Feel in the Blogg

Så här i påsktider slår det mig hur otroligt användbara ägg är! Ägg i alla de former! Och hur glada vi borde vara över hönan! Men som på det traditionella vykortet här i början så ser det tyvärr inte ut…

Höns i äggfabriker. Burhöns som plågas.

Se upp med ägg från s k frigående höns! Det kan se ut så här! Frigående på ett fabriksgolv! Aldrig se solen!

Det finns undantag men dom är få och svåra att finna. Ännu svårare att hitta någon som inte bara har sina höns till husbehov utan vill sälja till andra.

Höns är betydligt klokare än vad människor tror. Det gäller förresten alla fåglar, djur och fiskar. Men vi människor är så korkade att vi anser att människans intelligens är det som gäller och kan inte tänka oss variationer av klokhet. Vi människor är så dumma i huvudet att vi ena stunden anser att djur inte fattar någonting och därmed kan behandlas hur som helst – för att i nästa stund kräva lydnad av den egna hunden, hästen eller vad det kan vara. DÅ ska djur förstå!

Ägg, ja! Vilket födoämne! Inte bara på frukostbordet utan till så otroligt mycket annat! Ägg finns i sockerkakor, bullar, pajer, pannkakor, lådor, gratänger och en massa andra maträtter! Och i äggtoddy! Klicka HÄR för ett recept!

Ägg som säljs i handeln är inte befruktade – d v s du äter inte upp något litet embryo i förbifarten med frukostägget. Läs mer om ÄGG på Wikipedia genom att klicka HÄR!

Så njut av ägget! Imorse kokade jag mig ett ägg och visst är det fantastiskt gott! Lite lagom löskokt och varmt! Men när du äter ditt ägg eller blandar dom i pannkakssmeten eller till sockerkakan – tänk till på VAR dina ägg kommer ifrån! Ansträng dig lite för att göra livet lite, lite drägligare för de små hönorna som gör så mycket gott!

Ha en skön Annadag Påsk!

Idag den 4 april är det 5 år sedan Fi kom ut! Efter  lång tid av misstankar om att ett nytt feministiskt parti var på väg att bildas blev det så presskonferens den 4 april 2005. Och vilken presskonferens sen! Det var så knökfullt av fotografer, journalister och TV-team att vi fick armbåga oss fram. Och ”vi” var Gudrun Schyman, Monica Amante, Sofia Karlsson, Tiina Rosenberg och jag själv. Gudrun var förstås självklar vid presentationen och vi andra skulle ge en bild av delar av vad Fi – Feministiskt initiativ stod för. Monica med invandrarbakgrund, Sofia som ung och student, Tiina för HBT-frågor och jag själv som symbol för det s k ”ohälsotalet”. Människor (läs: kvinnor) som slitit ut sig och gått in i väggen p g a dubbelarbete när yrke skulle kombineras med hem och familj.

Det var en härlig dag – denna 4 april 2005! Så mycket glädje, som mycket förväntan! Kvällen firades på Södra Teatern i ”Kära Systers” regi. Lycka är vad jag kände! Äntligen ett parti som vågade! Ett parti som stod upp också för det jag drabbats av – för hårt arbete i företag med slimmande ekonomi och där de personliga timmarna inte räckte till också för de tre barnen. Inget annat parti ville ta i frågan om långtidssjukskrivningarna.
Under förberedelserna för ett parti for Gudrun land och rike runt och talade. Jag minns särskilt det gamla slitna kvinnorna i Norrland och  förhoppningarna som tändes i deras ögon. Några av de gamla sa: ”Jag har aldrig brytt mig om politik – men nu har det kommit ett parti för oss.”

Claes Borgström som då var Jämställdhetsombudsman (JO) fick pris av Fi för sina gärningar vad gäller jämställdhet. 2008 utsågs han sen till socialdemokraternas talesperson i jämställdhetsfrågor så Fi:s val var tydligen inte helt fel ute. Kanske hade sossarnas snabbt ihopkokade påfund ”Feministas” haft något att säga till om där. ”Feministas” bildades strax innan Fi kom ut 2005 och har idag 518 medlemmar (!) enligt Wikipedia.

Den fina fernissan runt Fi flagnade snabbt enligt mitt sätt att se. Partiet som skulle välkomna intresserade från alla de gängse partierna kantrade över åt vänster. Ebba Witt Brattström kände sig trampad på tårna och åsidosatt och hoppade av med dunder och brak. Trots mina egna enträgna försök att få henne att ”strunta i tjafset och vara kvar för sakens skull” så gick det hennes ära för när. Sen kom avhoppen ett efter ett. Jag själv höll ut i det längsta i hopp om att det skulle bli någon rätsida på det hela. Under några år var jag halvhjärtat stödjande medlem för att begära utträde ur partiet i januari i år. Numera tillhör jag Miljöpartiet.
Hur det egentligen var med Claes Borgströms jämställdhetsiver vet jag inte. Jag blev lite  fundersam när jag vid en av mina träffar med hans syster Annette Kullenberg fick ett flatskratt som kommentar på beskedet att brodern fått Feministiskt initiativs jämställdhetspris en gång.
Kanske var jag för godtrogen när det gäller Fi? Kanske är vi som kämpar och tror alldeles för blåögda ibland? Nej, det får inte vara så! Ärlig kamp och trovärdigt beteende måste löna sig!

Jag är inte med och firar Fi:s 5-årsdag. Jag hade t o m glömt dagen och påmindes via Facebook. Då väcktes minnena till liv. Det blev ingen riksdagsplats för det feministiska initiativet och inte heller blev det någon bättring för alla sjukskrivna som jag hade trott och hoppats. Det blev tvärtom mycket värre med hårdare tag från Försäkringskassan, misstroende, fuskdebatt och utförsäkrade människor trots giltiga sjukintyg. Men värsta sveket känner jag var mot de gamla, slitna kvinnorna i norr.
För ett par månader sedan kom boken ”Kampen om sjukfrånvaron” av Björn Johnson – som även tar upp om mig och Fi. Klicka HÄR för att komma till Adlibris och beställa boken!

Nej, fy för Fi -som jag ser det. Den gubben (eller ska jag säga gumman!?) går jag inte på en gång till.

Foto från presskonferensen 4 april 2005.

Längst t v Tiina Rosenberg, sen jag, därefter Monica Amante, Sofia Karlsson och Gudrun Schyman.

Tidigt imorse kände jag för en skön promenad. -2,5 visade termometern och blommorna hade ännu inte öppnat sina kalkar trots att solens strålar börjat sippra fram. Det är skönt att vandra på morgonen när sorgsna tankar t o m hinner fatt en i drömmen. Med en promenad går man liksom av sig förtvivlan och bekymmer.

Gårdagen blev så fin. Solen sken och familjen ikapp med den! Hängde ut tvätt för första gången i år – då är det vår! Jag hann t o m försöka bevara lite av den kanariska solbrännan invid husväggen! 🙂 Sol över hus och gård denna påskafton 2010! Men en hel del snö kvar att smälta…

Påskbordet är dukat! Maten och drycken är väl bra – men det bästa är samvaron! Så härligt att ta del av sina telningars funderingar om livet. Påskaftonens kvällshimmel gav en vink om den kommande nattens kyla:  Kalla var mina drömmar men morgonpromenaden tinade upp min själ.

När jag kom hem mötte Wilma mig på trappan!

Blommor ute och blommor inne värmer också sinnet. För att inte tala om älskade katter! Med Felix i knäet måste jag avsluta dagens blogg. Det är svårt att skriva med en spinnande kisse i famnen  som vill ha full uppmärksamhet.

Avslutar bloggen med en bild på ”Bröderna Brothers”!

Felix till vänster, Curry till höger.

Ha en skön Påskdag 2010!

GLAD PÅSK TILLÖNSKAR JAG ER ALLA!

Hoppas ni får en härlig, solig påskafton med god mat och dryck, lite påskgodis och mycket värme och närhet!

Ta till vara ögonblicken! Njut av tillfällen som ges. Lycka kan ibland vara som en sällsam fågel.

Hon klädde snabbt på sig ytterkläderna som om risken fanns att någon skulle hindra henne. Den möjligheten existerade bara hos henne själv men fanns inte i hennes tankevärld idag. Hon måste göra det! Äntligen.

Plånbok och tågbiljett – allt på plats. En taxi till stationen och nu satt hon på tåget. Tåget bort från det som varit. Tåget mot framtiden. Eller kanske inte?

Hon tar den vanliga vägen från förr. Längs med ån, förbi societetshusen och svänger borta vid Anderssons Livs som heter något annat idag. Uppför backen och in bland de små radhusen. Vad ska dom tro? Är hon över huvud taget välkommen?

För fyra år sedan upptäckte hon verklig kärlek. Problemet var bara att den kärleken inte fanns hos mannen och det två barnen. Upp över öronen förälskad glömde hon tid och rum. Glömde barnens glada ögon och mannens varma famn. Det tolv år de haft tillsammans kändes bara tråkigt värdelöst och bortkastat. Nu fanns bara HAN – den stora kärleken! Som hon älskade, som de älskade. Dag och natt – så kändes det. Bortom allt förnuft. Och bortom allt förnuft var det också…

För det kom en vardag. En dag då den stora kärleken blev en jobbig, ung pojkspoling. En naiv man vars tankar och värderingar hon inte ens delade till hälften. Upptäckten kom sakteliga. Hon ville inte se den först. Ville inte bli väckt ur den rosenröda dröm hon inbillat sig vara sann. Men en dag var det bara ett faktum – misstaget!

Ånger, skuld, tårar, självdestrukiva tankar – och en mer och mer hopplös ung man klängande på henne.

Hon bestämde sig. Tog ett beslut. Det fick bära eller brista.

Kanske är det för sent. Kanske har tiden sprungit ifrån dom alla. Är det möjligt att mannen hon lämnade för länge sedan fortfarande väntar på henne? Kan barnen, idag tonåringar, någonsin förlåta? Hon vet inte. Men det hon vet är att det är dags att ta konsekvenserna av misstagen hon begick.

Det lyser i köket. Flera personer runt köksbordet. Hon går gången upp, tar försiktigt det tre trappstegen och knackar lätt på dörren.