Feel in the Blogg

De här bilderna berättar lite om mina dagar…

Vatten och is kan bilda så här vackra formationer i vattenpussen på min gård.

Snödroppar! De breder ut sig! Härligt!

Och krokusen är på gång!

En skatas klor… Mycket död skata…
Sånt får jag pyssla med… Mindre kul. Dock måste jag ta katterna i försvar denna gång. Skatan var nog redan död när den plockades in genom kattluckan. Fast Felix, vaktkatten, har faktiskt lyckats få med en livs levande skata genom luckan – och den var oskadd! Mellanbarnet bar ut den försiktigt i en handduk och skatan flög glatt iväg när han sen släppte den.

Blommor betyder mycket för mig. Här en rosa kornettblomma i mitt fönster.

Katterna hittar alltid på bus. Curry och Wilma är de som leker ihop. Här ”slåss” de helt vänskapligt. Det är mer frågan om brottning, väldigt tyst, smidig brottning. Dom älskar det – båda två!

Wilma, den hyperaktiva, har skaffat sig en ny talang! Hon försöker svara i telefonen!! Så fort telefonen pinglar – tittar hon först upp, lyssnar och kastar sig sen iväg ut i hallen! Där hoppar hon upp vid telefonen och ska svara (?). Det brukar gå mindre bra. Senast drog hon i ivern ner hela telefonapparaten på golvet.
Jag vet inte om den som ringde uppfattade hennes svar. Jag vet inte ens hur Wilma tänkt sig att svara!? 😀
Katter är kul!

En trist dag med influensasjuk dotter kan roas upp med: Dottern och jag såg föreställningen av Mamma Mia i Globen och igår tittade vi på filmen för första gången. Dottern vars humör var på noll av allt snorande och hostande – fick mungiporna upp under öronen av filmen! Morsan likaså! En energi- och glädjekick! Se filmen!

Jag fick ju oväntat besök av en död skata igår. Inte särskilt roligt – och det får mig att tänka på en insändarskribent i lokaltidningen idag.
Han eller hon skulle säkert lovorda dödandet av skator, kajor, ja fåglar över huvud taget, antar jag.

Skribenten under signaturen ”Fågelskrämman” kallar kajor för ”sanitär olägenhet”. Är inte det lite märkligt? Hur kan fåglar vara en sanitär olägenhet??

”Fågelskrämman” skriver att han eller hon bor på Trädgårdsgatan i Arboga och där svävar nämnda kajor i citat: ”stora flockar mellan trädtoppar och hustak och är allmänt otrevliga”.

Jag undrar: Hur beter sig en kaja som är allmänt otrevlig?? 🙂 Och var innebär i så fall ett ”trevligt beteende” hos en fågel??

Den mest otrevliga varelsen på vårt jordklot är nog människan – utan konkurrens!

Nu ska jag titta till fyra stycken väldigt trevliga individer i mitt hushåll – tre galna katter och en snorig dotter. Ha det gott!

Av en händelse hittade jag på Internet att vi i Sverige haft en drottning som heter Filippa!! Namnet låter väl inte särskilt rojalistiskt eller hur. Men ändock – hon var drottning av Sverige!
Filippa föddes i England 1394 som prinsessa och dotter till Henrik IV som tagit makten efter att ha störtat Richard II från tronen.
Lilla Filippa giftes bort redan som 12-åring med unionskonungen Erik av Pommern. Filippa deltog aktivt i den komplicerade och dramatiska politiken i början av 1400-talet. Hon dog barnlös i Vadstena endast 37 år gammal.

Men varför då ropa på Köping i sammanhanget!?

Jo, när jag söker mera på Drottning Filippa av Sverige finner jag att hon står staty i  just Köping!!

Genom Notisören (se hemsidan HÄR!) kan man ta del av följande:

”Filippa-statyn står i Bivurparken. Odensviskulptrisen Signe Ehrenborg-Lorichs, 1889-1979, gjorde en skulptur av drottning Filippa, som senare blev en bronsstaty, 80 cm hög, gjuten vid Otto Meyers konstgjuteri, Stockholm. Statyn placerades i Bivurparken år 1954. Drottning Filippa håller i manen på en enhörning, ett hästliknande fabeldjur.

Drottning Filippa hade i början av 1400-talet anknytning till Köpingshus, 1375-1434. I samband med Engelbrektupproret brändes dock den fasta punkten Köpingshus ned. Köpingshus låg söder om dagens järnvägsstation, mellan järnvägsstationen och farleden till inre hamnen.”

(Varför håller Drottning Filippa i en enhörning? Läs om enhörningar genom att klicka HÄR!)

Nu är jag nyfiken! Jag letar på Bivurparken men då blir det svårt! Den här bilden hittar jag – även den från ovan nämnda Notisör!

Vilken fin park – t o m palmer! I Köping??

Men att hitta var själva parken är belägen blir värre… Genom söksidorna får jag på Bivurparken fram Nyckelbergsparken och Himlabacken!? Men söker jag via Eniro finns det varken någon Bivurpark, Nyckelbergspark eller Himlabacke i Köping!?

Kan ni i Köping tala om för mig VAD parken egentligen heter? Och VAR den ligger någonstans? Om den finns över huvud taget…??
Som boende i grannstan har jag ingen aning. Konditori Bivur känner jag dock till. Ligger kondiset i närheten av parken kanske??

På tal om drottningar och kungligheter så kommer jag osökt in på ett blivande giftermål och sen eventuella söner och döttrar till Kronprinsessparet. Kanske det kan bli en liten prinsessan Filippa så småningom!? Ett modernt namn med drottningstatus! 😀 Och tänk så hedrad statsministerfrun skulle känna sig – Filippa Reinfeldt!Bara en sån sak. 😉

Nog spånat och spanat kring detta!
Dock vill jag gärna ha HJÄLP av er i Köping! Skriv en kommentar på bloggen om var Bivurparken ligger och om den är så fantastiskt vacker som Notisörens bild gör gällande!

Idag är jag inte riktigt ”in the mood”. Visst är det märkligt att man kan sitta så här vid PC:n och plötsligt rinner bara tårarna. Allt det svåra väller bara fram. Fast man trodde man hade kontroll.
Här en fantastiskt fin dikt av Karin Boye:

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  –

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra  –

svårt att vilja stanna

och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,

Brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya

glömmer att de ängslades för färden  –

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

som skapar världen.

Visst är orden fina, säger så mycket – om allt.

Fotot är från min gård, våren förra året.

Avslutar denna blogg med veckans visdomsord:

VÄNSKAP ÄR EN SJÄL SOM TAGIT BOSTAD I TVÅ KROPPAR
(Aristoteles)

eller inte!

Idag är det Internationella Kvinnodagen! Hur tänker ni fira den??

Både DN och Svenskan har – självklart – många reportage i sina papperstidningar dagen till ära. Båda tidningarna har artiklar om kvinnor, DN har tre och Svenska Dagbladet sju. Artiklar om kvinnor i alla åldrar som berättar om sina liv och sina drömmar.
Av en händelse kollar jag särskilt in det s k civilståndet. DN:s kvinnor är alla singlar. Av Svenska Dagbladets sju kvinnor är det bara två som lever ihop med en man och den ena av dessa berättar att det är hennes tredje äktenskap.

Visst är det lite märkligt att just kvinnor som ”klarar sig utan män” lyfts fram. Är det inte istället så att de kvinnor och män som valt att leva tillsammans under två år, tio år, 25 år eller t o m 50 år borde komma till tals. Berätta om hur de fått saker och ting att rulla och då kanske vinklat ur ett s k kvinnoperspektiv. Hur de klarat motgångar och svårigheter? Varför de fortfarande lever tillsammans?

Det är ju ändock så att för att människosläktet ska leva vidare behöver män och kvinnor mötas. Genom mötet, kärleken, blir det små nya människor. Dessa små behöver omvårdnad, stöd och vägledning för att klara sig i livet. Då behövs både en mor och en far, föräldrarna.

En annan sak som slår mig är hur otroligt populärt äktenskap har blivit! Inte bland heterosexuella men bland bögar och flator. Alla ska gifta sig, verkar det. Alla MÅSTE få gifta sig i kyrkan dessutom! Det är där den stora politiska striden står.
För stridandet skull alltså. För vad betyder den formella ritualen egentligen? Inte ett dugg! Det är ju kärleken som ska räknas.
När jag var liten hette det att par levde tillsammans på ”stockholmska” – det betydde att de bodde ihop utan att vara gifta. Det blev mer och mer populärt och är väl den mest vanliga formen av sammanboende skulle jag tro. Det har dock blivit trendigt att gifta sig igen – men det är mer för festen, det högtidligas skull – än som formalitet eller av religiösa skäl.
Men homosexuella måste gifta sig – det har vi förstått… Sen fattar väl var och en att det inte handlar om prästen och kyrkan  utan om just striden.

Varför kriga? Varför slåss mot män när vitsen är att klara att leva ihop. Alla vet att kvinnor är lika intelligenta som män. Självklart skulle kvinnor under alla de årtusenden som gått lyckats slå sig fria och leva utan män – om det var det som saken gällde!
Men det är själva konceptet – man och kvinna – som måste fungera.

Kvinnor har nog i alla tider varit kittet i förhållandet. Jämkat och pusslat. Fått förhållandet att flyta på. Män har med tiden förstått detta. Jämställdhetsarbetet bör bestå i en utveckling av detta jämkande och pusslande upp på ett högre plan!
Som så många kvinnor säger: Om kvinnor styrde och bestämde då skulle det inte vara så många krig. Det ligger mycket i det. Krigande på alla nivåer. Både militärt och i kommunfullmäktige i småstaden.

Låt jämställdhet handla om respekt och samarbete – inte hämnd och ensamhet.

Nog med filosofi i denna blogg! Hur ska jag då själv fira dagen??

Jo, jag kom på imorse att en bra grej för kvinnor denna dag – förutom att ta hand om sig själva lite extra – är att lära sig något som de inte kan men som deras män klarar!
Det ville jag göra!
Eftersom det är för tidigt att byta däck på bilen – så kom jag på en annan sak: Byta glödlampa i taket i vår hall! Låter mjäkigt men då ska ni veta att det är nästan 3 meter upp till tak och armaturen väldigt knepig. Mannen i mitt liv var med på projektet direkt. Och det gick naturligtvis jättebra att fixa ljus. Även om det var läskigt att stå högst upp på en jullrig stege och försöka snurra av den besvärliga taklampan. Men nu lyser lampan igen!!

Sen unnade jag mig en klick hjortronsylt i frukostyoghurten! Jag älskar hjortron och den burk jag köpte på julmarknaden här i Arboga förra året hade hela 75 % hjortron i sylten! Sylten kommer från Överkalix Syltfabrik!

Sen ska jag äta mango till efterrätt ikväll. Mango är det bästa jag vet. Dottern önskade sig en Dajmstrut efter maten denna kvinnodag. Så mumsig efterrätt av enkelt slag firar vi också med!

Wilma, den hyperaktiva kissen, firade på sitt eget vis – så flickkatt hon är! Slagsmål med Curry!

Med öronen slickade bakåt utefter huvudet går hon till attack mot kompisen Curry!

Men Curry ger igen och leker med!
De suddiga bilderna beror på att det är fart och fläkt när Wilma och Curry slåss! Men inte är det slagsmål på riktigt – utan bara lek! 🙂

Slåss inte – lek! Kriga inte – samarbeta! Min uppmaning idag på Internatioella kvinnodagen!

Visst är det fruktansvärt tråkigt att fredliga demonstrationer för eller mot uppfattningar och värderingar alltid ska urarta i bråk!

Det finns alltid ett gäng ambulerande bråkmakare som gjort till sin livsuppgift – gud vet varför!? – att åka runt och bråka, slåss, kasta stenar, angripa polisen o.s.v. när en grupp verkliga demonstranter vill uttrycka sin mening.

Så urtråkigt att dessa gäng ska förstöra! Dessa ligister förhindrar demokratin! Stoppar vanligt folks möjligheter att stå upp för sina åsikter!

Se nu på det som händer i Malmö! Feta rubriker, TV-inslag – och allt handlar bara om huliganer och vandaler! De fredliga demonstranternas åsikter druknar fullständigt i polisslagsmål när maskerade busar regerar!

Stoppa dessa slagskämpar! Sy in dom, registera dom och bevaka dom! Porta dom nästa gång någon organisation vill använda sina demokratiska rättigheter genom att demonstrera!

För dessa ligister har ingenting med demonstrationer att göra!