Feel in the Blogg

Wilma vägrar vinter! Det här är det närmaste hon vill komma ett vintrigt landskap – att kolla på snödrivorna genom köksfönstret. Se så frustrerad hon ser ut!!

Här om dagen försökte dottern få med henne ut! Med hjälp av älsklingsleksaken kom Wilma faktiskt ut på trappan! En liten stund senare var hon t.o.m. ute på gården! Men fy, så mycket snö!! Kallt och obehagligt! Wilma gav det max 2 minuter!

Sen var äventyret avklarat!! Fort som ögat for hon in genom kattluckan!

Så var det med den saken! Matte får forsätta rensa kattlådan… Kattkompisen Curry delar Wilmas ovilja att göra toalett i snön medan vaktmästarkatten Felix aldrig skyr några medel. Utedasset gäller för honom – alla gånger!

Citat ur ”Lilla Kattboken” som jag fick av dottern i julklapp. Stämmer bra det! Katter kan alla tricken – men bara trick som dom själva anser är nödvändiga!

Avslutar med bild från fönsterkarmen där Flitiga Lisa har knoppar! Våren ÄR på gång! Det kände jag redan i början av veckan fast folk i min närhet trodde jag fått fnatt. Joo, det är något med ljuset och med en rullande katt i snön!

Våraning mina vänner!!

Så säger vi lite sorgset men ändå utan att egentligen tänka på vad vi menar: ”Vi ska alla den vägen vandra”. Ja, visst är det så. Varje dag är en dag närmare döden. Men vad är det att fundera på egentligen?

Här om dagen vandrade jag över granntomten som är en kyrkogård. I snön låg frusna rosor efter den senaste begravningen. Då gick mina tankar till döden – och livet. Jag tänkte på begravningar och hur man brukar säga:” Ingen är så dålig som när han lever och så bra som när han är död.” På begravningar kan man höra det ena hyllningstalet efter det andra, fyllda med superlativer. Blommor i mängd och vacker sång.
Men är det inte i senaste laget? Det är väl rätt  osäkert – för att inte säga väldigt osäkert – om den döde ifråga ser eller hör någonting alls av allt det vackra och fina.

Varför inte tänka till lite på liv och död för att göra gott medan man lever? Ge den där blomman medan tid är? Säga dom där orden man tänkt säga innan det är för sent?

Det finns så mycket ondska i världen men kärlek och värme kan övervinna allt. En vänlig gest, en kram eller bara att bita sig själv i tungan innan grälet fortsätter – kan få allt att vända. Sluta bråka om småsaker. Glöm förtreten och gå vidare. Tänk på att livet är väldigt kort och du vet inte om det kommer en morgondag – varken för dig själv eller för andra.

Den dagen allt är slut och människan liksom rosen är död – finns inget mer att säga.

Nu blir det svårt! Vem ska vi hålla på? Invandraren som vägrar hälsa i hand på en kvinna ”av religiösa skäl” – eller kvinnan som diskrimineras p.g.a. sitt kön när invandraren inte tar henne i hand?? Eller kommer en allmänhet att anse att det är lika löjligt både ock – att vara invandrare som hävdar religiösa skäl eller kvinnor som vill bli respekterade oavsett könstillhörighet?

Tydligen har Stockholms Tingsrätt det hela klart för sig och ger invandraren rätt + 60 000 kr som plåster på såren.

Själv tycker jag i förstone att det hela är solklart! Kvinnor ska hälsas på! Sträcker hon fram näven så ska man fatta den även om man har en snopp dinglande mellan benen! Jag undrar också vilken religion som förbjuder män att ta en kvinna i hand?
Jag misstänker att det är kulturellt betingat och ett ålderdomligt synsätt som får invandraren att vägra ta en kvinna i maktställning i hand.  Och går man då invandrarens ärenden så torde även hedersvåld anses riktigt – eller?

Domen i Tingsrätten är allvarlig, anser jag. Det är ett slag både mot invandrare och mot jämställdhetsbegreppet. DO – Diskrimineringsombudsmannen – gjorde fel, i mitt tycke, genom att driva ärendet. Om det är möjligt hoppas jag att Arbetsförmedlingen överklagar domen. Detta för att vi ska få veta vilka som är mest diskriminerade i vårt land – invandrare eller kvinnor? Och för att få veta vilka skäl som ska anses rätt att anföra vid misstanke om diskriminering.

Sen kan man ju undra om inte den värst ansatta gruppen för diskriminering torde vara invandrarkvinnor – att vara både invandrad med annan religion och sakna penis!

Åter har Sverige visat att välfärd är ett patetiskt uttryck som bara används av politiker för att hålla folket tysta och lugna. Det gäller för människor men det gäller ännu mer för djur!

Nu har en ny djurrättsskandal uppdagats! Sydsvenskan skriver i dagens tidning om över 50 får som hittats döda på en gård i Simrishamn! Det är ännu oklart vad de dött av men de låg utomhus utan tillgång till vatten eller liggplatser. 120 levande får omhändertogs. På gården fanns även 7 hästar varav en avlivades på plats.

Vad bor vi i för land!? Ett land där folk slår sig för bröstet och anser att vi är världens mest demokratiska och bra land! Samtidigt uppdagas den ena vanvården av djur efter den andra!

Svenska Dagbladet har inte en rad om vanvården idag – inte heller DN! Börjar tidningarna bli blasé på allt djurplågeri??

Djurskyddsmyndigheten lades ner  av sittande regering. Nu är det dags att lägga ner regeringen!

Stöd Djurrättsalliansen genom att klicka HÄR! Gå med i Miljöpartiet genom att klicka HÄR!

Fotot ur Sydsvenska Dagbladet visar några av de döda fåren.

”Arboga plats för inspiration” flöjtar kommunen på sin hemsida efter att man antagit de fräsiga slagorden sen en tid tillbaka. Men var är alla de inspirerade?

I dagens lokaltidning kan man läsa att Tekniska nämnden måste låna 3,4 miljoner då villaområdet Säbylund blivit mycket dyrare än beräknat. Och av de 26 tomterna har endast 3 sålts hittills. 21 tomter är färdiga men nu väntar kommunen med att färdigställa de sista 5. Varför gjorde man inte tvärtom? Varför såg man inte till att endast 5 tomter gjordes klara och väntade med de resterande 26. Eller trodde man att den skulle ske en fullständig invasion av sugna villaköpare till Arboga?

Arboga är sig likt. Huvudet verkar inte veta vad svansen gör. Det har heller aldrig varit någon vettig framtidsplanering å kommunens vägnar. Rätt marknadsföring borde göra att väldigt många skulle kunna tänka sig Arboga som bostadsort. Vi har ett otroligt bra läge mellan tre stora städer – Eskilstuna, Västerås och Örebro. Både Svealandsbanan och Mälarbanan går genom Arboga och motorvägen ser till att pendlare snabbt och bra kommer till orterna där jobben finns.

Ändå gör man liksom allt fel. Slår på stort samtidigt som man slår sig för bröstet – och det hela blir pannkaka. Invånarantalet i Arboga har inte ändrats nämnvärt de senaste 50 åren och har det skett förändringar så inte har det varit på plussidan.

Förutom det stora villaområdet Säbylund där nu tre grannar kan titta med kikare efter varandra – har kommunen länge fantiserat om ett ånära bostadsbyggande. Samtidigt som klimatexperter varnar för stora översvämningsrisker i framtiden med ras som följd. Inte särskilt kommunsmart eller genomtänkt det heller alltså.

Stjärnhusen i Vasastan, den bortglömda stadsdelen, ska rivas är förslaget. Varför inte rusta – eller ännu hellre – varför såg man inte till att husen underhölls mycket, mycket tidigare. Vasastan har stor potential med sitt läge och sin närhet till grönområden. Ändå verkar denna stadsdel få fortsätta sitt förfall. Varför?

Inom centrala Arboga finns också tomter som borde vara fördelaktigt att bebygga. En av dom är hörnet Kapellgatan-Trädgårdsgatan intill huset där Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen håller till. Kommunen borde inventera presumtiv mark inom stadskärnan för bostadsändamål.

Men – framför allt – och det viktigaste – se till att marknadsföra Arboga! Inte bara med fina ord utan med en kommunledning som är öppen för nya idéer och generös i sin inställning. Alltför många kreativa, begåvade  innovatörer har slocknat och flytt från ”inspirationens Arboga”.

Gå in HÄR för att komma till Arboga kommuns hemsida!