rikedom till några få!

HÄR hittar du Spelberoendes riksförbund.

Mycket spyor blev det idag – men jag kände ett starkt behov av det. Inte av att spy men att sprida så mycket illaluktande dynga som möjligt om giriga människor som utnyttjar andra!  Som lever rikt på andras undergång. Vidrigt.

Så ni får vänta lite – men snart blir det Peace & Love, Flowerpower och en vild Suss!

 

 

Köpingstullen 3 – Kiosken – vad händer!?

Jo, nu är det bara skalet kvar – det fula förstörda skalet!

Inuti är ingenting sig likt längre! Gustav Öberg, den nya ägaren, är en toppenkille. Han är både driftig och klok – dessutom hur snabb som helst!
Ytterligare en fördel han har:   Han visar mig gärna kontinuerligt hur restaureringen går till! Fantastiskt roligt för mig! Att successivt se min egen dröm gå i uppfyllelse.

Gustav och hans medhjälpare har grävt ur hela golvet. Under golvet hittade de denna golvlucka! Den ska bevaras när huset får nytt gjutet golv med golvvärme. Där kommer det att finnas plats för många vinflaskor i det som kommer att bli ett härligt, unikt kök!

På tal om kök! Intill den gamla murstocken, innanför en tegelvägg, hittade Gustav en gammal, murad bakugn! Hålet i tegelväggen visar ugnen.

Gustav kommer att ta fram den och bevara den. En dröm är att få den att fungera igen. Om det blir omöjligt kommer den gamla bakugnen ändå att vara ett unikt inslag i köket intill en ny, modern spis. Här tar Gustav mått på var den nya spisen ska stå.
Luckor hittades inne i det hål som avslöjade den gamla bakugnen:

Kioskdelen på nedervåningen – som det ser ut just nu:

Övervåningen då? Ja, dit tar man sig på egen risk för tillfället! När man väl klättrat sig upp ser övervåningen ut så här:  Bara skalet kvar, som sagt. Gustav och hans medarbetare har tagit bort kattvinden vilket gör rummen på övervåningen betydligt större.

Var kattvinden på vänster sida fanns syns i golvet.

Gustav berättar hela tiden. Om vad som gjorts och om sina planer.
Två sovrum med golvvärme blir det här uppe men allt i övrigt i gammaldags stil.

Med livet som insats klänger man sig ner igen!

 Gustav berättar om att den nedersta stocken mot ytterväggen ska förstärkas.

Det behövs! Ljuset utifrån tränger in genom golvet.

Det kommer att bli bra när det är färdigt! Det är jag fullkomligt övertygad om!

Fortsättning följer! Jag kommer att fortsätta lägga ut hur arbetet går framåt med revanschen för den gamla tullstugan från slutet av 1600-talet. Från ful kiosk till en fantastisk och unik bostad!

Lysande utsikter med andra ord!! 🙂

Nästa blogg kommer att handla om vad som kan hända när en 40+ tjej beger sig till North Yorkshire i England för 60ths Fest!!

 

OBS! Foton får ej kopieras utan mitt medgivande! OBS!