Feel in the Blogg

Ett år med Max och Saga – ett år utan Max och Saga

Idag den 17 mars är det ett år sedan Max och Saga brutalt mördades i sitt eget hem i Arboga. Ute regnar det – precis som om himlen gråter. Gråter över de små barnen som knappt hann börja leva någon gång...

Lokaltidningen har självklart årsdagen som förstasidesnyhet.

För lilla Arboga var detta en fullständigt ofattbar händelse. Så avskyvärd, så hemsk att den föreföll som en ond dröm, svår att ta till sig.

Ändå var det verklighet och en absolut verklighet för Max och Sagas föräldrar, mor- och farföräldrar, bonusföräldrar och övriga släktingar.

Detta år har varit ett år utan Max och Saga men också ett år med barnen!

Deras närmaste anhöriga har känt en obeskrivlig saknad – hur stor är det svårt för oss andra att föreställa. Vi andra – vi som bor i Arboga, grannar, bekanta, människor runt omkring, ja människor i hela Sverige – för oss har det varit ett år MED Max och Saga.

Aldrig har väl två små barn uppmärksammats på ett sådant sätt som just Max och Saga. En uppmärksamhet alla helt klart skulle vilja vara utan – men ändå.
Vi har alla fått tagit del av dessa älskade små barn. Fått följa deras föräldrars vånda genom polisförhör och rättegångar. Fått berättats för oss historier och minnesbilder om två mycket efterlängtade små barn – deras hyss och  upptåg, vilken lycka de var för sina föräldrar.

Vi kommer därmed alltid att minnas Max och Saga. De kommer alltid att vara två små älskade barn som ler mot oss genom fotografier och vars vackra gravplats vi kan besöka när vi vill.
Stanna upp en stund vid den hjärtformade gravstenen. Fundera ett ögonblick över livet. Ett liv som kan bli oväntat kort. Ta tillvara stunden. Låta Max och Sagas liv bli en tankeställare, en uppmaning till eftertanke och kärlek.

Vi ses kanske ikväll på Minnesstunden i Heliga Trefaldighets kyrka.

Här följer mina egna minnesbilder över året som gått.

Först vill jag berätta att jag hajade till när jag vände blad i lokaltidningen. Hela nästa sida bestod av en bild på Max och Saga. Det blev nästan lite chockartat. De var så levande där de gick, hand i hand på Rådhusgatan. Det kunde ha varit idag…

Den 4 april 2008 tog jag denna bild: Det var vid ett av dom tillfällen då jag ”tittade till Emma”. Fotot visar Max och Sagas hem i Arboga.
Hjärta av blommor efter begravningen.

Ytterligare ett hjärta efter Minnesgudstjänsten i maj 2008.

Gravplatsen på kyrkogården innan stenen kommit.

Här är den mycket vackra gravstenen på plats.

Två små levande barn – blev till en frusen bild på ett fotografi…

Inga ord räcker till. Det som hände för ett år sedan är obeskrivligt. Tragedin fasansfull. Mina tankar går allra mest till Emma och Nicklas.

Håll minnet av två små barn levande. Låt deras korta liv bli en uppmaning till eftertanke. Välj kärleken.

Skänk gärna pengar till Max och Sagas Minnesfond – plusgiro 123895-5. Märk gåvan ”Max och Saga”.
Pengarna går oavkortat till Rädda Barnen och Svenska HPN-föreningen (hemparenteral nutrition) som hjälper familjer som ger sina barn näringsdropp i hemmet. Fonden hanteras av Svenska kyrkan i Arboga och granskas av revisorer. Inga avgifter tas ut.

ALLTID BLÅSLAMPA PÅ DE SOM HÅLLER DJUR!!!

Oavsett om det är enskilda djurägare, hundkenlar, travstall eller slaktfabriker – typ SCAN – ALLTID BLÅSLAMPA PÅ DOM!!!

För att ALLTID ha koll på att djur inte lider – GÅ MED I EN DJURRÄTTSORGANISATION!!

Djurens Rätt – hemsida HÄR!

Djurskyddet Sverige – hemsida HÄR!

PETA – hemsida HÄR!

Har läsarna fler förslag på seriösa djurskyddsföreningar – meddela mig!

Första bloggen idag går till de grisar som skållades levande inför slakt! FULLSTÄNDIGT AVSKYVÄRT!! Jag tror vi alla kan räkna med att djur på slakterier behandlas utan kärlek (vilken djurvän vill jobba på ett slakteri?) och därför bör slakterier ALLTID GRANSKAS STENHÅRT!

Kolla vad det är för mat du äter så inte köttet skriker av smärta på din tallrik – eller bli vegetarian!

Nu är jag MYCKET upprörd!  Skriv till SCAN och protestera! Hemsidan HÄR!

Det finns ett företag som kallar sig Left is Right (vänster är rätt, eller vänster är höger om man så vill). En del lovordar företaget men jag är ganska ambivalent.

Left is right startades med konceptet att endast anställa människor med Aspergers syndrom. Så här står det på företagets hemsida:
”Left is Right är ett konsultföretag som erbjuder unik kompetens. Våra konsulter har diagnosen Aspergers syndrom och har därmed sinne för detaljer, är extremt noggranna och har förmågan att arbeta repetitivt med bibehållen hög kvalitet.”

Tanken var säkert god. Företagets grundare har själva barn med diagnosen Aspergers syndrom och de har förmodligen fått känna av samhällets oförstående hårdhet inför egenskapen.

Så här står det under ”Historia” på Left is Rights hemsida:

”Left is Rights grundare Wiola Frankén Boman och Bengt-Åke Boman har själva ett barn med diagnos inom autismspektrum och har länge velat ändra på samhällets inställning till personer med sådana diagnoser. Dessutom har de en vision om att inte se till människors brister i arbetslivet, utan istället till vad de kan bidra med. Left is Right vill att personer med diagnosen Aspergers syndrom ska få komma till sin rätt och kunna gå till arbetet, känna sig uppskattade och få göra något de är riktigt bra på.”
Hemsidan hittar ni HÄR!

Tanken var, som sagt god, och många kanske delar den. Jag själv tycker att företaget fogar sig. Fogar sig i det alltmer iskalla samhället där bara 100 %-are räknas och där en Aspergare inte har en chans.
Chanslös därför att skolan ignorerar barn med denna egenskap, de får inte den undervisning de har rätt till  – och utan skolutbildning heller inget jobb.
Utan skola eller arbete heller ingen social träning – något som människor med Aspergers syndrom ofta behöver lära sig manuellt s.a.s. Och den träningen får man i vanliga skolklasser – inte i en liten grupp undanskuffad nere i källaren.
Träning får man också i arbetslivet bland alla sorters människor.

Left is Right fogar sig, står tillbaka, ordnar egna jobb för ”särlingarna”. Det gillar inte jag!

Det är inte bara Aspergersmänniskor som behöver träning bland s k vanligt folk! Folk som idag kallar barn med Aspergers och ADHD för miffon och DAMP-ungar – behöver också tränas!
Lära sig att alla människor är olika. Att det är inte farligt att ha Aspergers syndrom! Man är inte ”onormal” för man fått egenskapen ADHD.
Förmodligen har vi alla något lite drag av någon diagnos.

Så jag känner mig kluven över företaget Left is Right. Dom vill så väl men det kan bli fel.
Jag tycker att människor med egenskaper som Aspergers syndrom självklart ska ha rätt till en plats inom vilken arbetsmarknad som helst!

Det har alltid funnits personer med de här egenskaperna men det är först i nutid som det verkar ha blivit ett stort problem. Och hos vem ligger problemet??
Jag vet flera personer, en del i chefsställning, som helt klart har både ADHD och Aspergers syndrom – men de har inte fått diagnosen. Det har gått väldigt bra ändå…

Alla har rätt till ett arbete, så skriver Samhall på sin hemsida.  Samhall är en tänkbar plats för människor med nedsatt arbetsförmåga p g a ett eller flera funktionshinder. Så står det på hemsidan som ni kan läsa om ni klickar HÄR!
Det är möjligt att några Aspergare skulle vilja söka jobb där men det stora flertalet ska inte behöva begränsa sig dit, inte heller till företaget Left is Right!
Gör inte problem av det som inte är problem – är mitt budskap.

För väldigt länge sedan skrev jag till Left is Rights grundare Bengt-Åke Boman om mina tankar och bad honom om en kommentar. Han svarade aldrig…

Som det står på Left is Rights hemsida – Einstein, Mozart och Newton var personer med Aspergers syndrom och liknande egenskaper.
Då undrar jag: Vem skulle komma på tanke att sålla bort Einstein från arbetsmarknaden?? Eller låta Isac Newton jobba på Samhall??

Barn, ungdomar och vuxna med Aspergers syndrom ska INTE foga sig!

Måndag morgon igen och vi befinner oss i mitten av mars. Nu är våren på gång. Gårdagen bjöd på solsken för den som kunde njuta.

Bilden intill är tagen förra året på min gård. Den 30 mars blommade det för fullt i rabatterna.

Det är bara 2 veckor dit!

Idag KANSKE jag får hjälp av Tomas att såga ner träd! Man vet aldrig. Tomas sa att han kanske kommer på måndag eller kanske på fredag. Eller kanske inte alls, tänkte jag 😉
Vi får se – han är så välkommen när han än kommer.
Jag älskar träd men när dom börjar lyfta upp garagetaket är det dags för åtgärder…

Dottern och jag gillar att se Let’s Dance. Förr förfasade jag mig över hur folk kunde sitta och titta på sånt trist! Det var innan jag blev biten… Tack vare min vän Britta blev jag en fan av de kämpande dansparen om fredagskvällarna.
Att se människor kända för annat än dans försöka lära sig turerna har varit jätteroligt. Man får en liten inblick i hur personerna är mer privat. Fast det kanske är regisserat det också… Men jag vill tro så i alla fall.
Att se Morgan Alling in action gör en bara JÄTTEGLAD! Elisabeth Höglund har verkligen imponerat! Tanten rockar ju! (Tant förresten – inte alls! I fredagens program såg hon inte en dag äldre ut än 25 som häftig salsabrud!) Carl-Jan var en av mina otippade favoriter som redan fått lämna programmet. Han verkar vara en härlig man med glimten i ögat. Kitty, en av dotterns favoriter, men mest av allt älskar vi båda MAGNUS SAMUELSSON! Vilken kille!! Världens starkaste man flyger fjäderlätt över dansgolvet! Helt otroligt. Och så verkar han ju så hjärtego!
Härligt att få drömma sig bort i dansens virvlar genom TV.

MEN – vi ska inte bara se det i TV – dottern och jag! På onsdag drar vi iväg med Tony Irving till Åland! Det ni!  Dotterns present på födelsedagen! Därför kom krassligheten verkligen illa i tiden men jag hoppas att både dottern och jag är tillräckligt friska om några dagar.

Avslutar med veckans kloka ord:

”Gårdagen kan vi inte få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora.”
(Lyndon B. Johnson)

Jag tolkar orden som tänkvärda om livet i stort. Kanske den amerikanske presidenten hade annat i åtanke… Presidenter i USA brukar ha det… ”Vinna eller förlora” kanske handlade om krig i hans hjärna..

Därför blir det extra kloka ord idag! Hittade detta ryska ordspråk i dagens Bbl/AT:

ETT VÄNLIGT ORD ÄR SOM EN VÅRDAG

Det var väl fint. Det tycker jag vi alla kan ta till oss! KRAM på er!

(Bilden är inte nytagen! Men så här blommade scillan på vår gård den 10 april förra året! Tänk så mycket härligt vi har att vänta! Vänliga ord – blommande vårdagar.)

Moderaterna går framåt, läser man i dagens tidningar på nätet. Det betyder sannolikt att det kommer att gå bakåt för dom som har det svårast i vårt samhälle. Ännu mera bakåt alltså!

En sak av många som gör mig bister är A-kassan!

Den överhoppningsbara tiden var innan 1/1 2007 max 7 år. Alliansregeringen sänkte den till 5 år från årsskiftet 2006/2007.
Vad menas då med ”Överhoppningsbar tid”?

”Överhoppningsbar tid innebär att ramtiden förlängs. Det betyder att arbete som ligger längre tillbaka än 12 månader kan medräknas i arbetsvillkoret. Den överhoppningsbara tiden är begränsad till 5 år. Ett arbetsvillkor kan alltså som längst ligga 6 år tillbaka i tiden. Exempel på överhoppningsbar tid är sjukdom.”
Läs mer om alla försämringar vad gäller A-kassa på fackföreningen Unionens hemsida genom att klicka HÄR!

Så här ser det ut i rara, mysiga Sverige!
När arbetstakten trappas upp och stressen ökar blir många sjuka. Sjukdomen kan yttra sig såväl psykiskt som fysiskt. Man jobbar sig sjuk m.a.o.
Jobba sig sjuk kan man också göra genom att slita ut sig av för tungt arbete – skador på rygg och nacke t.ex.
Vad händer då? Eller rättare sagt – vad hände när sjukskrivningstalen p.g.a. utbrändhet började ränna i höjden för drygt 10 år sedan? Jo, ingenting!
Alla stod handfallna inför den psykiska ohälsan. Antingen talade man om parasiter som låg hemma och slöade – eller också ignorerade man sjuklingarna. Lät dom ligga där dom låg – utan hjälp, vård och rehabilitering.
Sen då? Jo, åren gick – den sjuka blev inte friskare av att negligeras, tvärtom.
Men sen tog det hus i helvete! Sjuka kostade för mycket pengar – alltså måste dom friskskrivas! Det handlade INTE om att låta de sjuka få den rehablitering som behövdes för att de skulle komma i arbete! Nej, det räckte med att Försäkringskassan, den allsmäktiga, helt sonika slutade betala ut sjukersättning och sa: ”Du är frisk – ut och jobba!”
Det gick inget vidare – varken för den allsmäktiga eller de sjuka… Men skam den som ger sig – här skulle sparas pengar!
Så dom dumskallar som varit sjuka alldeles för länge fick skylla sig själva! Regeringen såg till att för att få A-kassa måste de sjuka ha arbetat inom en 5-årsgräns bakåt i tiden.

Och vad betyder nu det då?
Jo, Försäkringskassan fortsätter att köra med blåslampa på de sjuka, icke rehabiliterade människorna! Sjukintyg ogiltigförklaras och Försäkringskassans egna läkare friskskriver för glatta livet.
Förutom att den sjuke behandlas fruktansvärt illa och mår därefter – blir det ju naturligtvis inget av med jobbande för han eller hon som är sjuk men som raskt friskförklarats.
För VEM VILL ANSTÄLLA en sjuk?
Nej, det blir inget jobb och därmed heller inga pengar för sjuklingen! Han eller hon har nu blivit av med sin sjukersättning men får heller ingen A-kassa genom de nya regler som gäller! Det blir ingenting i portmonnän!

Tänk så fiffigt regeringen genom Försäkringskassan styrt till det! Nu slipper ju samhället betala både sjukersättning och A-kassa! Toppen – eller…??

Någonstans i den här soppan kommer det att sluta väldigt illa. Det går inte att bita sig i svansen hur länge som helst.
Men dom kör ett tag till!  Anders Borg, Fredrik Reinfeldt och grabbarna (tjejerna också för den delen!) som pusslar med fattiglapparnas pengar.

Jag har skrivit till fackföreningenen Unionen och bett om svar på vad facket gör för alla medlemmar som drabbas. När – om – jag får svar kommer det att publiceras här  på bloggen.

Den som betalat till A-kassan i hela sitt arbetsföra liv och bli långvarigt sjuk – har kastat pengarna i sjön. Vad hade han eller hon för nytta av alla dom betalade A-kassekronorna?? Svar: Ingenting!

FRAM FÖR ETT SAMHÄLLE SOM TAR ANSVAR! OCH SOM INTE SPARKAR PÅ DOM SOM REDAN LIGGER!