Kaxig eller clown? Och lite tidningsklipp, Stockholms Stadsmission mm
ARBOGA, Bröderna katt och Vilda Wilma, INSAMLING!, Lokalt, Mat och Dryck, Psykologiskt, Sverige & Världen, VIKTIGT! 1 Kommentar »
Kör du den kaxiga stilen – eller är du gängets clown? 
Bloggaren tänker på olika stilar, masker, som vi bär. En kaxig uppsyn döljer ett osäkert inre.
Hur professionella komiker ofta inte alls är särskilt roliga privat – snarare kanske tvärtom.
DN tar upp just detta i söndagens tidning i samband med jobb. 
På jobbet och på fritiden finns de där – kaxiga typer som kanske inte är så tuffa när det sen verkligen gäller. En mask för att dölja osäkerhet och rädsla för tillkortakommanden.
Samma sak med clownen.
Killen som skämtar jämt och som kommer med de fräckaste kommentarerna är inte så självsäker när det blir allvar av.
Att inte våga vara den man är! Varför är det så?
Naturligtvis finns det lika många svar på det som människor men det hela kommer säkerligen från uppväxten, från händelser.
Minnen och erfarenheter får oss att vilja gömma oss och inte visa vårt verkliga sårbara jag.
Vi vill inte avslöja oss. Avslöja att vi är vanliga människor av kött och blod med fel och brister som alla andra.
Vi anser oss inte vara tillräckligt bra som vi är. Då åker masken på!
Tuffaste tjejen är en liten, liten flicka inuti. Fräckaste killen är en ganska liten kis bakom alla sexskämt och skratt.
Så sorgligt.
Som bilden säger här intill: ”Om du bär en mask tillräckligt länge börjar du glömma vem du är bakom den”
Men verkligheten hinner alltid ifatt en. Kanske inte bland de där ytliga vännerna men alltid i den egna ensamheten. Kanske vi tror att vi är annorlunda. Att just jag är särskilt svår och udda. Glöm det! ALLA bär på minnen och erfarenheter som gett oss törnar. Så våga vara den du är!
VÅGA VARA DEN DU ÄR! Alla har vi våra fel och brister – det är inte så farligt! 
Våga! 
Joharifönster är en psykologisk modell för att karakterisera olika sätt att kommunicera.
Intressant om vad vi vet om oss själva och vad vi inte vet! Och vad andra känner till om oss som vi inte själva gör. Läs HÄR på Wikipedia om Johari fönster.
HÄR hittar du DN:s artikel om kroppspråk!
Lite annat också vill bloggaren hinna med!
Den här annonsen i dagens DN hamnade lite fel… Under bilden på frysande flyktingar peppas vi att boka julbord och beställa presentkort för ”gastronomisk upplevelse”…
”Finaste julgåvan” säger annonsen.
Bloggaren kan tänka sig en hel del mycket finare julgåvor! Stadsmissionen i Stockholm får en sådan julgåva! 
Så här står det i deras senaste tidning: 
Stadsmissionen i mobilen.
Sagt och gjort!
Coca-Cola.
Spana in PET-flaskan!
Skruva av korken!
Läs av koden!
Registrera koden i mobilen!
Klart! 
Det finns massor av fina julgåvor du kan ge! Stockholms Stadsmission hittar du HÄR! Och HÄR om samarbetet med Coca-Cola. Utöver den finns det många, många fler som blir glada om du skippar ett av alla julbord och tänker med hjärtat istället.
Djurskyddet Sverige har mycket bra i sin tidning och gör mycket gott! Ett tips från tidningen är en app som varnar för viltolyckor.
”Viltolycka” finns gratis att hämta som app till din mobil.
Världsrekord!
Fastighetstidningen tar upp ett försök till inte speciellt roligt världsrekord.
Klippt ur texten:
Du får en bostad på 1 vecka bland annat i Oslo men i Stockholm får du vänta 8,4 år!
Bloggaren tror dessutom att 8,4 år är alldeles för snällt tilltaget. Det dubbla kan nog tänkas…
Inte bara Stockholm…
Frostig snö på gräsmattan och -7 imorse här i Arboga.
Då blir Vilda Wilma så här trött.
Och fortsätter att softa och slumra vidare intill det varma, sköna elementet. 
Bloggaren fick en vinst här om dagen! Turen gjorde så att denna fina plansch hamnade här hemma!
”Tyvärr kan inte min fru vara hemma med vårt barn eftersom hon tjänar mycket mer än mig”.
Planschen är gjord av Johan Lindström på Joxon Design som ni hittar HÄR! Tack Johan!
En blogg är producerad igen! Plötsligt händer det!
Ta hand om er och var inte rädda för att tycka om er själva! Du är bäst som den du är! ![]()




Bloggaren kom att tänka på minnen här om dagen. Minnen som kan framkallas genom synen, hörseln, känseln och – luktsinnet eller…?
Med morfar för många år sen. Alla barndomsminnen från huset Lugnet i Östergötland.
Synen är väl vår främsta hjälpreda till minneskatalogen. Oavsett om du inte sett en person på lång tid så klarar ofta hjärnan att bläddra fram rätt person ur arkivet när ni ses. Kanske inte direkt men så småningom, kanske till exempel ihop med hörseln.
Ljud kan frambringa både bra, dåliga, obehagliga och ljuvliga minnen. Och vem har inte varit med om hur just ”den där låten” försätter oss tillbaka många år i tiden!
Till discot, raggarrundan eller bara som koppling till ”en viss person”.
Att enbart med just känseln klara ut vad det är man tar i är dock inte helt lätt. Där missar hjärnan ibland.
En doft kan också få oss att minnas. Bra eller dåliga saker! 
En bild av lussebullar gör inte att man automatiskt känner dess härliga doft. Varför?


DN 2015-11-15
Söndagens Dagens Nyheter ägnas nästan uteslutande åt terrordådet i Paris i fredags. 
Tidningen rekommenderas! Läs den idag!
DN:s Olle Svenning ger sin förklaring.
Fotografen Alexander Mahmoud berättar med bilder och dagbok.
Om bloggaren Isabella Löwengrip som gått ur Moderaterna och berättar varför.
Bloggaren känner värme, styrka och solidaritet när sociala medier som Facebook svämmar över av blå-vit-röda foton.
Alla vänner som ändrat sina profilbilder i stöd och medkänsla med det franska folket.
2014 hade Arboga högst antal anmälda hatbrott i hela Sverige. Siffran låg alltså högre än t ex för Stockholm.
Min mormor och morfar var bönder på landet i Östergötland. Lite djur, några åkrar, morfar var snickare också. De bodde i en liten by där alla kände alla.
Mina farföräldrar – fattiga i 20-talets Eskilstuna. De fick snåla och spara för maten på bordet. Bilden är tagen vid mina föräldrars bröllop.
Pappa var socialdemokrat då och mamma hade som ung flicka varit med i SLU – Svensk lantbrukarungdom. Det var svåra tider men det skulle komma att bli bättre för dem.
Varför blev deras två barn inte rädda och främlingsfientliga. Varför inte min bror och jag?

Min farmor Svea blev så småningom en ung kvinna och mor. Pappa har berättat hur grannar och vänner gärna samlades hemma hos dem. Hur alla var välkomna dit.
Min mormor Edit skulle nog idag ha kallats ”bitch”. Hon vågade och hon styrde och ställde. Ett exempel är när djur där på landet for illa – då tog mormor tag i det.
Pappa var väldigt samhällsengagerad och han sa alltid till mig: – Vill du förändra saker och ting så måste du jobba politiskt! Var det hans engagemang som fick oss barn att hänga med och tänka till?
Fick lätt vänner och hade stor medkänsla med andra. Under hennes sista tid i livet fick hon många vänner bland hemtjänstens personal. Särskilt invandrarkvinnor fick förtroende för henne.
Många intressanta reportage och artiklar. 




Läs
Senaste kommentarer