Feel in the Blogg

Ja! Då var det dags för Kung Bores pojkar att jobba igen!!

Bråda dagar kantänka, när vintern står för dörren!

Vilka är då dessa flinka gossar!?

Mathias Larsson – ekonomen!

Och mekkaren – Marcus Larsson! Fast båda är lika flinka på kontoret! När inte Lisa är där. Lisa har ramlat och brutit sig, fick jag veta. En hälsning till ”Flickan på kontoret” som pappa Elon Larsson alltid sa.

Pojkarna Larsson – Kung Bores grabbar – sköter verksamheten med den äran! Pappa Elon ler nog stolt i sin himmel!
MEN – bröderna skulle förstås inte klara det utan de trevliga killar som de har anställda! En varm hälsning till dom alla!

Igår fick jag som vanligt en väldigt trevlig pratstund på Arboga Gummiverkstad, ett par nya vinterdäck och två gamla som fick godkänt av verkstan.Vad mer kan man begära! 😀

Vi ses i vår igen killar! Kram!

För bara ett par veckor sedan åkte jag sträckan Arboga – Stockholm t o r och fick uppleva mängder av människor som fick stå hela tågresan. Samma sak hände igår! Både på resan till Stockholm – och från – stod människor i långa rader.

Ska det vara så svårt att förstå hur många vagnar man ska sätta in på tåget? Jag menar, vi vanliga resenärer kunde ju räkna ut med tårna att sista höstlovsdagen skulle innebära massor av folk på resa. Men inte SJ!!

Tack vare denne man blev resan lite roligare! En glad, skånsk konduktör spred solsken omkring sig och hjälpte upp tålamodet lite på de som inte hade sittplatsbiljetter. Ja, även på övriga – som synes! 😀

Vi som fick sitta hade det mysigt och bra! Mellanbarnet läste Einsteins teorier.Medan pappa berättade om gamla tider för mig.
Pappa berättade att när han låg i lumpen kostade en tågbiljett Eskilstuna – Stockholm 9 kr t.o.r! Han och lumparkompisarna åkte ofta upp till Stockholm och gick på Operan eller Dramaten. De billigaste platserna på Operan gick på 1.50 medan Dramaten tog 80 öre för sina. Pappa sa att han och lumparkamraterna hade med sig sina militära kikare och såg därför bra ändå och ljudet var perfekt trots dåliga platser. Han berättade om Maj-Britt Nilsson som Jeanne d’Arc och flera föreställningar med Anders de Wahl. Maj-Britt Nilsson hade fått hoppa in som Jeanne istället för Gun Wållgren som blivit sjuk.

Maj-Britt Nilsson Anders de Wahl Gun Wållgren

Pappa berättade att Anders de Wahl var gammal, pensionerad, när man satte upp föreställningar för honom. Föreställningar som mer eller mindre var till för att Anders de Wahl skulle ha någon inkomst. Det var hårt att vara skådespelare även på den tiden.

Väl uppe i Stockholm firade vi 25-åringen!

Champagne i dricksglas går bra det också! 🙂

En härlig söndag – för oss med platsbiljetter… Skärpning SJ! Tack pappa för berättelserna! Kram älskade ungar för resan!

Idag – åter till vardagen och löven som fortsätter att singla ner… KRAM på er!

”Släng åt henne en slant så hon håller käft” – så kan man tänka sig att Stieg Larssons bror och far resonerar när de erbjuder Eva Gabrielsson, succéförfattaren Stieg Larssons livskamrat den fantastiska summan av 20 miljoner kronor...

130 miljoner kronor hittills!! Det är vad Milleniumtrioligien dragit in! 130 miljoner!!

Stieg Larssons far Erland och brodern Joakim har tröttnat på att vara ”the bad guys”, säger de till Svenska Dagbladet. Förmodligen vill de kunna frottera sig i miljonerna utan att samvetet gnager natt och dag. Den där pinsamma känslan av skyldighet när Stieg Larssons sambo  går lottlös ur det som skulle ha blivit parets pensionsförsäkring.

Än mer besvärande för the bad guys är att de inte hade något större intresse för brorsan/sonen under hans uppväxt och liv. Stieg Larsson växte upp hos sina morföräldrar. Enligt sambon Eva Gabrielsson har fadern och brodern aldrig varit en del av deras liv.

”– Vi såg hans talanger tidigt. Vi gav honom en skrivmaskin och uppmuntrade honom.” säger pappan idag när en allmänhet förundrar sig över att han och brodern lägger beslag på alla slantar som Stieg Larssons böcker och filmer inbringar.

Erland och Joakim Larsson gick inte ens på Stieg Larssons begravning, enligt uppgift.

”Bad guys or worse” Som gjort för underlag för en riktigt dålig  kriminalroman!

Min datasupport kallade mig igår för ”Västmanlands svar på Stockholms Blondinbella”… 🙁
Jag tror han menade det som en komplimang…

Därför tar jag mig idag friheten att vara väldigt personlig! Min blogg tillägnas denna morgon en liten parvel som kom till världen för 25 år sedan. Vid 9-snåret som klockan visar nu lunkade jag runt på Köpings BB och väntade på att värkarna skulle sätta fart.

13.39 var ett litet gossebarn fött! En mycket efterlängtad och älskad liten pojke!

Han växte upp – alldeles för fort tycker hans mor…

Plötsligt var han vuxen och minglade på Stadskällarn!!

Och idag fyller han 25!! Morsan fäller en liten tår… För att tiden går så otroligt fort…

Flaggan är hissad!

Ett ljus är tänt på hans plats vid köksbordet.

Kl.11.21 tar vi tåget mot Stockholm för att fira vår stora, lilla pojke!

GRATTIS CARL-JOHAN LINDE PÅ 25-ÅRSDAGEN!!!

Vi gick igenom Nicolai kyrkogård, dottern och jag. Så fridfullt.

En och annan enslig grav.

Vi var på väg till Max och Saga denna Alla helgons dag, alla kära dödas kväll.
Vi gick över stan, Nygatan fram, tog vägen över Tullgatan och sen övergångsstället fram till kyrkogården. Det glimmade och lyste överallt i mörkret. Så stämningsfullt och fint. Allra mest lyste en alldeles särskild liten grav. Max och Sagas.

Vi väntade på vår tur, det var flera före oss. Sen tände vi vårt ljus och placerade det bland de övriga. Tittade på det nya fotografiet av två små älskade barn som för alltid förblir bara 2 och 4 år. I evighet. Barnen hade fått en fin lykta av pumpa bland alla ljus!
Våra tankar går till Emma och Nicklas. En hälsning till er två från oss genom denna blogg.

Sen besökte vi Minneslunden, hälsade på Marianne och Olle och gick sedan hemåt igen.

Dottern har gjort en lykta av pumpan jag köpte! Den lyser nu så fint på vår trappa och får avsluta denna blogg.

Vila i frid Max och Saga och alla andra älskade, men nu borta.