Feel in the Blogg

Astrid Gullstrand skrev en gång en visa om Mor! Den passar alldeles extra bra idag – Mors Dag:

1.
Mor, lilla mor, vem är väl som du?
Ingen i hela världen.
Du är mig nära i bön, i dröm,
Vart jag så ställer färden.
Än kan jag höra, fast åren flytt,
Hastiga steg, som vandra
Flitens och arbetets offerväg
Alltid till hjälp för andra.
Mor, lilla mor, vem är väl som du?
Ingen i hela världen.

2.
Än kan jag höra din stämma varm
Tala vänliga orden.
Mor, liIla mor, vem är väl som du?
Ingen på heIa jorden.
Ingen kan älska mig såsom mor,
Ingen kan så försaka,
Kunde jag, kunde jag blott en gång
Skänka dig det tillbaka!
Mor, liIla mor, vem är väl som du?
Ingen på hela jorden.

Tänk på mamma idag! Ge henne en present, en omtanke, en kram, en telefonsignal! Medan tid är… Eller besök gravplatsen eller minneslunden och bevara henne i ditt minne.

Jag tänker på alla mödrar genom tiderna. Som slitit och släpat, torkat tårar, fostrat och älskat. Min mormor Edit – lantbrukarhustru och trebarnsmor – stark djurvän. Min farmor Svea – fattig, boende i ett enda rum med sin make och en nyfödd år 1927. Mina barns farmor Kerstin, som avled 2002, ett människoöde – en mycket stark kvinna som överlevde många sorger. Och min egen lilla mamma Hjördis, 85 år, böjd av värk men med ett lika glatt och öppet sinne som alltid. Alla dessa mammor…

Och jag själv – också mamma! Hur skulle jag klara mig utan mina älskade barn – Carl-Johan, Jakob och Lovisa! Buketten ovan är från Lovisa. Idag har jag blivit uppvaktad med presenter och blommor. Den finaste – ringen – med alla barnens namn! En underbar gåva! Älskade barn!

Nu tar jag på mig min somriga kjol och beger mig iväg till min egen mor för att fira henne!

Tänk på mamma idag!

En som har tillgång till unika bilder från Arboga är min granne Magnus! På sen hemsida lägger han ut gamla vykort med motiv från Arboga. Fantastiska bilder som Arboga Museum borde ta sig en titt på, anser jag!

Här kommer bilder på Stora Nygatan/Östra Nygatan – medan cirka 100 års mellanrum!

Stora Nygatan i början av 1900-talet.

Och samma gata 2010: eller så här:

Magnus hemsida med unika bilder  når du genom att klicka HÄR!

Christer Björkman är en smart typ. Han har snott Melodifestivalen som sin egen – vilket ger publicitet och en massa cash i plånboken för denne frisör (!) men ingen utdelning för Sverige i musiksammanhang! Detta borde SVT ha fattat för länge sedan. Vi tittare förstod det snart genom allt mjölkande ur konceptet – med deltävlingar efter deltävlingar i en enda stor, vimsig, ickemusikalisk yra. Långdraget, segt och fruktansvärt tråkigt!

Jag slutade titta på programmet sedan jag insåg Björkmans baktankar och inkompetens. Det var därför ingen överraskning alls att Anna Bergendahl inte gick vidare till den stora finalen 2010. Tragiskt  torde det däremot vara för en 18-årig okänd tjej som upphaussats av press och media men som faller pladask ner som en pannkaka. Hon är lurad, grundlurad, av Christer Björkman och av de tittare som gått på Björkmans idéer. (Foto Aftonbladet)

En väninna sa till mig: ”När en idrottstränare inte håller måttet – så sparkas han! Detsamma borde gälla Melodifestivalen!” Jag håller helt med!

Så kicka Björkman! Fixa nytt koncept för Melodifestivalen! Se till att anamma den musik som faktiskt gäller i Europa som helhet!

Sverige är bra på musik! ABBA, Cardigans, Ace of Bace – för att bara nämna några! Låt oss slippa skämma ut oss därför att Christer Björkman hänger sig kvar som ”festivalgeneral”. Uppryckning MusikSverige!!

ABBA!

Men vi kan inte leva på gamla förtjänster hur länge som helst…

Här om dagen var det ett uppslag i det lokala Arboga Tidning om romer, eller zigenare som folkgruppen också kallas.(Idag rekommenderar Romernas Riksförbund benämningen romer, men det finns romer som fortfarande kallar sig zigenare.) En intressant artikel om en sömnadscirkel i ABF:s regi. Romska kvinnor lär av varandra och syr sina fina klänningar.

När jag var liten kom fortfarande zigenare resande för att slå upp tält i bl.a. Arboga. Det var ett spännande och exotiskt inslag. Tyvärr var min kunskap om zigenare väldigt dålig på den tiden och jag bestämde mig, dumt nog, för att zigenare var personer jag inte ville ha att göra med.
Kanske var det därför som försynen gjorde att jag  i början av 90-talet blev granne med en familj zigenare. Familjen bestod av pappa Walter, mamma Rita och tre barn – Rainer, Natja och Teresa. Det ville sig också så att Natja blev skolkamrat med min äldste son. Så mot min vilja blev jag bekant med en zigensk familj och kom att ändra uppfattning totalt. Vi blev goda vänner och jag började låna böcker på biblioteket om finska zigenare.

Natja och Teresa var två underbara små flickor som gärna passade upp på min minsting som då bara var ett par år. Otaliga gånger var flickorna med oss på utflykt och badade. För trots att de var hårt hållna av sina föräldrar fick mamma Rita förtroende för mig och barnen fick följa med oss.

Jag minns särskilt en gång då det var discodans i klassen. Oskyldigt disco i årskurs 3 – men Natjas föräldrar ville inte släppa iväg sin flicka. Natja tiggde och bad och en eftermiddag kom Rita över till mig och frågade om jag skulle närvara vid dansen. Det skulle jag och Natja fick följa med om hon fick gå med mig.

Mindre trevliga minnen var den stora misstänksamheten mot flickorna. Jag kunde se sura blickar och höra ilskna kommentarer mot småflickorna i affären – men när jag dök upp vid deras sida blev personalen plötsligt snäll och trevlig.

Vi hade grannar som var uppskärrade över vårt umgänge med ”tattarna” och någon undrade hur jag vågade släppa in dom i mitt hem! ”- Dom kan ju ta allt ni har!” Jag skämdes då å grannarnas vägnar. Den zigenska familjen tog aldrig någonting! Tvärtom glömmer jag aldrig den julafton när pappa Walter kom gående övergården med famnen full av paket. Det var julklappar till mina barn.

Zigenare flyttar ofta och så gjorde också Natja och hennes familj. Sorgen var stor och vi ställde till med avskedsfest för familjen. Natja hade ingen cykel och vi skramlade ihop till en.

Många år har gått och tack vare Rita, Walter och deras barn lärde jag mig en läxa. Att inte döma folk på förhand. Och att inte dra alla människor över en kam. Jag är stolt och glad över att jag fick lära mig så mycket om finska zigenare.

Släktingar till Natjas familj, en svägerska med familj, bor i Örebro och jag har träffat dom ett par gånger där. Men Natja, den söta, lilla zigenarflickan – klasskamrat med min son – var det mer än 10 år sedan jag såg. Hennes moster Aune har berättat att Natja idag själv är mor till två små barn. Jag önskar verkligen att få se henne igen.

Romernas/zigenarnas flagga, antagen 1971 vid den första romska världskongressen i London: Och så en bild av två finska zigenarkvinnor i sin traditionella dräkt:

Men vi börjar med Pingsten! Pingst är ju numera ”ingenting” sedan annandag pingst fått stryka på foten för Nationaldagen 6 juni som ”röd dag”. Känns lite sorgligt faktiskt. Inte minst för att vi missar en ledig dag denna underbara försommartid.

Pingstafton bjöd på strålande sol och värme. Men redan dagen efter, pingstdagen, öste regnet ner! Mor och far firade 57-årig (!) bröllopsdag denna dag och flaggan gjorde verkligen skäl för sig i blåsvädret! Vi satt inne och hade det gott med tårta och kaffe! Då vi skulle gå ville mor och far visa den sommarfagra trädgården. Det blommade så vackert i träden – och pappa hade satt potatis! En särskild sort som heter Blå kongo. Min mamma har bevarat sorten efter sin far och mor. Blå kongo började odlas på 1930-talet i Sverige. På Wikipedia står det så här om sorten: Potatisen blev årets potatis 2006 i Tyskland. Tyska namnet på den är Blauer Schwede (blå svensk) (!) Läs mer om Blå kongo på Svegro’s hemsidag genom att klicka HÄR!

Här om dagen besökte vi ”nya” Bürgers i Köping! Fantastiskt mycket blommor, växter och trädgårdstillbehör! Per Bürger lika solig och positiv som vanligt hade fullt sjå! Alla ryckte och slet i honom och han flängde runt överallt för att göra alla till lags. Jag som gått in i väggen av liknande anledningar fick oroskänslor. Killen kan inte hålla den här takten i längden. Per Bürger är även en uppskattad föreläsare och hörs ofta i radion. Ett råd – slå ner på takten om du ska ha någon ork kvar alls snart… Men fint är det på Bürgers Växtgård! En klätterhortensia blev bl.a. mitt inköp denna dag. Klätterhortensia är en av mina favoriter. Här en bild på hur jag hoppas det ska bli hemma hos oss till slut…

Och sen det där om perukerna!? Jo, jag tog äntligen itu med städningen av klädkammaren! Förutom kläder fanns där ett stort antal handväskor, sjalar, två (!) helt nya kaffebryggare (ej använda), termosar, en sovsäck, presenter-ifall-att och peruker!! En i alla fall – den andra klassas nog som lösfläta. Vad får man allt ifrån?? Och vad gjorde grejerna i min klädkammare!? Så här tog jag mig ut i peruken… Den är väl inköpt till någon maskerad någon gång. När jag provade fick jag lite flashbacks från tidiga tonår! Då var mitt hår så här långt! Det var tider det!

Tider har jag också att passa idag – så nu avslutar jag bloggen med den bukett som mor och far fick på bröllopsdagen av oss! Liljekonvaljer och förgätmigej.  Ett litet poem också med tanke på bröllopsdagar, förhållanden och separationer:

Gräset är inte grönare på andra sidan.
Där kan vara stigar så hårt upptrampade
att det blir svårt att hitta rätt
i det som verkade så skönt och grönt…