Feel in the Blogg

Kortfilmen ”I rymden finns inga känslor” visades i SVT den 13 juli. Filmen sägs handla om hur en ung man med Aspergers syndrom får sin tillvaro att fungera. Andreas Öhman, filmens manusförfattare och regissör kommer med en långfilmsversion till hösten. Fredagen den 3 september har den längre filmen premiär på svenska biografer.

Efter att ha sett kortfilmen tillsammans med ett par ungdomar med just Aspergers syndrom blev jag både upprörd och bedrövad. Andreas Öhman saknar insikt om hur Aspergerspersoner fungerar och raljerar om de svårigheter och bekymmer som människor med denna egenskap möts av i samhället. En ”humor”som träffar rakt i solar plexus! Stampar på den som redan ligger!

Föreställningen presenteras som en film där, citat: ”Simon, 18 år, lider av Aspergers syndrom”. Regissören skriver också, citat: ”- Det är en ganska lättsam film trots att den handlar om en kille med Aspergers.”

Människor med Aspergers syndrom varken lider eller njuter av egenskapen! Dom bara är!
I en av kommentarerna till de tidigare bloggar jag skrivit om filmen berättar en man att han inte lider av sin AS – men däremot av all okunskap och all oförståelse kring den!
Den här filmen gör inte kunskapen och förståelsen bättre! En av de ungdomar som jag såg filmen tillsammans med sa: ”-Jaha, nu kan jag aldrig mer berätta att jag har Aspergers – för då tror dom att jag är en idiot”.

Jag bad professor Christopher Gillberg om en kommentar och han skriver så här, citat:

”Fruktansvärt pekoral. Jag tror att den framstår så extremt negativ pga det usla manuset, avsaknaden av riktig regi och de bedrövliga skådespelarprestationerna. Jag håller med om att den är en katastrof: om detta är den bild som public service vill förmedla om Aspergers syndrom så är det tragiskt. Jag menar att föreningarna borde reagera – och det på bästa plats i debattsammanhang!”

Jag kommer nu att kontakta Riksförbundet Attention samt Autism- och Aspergersförbundet angående filmen samt Professor Gillbers kommentarer. En av bloggläsarna har redan kontaktat SF – Svensk Filmindustri för att se till att representanter för ovan nämnda föreningar får en förhandsvisning av långfilmen innan den går upp på bio.

”I rymden finns inga känslor” påstår Andreas Öhman. Men hos mängder av människor finns massor av känslor kring alla felaktiga uppgifter, vanföreställningar och hånfulla kommentarer kring Aspergers syndrom!

Bilden föreställer tunnan som Simon i filmen sover i. ???

Så har jag då ledsamt nog kommit till sista sidan i Alexander McCall Smiths senaste bok ”Tedags för normalt byggda damer”. Ledsamt därför att det är så hemtrevligt angenämt att dyka ner i Botswana hos Mma Ramotswe och hennes assistent Mma Makutsi. Få ta del av de småknepiga mysterier som Damernas Detektivbyrå löser.

Denna gång handlade det bl.a. om fotboll – så rätt i VM-tider- och de problem Kalahari Swoopers hade att vinna en enda match! Men lite privata problem uppstod också – denna gång för Mma Makutsi och hennes fästman Phuti Radiphuti.

Den tionde boken om detektivbyrån – 255 småputtriga, vänliga sidor med ett härligt språk. Jag har nu läst dom alla tio!
Men – denna gång har jag en fråga om översättningen av bokens titel! På Alexander McCall Smiths engelska språk heter boken ”Tea time for the Traditionally Built” – d.v.s underförstått – tedags för traditionellt byggda damer som Mma Ramotswe! Men översättare Peder Carlsson har angett den svenska titeln till ”Tedags för normalt byggda damer”! Det måste väl ändå vara en fadäs!?

Jag har kontrollerat om det låg något underfundigt i den svenska titeln, något som speglar sig av bokens innehåll – men kommer inte fram till något sådant. I slutet av boken avnjuter den traditionellt byggda Mma Ramotswe en testund med många koppar te och Mma Potokwanes härliga fruktkaka på de föräldralösa barnens gård.

Intresserad som jag är kommer jag att kontakta bokförlaget och Peder Carlsson för att ta reda på detta. Man är väl lite detektiv själv… 🙂

I dagens lokaltidning kan man läsa att en varg har rivit får i Färna. Förstasidesnyhet och en stort uppslag på sidan 2. Tidningen berättar om en bedrövad fårägare som fått sin tre avelsbaggar dödade av varg. Att det är varg som dödat har konstaterats av representant från Länsstyrelsen. Fårägaren tycker inte om vargar och är besviken på ”folk i stan” som gillar varg.

Samtidigt kan man läsa i artikeln – att,citat: ”Björn (fårägarens namn, min kommentar) tittade senast till baggarna, som gick i ett öppet landskap, det vill säga utan elstängsel, vid sjutiden på söndagskvällen”. Morgonen därpå var tre får döda. ”- De måste ha plågast hårt, säger Björn sammanbitet.”

Fårägare Björn får skylla sig själv som trots tidigare attacker på sina får (!) inte försett sin inhägnad med stängsel! Svenska Rovdjursföreningen åker ut och sätter upp stängsel – det är bara att kontakta föreningen! Gå in HÄR för att läsa mera!

Att de tre fåren skulle ha ”plågats hårt” som ägaren säger verkar inte troligt när representanten från Länsstyrelsen konstaterar bett i halsen på baggarna. Vargen har bitit i strupen och dödat. Förmodligen har de här fåren plågats mindre än vad djur gör i svenska slakterier!

Intill artikeln i Arboga Tidning finns en faktaruta om vargen – dock ingen om fårägaren!
Det är oansvarigt att inte skydda sin boskap! Skulden ligger hos fårägaren! När en hungrig varg kommer till en glänta där får betar i ”öppet landskap” är det som att komma till ett dukat smörgåsbord! Hur ska en utsvulten varg se skillnad på en avelsbagge hos Björn fårägare och en vilt byte i skogen?

Sluta klaga på rovdjur som beter sig helt naturligt! Djurägare ska ta sitt ansvar och se till att skydda sina djur!

De stackars dödade baggarna hos Björn i Färna beror enbart på Björn själv! Sluta med hatartiklar mot vargar!

Tyvärr kan jag inte koppla bloggen till nyhetsartikeln i Bärgslagsbladet/Arboga Tidning då de inte själva uppdaterat sin hemsida med senaste nytt.

Så kom det då äntligen! Regnet!! Det efterlängtade! Sällan har man väl upplevt en så kollektiv längtan och glädje efter regn! Efter dagar av otrolig värme och solsken – nära 36 grader om eftermiddagarna – började äntligen molnen torna upp sig. Rapporter från grannlänen gjorde gällande att nu var ovädret på väg! Här utsikt mot Arboga station igår vid 17-tiden.

Vår gård en stund senare.

Det blev så mörkt att garagelamporna tändes automatiskt!

Sen blev det regndans!! Grannen Lisa och jag jublar i regnet!

Så ljuvligt! Äntligen kunde man andas! Idag på morgonen var temperaturen 10 grader lägre än igår morse och ändå hyggliga +18. Friskt och härligt ute! Ha en skön onsdag – 14 juli – Kronprinsessan Victorias 33-årsdag!

Genomblöt bloggare! 😀

Regissören till filmen ”I rymden finns inga känslor” – har inte tillstymmelse till känslor själv! Eller rättare sagt – Andreas Öhman har inte värst mycket hum om diagnosen Aspergers syndrom!

Tyvärr visades filmen i SVT ikväll och vi var ett antal personer – med och utan diagnosen Aspergers syndrom som såg den. Vi häpnade alla över regissörens dåliga insikt i problematiken. Beteenden hos den vuxne huvudpersonen var ett barns – ett barn som möjligen, eventuellt kunde ha någon diagnos inom Autismspektrat.
Det var pinsamt att se filmen. Generande och obehagligt när märkliga beteende klistras på en person med hänvisning Aspergers.

En av tittarna hos mig ikväll sa: ”- Jaha, nu kan jag aldrig mer berätta för någon att jag har Aspergers syndrom. För tänk om någon har sett den här filmen. Då tror dom ju att jag är en idiot.”

Hur kan en sådan här film bara få visas rakt av? En debatt om filmen borde ha följt efteråt där regissören fått möta Aspergerspersoner och deras anhöriga. Men, som med allt annat när det gäller Aspergers syndrom, ADHD eller andra neuropsykiatriska diagnoser: Det finns inget intresse för det. Inget utrymme, ingen vilja till förståelse – egentligen.

Det har försökts förr att göra filmer om diagnoser inom Autism. ”Utanför din dörr”, manus och regi Eric Donell, från 2002 handlar om en ung man med Tourettes syndrom. Jag såg den på bio och den var rätt platt men fångade ändå ett visst korn av sanning. Betydligt bättre än filmen ”I rymden finns inga känslor”. Läs mer om ”Utanför dig dörr” på Wikipedia genom att klicka HÄR!

Jag efterlyser mer respekt, en mer nyanserad bild av människor med Aspergers syndrom och liknande diagnoser! Så mycket skit som dessa människor får utstå så är det banne mig inte mer än rätt!

Det vore intressant att veta vad Dr Christopher Gillberg har att säga om filmerna.