Feel in the Blogg

Med 50 sidor kvar av boken orkade jag inte mera! Boken var för seg och för trist för min smak. Jag la ifrån mig Claude Izners kriminalroman ”Mordet i Eiffeltornet” sedan jag först kollat slutet – hur det gick – vilket var lika sövande tråkigt.

”Mordet i Eiffeltornet” är skriven under pseudonym, men bakom namnet Claude Izner döljer sig systrarna Liliane Korb och Laurence Lefèvre, två bokhandlare i sjutioårsåldern. Detta framgår av bokens omslag och man kan undra varför en bok skrivs under pseudonym samtidigt som författarnamnen är publicerade?

Författarnas önskan har varit, enligt bokomslaget, att förena kriminalromanen med en historisk berättelse. Det resulterade i första boken om ”Victor Legris”, privatspanare och bokhandlare som löser mordgåtor i 1800-talets Paris.

Boken är långsam och tonvikten ligger mer vid långa, ingående beskrivningar av såväl människor som platser liksom av litteratur i bokhandeln där Victor Legris sägs arbeta – än att stegra spänningen i raden av mordfall som inträffar. Småstänk av vad systrarna kalla ”romantik” placeras sparsamt här och där – av typen: ”Han kände en tyngd mot ryggen, en andedräkt i nacken och en klump i magen” – eller ”Deras nakna kroppar förenades på ett harmoniskt sätt”.

Här ett smakprov på lite av innehållet:

”- Har ni varit i slagsmål?

– Igår, när jag hade min lunchpaus på utställningen, gick jag och övade på arian i Boris Godunov vid Seine. Naturligtvis hade jag inte bytt om, utan hade fortfarande min cormagnonpäls på mig. För att få ännu mer djup i rösten lyfte jag påken, och då skrek en kvinna ”Grip den där galne styren!” Genast kom tre representanter för ordningsmakten och pucklade på mig. Nu när två idioter fått den dumma idén att gå och dö i närheten är det fullt av poliser på Marsfältet.”

Jag brukar inte ge upp böcker innan jag kommit till sista sidan. Trots att boken tjänat som sömnpiller de senaste kvällarna klarade jag inte mer. Nu räcker det! Även om Claude Izner och hans systrar försöker locka med ”Första Victor LegrisMysteriet” på framsidan av boken – så har Victor löst sitt första och sista fall för min del.

Claude Izner
alias Liliane Korb och Laurence Lefèvre

Under många år har jag förundrats och förvånats över den så styvmoderligt, av kommunen, behandlade delen Vasastan i Arboga. Vasastan har tillåtits förfalla och redan när jag var liten var det ”dåligt” att bo på Vasastan. Det var en del av staden som personer med planer att flytta till Arboga inte skulle titta på.  Det ryktet lever kvar och bättras på av kommunen och fastighetsägarna norr om järnvägen. Hus får förfalla. Sly och högt gräs. Ändå fortsätter området att tilltala mig. Vasastan ligger centralt – bara 5 minuter från centrum. Här finns skola och dagis. Närhet till det mesta.

Plus parker och grönskande områden!

Till och med en damm finns i Vasaparken och den närliggande pergolan är fantastisk att gå igenom!

Och mitt emot – rakt över Köpingsvägen – finns en vacker allé. En allé mot – ingenting… Lite av en symbol för Vasastan. Grönskande, inbjudande – mot ingenting!

Riv Lilla Stjärnan! Röj upp i Vasastan! Bygg nytt och se till att få en levande stadsdel i detta fina område! Här finns hur mycket potential som helst!

Avslutar med en bild från detta vackert blommande kastanjeträd i Vasaparken. Ja, jag tror parken heter så – den nämns aldrig och är inte heller utmärkt på kartorna Hitta och Eniro.

Sent omsider har jag upptäckt återvinningens stora fördelar! Inte så att jag bangat för sophanteringen – nej då! Här sorteras det för fullt! Under diskbänken har jag hinkar och påsar för alla de möjliga sorters avfall! Kompost, glas, metall, plast, batterier och kartong + brännbart. Stor plats tar det men det är OK.

Jo, möbler och husgeråd – det återbruket har jag upptäckt! Självklart har jag vetat om loppis, Myrorna, Unga Liv, Återvinningen i Kungsör och Blocket m fl men inte haft anledning att besöka dessa ställen. Mitt hem har liksom varit en egen liten loppmarknad… Men nu! Nu har jag börjat uppmärksamma dessa guldgruvor!

Tidigare på Bloggen har jag berättat om Unga Liv och den nya butiken i Arboga. Där gjorde jag fina fynd, som fyra jumbokoppar med fat i en härlig blå färg – bara 30 kr! Här om dagen slog jag till på Blocket också! Förutom en fin skänk träffade jag härliga, trevliga människor i Hallstahammar! Vi hade en hel del huvudbry innan vi slutligen konstaterade att skänken faktiskt gick in i Volvon! Många glada skratt och två stora starka karlar som bubbade och bar!

Nu står den fina skänken på plats i mitt hem! Hyllremsorna av hemvirkad spets lät försäljarna mig behålla! De berättade att skänken härstammar från Löa i Bergslagen och har tillhört familjen en längre tid.
Billigt och fint – återvinning när den är som bäst! Ett tips! Blocket Västmanland har billigare saker än Blocket Örebro län! I alla fall vad gäller den här typen av möbler.

På torsdag ska jag och vännen Kajsa bege oss till Återvinningen i Kungsör. Jag är på jakt efter en byrå! Om jag lyckas får ni veta i bloggen längre fram!

Avslutar med rosa och vita tulpaner i Hallsta! Hela Hallstahammar blommade så vackert i dessa färger när jag var där!

Snart sjunger alla studenter om den ljusnande framtiden!

Själv fick jag den här spådomen på Facebook:

”Susanne fick ett svar av Spåkulan:Gå ut i blåsten och låt vindarna ta med sig dina problem. En ny tid är på väg och det kommer att gå bra för dig.”

Så vackert formulerat, eller hur? Att gå ut och låta vindarna blåsa bort problem och sorger.

Framtiden är ljus också om man ser till årstiden! Försommarfager står naturen och än så länge är det tid kvar innan ”det vänder”. Dem 21 juni infaller sommarsolståndet och då börjar den dystre att räkna efter hur mörkare dagarna blir…

Läs texten på studentsången:

Sjungom studentens lyckliga dag
låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
Än klappar hjärtat med friska slag
och den ljusnande framtid är vår.
Inga stormar än i våra sinnen bo
hoppet är vår vän, och vi dess löften tro,
när vi knyta förbund i den lund
där de härliga lagrarna gro,
där de härliga lagrarna gro,
Hurra!

Så härligt glad och optimistisk text! Låt oss alla försöka känna så! Att än klappar hjärtat, hoppet finns och inga stormar ska få ta plats i våra sinnen!

Njut livet!

En inte helt bra bild
– men jag kunde inte låta bli att visa er trädet intill Stureleden i Arboga
som blommar lika vackert varje år!

Igår bevittnade vi ett härligt spektakel som skulle fått mina morföräldrar att förvånat höja på ögonbrynen – Arlas betessläpp! Varje år, sedan några år tillbaka, ordnar Arla riktiga familjefester av kornas första dag utomhus efter en lång vinter. På mjölkpaketen kan man läsa om detta ”kospring” och självklart på Arlas hemsida. Klicka HÄR för att komma till den!

Det som var naturligt för min mormor och morfar och alla andra småbönder för länge sen, att släppa ut korna på bete efter vintern – är idag en eftertraktad begivenhet. Så långt har vi kommit från naturen.

Vi var osäkra på att hitta till Sverkesta gård – men det visade sig vara en obefogad oro… Bilköer ringlade från två håll! En riktig familjefest dit människor i alla åldrar strömmade!

Tina och Bernt Morling, ägare till Sverkesta gård, hade dessutom lyckats få en mjölkbil på plats!

Sverkesta gård har ett 70-tal mjölkkor och lika många ungdjur. Paret Morling har även satsat på andra aktiviteter såsom ”farmersgolf” och utomhusschack! En liten konferensanläggning finns och till Mors Dag kan du boka plats åt mamma för buffé på gården! Sverkesta gård har också eget vindkraftverk sedan 2004! Läs mer om denna intressanta gård genom att klicka HÄR!

Men nu till gårdagens begivenhet – kossorna!! Här inne väntar dom och längtar att klockan ska bli 11 och dörrarna öppnas!

Väntade gjorde också landshövding Rose-Marie Frebran som invigningstalade!

Efter nedräkning kom så den första kossan ut! Sen sprang, lunkade, trippade, hoppade resten ut! En och annan tvekade. Kanske var det pga invasionen av människor som gjorde henne lite vankelmodig. Men snart var det full fart på alla kossorna! Svansarna i luften eller i krok över ryggen! Några ville stångas lekfullt! Andra tog det lite lugnare. Att kossorna är personligheter kunde man se. Här kom den vilda kossan! Vilda kossan, en självsäker tuffing, studsade ut på gärdet och vrålade ut ett möööö så det skallrade i ladugårdsväggarna!

Törstig blir man också av all uppståndelse. Och törstiga blev också vi människor! Men det fanns bot för törsten! Arla bjöd på mjölk och bullar dagen till ära!

En riktig folkfest alltså! Och vet man inte vad riktig lycka är ska man åka på ”Kospring”. Att se dessa stora djur rusa runt med svansarna i vädret och nästan slå knut på sig själva av pur glädje gör åtminstone mig lycklig! Mina barn påminde mig om att det finns gårdar i Sverige ”med dispens” så korna måste stå inne året om… Avskyvärt och djurplågeri, anser vi. Den som sett 70 lyckliga kor skutta runt i en grön hage en solig försommardag torde hålla med oss.

Andra djur på gården! En liten kalv och hennes mamma.

Höns och får visades också upp. Och två små pigga grisar! Det var ett frenetiskt bökande! Med knorr på svansen förstås! Ibland hade de tid att hälsa på oss som tittade på dom. Men snart bökades det intensivt igen. Epitetet smutsgris kan man förstå…

Ja, det var en fantastisk dag på Sverkesta Gård utanför Fellingsbro! Stort tack till Tina och Bernt Morling samt Arla! Avslutar bloggen med blomman Förgätmigej. Förgät mig ej – glöm mig inte – tycker jag passar i sammanhanget. Glöm inte kossorna! Och glöm inte alla djur som inte har det lika bra som Morlings! Klicka HÄR för att komma till Djurskyddet Sverige!