Feel in the Blogg

”Öppen grav”, kriminalroman av Kjell Eriksson.

300 sidor

Förlag: Ordfront

Efter viss möda har jag nu läst klart boken.

Kjell Eriksson är en lite ojämn författare med ett  par höjdare som ”Prinsesssan från Burundi”, ”Nattens grymma stjärnor” och ”Mannen från bergen”, alla utkomna  på Ordfronts förlag 2002, 2004 resp 2005. ”Öppen grav” tillhör inte den kategogorin och är ingen  bok jag kommer att minnas, än mindre rekommendera.

Efter 120 sega sidor av de totalt 300 börjar det hända något. Därefter spelas en rätt osannolik historia  upp som varken roar eller oroar. Boken känns som ett mellanspel. Ett måste kanhända för att infria ett löfte till förlaget att producera en bok per år.  Det duger inte. Hellre kvalitet än kvantitet.

Uttråkad och besviken lägger jag boken åt sidan för att ikväll ge mig i kast med en favoritförfattare – Karin Fossum! Förväntningarna är höga! Är det möjligt att Fossum kan komma i närheten av ”De galnas hus” så blir jag  mer än nöjd. Rescensioner kommer!

Då och då ser jag en ensam, äldre man gå förbi mitt fönster. Han är lång, går rak i ryggen men med nedböjt huvud. Man kan se att en gång för länge sedan var han en snygg ung pojke, en sådan som flickorna flockades runt. Nu är han ensam. Jag har aldrig sett honom med någon.

Ibland ser jag honom gå till Systembolaget och sen komma bärandes med kassar. Men aldrig att jag sett honom bland de andra gubbarna på parkbänken. Han super nog hemma i ensamhet.

På vardagarna kan jag se honom i någon av kommunens bilar. ”-Han har körkort”, tänker jag då. ”Och sköter sig. Kör inte när han druckit. Det är bra.” Han har jobb också tydligen. Eller är kanske i någon ”åtgärd” sen år tillbaka?

Denne man får mig att ibland stanna till – när han går där utanför på gatan.  Se på honom när han går förbi. Tänka: ”Vad har du i din ryggsäck? Hur är ditt liv och hur blev det så?” Jag tänker att jag skulle vilja närma mig honom – som en vän. Säga några ord, dela lite vardagstankar. Men jag vet att det kan misstolkas. En kvinna som tar kontakt med en okänd man kan ha andra avsikter – avsikter som jag inte har. Därför låter jag bli.

Nu gick han förbi igen. Har varit på Konsum av kassen att döma. Ett ensamt hjärta. Ett ensamt hjärta bland så många andra. Vem ser dom? Vem ser honom?

Tänk på alla ensamma hjärtan idag på ”Alla hjärtans dag”. Någon gång ska jag ta reda på var den ensamme mannen bor och hänga en bukett blommor på hans dörr – ”Från en anonym vän”.

Sydsvenska Dagbladet, lördag 13 februari, tar upp ”Kampen om sjukfrånvaron”. Läs artikeln HÄR!

Foto Thomas Löfqvist, Sydsvenska Dagbladet

Inte ska det behövas särskilda bry-sig-om-dagar för att uttrycka sin glädje över vänner eller kärleken till hjärtevännen! Det borde ske per automatik när andan och känslan faller på. Men nu finns det ju en ”Alla hjärtans dag” – 14 februari – och då kan man ju passa på om man glömt, förträngt eller kanske inte ens tänkt på saken.

Många kanske tror att detta med Valentindagen är ett nytt påfund och ett initiativ från penningsugna köpmän som gnuggar händerna. Det kan vi i dagarna bl.a. se i ICA:s reklamfilm där Stig hånskrattar åt personalen som går på köptricket ”Alla hjärtans dag”. Men genom Wikipedia får vi veta att Valentindagen har anor ända tillbaka till 400-talet! Inte förrän runt 1960 kom affärsmännen på att göra pengar på det hela. Läs mer genom att klicka HÄR!

Själv har jag upplevt lite Valentinspår redan dagarna innan själva hjärtedagen! Tre par fina socktofflor, stickade av en vän i Skellefteå, kom med posten i  torsdags! Och igår knackade det på dörren och grannen ovanpå stack in en påse! Den innehöll två semlor för mig och dottern! Sådana saker värmer hjärteroten och gör att livet känns så mycket lättare att leva. Och tänk så enkelt man kan göra det roligare och gladare för en annan människa! Det behöver inte kosta jobb som att sticka sockor eller pengar för bakverk heller. Det räcker med att spontant ge en kram till någon man tycker om. Det går att kramas per telefon och SMS också! För att inte tala om mail och Facebook!

Igår unnade jag mig själv lite glädje genom att använda en blomstercheck jag fick när jag fyllde i höstas till en vacker tulpanbukett! Tulpaner den här årstiden ger mig kill i magen och våraning!

Så sprid lite glädje imorgon på ALLA HJÄRTANS DAG! En kram kostar ingenting, inte vänliga ord heller! Säg det där du länge velat säga! Bry dig om din nästa! Skänk lite värme i vinterkylan!

Tack Lisa och tack Carola!

Är barn en rättighet eller en skyldighet – eller är barn kärlek? Ja, man undrar ju när man läser om den brittiska kvinnan som födde barn och var tillbaka efter lunch… Läs mer HÄR.

Då undrar i alla fall jag varför man skaffar barn? För att det hör till ”bilden” av en lyckad familj? För att karriärkvinnan ska bevisa att det går att förena högt statusjobb med barnafödande? Inte låter det särskilt kärleksfullt och ansvarstagande i mina öron när den kvinnliga rektorn för en ansedd privatskola i England stoltserar med att aldrig har varit föräldraledig och att hon föder barn på en pisskvart ungefär. Var pappan kommer in i bilden – mer än som den som har levererat sperman – förtäljer inte historien när Helen Wright berättar hur hon ammar på rasterna och låter den späda dottern sova när hon måste arbeta.

Tar denna Helen barnafödandet på allvar? Är det ”a piece of cake” att sätta en ny människa till världen och sen hoppas och tro att hon klarar sig hyggligt mellan kafferasterna och studieuppehållen? Är det så man ska se på barnafödande?

Inte right Mrs Wright – utan badly wrong – tycker jag!!

Själv har jag kämpat och slitit och skrattat och gråtit och älskat och bråkat med mina barn – såsom de flesta andra föräldrar skulle jag tro. När de nu börjar bli vuxna så är det en underbar känsla att ”ha klarat av det” och att konstatera att det gått rätt bra.

Igår bjöd dottern mig på Wayne´s Coffee i Västerås. Vi passade på att inta lunchen där när vi ändå hade ärende till grannstaden. Icetea med smak av citron för dottern, persika för mig. Sen blev det bakad potatis med skagenröra! Sämre luncher har intagits! 🙂

Så kämpa på med dina barn! Dela sorg och glädje.  Är du i begrepp att skaffa barn – se det som en livsuppgift. Ett väldigt viktigt men också väldigt roligt jobb – för både en mamma och en pappa. Och jag lovar – det blir bara roligare  med åren! Så småningom infaller kanske – om man har tur – det som mor- och farföräldrar så käckt kallar ”livets efterrätt” – barnbarnen.

Barn är livet!

Ovan bloggaren som ung med liten son!