Feel in the Blogg

Vill du flabba åt Anna Anka och övriga ”Hollywoodfruar” så kolla in parodin från SVT genom att klicka HÄR!!

URKUL, tyckte jag! 😀

På tal om bimbos och blåsta blondiner – ni kollar väl inte på ”Mammas pojkar”...?? Det är mitt kräkprogram – som fyller mitt behov av att lägga en pizza då och då på vidrigheter – samtidigt som jag inväntar programmet som kommer efter – ”Inlåst!”

Jag säger bara Izza och Jane!! Izza och Jane!! Ni som sett spyprogrammet vet vad jag menar! Izza och Jane – en dansare och en modell. Men Gud nåde den som frågar Izza vilken sorts dansare hon är – eller Jane om var någonstans hennes modellfoton publiceras!!

Eftersom dessa två blåsta blondiner utgör själva kräkreflexen i kräkprogrammet – något som de övriga tjejerna i programmet INKLUSIVE mammorna i ”Mammas pojkar” också verkar tycka – är det en gåta hur bimbosarna lyckades hålla sig kvar ytterligare ett program!!
Jag satsar en peng på att det ligger några tusentals kronor under bordet för den grabb som väljer att låta Izza och Jane stanna kvar ett tag till! För utan dessa brudar – inget illamående och inga tittare! Så tror jag TV4 tänker! Rätta mig om jag har fel!

”Läs en bokjävel” skrek Jane till de flickor som inte hade lust att bli slängda i poolen. ”Gå och bli nunna!” var Izzas klyftiga kommentar till
de trista tjejerna utan plastboobisar. (OBS! Detta är inte Izza eller Jane. De har inte hunnit så långt ännu...)

Kräkningar kan fås på torsdagar kl 20.00 i 4:an INNAN det jättebra programmet ”Inlåst” som startar på samma kanal kl. 21.00!

Härlig höstdag! Vaknade av solsken – både utombords och inombords! 🙂

Igår räfsade jag löv – men det kommer att bli en ständigt återkommande syssla några veckor framöver. Lönnen på gården har inte fällt alla sina blad ännu på långa vägar och syrenbersåerna är fortfarande gröna. Kanske Tomas hinner hit och såga ner bersåerna innan löven fallit. 😀 Då slipper jag räfsa upp dom bladen i alla fall! Syrenerna måste ner – de är alldeles för höga. Istället för berså blev det en näst intill ointaglig grön grotta i somras. Jag väntar Tomas! Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Och Tomas väntar jag gärna på! Han är duktig och hjälpsam PLUS att han alltid får mig att skratta!

Vid huset mitt emot kämpade Bernhardsson på som vanligt. Han är nästan alltid ute och sopar trottoaren eller plockar fimpar utanför Kinarestaurangen. Jag får inte alls Ågren för att min gård och vår trottoar inte är så perfekt som hans och grannhusets…

Sen tog jag en sväng till Vilstahallen och återvinningscentralen där. Ett sådant här foto kunde man inte ta för några år sedan. Då visste ingen vad källsortering var och några sådana här sopstationer fanns inte.

Stureparken i höstskrud.

När jag kom hem blev Felix jätteglad att se mig! Men sen blev han aningen irriterad på mig. Jag bestämde mig nämligen för att hänga ut några talgbollar till småfåglarna. Att jag pysslar med fjäderfän – det gillar inte Felix!!Det känns väldigt onödigt, enligt hans mening.

Talgbollarna i äppelträdet!

Mycket irriterad Felix – i samma träd…

Som tur är brukar alltid fåglarna var mycket snabbare än våra katter. Därför känner jag att jag med gott samvete kan mata talgoxarna, blåmesarna och de andra nu när kylan kommer.

Avslutar med en bild på lite av den fallfrukt som finns hos oss. Plommon fick vi massor i år på vårt enda träd! Dom är jättegoda och det är bäst att plocka så länge dom är fina. Fallfrukten är lika fin den – om man tar tillvara den i tid.

Hösten betyder lugn och vila, så känner jag. Återhämtning för att orka för kommande dagar, kommande år. Naturen kommer till ro och jag riktigt känner hur stillsamt och skönt det blir – påverkar också mig.

Att räfsa löv en stilla höstdag är inte särskilt tungt och kanske inte så effektivt heller när vinden virvlar runt i högarna man samlat ihop. Men det är skönt att strosa runt på gården. Hittade ett smultron som jag stoppade i munnen! Och kaprifolen i min lilla örtagård blommar fortfarande! Så ännu har naturen inte riktigt gått in i ljuvlig vila.

Där bänkarna stod i syrénbersån är det som ett gult lövhav som lyser upp! Det är så skönt att saktmodigt ta in allting. Ikväll tar vi varm soppa – dottern och jag. Tänder ljus och myser. Hösten är en härlig årstid.

En vanlig morgon – ja, nästan. Hade ovanligt jobbiga drömmar i natt, drömmar jag helst inte vill ska komma upp till ytan. Dom kan ligga där gömda någonstans i hjärnans skrymslen och vrår – för alltid. Men lite bitter eftersmak gav dom ändå.

Men så kom jag upp. Tänkte att jag har så mycket att vara lycklig över! Gick först en vända runt mina katter. Wilma låg på gästsängen – hon hade tagit Currys gamla favoritplats idag. Som en liten rävröd boll låg hon där, så mjuk och så go. Curry låg på mormorssoffan – utsträckt, välbehagligt. Han blinkade sömnigt när jag strök honom över ryggen. Så Felix – på språng – redan  i köket. Vaktmästarkatten som har koll på allt. Jag fixade matskålarna och vattnet – allt till hans stora belåtenhet – och så några kattpellets i vasken förstås. 🙂

Sen gick jag förbi min speciella anslagstavla och fastnade framför den. Jag har roliga historier, skämtteckningar som jag gillar, visdomsord och bilder på den här tavlan. Men idag fastnade jag för foton på mina älskade barn. Jag såg på bilderna. Tittade in i deras ögon. Och över mig sköljde en varm, fantastisk känsla. Jag är lycklig! Så lycklig! Jag har lyckan av tre underbara barn!

Ett hem, en familj, tre älskade barn, tre älskade katter – vad kan man mera önska sig!? Inget mer. Detta är lycka.

Eftersom Bbl/AT:s hemsida dras med vissa problem kommer här bilden på Martin som skulle ha legat på min blogg hos Bbl/AT:

Här är genomtrevliga och duktiga Martin!

Han besökte Café Stadsgården igår – precis som jag. Han var där med ett gäng ungdomar. Kanske hade dom lektion där?

Själv tog jag en fika med grannen Lisa. Det kunde vi behöva! Kram på er!

Café Stadsgården – alltid värt ett besök!