Imorse blev det äntligen av med en morgonpromenad.
Jag tänkte bege mig ut redan 06.30 men så tyckte jag synd om Mannen i mitt liv. Lite sällskap vid frukostbordet borde jag erbjuda, tyckte jag.
Men en timma senare bar det av.
Jag tog vägen över kyrkogården, 
den kyrkogård som omgärdar Nicolaikyrkan. Kastanjeträd är väl underbara! När de blommar är de helt fantastiska, tycker jag.
Precis utanför kyrkogården träffade jag Ingrid. Det var länge sen och vi fick oss en pratstund. Hon ska öppna eget snart och jag lovade direkt att göra ett besök där och få lite massage!
Från syrenbusken på bilden överst hade jag plockat en bukett till Max och Saga. Strax innan Ahlöfsparken träffade jag Kicki och Rambo. Också det mötet var så roligt! Vi gjorde sällskap en bit.
Rhododendron har börjat blomma i parken! 
Så var jag då framme. 
Visst bor dom fint – Max och Saga!? Att ta en promenad på den vackra, stilla kyrkogården så här års är något jag verkligen kan rekommendera!
Varför inte hedra minnet av Max och Saga genom att besöka dom? Det har nästan blivit så att människor vallfärdar till den lilla graven. Och varför inte? Låt minnet av de båda barnen leva.
Många, många har påverkats av den fruktansvärda händelsen i mars förra året. Man tänker till litegrann, funderar ännu en gång – och det kan röra sig såväl om att låta bli att gnälla och klaga, som att krama sina barn en extragång för man vet ju faktiskt inte om man lever imorgon.
Om denna tragedi kan föra med sig att vi tänker mer kärleksfulla tankar vore väl verkligen att hedra Max och Saga.
Unna dig en stilla promenad, en meditation över livet och besök kyrkogården.
Max och Saga har så mycket blommor och så många saker. Här faller min skugga över graven när jag fotograferar.
Visst har barnen fin utsikt?
Det är så vackert och grönt här! 
Så harmoniskt!
Idag kände jag på mig att Max och Saga skulle på utflykt! Det liksom kändes i luften när jag närmade mig deras grav. Solens sken och den lummiga grönskan, fågelkvittret och visst hörde jag barnen prata… Om matsäckspaket och saft som skulle packas med. Dom hade inte tid med mig idag. Äventyret väntade.
På hemvägen gick jag genom Ahlöfsparken. 
En liten oas mitt i Arboga.
Jag sneddade åter över Nicolai kyrkogård. 
Precis invid den vackra ingången växte några liljekonvaljer! Jag plockade faktiskt två stycken – för de doftade så underbart.
Sen var jag snart hemma och tillbaka i verkligheten. Fast inte riktigt ändå… När jag besökte ICA för att köpa potatis fick jag upp denna ur potatislåren!
En potatis i form av ett hjärta!!
Det tog jag som ett gott tecken!
🙂
Ha en fin dag! Ta gärna en vallfärdande promenad!
Själv åker jag till Köping nu för att hämta dottern!
Ja, vart tog hon vägen… Fast det vet han ju – Vaktmästare Felix Katt! Men han gitter inte ta sig in i tunneln. Nån måtta får det vara på dumheter, tänker han.
Tills nästa gång hon får spel och måste tuktas av Felix. Ja, se katter! Ett riktigt skådespel att avnjuta varje dag. 😀
Här ligger nu två av dotterns studentmössor – ingen av dom är OK… Nr 2 kom idag och dottern ringde omedelbart upp företaget – mycket upprörd! Det blev inte rätt den här gången heller…
När hallen blir så här belamrad av alla kassar med papper, kartong, glas, metall, flaskor och burkar – då är det dags! Då har det egentligen varit dags för länge, länge sen…
Det känns väldigt tillfredsställande att sortera sopor, tycker jag. Både att bli av med skräpet där hemma men också att tänka att man kanske gör lite nytta för naturen. Är lite klimatsmart som det ju ska heta, nu för tiden.
Så här såg det utan bakom containrarna… Våra bevingade vänner har haft kalas.
Avslutar med lite fagra försommarbilder från gårdagen
Idag är jag tacksam för att Tomas ännu inte kommit med motorsågen… Han skulle annars ha hjälpt oss att klippa ner bersåerna tidigt i våras. Det får väl bli till hösten – om han har tid…
Senaste kommentarer