Feel in the Blogg

Lykkes bästa kompis Anne-Marie har det jobbigt just nu. Lykke och jag  är förtroliga så hon vet att jag aldrig skulle ”lämna ut” det hon säger till andra. Inte så att andra människor förstår vilka personer det handlar om.

Anne-Marie pratar mycket om djur. ”Man saknar inte kon förrän båset är tomt”, säger hon apropå sin situation. Och nu är båset tomt – det ekar mellan båsväggarna, om det är möjligt.
Anne-Marie känner sig ibland lite sorgsen över det – men bara ibland. Hon säger också: ”Nu har kossan fått sin frihet! Jag skuttar runt på en enorm, fantastisk klöveräng i solskenet!”
”Som en kalv på grönbete, menar du” säger Lykke då. 😉

Och så är det väl. Fastän båset är utrymt, städat och helt tomt – så är det ingen ko på isen!

”Allt löser sig” säger Lykke till Anne-Marie – och visst gör det! Tills dess och under tiden kan tjejen fortsätta att studsa runt bland klöver och timotej och en och annan smörblomma!

***

På tal om smörblommor så plockade jag en sån där riktig sommarbukett igår hos kompisen i Närke! Visst är den vacker! De stora blåklockorna är fantastiska.

Och på tal om blommor så måste jag åter bege mig till köksfönstret här hemma! Jag har 4 azaleor som jag fått under några års lopp. Den äldsta är nog 4-5 år. Just nu blommar allesammans! Jag som absolut inte har ”gröna fingrar” lyckas med dessa ”svåra” krukväxter! 😀 Den stora till vänster fick jag av mamma i höstas och det är tredje gången den blommar om. Nu är den översållad av blommor och knoppar. Den lilla rosa i mitten fick jag av min vän Kajsa förra året. Jag ville bara tala om att BLOMMOR GÖR MIG GLAD! 😀

Annat som gjort mig glad är ett par rosa stövlar!! Visst är dom häftiga!? Jag föll för dom direkt – ett riktigt impulsköp! Det är sådana där mjuka som man ska strosa omkring inomhus i när vinterkylan drar in.

Blommorna på trappan mår inte så bra av allt regnande… Jag tömmer krukor och pottor med jämna mellanrum när dom är överfyllda av vatten. Här är hänglobelia i ösregn.

Avslutar med två som vet hur man gör när huvudet känns tungt och regnet står som spön i backen:

Och veckans visdomsord får väl bli – två:

MAN SAKNAR INTE KON FÖRRÄN BÅSET ÄR TOMT

och

DET ÄR INGEN KO PÅ ISEN!

När jag sov som djupast – väcktes jag av: ”Vakna! Det är viktigt!” Jag kämpade mig upp genom medvetslösheten medan katastroftankar tvingade sig in i min skalle: ”Katterna är döda! Huset brinner! Skottlossning på Stureplan!”

Så var det inte! Dottern berättade mycket upphetsat om ett otroligt jamande hon hört utifrån gatan.
Till saken hör att Lilleman är borta! Lilleman är den nya grannen – en svart och vit hankatt på 9 år. För ett par dagar sedan berättade den likaledes nyinflyttade matten att katten ramlat ut genom fönstret – på andra våningen… Förtvivlat hade kvinnan letat utan att finna honom. Hon hade gått runt och lockat: ”Lilleman! Lilleman!” Men ingen Lilleman kom springande, eller haltande – hemska tanke. Kvinnan hade även letat vid den förra bostaden – ingen Lilleman där heller.
Katten hade alltså klämt sig ut genom ett fönster på glänt när matte varit och handlat. Sen var han borta…

Men – i natt – fattade dottern misstankar när hon hörde ett uppgivet jamande genom fönstret vid midnatt. ”SÅ många katter finns det inte här i närheten” konstaterade dottern och gav sig ut. Längre bort på gatan spatserade en svart och vit kisse fram till en grupp människor som genast började klappa den. Dottern frågade om katten tillhörde sällskapet – det gjorde han inte hur kärvänlig han än verkade.
Då tog dottern resolut katten under armen och gick hem! Allt medan Felix, en av våra egna katter, var henne hack i häl. Hon stängde in katten på sitt rum och väckte sen morsan! ”Tror du att det kan vara Bettans katt!?” Det trodde morsan.

Med katten i famnen travade dottern upp till grannen, våningen över. Hon fick ringa många signaler på dörren innan än yrvaken pyjamasklädd granne dök upp. Sen blev det stora famnen! Det var nämligen Lilleman!! Och Lilleman var hur pigg som helst och hade klarat skuttet från andra våningen utan några som helst blessyrer!

Sådana härliga nyheter kan levereras från en småstad i Sverige! 😀

Ännu har jag inget foto på Lilleman. Ni får nöja er med två av mina egna som spankulerar på fönsterblecket – på nedervåningen…

*****

Värre skadade finns dock i resten av världen… Jag prenumerar på DN om söndagar och har inte hunnit läsa den ännu. Dock såg jag förstsidan där svarta rubriker skrek ut: ”MISSTÄNKT FÖR FOLKMORD FRUKTAR FÖR SITT LIV” och ett foto.

Sylvere Ahorugeze ska utvisas för brott mot mänskligheten genom att ha deltagit i folkmord i Rwanda där över 800 000 människor mördats.

Jag har som sagt inte läst artikeln men jag får direkt uppfattningen att DN tycker synd om stackars Sylvere som nu fruktar för sitt eget liv eftersom han ska utvisas till det land där han mördat. Jag skummar igenom artikeln lite hastigt och ser bl a hur DN berättar om ett inramat foto av föräldrarna på en hylla hemma hos Sylvere.
Jag antar att dessa föräldrar inte tillhör den miljon som avrättats…

”Rättvisa att utvisa” undrar journalisten i DN Anna Koblack. Ja, vad tycker ni andra??

Hu så hemskt att utvisa stackars Sylvere till ett land där han förmodligen omedelbart ställs inför rätta och döms till döden – även om landet Rwanda sägs ha avskaffat dödsstraff! Fy så obehagligt att vi i trygga snälla Sverige ska skicka en man i döden!

Men de dryga 800 000 mördade människorna i Rwanda kan inte säga någonting…

Världen är hård. Sverige är demokratiskt.

Sylvere Ahorugeze skulle ha tänkt sig för tidigare! Det kan man konstatera när han nu sitter i en förort till Stockholm med dödsångest. Ångesten bland de 800 000 rwandierna är för länge sedan åtgärdad…

Det var rapporteringen för denna morgon från en småstad i Sverige. Känner mig rätt glad över att min enda oro i natt var över en bortsprungen katt.

Preskeptionstiden för mordet på Catrine da Costa har gått ut.

Mördaren/mördarna går fria. Fallet blir aldrig helt uppklarat.

På en internetsida kan man läsa följande om fallet Catrine da Costa, citat:

”Den 27-årige Catrine da Costa försörjde sig prostituerad i Stockholms innerstad våren 1984. Hon var drogmissbrukare och bakom sig hade hon ett äktenskap med en man från Portugal, där hon även bott periodvis. Hennes två barn hade omhändertagits av de sociala myndigheterna och som närmast anhöriga fanns mor och syster i Solna.

I perioder bodde Catrine under våren hos olika män. Men på pingstdagen söndagen den 10 juni 1984 försvann hon. Enligt uppgift sågs hon sista gången av en äldre man på Östermalm där hon vilade ut under några timmar.

Den 18 juli 1984 hittades ett par plastsäckar med delar av Catrines styckade kropp vid Talludden under Essingeleden. Därefter hittades den 8 augusti ytterligare några säckar med delar av hennes kropp en kilometer därifrån. Dock fattades huvudet, de inre organen och det ena bröstet.

En obducent vid Rättsläkarstationen i Solna misstänktes kort därefter av polisen. Han hade varit kund på Malmskillnadsgatan vid flera tillfällen, och hans arbetsplats låg mellan de båda platserna där delar av kroppen återfunnits. Obducenten och en allmänläkare åtalades 1987 för att tillsammans ha mördat och styckat Catrine da Costa på Rättsläkarstationen i Solna.”

Hanna Olsson  skrev 1991 en bok om fallet –
jag har den och har förstås läst den!

Några år senare utkom boken ”Döden är en man”
där Per Lindeberg menar att de två läkarna i verkligheten utsatts för ett justitiemord.

Hur det nu må vara med den saken så är det FRUKTANSVÄRT
att sådana här brott kan ske! Det är INGEN försvarande omständighet att Catrine var prostituerad! Att köpa kvinnor är ett brott i sig – och att ”använda” dom för att sedan mörda, stycka och skända kroppen – är vedervärdigt!

Författaren Hanna Olsson är feminist och sympatiserade åtminstone tidigare med Fi – Feministiskt inititativ. För att hedra Catrine da Costa och för att med alla medel försöka förhindra liknande händelser borde en minnesdag införas! En minnesdag som också blir symbol för alla kränkta, utnyttjade och på olika vis misshandlade kvinnor! Vad säger Gudrun Schyman i Fi!?

Läs gärna boken Catrine och Rättvisan! Finns som nyutgåva i pocketform bl.a. på Bokus!

Tidskrift, magasin, blaska – kärt barn har många namn! Och så många ”kära barn” det finns! Jag är rätt sparsmakad vad gäller tidningar och det är få som finner nåd inför mina ögon. Skvallerpressen t ex – göre sig ej besvär! Inte hos mig i alla fall!

En tidning som vi prenumererat på länge är Illustrerad vetenskap! Den är både intressant, rolig och lärorik! Barnen har älskat den i alla år och ofta läst högt för morsan ur den när något särskilt spännande dykt upp.

Det här numret, nr 10, handlar bl.a. om varför vi tycker att vissa ansikten är mer tilltalande än andra. Tidningen visade följande bild: Läs texten och prova själv! Både dottern och jag tyckte killen längst ner till höger var mer attraktiv! Ändå är det samma bild på mannen! Skillnaden är alltså att vi ser att kvinnan är allvarlig resp ler när hon ser på mannen. Fascinerande eller hur!

Nästa nummer handlar om annat! Vad är nu detta??

Jo, läs: Kan detta verkligen vara sant?? Jag väntar med spänning på nästa nummer av Illustrerad vetenskap! Vill du kolla tidningen hemsida så klicka HÄR! Kanske bli prenumerant du också!!

Vi hade kalas igår! Lite försenat men vad gör det!!

Barnen förärade mormor och morfar lyckoamuletter från Japan!

Inte lätt att veta vad det är… Men huvudsaken att de bringar lycka – eller hur! 🙂

På tal om Japan! Kan ni läsa detta! Översatt:

Restriktioner vad gäller svininfluensan! Likadana informationsblad fick barnen

på Charles -de Gaulle – flygplatsen i Paris

Själv har jag mina dubier om den skräckpropaganda som tycks ha skrämt upp hela världen. En vanlig influensa bara, anser jag.

Om en vecka far jag norrut! Då måste man vara lite fin i håret! Därför ringde jag min favoritfrissa Eveline idag! Hon tar emot mig om en vecka!

FINA FREDAN på er!

När jag vaknade imorse hörde jag droppet på fönsterblecket
– som ljuvaste musik.

Visst är det ett harmoniskt välljud!?

Jag förstod att det var oväder för rätt vad det var for en vindpust in genom mitt fönster på glänt och fick gardinen att stå rakt ut.

Genom mitt grönskande fönster såg jag regnet när väl persiennerna åkt upp.

Oväder är på gång – det fick man höra på TV igår och idag har alla tidningar ”katastrofbilder” på druknande bilar och annat.

Katterna gillar inte regn. Dom tittar på mig precis som om JAG skulle kunna göra något åt det. Lite anklagande så där. ”GÖR NÅGOT” verkar Curry tycka!

Wilma blir tokig istället! Eller tokigare, kanske man ska säga… 😉 Hon for rätt upp på gamla farmors fåtölj och började kloa utsinnigt! Sen for hon ner och gav sig på Felix!! Att hon vågade… Sen kastade hon sig ut genom kattluckan! Felix hann inte reagera så det blev inget ”bita i ryggen” på Wilma denna gång.

Gården är regnvåt vilket gör att jag slipper klippa gräste idag!! 😀 Istället ska jag ha försenat födelsedagskalas för mellanbarnet! Han var ju i Japan när han fyllde år.

Eftersom det regnar så är jag SÅ SNÄLL att jag skippar dammsugningen – fast det ska bli födelsedagsfest! Katterna är livrädda för den apparaten och att tvinga dom ut i regnet det gör jag bara inte.

Ja, vad  tusan är det för väder vi fått!? Så tror jag Felix tänker.

Ha det skönt i regnet! Läs en bok! Jag har köpt en ny som jag ska läsa när jag är klar med Elisabeth George! Den heter ”Jag vill inte tjäna” skriven av Ola Larsmo. Recension kommer efteråt! Lovar!!

Nu kom Wilma in!! Genomblöt! Matte måste torka! Kram på er!