Feel in the Blogg

Män är djur – var det någon som sa en gång. Denna ”någon” fick ordentligt med stryk för uttalandet – och det är sant – man ska inte generalisera. Det finns män som är rätt hyggliga också.

På tal om män kommer jag alltså osökt in på djur – och då på dessa levande varelsers totala avsaknad av skydd! Jag har skrivit om det förr och jag gör det igen. Det är nämligen bara att bläddra i tidningarna vilken dag som helst för att stöta på djurplågeri av olika slag. En aldrig sinande källa – tyvärr.

Var ska vi börja idag?? Vi tar senaste nyheten om tjuvjägare i Rättvik som skadskjutit en björnhona så svårt att hon fick avlivas – tillsammans med sina tre ungar! Skandalöst! Jägare är ett riktigt eländigt pack!! Även detta är möjligen en viss generalisering – men personligen anser jag att alla som jagar för nöjes skull är skurkar!! Tjuvjägarna som sitter anhållna i Rättvik är män, kan jag läsa på nyhetssidorna... Den nyvakna björnhonan skadesköts – bild Aftonbladet.

Sen kan vi fortsätta med Smittskyddsinstitutet som Nordens enda djurförsökslaboratorium som fortfarande använder apor! Djurförsök i allmänhet är avskyvärt och de som utförs på primater i synnerhet! På Försöksdjurens dag den 24 april hålls en stor demonstration i Stockholm mot djurförsök på primater. Gå in på Djurrättsalliansen för att läsa mera – klicka HÄR! Klicka HÄR för att komma till Smittskyddsinstitutet och protestera direkt där! Bild Djurrättsalliansen.

Sen fortsätter jag via min resa till Gran Canaria – där djur naturligtvis också far illa. Mängder av hemlösa katter livnär sig ur soptunnor eller stryker tiggande runt restauranger och barer på ön. Snälla svenska pensionärer la ut mat och vatten till katterna om natten på vår gata Calles Las Margaritas i San Agustin. Men svårigheterna fortsätter förstås hela tiden då de förvildade katterna hela tiden får nya ungar. Här följer bilder på några av alla hemlösa katter som vi mötte: Svart kisse på trädgårdsmur.

Vit kisse med blå ögon! Svart och vitt kisse intill soptunnan där mat och vatten placerades ut av turister.

Sömnig svart katt en tidig morgon.

Katt vilar vid vår pool tidig morgon.

Hemlös svart kisse i Puerto de Mogan får smaka vispgrädde från dotterns efterrätt.

Det ultimata djurplågeriet på en Kanarieö torde vara detta: En liten kanariefågel i en bur på en tom kal vägg!

Så här såg det ut i en liten större bild: Kala, tomma väggar av sten. Inga träd, inga blommor, ingen grönska. Den lilla kanariefågeln hoppade runt i sin bur och kvittrade till ibland. Jag fick stoppa dottern från att släppa ut fågeln ur buren. Kanske skulle jag inte ha hindrat henne…

I Puerto de Mogan fanns denna papegoja i sin trånga bur utanför en köpmarknad… Sorgligt och tragiskt.

Men det finns änglar på Gran Canaria också!  Roger som hyrde ut bil till oss poserar här med sin hund Kirri. Kirri räddades av Roger sedan hennes matte tröttnat och skulle låta avliva henne. Roger erbjöd sig att köpa hunden – men fick den gratis. Kirri är en mycket intelligent och idag lycklig vovve. Roger berättade att han också har fyra katter hemma. Katter som varit hemlösa men som han tagit hand om. Så det finns även lyckliga slut.

*****

Avslutar denna dags blogg med ett citat från en nära vän till mig – en man (!) – en ung man som heter Robin! Han tillhör kanske undantaget av män med sina fina tankar och funderingar. Så här skrev han idag på Facebook:

”Tänk inte så fasligt, tala direkt från hjärtat.”

Ja, gör som Robin i Skellefteå! Tänk inte så fasligt hela tiden – utan låt ditt varma hjärta tala. Då skulle alla få det så mycket bättre – både djur och människor.

För en icke-förstå-sig-påare och som heller inte är särskilt insatt i fallet – mer än att jag tycker att denna ev. mordutredning hela tagit väldigt lång tid – undrar jag över en del fakta:

Hur dog Linda Chen? Varför han man inte kunnat fastställa dödsorsaken? Kan en person plötsligt bara försvinna ett par dagar, hittas död och ingen vet sen på vilket sätt personen dog? Naturlig orsak? Mord? Dråp? Vilka skador fanns på kroppen? Jag tycker det låter mycket märkligt.

Under 8 månader har Mats Alm manglats och inget erkännande har kommit. Är han oskyldig? Är han skyldig – och i så fall till vad – om inte dödsorsaken kan fastställas?

Vilket slut kommer denna underliga historia att få? När ska familjer och anhöriga få ro? Många frågor – kommer några svar idag?

Foto Internet

”En dag i taget” är visdomsord som jag har hängande på min vägg hemma, väl synligt. Den har jag fått av en mycket god vän. Jag fick den när jag mådde som sämst i utmattningsdepression men visdomen i orden räcker över alla dagar och gäller alla människor. Att ta en dag i taget.

En dag i taget gäller när man kommit hem från en resa. Det handlar om det rent praktiska – allt som bara legat nere där hemma under en vecka och som nu måste tas tag i. Men det gäller också ens inre. Att i lugn och ro smälta alla intryck från veckan som gått. Så sakteliga blanda in bilderna i vardagslivet och njuta av dom för att sen placera dom i minnesarkivet i hjärnan. Bilder att plocka fram senare och glädjas åt.

En dag i taget – eller rättare sagt: en bild i taget – gäller när jag försöker sortera alla 627 bilderna från resan till San Agustin. Titta, fundera, placera dom i privata samlingen och i filen för publicering i bloggen. Efter moget övervägande kom jag fram till att här gäller också att ta en sak i taget! En sak – en händelse – en kategori i taget!

Därför kommer jag, kanske blandat med lite vardagsnyheter, att berätta om resan utifrån ”en sak i taget”. Detta för att bloggen inte ska bli fullständigt belamrad med foton och för att göra läsandet någorlunda uthärdligt och trevligt.

En dag i taget! En sak i taget! Kategorierna kan bli – MATEN, NATUREN, KATTERNA och eventuellt annat. Följ bloggen så får ni se!

Bilden idag får bli på något som jag ömmar för mest av allt – djuren – och i detta fall katter. Om hemlösa katter på Gran Can kommer någon av bloggarna att handla om. Här en bild på en av alla katterna en morgon i San Agustin.

Vita veckan denna vecka – till skillnad från grön och solig den förra! Vit vecka på annat sätt också när man inte sippar drinkar vid poolen eller inleder kvällen med en Campari. Sangrian bjöds frikostig på vid restaurangbesöken på Gran Can och tänk så gott det är med en iskall öl när termometern går mot +30! Personer med spritproblem kan nog få bekymmer efter en sådan resa utomlands. Men tänk så gott det också är med ett stort glas iskallt, friskt vatten! Den bästa törstsläckaren tycker jag!

Så vit vecka – och just nu, som en tanke, passerade plogbilen förbi… Vitt, vitt, vitt. Vi plogar för vitt! Men sen vill vi ha grönt, massor av grönt och kaffe i syrenbersån så småningom!

Det kommer fler bloggar om semesteräventyret men först ska bilderna laddas upp! 627 till antalet så det tar en stund. Men den som väntar på något gott! Så välkommen åter kära läsare!

Att resa är att leva. En resa gör man såväl bokstavligen som inombords. En sådan resa har jag gjort under veckan som gått.

Att resa är att upptäcka nya saker, andra beteenden, lära känna nya människor om man har ett öppet sinne. Men man kan också lära känna sina egna – familjen – på ett helt annat sätt under en resa än i den lite mer grå vardagen. Upptäcka andra sidor hos varandra, förstå lite mera, få lite mer fördragsamhet eller kanske uppskatta mera. Se varandra på nytt sätt, innerligare och djupare.

Ge sig tid. Ge sig själv tid att leva – och uppleva. Och ge andra tid att få vara sig själva och blomma ut.

Allt detta har jag upplevt på min inre och yttre resa och det ger mig lugn och harmoni, styrka att möta vardagen igen.

Sista kvällen åt vi tillsammans – förstås – som alltid. Dotterns tur att välja matställe. Hon valde ”Sailor” för den snygge servitören. Vi valde noggrant bland alla läckerheter – där nästan allt blir utsökt när vardagen bjuder på blodpudding och fiskpinnar.  Skulle vi prova på den maten eller kanske den soppan och skulle vi i så fall orka den där fantastiska efterrätten sen? Vitlöksbröd till förrätt? Oj! Nu bjöd kyparen oss varsin Sangria som vanligt! Vi skålade – vi – tillsammans – för alltid…

Äldste sonen offrade sig för mig och valde paella. Menyn berättade att man måste vara två för att beställa den. Mycket och god mat – sonen blev mer än nöjd. Jag också förstås.  När vi gick fick vi resterna med oss i en låda. Vad skulle vi göra av den?  Vi skulle ju resa hem tidigt dagen därpå? ”– Katterna!” föreslog någon och avsåg kvarterets många hemlösa katter som rotade i soptunnorna utanför hotellkomplexet där vi bodde.
Efter att vi kommit tillbaka till vår lägenhet smög sig mellanbarnet ut med lådan och ställde den invid soptunnan där snälla, svenska och norska pensionärer som bor månadsvis i San Agustin redan parkerat kartonger med torrfoder och skålar med vatten. Morgonen därpå fanns inte det minsta lilla riskorn kvar i lådan. Kanariekatterna hade fest på paella den där kvällen!

Vi knöt ihop trådarna, packade våra väskor och enades om att från och med nu alltid göra en resa tillsammans. Vad som än händer ska vi fyra resa bort tillsammans – bara vi – en gång om året. Det behöver inte vara Gran Canaria och inte en hel vecka – det viktigaste är att vi åter får mötas i harmoni utan krav – en bit bort från vardagslarmet och bekymren. Ett gott slut och ett gott beslut efter en fantastisk resa. Och ett gott slut även för katterna på Calle Las Margaritas i San Agustin!