Pingstafton – en dag då många bröllop äger rum.

De unga tu som ristade sina namn i barken på 40-talet…

…valde att gifta sig en pingstafton – året var 1953.

På hyllan i barndomshemmet står en vacker bröllopsgåva kvar. En vas med inskription i guld – den här: H W G 23/5 1953 – exakt på datumet 62 år sedan just idag. H W G står för mina föräldrars för- och efternamn.

Liljekonvaljer och förgätmigej – men inte till bröllop denna gång…

Vägen till de älskande går nu genom en grönskande park…

Här vilar de idag, mina älskade föräldrar, på sin bröllopsdag.

Två hjärtan på graven. Två hjärtan som klappade bara för varandra. Två hjärtan för barnen som lämnats kvar…

Kyrkogården är vacker denna pingstafton. Och nu är de åter tillsammans igen – paret som vigdes för 62 år sedan.

Vila i frid lilla mamma – äntligen har du fått komma till din älskade Göte igen.

Älskade, älskade föräldrar – tack för allt. Vi ses igen!

En sorgens dag idag…

…men också en högtidsdag.

Idag begravs min mamma Hjördis och förenas åter med pappa.

Mamma och pappa tyckte om kajorna. Den här bilden togs en dag då jag besökte mamma och hon tyckte de två kajorna påminde henne om sig själv och pappa.

Torsdagen den 23 april 2015 åkte jag som vanligt för att vattna blommor hos mamma när hon tillfälligt vistades på korttidsboende. Det här mötte mig. En död fågel på trappan till mammas hus.

En död kaja… Jag blev omedelbart illa till mods. Visste ju hur mycket mamma tyckte om kajorna och hur de symboliserade henne och pappa.
Detta kändes som ett omen. Jag begravde kajan i trädgården – en fin grav med blommor och grönt.

När jag sen kom till mamma på boendet hade hon plötsligt blivit mycket dålig. Det var början till slutet… Tre dagar senare somnade min älskade mamma in.

Mamma som mycket liten, tillsammans med storasyster Doris.

Här som 11-årig skolflicka.

Ung, hemma på gården i Regna. Naturligtvis med en liten katt i knäet. Mamma var en stor djurvän.

Mamma och pappa har träffats.

Giftermål i Regna kyrka den 23 maj 1953. Ett år senare kom första barnet – jag.

Medelåldern…

Äldre, ihop med pappa – det är midsommar!

Fars dag för några år sedan.

Och det som skulle komma att bli mammas sista födelsedag. Hon fyllde 89 år den 30 april förra året.

En sorgens dag
– men också en högtidsdag.

Tack älskade mamma för allt. Du var inte bara min mamma utan också min bästa vän.

Imorgon infaller pingstafton åter den 23 maj, samma datum som du och pappa gifte er för 62 år sedan. Imorgon på pingstafton vilar ni åter tillsammans – älskade föräldrar!

Förgät mig ej – nej aldrig någonsin!

Först ut – det här! Bloggaren är SÅ glad att ”Gröna Draken” kom i brevlådan här om dagen trots skylten om ”Ingen reklam, tack”. För den här tidskriften vill jag ha och har saknat!

Sen det här! Grannhuset har bytt takränna men också stuprör. Bloggaren undrar oroligt hur länge röret av KOPPAR får vara kvar!? Koppar lär ju vara ett begärligt – och se så vackert stupröret blänker…

Sen trädgårdsarbetades det ju igår. Ogräs rycktes och gräs (mossa…) klipptes! Men hur blev resultatet? Jo, så här:
Och så här! Förutom att gräset blev klippt fick bloggaren tid att tänka och reflektera där bakom gräsklipparen. Om vad? Jo, bland annat det här – igen!! Paret från det främlingsfientliga SD som kommer att bli Arbogas ansikte utåt genom att ha tilldelats det officiella uppdraget att bli Årets Medeltida Brudpar.

Ja, hur tänkte bloggaren då den där timman då gräset klipptes?
Jo, så här: Skadan är redan skedd – så vad kan de styrande hitta på för att klara av den här fadäsen?
Bloggaren anser att först och främst bör styrelsen för Medeltidsföreningen läxas upp. Man måste få dem att förstå vikten av uppdraget som årets medeltida brudpar och vad det innebär att företräda Arboga officiellt.
Samtidigt måste kommunens ledning i framtiden vara informerad i förväg med möjlighet att uttala sig om valet av brudpar eventuellt kan komma att uppfattas som kontroversiellt – kommunen är ändå huvudsponsor!

Sen tycker bloggaren att kommunens styrande ska ta en pratstund med det blivande brudparet. Berätta om de negativa reaktionerna från allmänheten, tala om att Arboga inte delar SD:s främlingsfientliga åsikter och få paret att förstå att INGET SD-politiskt får spegla bröllopet i augusti.
Det vill säga, för att vara lite rå, inget heilande och inga järnrörsförsedda partikamrater.

Som sagt, skadan är redan skedd, så det är det bästa de styrande kan göra, enligt bloggarens mening.

Bloggaren har reparerat skadan för egen del genom att gå ur Medeltidsföreningen och genom att förlägga sin vistelse någon helt annanstans än i Arboga den lördag då bröllopet ståndar.

”Den lilla fina staden Arboga” fanns förr som slogan och klistermärke att sätta på bilen. Vad gäller idag? ”Den lilla pinsamma staden Arboga”? Eller ”Den lilla dumma staden Arboga”? Dum som i okunnig. Kanske ”Den lilla omdömeslösa staden Arboga” passar bra?

Bloggaren tänker förstås på det här: Årets Medeltida brudpar 2015.

Dagens Arboga Tidning ser ut så här:
Och inne i tidningen:

Paret säger sig ha blivit väldigt överraskade över att bli utvalda att representera Arboga. Bloggaren tror att den reaktionen delas av ganska många…

Så här motiverar Jill Madden från Föreningen Arboga Medeltid beslutet:

Jill Madden verkar ha missuppfattat detta officiella arrangemang. Det är inte privat att gifta sig som årets medeltida brudpar i Arboga!
Historiskt kunniga? Ja, det kan ju diskuteras när man läser om vikingabröllop på medeltiden…Se artikeln i Bbl/AT HÄR!
Jill Madden avslutar motiveringen till valet med ”Att det känns bra helt enkelt”. Hur tänker man då? Främlingsfientliga aktiva politiker blir valda att officiellt representera Arboga kommun i kommunens största publikmagnet – känns bra??

Hur de styrande i kommunen ska hantera detta återstår att se. En delikat uppgift! Att ignorera protesterna bevisar underförstått  att man gillar beslutet! Och hur ska man göra istället?
Bloggaren väntar med intresse på vad som komma skall och har under tiden ställt en rad frågor till kommunens ansvariga samt gått ur som medlem i Arboga Medeltidsförening med omedelbar verkan.

Annat så. Rensa ogräs!
Ja, det passar bra när solen tittar fram idag och marken blivit rejält blöt av allt regnande. Ogräs går liksom lite lättare att få upp då.
Och katterna ville gärna hjälpa till! 😀

Vilda Wilma! Svår att få med på bild ibland – då hon är just – lite vild.

Man blir törstig av allt slit, tycker Curry och hittar lite naturligt läskande!
Brorsan Felix – ja, han låg inne och trynade! Ja, se katter!

Snart var korgen nästan full! Bara av att rensa bort grästuvor och ogräs i springan mellan garage och asfalt! Skönt när det är klart! 🙂

Skönt hade Vilda Wilma det ute i solskenet också!

Men vad nu!? – Inte äta gräs, Wilma!! För när katter äter gräs sägs det att det kommer mer regn och mer regn är inget vi önskar.

Njut dagen och försök att tänka snälla tankar.

Just när man tänkte att idag finns inget att blogga om här i Arboga – så levererar Arboga Tidning denna nyhet:

SD-toppar årets bröllopspar

Torbjörn Kastell och Emma Westergren blir årets medeltida bröllopspar i Arboga.

Både han och hon har framträdande roller i Sveriegedemokraterna – nu gifter de sig under medeltidsdagarna.

Torbjörn Kastell och Emma Westergren presenterades i dag som årets medeltida bröllopspar.

– Vi blev jätteglada och överraskade över att bli utvalda, säger Torbjörn Kastell.
– Jag har velat ha ett vikingabröllop sedan jag var tonåring, säger Emma Westergren.

Torbjörn Kastell har tidigare varit partisekreterare för Sverigedemokraterna på riksnivå. Nu är han gruppledare för partiet i Arboga och sitter i kommunfullmäktige. Dessutom är han ledamot i Västmanlands landstingsfullmäktige.

Hans blivande fru Emma Westergren är ordförande i partiets avdelning för Västra Mälardalen och sitter också i Arbogas kommunfullmäktige.

Bilden är ur Bbl/AT på nätet – artikeln hittar du HÄR!

HUR tänkte man då – i Föreningen Arboga Medeltid? Tänkte man alls? Funderade man aldrig på ”symbolvärdet” av att välja SD-företrädare att hyllas offentligt i Arboga i augusti? Hörde man inte stöveltrampet, såg de rakade skallarna och kunde förnimma Jimmie Åkessons hurrarop?

Slog det aldrig föreningen att den nya slogan skulle kunna bli – ”Den lilla fina nassestaden Arboga”? Att beslutet skulle komma att stänga ute flyktingar och invandrare från evenemanget i augusti eller åtminstone göra dessa väldigt obehagliga till mods?

Kom man inte på att ett sådant här beslut åter skulle riva upp gamla, smutsiga  sår och tankar på slagsmål och brinnande flyktingförläggning och dela Arboga i två delar? De som tar beslutet i försvar och inte låtsas om nassesymboliken och vad SD står för utan vill får till att det är ett helt självklart val. Och så vi andra.

Bloggaren har skrivit till Medeltidsföreningen och frågat om valet – hur man resonerade och vilka som deltog i beslutet. Svaren kommer att publiceras här på bloggen.

SKANDAL är vad det är! Bloggaren undrar om de styrande i Arboga har deltagit i beslutet och vad de har att säga om valet. Kommunen sponsrar väl vissa delar av arrangemanget och det är inte så troligt att alla skattebetalare är med på att hylla SD under Medeltidsdagarna.

PINSAMT – detta kommer att sätta Arboga på kartan och vänta bara när kvällspressen börjar frossa.

SORGLIGT – på många sätt och detta innebär troligen protester under Medeltidsdagarna och bojkott av densamma.

Och skadan är redan skedd! Beslutet är taget och att kancellera beslutet skulle bara ge ännu mer reklam för det främlingsfientliga partiet.

Bloggaren skäms över sin hemstad Arboga!