Feel in the Blogg

Visst är det lite rödvinsvänster och 1968 vad gäller vissa reaktioner på det kungliga bröllop som äger rum den 19 juni i år! Röda partiledamöter tackar surt nej till inbjudningskort från hovet förmodligen för att ”det ska vara så” men missar därmed en rejäl bit svensk historia!

Sverige är en monarki vilket är demokratiskt fastställt av regeringen. Sen kan var och en naturligtvis ha sin personliga åsikt om detta. Oavsett om man är rojalist, republikan eller väljer att bara flyta med – så ger det svenska kungahuset stor PR för Sverige och  inbringar därmed också en hel del pengar.

Bröllopet lördagen den 19 juni mellan vår kronprinsessa Victoria och hennes Daniel kommer att uppmärksammas över hela världen och generera en hel del pengar. I Svenska Dagbladet läser jag, citat: ”Enligt branschorganisationen Svensk Handel väntas försäljningen av bröllopsrelaterade produkter uppgå till 2,5 miljarder kronor under den vecka bröllopet sker.” Tillkommer gör stort klirr i kassan för hotell, transport m m.

En fantastisk reklam för lilla landet Sverige alltså och som sagt, en dag som skrivs in i historieböckerna. Ändå ska det rynkas på näsan och suras medan Republikanska föreningen anar morgonluft och ordnar en ”Stockholms största fest” på Berns just den 19 juni.

I min hemstad Arboga blundar man helt sonika för den historiska händelsen och arrangerar Arbogakarnevalen just 18-19 juni. Ja, man säger sig t o m satsa extra stort just i år. På Arboga kommuns hemsida, klicka HÄR, kan man läsa att 17.00 lördagen den 19 juni går Stora Karnevalståget genom Arboga.
Publiken har svikit år från år och man kan ju undra om det är rätt tänkt att lägga karnevalståget samma tid som många människor bänkar sig framför TV-apparaterna för att se något så ovanligt som kronprinsessbröllop i Sverige? Ja, en hel del Arbogabor kanske t o m har begett sig de 17 milen till Stockholm för att på plats bevittna ett historiskt ögonblick och få lite glamouröst sagoskimmer en lördag i juni.

Trist och fånigt att snörpa på munnen åt bröllopet! Dumt och obetänksamt att lägga större evenemang samma dag som kronprinsessan gifter sig.

Personligen tycker jag kungahuset gör fin reklam för Sverige, att Victoria verkar vara en trevlig och klok tjej och att det känns jätteroligt att hon gifter sig med Daniel Westling, en vanlig kille från Ockelbo!
Enligt Wikipedia kan jag läsa att Daniels pappa är f d socialchef och hans mamma postgirotjänsteman. Om deras politiska sympatier vet vi inget man det skulle inte förvåna mig om de är sossar. Dom har i alla fall garanterat tackat ja till bröllopsinbjudan!

”Första ute” kan vara lite allt möjligt när sommaren är i antågande. För mig är det att äta utomhus för första gången på året! Underbart väder var det igår! Så varmt och så soligt att vi tog tallrikar och glas för att inta middagen på trappan! Vildsvin och ett glas Amarone till det! Ihop med solen, värmen och en god vän blev det hela hur ljuvligt som helst!

Men innan middagen besökte jag Robertsson Charkuterier i Örebro! Butiken har öppet även lördagar numera och har ett fantastiskt utbud av kött! Kött som är närproducerat där djuren mått bra under sin livstid och dessutom sluppit fara många mil för att slaktas! Det blev både fläskfilé, entrecote, rostas och mycket annat! Självklart en ring av Robertsson jättegoda falukorv och något som är fantastiskt gott: Robertssons Bacon!! Kan verkligen rekommenderas!

Ni som vill prova på Robertssons produkter men inte orkar ta er till Örebro har chansen 9-11 juni i Arboga! Då kommer Robertssons att finnas på plats i den nya ICA-butiken vid Nytorget (f d Hemköps lokaler). Passa på!
För min del hoppas jag verkligen att Robertssons får in en fot såväl i Arboga som på ICA så att produkterna  för jämnan finns att tillgå i stan! Men det görs inte möjligt utan kunder med smak och känsla! Så besök Robertssson på ICA i Arboga 9-11 juni! Klicka HÄR för att komma till Robertssons hemsida!

Och så våren igen – nej sommaren! För igår var det smak av sommar! Vi åt ute och katten Sakura, på semester från stan, lekte katt på hett biltak! Själv upplevde jag ljuvligheten att strosa barfota i gräs!

I gräsmattan hade en söt liten pensé smugit sig ut:

En vinbergssnäcka har slagit sig till ro:

En sagolik dag och en lika fin kväll som avlutades med långfilmen ”Timmarna” på SVT.  En stark film från 2002 som verkligen berörde. Meryl Streep, Nicole Kidman och Juianne Moore i huvudrollerna. Läs mer om filmen genom att klicka HÄR och kom till Filmtipset.

Imorse var allt som vanligt igen. Vaknade av regn som smattrade på rutan. Men med mig hem fick jag ett försommarbevis!

Blogg kommer – så småningom…

Solen kommer! Lite försiktigt smeker den regnblöt asfalt på prov.

Och visst är den välkommen – solen! Att väcka upp resten av de slumrande blommorna och få träden att stråla i grönt.

Tills dess njuter jag av de uppväckta Amaryllisarna i mina fönster! Amaryllis i rödvitt…

Och i rosavitt!

Njuter av katterna gör jag för jämnan! Här är det lekdags! Wilma till vänster, Curry i luften och Felix liggandes till höger. Fötterna som sticker fram tillhör dottern.

Annat njutningsfullt är musik. Just nu lyssnar jag på blues.

Idag ska jag besöka en av mina bästa vänner. Kanske blir det bloggbilder därifrån imorgon – det återstår att se. Tills dess – ha en härlig vårhelg!

På tal om vänner så läste jag med intresse intervjun med min f d partikamrat Ebba Witt-Brattström i dagens DN. Reportaget handlar om Ebbas bok ”Å alla kära systrar” som kommer ut nästa vecka. Kvinnor, systrar, vänner – ett måste för att vår jord ska gå runt. Läs intervjun genom att klicka HÄR!

Avslutar med vackra stenar från Vätterns strand i Vadstena.

Trippelmordet i Härnösand igår får åtminstone mig att stanna upp och tänka till på det som kunde ha blivit ett trippelmord i Arboga mars 2008…

Det är över två år sedan två små barn brutalt mördades i Arboga och deras mamma blev livshotande skadad. Hela Sverige stannade upp och för lilla Arboga blev det en händelse som för alltid kommer att sätta sina spår.

Jag startade en insamling för Emma, mamman som nästan fick följa sina två små barn i graven men mirakulöst klarade sig. För mig kändes det självklart – något måste göras! Pengar kan inte ersätta två älskade barn men pengar kan vara ett medel för att göra det outhärdliga mindre outhärdligt.

Att få de man älskar mest – sina två små barn – mördade i det egna hemmet är något vi andra inte riktigt kan förstå. Hemmet som ska vara den absoluta tryggheten. Tryggheten slogs sönder och samman den där kvällen i mars 2008.

Hur går man vidare efter det? Hur kan man klara minnena? Hur kan man orka se alla saker och föremål igen efteråt där hemma utan att automatiskt får flashbacks? Jag försökte sätta mig in i situationen och kom fram till: Något måste göras!

Jag startade alltså ett insamlingskonto för Emma och pengarna började strömma in direkt. Från hela landet men även utanför. Många, många ville vara med och bidra. Jag pratade också med lokala företag som ville hjälpa till.
Detta lilla ville jag göra som medmänniska för Emma.

Två år senare får jag frågan: ”- Fick Emma pengarna någon gång?” och ”-Vad gjorde hon med slantarna?”
En modig, äldre dam frågade av intresse och inte av misstänksamhet. Hon berättade att hon själv satt in pengar både till Emma och till den fond som inrättades till minne av barnen Max och Saga. Jag förstår att hon undrar. Förmodligen finns det fler. Samtidigt kände jag ett litet, litet styng av misstänksamhet mot mig själv – outtalat, kanske fel av mig men ändå… ”-Vad gjorde den där Susanne Linde egentligen med pengarna hon samlade in…”

Så jag tog kontakt med min vän, numera (!), Emma Jangestig och hon förstod såväl mig som en allmänhet. Hon har i sin blogg på Arboga Tidnings hemsida nu skrivit om detta. Klicka HÄR för att komma till bloggen på Bbl/AT!

Pengarna kom naturligtvis fram! Emma fick dom i sin hand. På bloggen berättar hon litegrann om vad hon använt dom till.

Avslutar med en bild från maj förra året. Här bor numera två små barn. Men de bor också för alltid i Emmas hjärta! Och hos sin pappa, sina bonusföräldrar, sin övriga släkt och hos oss alla som för alltid kommer att bära med oss minnet av två små barn som aldrig fick fylla 2 och 4 år i detta jordeliv.